Jag var lite villrådig idag när det var dags för fart igen och ville dra på lite extra med en vilodag i ryggen. Velade fram och tillbaka ifall det skulle bli intervaller eller någon typ av trösklar. Jag följer inget program just nu men har en idé i huvudet om hur jag vill ha det också improviserar jag lite på ett hörn. Detta gör att dagsformen ofta får bestämma och det är riktigt skönt att inte ha något att följa så slaviskt i dagsläget.
I min Garmin har jag nu många pass inlagda och när jag bläddrade runt idag hittade jag ett gammalt Szalkai-pass som jag inte kört på ett bra tag. Passet består av 5km snabbdistans där man sedan tar 3min villa innan man drar på igen med 2x5x200m med 45sek vila och 90sek setvila. Detta passet kändes klockrent idag och jag blev glad när jag upptäckte denna gamla godingen igen.
Körde 3km uppjogg innan jag drog igång snabbdistansen i sommarvärmen. Kroppen svarade fint och det var bara att dra på och njuta av farten. Snabbdistansen avverkades på 18:17 och den långa vilan på 3min gjorde att batterierna blev laddade för intervallerna. Med snabba och lätta ben snittade jag dom runt 35sek och lyckades piska fram mycket syra som brände skönt i benen. Sedan 3km nerjogg på det och när jag kom hem blev det 200 armhävningar fördelat på 8set med korta pauser. Oj vad jag gillar att plåga!!!
Då var man färdigutbildad adoptivförälder efter att ha suttit i skolbänken några veckor. Kursen var verkligen givande och om jag kände mig förberedd innan så gör jag det ännu mer nu. Trodde först att kursen skulle vara långtråkig med många självklara saker men det har varit tvärt om och det är nästan lite tråkigt att den redan är slut. Känns ändå bra att ha detta bakom mig nu och nu väntar nästa steg som är Socialstyrelsens rättsliga råd där man ska utreda mina framtidsutsikter med min ms.
Jag kommer nu försöka få iväg alla hälsopapper kring min sjukdom innan semestrarna drar igång och förhoppningsvis har vi ett positivt besked i slutet på sommaren så vi kan starta vår utredning på allvar. Rullar allt sedan på som det ska har vi ett medgivande till adoption vid årsskiftet.
Det är som sagt en lång väg men jag delar upp det i små etapper precis som jag gör när jag springer lopp då det blir lättare för huvudet. Är det något man har som löpare så är det tålamod och nu är vi ett litet steg på vägen!
Fick frågan i förra inlägget om vem som tar alla träningsbilder och oftast är det jag själv som gör det. Några gånger händer det att jag ber min fru ta något foto precis utanför husknuten innan jag ska iväg, bilden i förra inlägget är ett exempel på det. Bilderna tar jag annars för det mesta när jag kör stegringslopp eller löpskolning som jag ofta lägger in under mina pass. Jag ställer in kameran att ta ca 1 bild var 5:e sekund under en minut och ibland hinner den också ta några foton medan jag gör mitt bästa att få den på plats. Kan se lite lustigt ut ibland...
Har upptäckt att det är väldigt roligt att ta foton samt hitta udda platser att placera kameran på. Här sitter den ganska högt upp i ett pilträd medan jag kör lite stegringslopp. Finns gott om ställen att trycka fast kameran i dom där träden ;)
Ibland blir det bara skit men oftast brukar jag få till ett foto som är ok, det kan också bli roliga och oväntade bilder. Jag brukar inte kolla bilderna förrän jag kommer hem och det är alltid lika spännande att se vad som kom med! Här håller Ingmarie och jag på att parallell-kollidera med en svartklädd powerwalkare i Central Park.
Fast en av bilderna blev ok och visst vågar man ställa från sig en iPhone i New York.
Eller så såg dom att vi var snabba löpare som fort hunnit ifatt! ;)
Ibland blir det långt avstånd och här sysslar jag med bergsklättring och hoppas kameran är rätt inställd så jag slipper gör om det. Det händer att vinden kan välta den och det är inget kul, denna gången var det dock värt mödan.
Stegringslopp vid väderkvarnen!
Många ryggar blir det också!
