Lidingöloppet 2011

Martin, John, jag, Mikael, Ingmarie, Anneli, Kicki, Anna och Sofie bakom kameran

Det var strålande väder och Lidingö visade verkligen sin bästa sida medan vi mötte upp för en trevlig pepp-träff innan vi gick upp till starten. Kroppen kändes kanon och jag visste att jag hade medaljtiden på sub2:15 i mig om jag bara kunde genomföra loppet med huvudet utan att riskera något. Planen var att få till starten bättre än förra året för att inte tappa tid i trafiken vilket jag gjorde 2010. När det sedan blev mer utrymme skulle jag ligga på lite extra under kilometer 10-20 för att ha god marginal på sista jobbiga milen.

Nyckeln för sub2:15 var att pricka in 15km under 65min för att få ett riktigt bra läge sista halvan. I Abborrbacken vid 25km och Karins backe vid 28km skulle jag sedan ha så god marginal att jag kunde promenera i vissa partier för att inte riskera något, då skulle jag också kunna promenera med tiden på min sida utan att bli stressad. Jag såg backarna som en vilosträcka istället för ett hinder och dom skulle ge mig ny kraft att kunna ösa på igen när det blev flackt. Det finns snabba partier på sista milen och dom tänkte jag utnyttja istället för att utmana i backarna, att se backarna som en fördel kändes också väldigt bra för huvudet. Lite mesig taktik för att vara mig men jag ville verkligen inte riskera något när jag kände att det fanns bra läge för medalj.

Taggad och glad gick jag in i startfållan 15min innan skottet för att ta en uppvärmningsjogg ner till första svängen där det brukar vara lite sankt i gräset. Visst var det sankt även i år men jag hittade ett spår på gräset där det var fast och fint som jag tänkte sikta på. Träffade också på min snabba klubbkompis Magnus (slutade som fin 83:a) samt trevliga Senad från Björnstorp. Ställer sedan upp vid startlinjen där jag hör en röst vid sidan om mig...

Tänker du jaga mig idag igen?

Det är Ola som däckade efter mållinjen på 5:an förra helgen och jag blir förundrad över hur liten världen är. Vi pratar lite taktik innan det mäktiga startskottet smäller av och jag drar på för fullt. Vill verkligen komma loss ordentligt och det funkar toppen, är nästan uppe bland löparna i 1B när vi kommer in i första kurvan.

Sofie passade på att filma starten där hon stod mellan grupp 1A och 1B

Själv stod jag i 1C längst bort så det är inte lönt att ni letar efter mig ;)

Dra gärna upp i 720p för bättre upplösning.

Prickar in "mitt spår" medan det blir lite kalabalik där det är sankt på innerkurvan. Det smalnar sedan av lite och blir trångt men tempot är bra trots allt och jag är glad över att ha torra skor. Mycket armbågar blir det i trängseln och jag ser en lerpöl närma sig men läser situationen bra. Som väntat tar löparen till höger om mig ett skutt åt sidan men jag har spänt upp mig ordentligt, han studsar i sidan på mig och tillbaka i sitt spår där han snällt får springa genom skiten. Han får också en utskällning av en annan löpare och det börjar bli lite irriterat så jag bestämmer mig får att ta en ytterkurva i nästa sväng. Får en ordentlig lucka att springa i även om det är långt ifrån idealspåret. Jag drar på lite extra och plockar många placeringar samt får en bonus i form av innerkurva på nästa sväng. Nu ligger jag också helt rätt och får innern när det smalnar av in på grusvägen. En perfekt start och jag har nu ett bra utgångsläge!

Nöjd och glad flyter jag med strömmen i ett tempo som passar mig perfekt, har ett skönt flyt och kilometerna rullar på utan att jag behöver offra för mycket energi. Någonstans vid 5km dyker en Kenyan (John Sompol) upp som en missil i gräset utanför banan. Min fru berättade efteråt att han tydligen hade missat starten av någon anledning och nu jagade han på friskt. Coolt och inspirerande att se detta och han slutade 5:a på 1:44 trots missad start!

