Det här med att springa 5km i Kristianstad skulle visa sig bli en lite annorlunda upplevelse. När jag anmälde mig till loppet skulle 5km släppas 19:00 och 10km skulle dom släppa kvarten efter. När jag kollade programmet dagarna innan hade dom tyvärr ändrat tidsplanen och släppte på 10km först med oss på 5km endast
5min!!! efter....
Jag känner mig fortfarande som lite nybörjare när det gäller tävling och löpning men jag kunde ändå räkna ut vad som skulle hända. Vi skulle dessutom springa exakt samma bana, milen sprang två varv och vi ett varv. Kanske hade arrangören räknat med att vi på femman skulle gå stavgång eller något för annars förstår jag inte hur dom tänkt?
Så fort starten gått på 10km ställde jag upp vid startlinjen för att få en bra plats då det var trångt och mycket löpare på ett och samma ställe. Speakern pratade lite och intervjuade några löparkändisar runt mig och vissa lät ha köra lite stegringlopp framför starten medan vi andra som också ville motades tillbaka in bakom linjen igen.
Startskottet gick och det blev rock´n roll direkt med
David Nilsson från Högby IF i spetsen. Ingen plockade fram några stavar heller och jag fick en bra start. Min plan var att gå ut hårt och lägga första kilometern på 3:20-någoning, planen höll och den gick på 3:22 med lätta ben. Nu hade också fältet stabiliserat sig och jag låg på en fin 6:e plats som jag inte tänkte släppa.
Första eftersläntrarna på från 10k kom och dom blev fler och fler....
Tvåan gick på 3:29 och nu var jag mitt inne i "gröten" på 10k fältet. Det var flera löpare på bredden som höll idealspåret och där banan smalnade av blev det riktigt trångt. Jag fick verkligen planera min löpning för att inte fastna och mycket av flytet i löpningen försvann. Det var dock inte bara jag som hade problem och nu hade jag dessutom tagit mig upp på 4:e plats medan jag siktade 3:an längre fram.
Han for ut och in i startfältet som en ilsken geting och jag fick en plan att försöka göra bättre spårval och kanske kunna få häng för att sedan avsluta med en hård spurt mot honom. Tyvärr tappade jag bort honom och planen fick istället bli att hålla huvudet kallt med kloka spårval. Jag blev inte irriterad för jag hade väntat mig denna trängseln och löparna på 10k kunde ju inte heller rå för situationen. Tror också 3:an var en starkare löpare än mig så det hängde jag inte läpp över...
Istället för att skrika åt löparna som var i vägen hejade jag på dom som hade det tufft och det peppade även mig själv medan jag for fram i startfältet. Jag hade ju dessutom lilla mormor
på min axel som skulle få en bra åktur så det var inte läge att ilskna till. Trängseln var också också bra för huvudet och det tog bort fokus på hur jobbigt det var då jag pressade ganska friskt. Att dessutom få dra förbi långsammare löpare på lätta snabba ben var en fin boost för självförtroendet och jag hade roligt!
Femma kom på 17:49 exakt som
Staffan gissat före loppet, nu var jag dock inte i mål för jag hade ju inte sprungit idealspåret. Målet kom istället på 17:57 vilket var 1sek bättre än mitt träningspers på 17:58!
Det kändes riktigt bra med denna viktiga sekund och dessutom skönt att ha fått en officiell sub18 tid på 5km. Jag tror min mormor fick en häftig åktur och det var bara tre löpare som var snabbare än mig då jag höll min 4:e plats hela vägen. Kvällen avslutades sedan med grillning hos en vän i Kristianstad som också hade persat på femman och det blev en lyckad kväll trängseln till trots.
Finns det hjärterum finns det stjärterum! ;)