Ibland livar det upp att spexa och ta lite bilder när det regnar småspik och blåser höststormar!
Matchning är också viktigt, kolla skorna och stolparna under denna löpskolningen! ;)
Ibland har jag också med den "riktiga" kameran som under Broloppet förra året.
Vill passa på att skicka ett stort grattis till alla som sprang Stockholm Marathon igår. Jag har under dagen läst en massa berättelser som inspirerat och imponerat. Blir riktigt sugen på att springa själv nästa år!
Medan ni andra sprang marathon igår körde jag styrketräning och sedan intervallspinning på det. Därefter spenderades eftermiddagen och kvällen med trevliga vänner som jag lärt känna genom bloggen. Jag tycker det är riktigt roligt med alla dessa nya bekantskaper och är så glad att jag började blogga. Hade jag inte startat min blogg hade jag nog aldrig träffat alla dessa goa människor!
Idag blev det också träning och eftersom det var ett tag sedan jag körde långpass så var det hög tid nu. Fick till ett riktigt skönt pass på 28km som avverkades på 2:10 med lätta ben. Det satte en fin punkt på en grym träningsvecka, nu kör jag en vilodag på detta!
Min plan för morgonen var att åka ut till skogen för att springa backar men när jag vaknade kände jag inte alls för att springa. Kroppen var ok men mitt huvud hade fokus på något helt annat efter gårdagens möte på Socialförvaltningen. Jag vill verkligen få gjort alla kontroller och få fram dom viktiga pappren så fort som möjligt så jag kan koppla bort detta lite. När jag väl har fått allt på plats och skickat iväg det viktiga brevet som kommer avgöra så mycket för oss vet jag att jag kan slappna av lite. Då har jag gjort vad jag kunnat och det är utom min kontroll...
Jag tycker det ser riktigt bra ut på pappret, jag vet att andra par med ms blivit godkända och jag kan inte se varför vi inte skulle kunna bli det då? Ringde b.l.a Försäkringskassan idag och bad dom om utdrag om sjukdagar 10år tillbaka i tiden och det pappret var helt blankt förutom elva dagar på hösten 2007 när jag låg på sjukhus och fick min diagnos. Allt känns väldigt bra och jag är övertygad om att läkarkontrollerna som väntar kommer visa goda resultat. Min sjukdom är verkligen inte mer än två bokstäver på ett papper i dagsläget och jag är själv övertygad om att det kommer fortsätta vara så!
Löpningen då? Jo jag kom iväg på eftermiddagen och tidsbrist gjorde att det istället fick bli backar runt husknuten ute i Minnesbergsbacken. Drog först sydsidan som är en lång och seg backe på 1400m och sedan blev det den brantare norrsidan på 650m 3 gånger.. Denna backen bygger verkligen starka ben och jag fick till ett skönt pass på totalt 14km!
Det är något visst med backe och varje gång man kommer upp på toppen känner man sig som en kung! Detta passet var precis vad jag behövde för att släppa allt huvudbry. Är så glad att jag kan ta till löpningen i dessa pressade situationer och visst är jag i bra form, inget snack om det!!!
Vill passa på att önska alla mina bloggvänner och alla andra som ska springa Stockholm Marathon imorgon ett stort lycka till! Det finns många tips att ge och det bästa efter egen erfarenhet är att ladda mentalt för Gärdet! Ni som läst min berättelse minns nog.... ;)
Det blev ju ändå ett lyckat lopp och jag fixade mitt mål! Hoppas ni också uppnått era mål och förväntningar när ni går över mållinjen imorgon! Jag hejar på er!!!
Startade dagen på gymmet där jag körde 60min styrka med fokus på rygg och axlar. Fick tipset på föräldrautbildningen att träna upp ryggen ordentligt då adoptivbarn kräver extra mycket bärande för kontakt och anknytning. Nu är jag redan bra på det men lite extra rygg är aldrig fel och nu fyller denna träning ännu ett syfte.
Rygg är förbannat jobbigt då det handlar mycket om att dra i vikterna och ställer även höga krav på armarna. Tycker känns som dom vill ge upp innan ryggen som egentligen klarar ganska tunga vikter. Passet gick bra även om jag fick slita ganska ordentligt och jag hade fint tryck idag med!
Efter lunch var det sedan dags för besök hos våra socialsekreterare för att dra igång utredningen inför adoptionen. Vi har träffat dom en gång för två år sedan så dom har lite koll på oss vilket känns tryggt och bra. Jag gillar våra utredare och ser fram emot en väldigt intressant och spännande resa!
Resan börjar dock med att ta tag i den tuffa biten direkt för att kunna lägga min sjukdom åt sidan och köra igång med allt kring utredningen. Skulle jag inte bli godkänd så finns det ju ingen mening att lägga en massa tid och resurser på utredningen om min sjukdom ändå skulle sätta en käpp i hjulet.
Det är också så det känns, min sjukdom är verkligen det största orosmolnet och även om jag ser fram emot resan så gillar jag inte just denna biten. Det är dock ingen överraskning och det känns bra att ta tjuren vid hornen direkt!
Jag ska nu genomgå hälsokontroller och papper om min sjukdom och framtidsutsikter ska skickas upp till rättsliga rådet som kommer avgöra om jag är lämplig att adoptera eller inte. Riktigt nervöst men samtidigt känner jag mig trygg i att jag gjort mitt allra bästa för att optimera mig på alla sätt och vis. Jag hoppas bilden av mig kommer nå fram och att dom kommer till ett bra beslut!
Det här med Olgor var ju värsta självplågeriet och det sjuka är att jag vill göra om det, idag var det dessutom storm ute på slätterna vilket kryddade ytterligare! Stundtals piskade sidovinden så hårt att det var problem att kontrollera benen vilket gjorde att jag sparkade mig själv på hälsenorna medan min Garmin pep ilsket att jag skulle öka tempot.
Om någon undrar hur en Olga ser ut så är det detta upplägget:
400 m över tröskelfart
400 m precis under tröskelfart
300 m över tröskelfart
300 m precis under tröskelfart
200 m över tröskelfart
200 m precis under tröskelfart
100 m över tröskelfart
100 m precis under tröskelfart
Varje Olga är alltså 2km helt utan pauser, pausa gör man dock mellan Olgorna och idag blev det 2min joggvila vilket verkligen var nödvändigt. Totalt mäktade jag med 4st och det blev då hela 8km med syra upp över öronen och med upp och nerjogg på 3km vardera blev det totalt 14km av riktigt bra kvalité!
Jag ser verkligen fram emot att köra detta passet igen när det är vindstilla och kanske blir det då 5st om jag är på humör! Detta gillade jag!!!
Idag är det Världs-MS-dagen som uppmärksammas på många sätt lite varstans i världen. Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet nog att jag har varit och är frustrerad över att denna sjukdomen inte uppmärksammas tillräckligt. Jag har efter en del letande hittat vad som händer på hemmaplan och hittat två saker som uppmärksammar denna dagen.
NHR lanserar en bok och bjuder på pressfrukost i Kungsträdgården och på Helsingborgs Stadsteater håller MS-fonden föreläsning och ska dela ut ett diplom till Naturkompaniet för deras "tydliga och fördomsfria förhållningssätt till MS och de speciella omständigheter som kan uppstå för den som mitt i yrkeslivet drabbas av sjukdomen"
Visst är det bra att det händer saker men jag tycker det är konstigt att det inte uppmärksammas mer ändå. Vi är runt 17000 med ms i Sverige och borde kunna göra mer än detta! Jag också!.
Jag har haft lite idéer men just nu ligger nästan allt mitt fokus på adoption och min sjukdom kommer inte så högt upp på listan i dagsläget. Vet dock att mitt frustrerade inlägg från i vintras fick lite effekt som ni kommer få veta mer om senare i år så nog kan jag påverka lite med min lilla blogg trots allt. Kanske är ni också fler som fått upp ögonen för sjukdomen genom min blogg och i så fall är det glädjande!
Önskar er en fin dag och glöm inte vilken dag det är! ;)
På lördag är det ganska exakt ett år sedan jag persade på milen och denna tiden står sig än. Det var på den kuperade Änglamilen jag smällde till en vecka innan jag sprang Stockholm Marathon. Tiden blev 37:52 och jag har inte lyckats komma under 38min sedan dess trots ett antal försök. Det närmsta jag kommit har varit 38:11 under Helenholms Halvmarathon för någon månad sedan. Nu var ju detta under en halvmara men det var ändå ett styrkebesked att jag ska kunna knäcka 37:52 på ett rent millopp.
Jag är riktigt sugen att åka upp på lördag när Änglamilen går av stapeln igen men väljer att lägga band på mig och laddar istället hårt för Malmömilen om snart tre veckor. Dom närmsta veckorna kommer det därför bli mycket fart i träningen och imorgon ska jag testa Olgor för första gången. Det ska bli både läskigt och spännande!
Jag är igång igen efter lördagens tävling och trots annorlunda löpning har jag inte känt mig sliten eller haft träningsvärk. Det kan bero på att jag sprang uppe på Kullen två veckor innan och blev nog lite härdad då jag fick ganska ordentlig träningsvärk efteråt den gången. Mitt knä gör dock fortfarande lite ont där grenen smällde till, inget är sönder men det är som en liten bula mitt på som gör lite ont när jag böjer det.
Eftersom känslan var bra tog jag därför upp träningen igen och startade dagen med 80min löparstyrka på gymmet. Det blev mycket ben och bålstyrka där jag körde fria vikter kombinerat med maskiner och avslutningsvis Powerplate. Trycket jag hade förra veckan fortsätter hålla i sig och musklerna svarar riktigt fint!
På eftermiddagen blev det 12km lätt löpning över ett Söderslätt som verkligen glödde i solen! Det är smått magiskt att få springa runt bland dom gula fälten som varit trista och grå under så lång tid. Som löpare blir man väldigt uppmärksam på årstidernas svängningar och tiden vi har nu gillar jag verkligen. Jag är glad att jag inte ska springa Stockholm Marathon med både uppladdning och återhämtning som följd. Nu kan jag istället njuta av mycket löpning och bygga upp mig för utmaningarna som väntar längre fram. Känner mig inspirerad och taggad att springa asfalt fortare än någonsin efter mina utsvävningar i terrängen!
Jag beställde Ingmaries nya bok förra veckan och idag dök den upp i brevlådan. Har bara titta igenom den som hastigast och den verkar riktigt trevlig! Massor med bra tips på övningar och fina bilder, tror jag kommer ha bra nytta av denna!
Sedan tycker jag det är synd att tryckeriet har gjort ett taskigt jobb när jag vet att Ingmarie har lagt ner mycket tid på boken. Andra halvan i min bok ser inte bra ut och bilder har smetat av sig ganska ordentligt. Kanske har jag bara fått ett makulatur-ex eller så är jag yrkesskadad för att jag jobbar med just detta. Boken går ju att läsa ändå så det gör ju egentligen inget men det här trycket borde ni fått rabatterat eller gratis ifall fler böcker ser ut såhär. Värt att kolla upp kanske?
Starten går och jag går ut ganska lugnt mot vad jag brukar göra, känner direkt att jag har kroppen med mig vilket stärker mig. När jag fått igång flytet och hittat känslan börjar jag plocka lite placeringar för jag vill inte ha för mycket trängsel när vi ska ner i det smala och leriga partiet vid Mölle Mosse. Tycker det funkar bra och det flyter riktigt fint förbi mossen!
Sedan ut på bra väg igen och jag plockar ytterligare några placeringar på dom flacka partierna. Det rullar på fint upp och ner för backar i härlig skogsmiljö och jag njuter i fulla drag medan jag drar förbi ledaren i damklassen.
Efter ca 4km öppnar sig ett av banans finaste partier med milsvid utsikt och skogen byts ut mot ett öppet och stenigt landskap, nästan som man kommit till ett annat land. Jag fortsätter njuta och plockar fler placeringar på löpare som gått ut för hårt i starten och fått syra i backarna. Själv tar jag dock inte i för fullt i backarna då jag ändå inte har teknik för det utan sparar på krafterna för att kunna dra på i "min" terräng. Blir därför glad när det kommer lite snabba men samtidigt krävande utförslöp där jag kan släppa på samtidigt som jag får små rysningar när jag ser stupen till vänster om mig. Häftig känsla!
Jag närmar mig halva loppet och drar i mig en kolhydratgel innan vätskekontrollen vid fyren. Känner mig fortfarande stark och nu kommer ett parti med betydligt tuffare löpning. Det börjar dock med lite asfalt där som jag drar nytta av och gasar på lite extra. Hittar sedan en rygg jag kan följa och det bär av med full gas in i skogen igen!
Denna gången är det tuffare på alla sätt och vis, det är smalt och mycket vassa stenar och återigen är det riktigt brant till vänster om mig. Blir lite rädd då jag nu börjar bli trött i benen av allt klättrande, jag är inte så stabil längre. Känner mig fortfarande stark men orkar inte hålla fullt så högt tempo som innan och gör mitt bästa för att benen inte ska bli sura. I många backar måste jag nu gå och jag är inte ensam om detta, det är riktigt brant men på varje topp väntar en belöning i form av en fantastisk utsikt vilket är grymt inspirerande!
Jag hör nu hur en klunga med löpare börjar komma ifatt mig och efter några backar klarar jag inte hålla dom längre utan måste släppa. Att döma av klädsel och löpstil verkar det vara orienterare och dom tuggar backar som aldrig förr. Försöker lägga mig bakom och hänga på under någon kilometer för att kanske lära mig ett och annat om spårval och teknik. Tror jag fick en lite gratislektion och det verkar som små snabba och trippande steg är det man ska ha i terräng. Jag klarar dock inte hänga på så länge och vid 10km släpper jag helt.
Jag fortsätter springa själv i tuff terräng och min Garmin plingar vid 11km samtidigt som en hackspett drar igång för fullt. Nu går det lätt utför och jag drar på lite extra bland löv och grenar, nu kommer mitt första misstag då jag trampar på en gren som är svår att se. Den smäller upp som när man trampar på en liggande kratta och slår hål på knät. Inget allvarligt men det gör förbannat ont och jag svär några gånger. Nu tar jag det extra försiktigt och håller full koll på terrängen.
Detta gör att jag missar titta efter snitslarna som markerar banan och efter ett tag har jag hamnat för långt ner på berget. Jag ser en snitsel en bit ovanför mig och är tvungen att springa på alla fyra för att ta mig upp bland stenar och löv som vill rulla på under fötterna. Väl uppe på banan igen kommer ledaren i damklassen förbi mig och jag ger henne några hejarop medan jag samlar nya krafter. Känner mig som värsta nybörjaren och hoppades att hon inte hade sett vad jag höll på med.
12km kommer och banan är 12,4 km, det är 400m grusväg där jag kan dra nytta av mina riktiga löparmuskler igen och jag drar på för fullt. Dessa muskler har nu vilat under 6km och jag är som en ny människa! Springer förbi ledaren i damklassen så det visslar om det och sista 400 håller jag ett snitt på 3:25min/km. När jag ser målet blir jag nästan besviken för jag har så mycket krafter kvar och hade gärna sprungit några kilometer till i denna fina natur!
Längtar redan tills jag får se denna skylten igen om ett år!
Ville bara slänga in en kort rapport här från dagens lopp innan jag ska vidare på kvällens äventyr, det kommer en längre imorgon.
Loppet gick riktigt bra och jag kände mig stark hela vägen, jag höll mig också hel vilket var ett av målen. Några aj och oj samt lite blodvite på knät men aldrig något allvarligt trots stundtals tuff löpning. Det här med trail är inte riktigt min grej men jag tror inte jag kunde presterat bättre än vad jag gjorde och både loppet och dagen som helhet är jag grymt nöjd med.
Det var många duktiga löpare på plats idag som verkade vara vana vid denna typen av löpning, tror många var orienterare. Dom var så grymt starka bland stenar och backar vilket var imponerande att se men på flacken kunde jag hänga på och stundtals dra ifrån vilket jag utnyttjade på bästa sätt.
Jag kunde dock aldrig riktigt utnyttja min "motor" fullt ut då det var benen som satte gränsen idag och ville lätt bli sura i backarna. Snittpulsen för loppet blev bara 158bpm och normalt på denna distansen brukar jag ligga på 165bpm. I mål kände jag mig också väldigt pigg och kunde lätt fortsatt några kilometer till i bra tempo så det kändes lite konstigt att det inte gick att få ut allt. Nu satsar jag ju inte på detta heller och jag tyckte ändå loppet gav ett fint formbesked. Kroppen känns verkligen lätt och snabb i dagsläget och det är roligt att springa!
Jag har ångrat mig när det gäller skoval inför morgondagens terränglopp! Skrev ett inlägg förra veckan att jag skulle dra på mig mina Puma Roadracers men det har regnat i veckan vilket gjort att jag nu tänkt om och kör gul-gröna trail-Newtons istället. Jag vet att vi ska ner och plöja runt vid Mölle Mosse, där var redan lerigt när vi sprang för två veckor sedan och nu lär det inte vara bättre. Banläggaren som var med och sprang nämnde något om att dom kanske skulle lägga om banan ifall det blev för sankt där. Jag tror dock det ska ganska mycket till för att dom ska göra detta då vi inte har samma uppfattning om vad som är sankt.
För mig som är asfaltsprimadonna går gränsen vid ankeln och för tävlingsledaren som dessutom verkar ha en sadistisk sida ska det nog minst vara midjehögt och fara för livet innan han funderar på annan sträckning. Kan tillägga att detta är samma personer som låg bakom Ladonia Mountain Trophy vilket säger en del...
När det gäller banan så är det inte orientering det handlar om utan det är snitslad bana annars hade jag varit riktigt nervös! Den kommer vara den tuffaste jag sprungit på hittills och banläggaren trodde på en vinnartid runt 55min trots att den bara är 12km lång. Jag vet att det kommer en del duktiga orienterare så det ska bli intressant att se vad dom kommer springa den på. Något jag också vet är att min snabba bloggvän Marcus som gör milen på 32min ska springa och jag tror dom kommer få jobba för att hänga på honom!
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska säga om min satsning, inte mitt område detta med terräng men jag har gjort en liten laddning och känner mig i grym form. Det kommer bli roligt och som vanligt kommer jag inte spara på krutet!
Vill också passa på att önska alla som springer Göteborgsvarvet imorgon ett stort lycka till!
Brukar inte titta mycket på TV men House är verkligen en av mina favoritserier och karaktärer, tror jag sett nästan alla avsnitt och gillar verkligen detta! House påminner också väldigt mycket om min egen neurolog vilket gör det ännu mer intressant, kanske är han också ett fan av House?
Tycker alltid det är lika roligt när dom ska ställa en diagnos....
En patient kommer in och det sprutar blod ur öronen!
Vad kan det vara???
Sarkiodos!!! Det borde det vara!
Blodet fortsätter spruta och man funderar hårdare....
A-HA!!! Det måste vara MS!!! Patienten får interferoner men blodet fortsätter ändå spruta...
Dom är helt hopplösa på detta!
Det är dock alltid lika underhållande när man känner till sjukdomen och man ser så mycket faktafel det finns på film! Jag vet inte hur många gånger dom drar slutsatsen att det kan vara MS när dom inte har någon annan utväg. Dom som ser programmet måste få en väldigt konstig uppfattning om sjukdomen vilket jag inte tycker är bra men annars är det en riktigt lyckad serie! House äger!!!
Blev nästan rädd när jag såg hans stora huvud i höstas
Jag har ett räkneverk nere i högerspalten på bloggen som räknar antal sidvisningar. Det har hängt med sedan jag började blogga för snart 2år sedan och kommer idag gå över 100 000 sidvisningar vilket jag inte alls räknade med när jag började blogga.
Bloggen var från början tänkt att handla om min väg till New York Marathon och därefter trodde inte det skulle bli så mycket mer hårdsatsning på löpning och bloggande. Det visade sig att båda sakerna var väldigt roliga så därför fortsätter det rulla på här och jag har nu fått lägga till en nolla på räkneverket. Det finns heller inga planer på att sluta blogga för jag tycker fortfarande att det är roligt även om det kan handla om allt mellan himmel och helvete.
Jag är väldigt glad att så många hänger på och engagerar sig, utan er hade bloggen inte varit vad den är!
Mina väderkvarnar snurrar på fint i vinden och jag kör med full fart framåt efter senaste tidens smällar och bakslag. Det känns som någon typ av flyt har infunnit sig, ett flyt som jag inte känt på ett tag eller så är det bara jag som skruvat ner förväntningar och förhoppningar efter tiden som varit? Känslan är hursom bra och den tar jag vara på!
När det gäller adoption så börjar föräldrakursen gå mot sitt slut och redan nästa vecka påbörjar socialen vår medgivandeutredning. Jag känner mig väl förberedd och ser faktiskt fram emot att bli synad i sömmarna! Tror det kommer bli både nyttigt och lärorikt!
När det gäller min blogg så har jag den i första hand som en träningsdagbok men jag kommer nu också blogga lite om adoptionen parallellt med träningen. Hoppas ni hänger med! Jag tror det kommer bli en spännande resa!
Ompublicering av gammalt inlägg som försvann i förra veckans bloggstrul.
Tyvärr verkar det inte gå att få tillbaka kommentarerna men nu är alla inlägg tillbaka.
När Daniel fick sin diagnos för 3½ år sedan hade han aldrig satt sin fot på ett gym eller ägt ett par löparskor. Han började träna som en ren överlevnadsinstinkt för att på något sätt kämpa emot en sjukdom som han egentligen inte visste mycket om mer än att den skulle göra honom sämre och sämre.
Den gamla Daniel försvann mer och mer för det är så med en allvarlig diagnos, någonting försvinner och kommer aldrig tillbaka!
Ibland saknar han den gamla Daniel men samtidigt har han blivit en bättre Daniel även om han ofta önskar att situationen vore en annan. Han kan dock trösta sig med att han inte kunde gjort saker annorlunda för detta hade drabbat honom oavsett.
Daniel bygger väderkvarnar istället för vindskydd när det blåser hårt och vägarna han valt efter sin diagnos är han nöjd med. Väderkvarnarna snurrar på friskt och han ångrar inget! Den nya Daniel har gjort och gör saker den gamla inte ens kunde drömma om!
Daniel hade aldrig mått som Daniel gör om han inte gjort det han gjort och fortfarande gör! Det vet han med säkerhet!
Den nya Daniel är hårdare mot sig själv men också snällare och vet att han hela tiden måste göra sitt yttersta för att må bra. Han vilar sällan för han vet att hans sjukdom aldrig gör det!
Detta är en enorm drivkraft i träningen även om han tror vissa kan uppfatta det som stressande. Frågar man honom så gillar han läget och han har från början bestämt sig för att bli sin sjukdoms värsta mardröm på alla sätt och vis!
Daniel har inte fått ms! Det är ms som fått Daniel och kommer få kämpa med honom livet ut!
Idag är han snäll, han tar en vilodag och håller huvudet högt!
Ikväll tränade jag för första gången sedan i fredags och jag var nyfiken på vad den här extra vilan skulle ha för effekt. Jag brukar sällan kör tre vilodagar på rad förutom när jag laddar för långa tävlingar, efter kvällens träning kommer jag även ska lägga in denna vilan i den vanliga träningen då och då. Detta för att verkligen låta kroppen hämta hem och ladda batterierna lite extra, vila är jag nämligen inte speciellt bra på!
Med vilan i ryggen och fyllda energidepåer blev nämligen kvällens pass ett av dom bästa på länge. Det var verkligen skillnad och jag kunde press mig det där lilla extra för att sedan gå raskt vidare till nästa övning. Totalt blev det 60min styrka där jag körde ett av mina standardpass för hela kroppen fast med lite extra utmaning och tryck. Såg stjärnor några gånger vilket brukar vara ett gott tecken!
Min fru var också med på gymmet idag vilket passade bra för då kunde hon ta bilen och jag kunde springa hem efter träningen. Jag har lite över 10km från gymmet till dörren och idag "intervallade" jag mig hem i kvällssolen. Under passet sprängde jag in 12x400m med 1min joggvila och det var riktigt piggt här också! Tänkte det kunde vara nyttigt att få lite fart på benen då det är tävling i helgen, tror jag kan bli giftig om kroppen svarar lika bra på lördag!
...man skulle kunna tro att jag ätit där igår för usch vad jag mådde dåligt under några timmar. Trodde jag skulle bli riktigt sjuk så istället för att springa på eftermiddagen blev det vila för att förhoppningsvis bli bättre till kvällens föräldrakurs. Denna ville jag verkligen inte missa!
Det visade sig vara ett bra val för skiten släppte och jag mådde bra hela kvällen som än en gång blev väldigt intressant! Phuuuu vad skönt att slippa bli sjuk även om det inte blev något spring....
Pustar också ut efter att äntligen ha fått kopplat in vårt nya vatten och avlopp! Kommunen var ute igår och gjorde provtryckningar samt besiktining och allt såg riktigt fint ut. Nu kan fikasugna cyklister komma ut och fylla på energi samt lätta på trycket utan att bryta mot miljöbalken. Välkomna!!!
Helgen har gått i rasande fart och det är nog första helgen på riktigt länge som jag inte tagit ett löpsteg eller tränat "riktig" styrka. Idag har jag ändå träningsvärk i rygg och armar för i stort sett all vaken tid har jag hållt på att gräva eller fixa med annat för att få ordning på vårt vatten och avlopp. Jag har dock tur för min pappa har grävmaskin och utan den hade detta tagit en månad, tack för all hjälp!!!
Vi bor i ett gammalt fattighus från 1800-talet och allt man ska göra blir lite av ett specialprojekt då det inte finns ritningar på saker och ting. Detta gjorde att vi grävde av kablar och fick koppla om saker som inte var som vi trodde och det tog tid. Nu är det dock färdigt och idag kommer "kommungubbarna" och sätter igång allt vilket ska bli skönt! Är dom riktigt snabba kanske jag hinner med en löprunda innan kvällens föräldrakurs....
Väntar fortfarande på att inlägg och kommentarer ska komma tillbaka här och vågar inte lägga tid på för långa och många inlägg förrän jag vet att allt funkar. Dessutom har jag lite dåligt med tid då gårdsplanen är en stor krater men det ska snart bli färdigt ifall vi inte gräver av fler ledningar....
Det har varit strul med min bloggportal hela dagen och ni andra som kör samma som mig har säkert märkt samma sak, även youtube har strulat under dagen. Inlägg och kommentarer har försvunnit men ska komma tillbaka och ett team med välutbildade apor sägs jobba på det. Jag har fått detta roliga felmeddelandet några gånger nu!
Började dagen med 200 armhävningar innan det var dags för veckans intervallpass, 14km med åtta tusingar i mitten stod på schemat. Det kändes riktigt fint på uppvärmningen men redan under första intervallen kände jag att det skulle bli tufft idag! Benen var riktigt sega och jag fick släpa runt dom trots att pulsen var låg. Sista två intervallerna fick jag verkligen sparka mig själv i baken för att fixa men det gick trots allt.
Det är bara att skaka av sig detta för alla pass kan inte bli bra och någonstans bygger ändå detta pannben. Tror jag vet anledningen och den stavas BROMSMEDICIN! Drog i mig en sen spruta igår och sedan ett morgonpass lite tätt inpå brukar inte vara någon bra kombination, dessutom tror jag att jag träffade fel igår då det gjorde så förbannat ont. Sprutan ska sitta i underhudsfettet och jag har inte kvar mycket av den varan så den hamnar nog i muskeln ibland vilket kanske kan ställa till det?
Hej! Daniel heter jag. Fick diagnosen MS i slutet av 2007 och den gjorde att jag fick upp ögonen för det här med löpning och träning, bättre medicin för kropp och själ finns inte. Sommaren 2008 började jag löpträna för första gången. Skaffade mina första löparskor och anmälde mig till New York Marathon för att ha ett mål med träningen. Fixade loppet på 3:38, hela berättelsen finns här!! Nu fortsätter jag med nya mål och utmaningar. Välkommen med på resan!
Lyssna gärna på P4 dokumentär där jag pratar om min historia. Klicka på bilden under!