Jag kommer ner till Kyrkviken med fint publikstöd, jag verkligen njuter av löpningen och alla hejarop. Springer på lätt och fint och tar med mig den positiva energin upp till 10km passeringen som prickas in på 43:14 vilket är 2min bättre än förra året. Jag har inte tokkört på något sätt och har tonvis med energi kvar för att nu börja dra på lite hårdare under kilometer 10-20 precis som planerat.

Det finns gott om plats och mina Newtons får smaka på lite asfalt vilket ger en skön kick i steget. Det går bra och rullar på precis som jag tänkt mig, kontrollerat fast ändå lite fortare än innan och jag plockar löpare på löpare. När jag närmar mig 15km kommer jag upp jämsides med Powerade-utmanaren som tittar lite mycket ner i backen. Ger honom lite peppande ord medan jag drar förbi och prickar in 15km på 64:02, sub65 på första halvan var planen och jag är mer än nöjd med hur allt utvecklats.

Fortsätter tugga backar som en maskin och ser till att få i mig ordentligt med vätska vid varje station för att vara laddad inför sista tuffa milen där loppet avgörs. Jag kommer till 20km och efterhandsstatistiken visar att jag plockat nästan 100 placeringar från 10km passeringen, har gått från plats 455 till 366 utan att ha tagit ut mig på något sätt. Jag ser också på klockan att jag nu har stor marginal på sista milen, runt 50min och det ger mig ännu mer positiv energi. Känns som jag har silvret i en ask om inget oväntat händer! En fantastisk känsla!

Jag slår av lite på tempot och hittar några ryggar att följa, plockar inte placeringar längre och blir också omsprungen men håller mig kall. Peppar mig själv med att ge barnen längs banan high-fives och eldade på publiken för att få lite energi tillbaka inför vad som nu väntade. Flyter på lätt och fint när Abborrbacken närmar sig, huvudet är fortfarande med mig och planen håller när jag börjar räkna tider. Abborrbacken kommer och jag börjar promenera direkt i första branten, jag kan springa men samlar istället kraft och har tålamod medan löpare sakta jobbar sig förbi mig.

Efter ca 100m börjar jag springa igen och snart kommer också sträckan med asfalt där det blir kärlek med mina Newtons! Plockar tillbaka placeringarna jag förlorat och mot toppen skriker jag högt tillsammans med några andra löpare som också är sjukt nöjda efter att ha klarat backen, än en gång har planen funkat och benen är förhållandevis fräscha. Drar på i 4:20 tempo igen medan jag ser att vissa löpare väggat och börjat promenera. Längre fram står också löpare med kramp och killen till vänster om mig skriker till när det knyter sig på baksidan av låret. Jag slänger iväg lite peppande ord för jag är på riktigt gott humör och så förbannat nöjd med min taktik som fortfarande håller!

Det flyter på fint i 4:20 tempo och jag plockar lätt in tiden jag förlorade på att promenera i Abborrbacken medan jag närmar mig Karins backe vid 28km. Laddar hårt på ängen framför och tar med mig så mycket fart jag kan uppför där jag bara flyter och börjar promenera när jag känner att jag måste anstränga mig. Jag promenerar inte speciellt länge och när jag kommer upp till toppen vet jag att jag fixat medaljen. Njuter sista biten i flyttempo och först nu börjar det bränna i vaderna men det gör inget då det är slut på backarna. Jag utmanar inte för jag har god marginal och vill inte riskera något med vaderna. Tappar lite placeringar men låter inte det stressa mig, jag har tiden på min sida och jag laddar för upploppet!

Underbara Grönsta öppnar upp sig och nu laddar jag friskt trots att ingen utmanar mig på spurten. En grym känsla precis som förra året och min Garmin visar 2:54-tempo på sista 250m.

Plockar ett gäng löpare på lätta ben, knyter båda händerna hårt och skriker högt när jag närmar mig mållinjen. Jag får ett skönt rus i hela kroppen och det blir en perfekt avslutning på ett lyckat löparår! Alla mina mål för året är nu fixade och jag är så oförskämt nöjd när jag får silvermedaljen i min hand!

2:13:05!!!

 

Klarar mig bra själv



Då var det dags för provtagning igen för att se om min kropp fixar bromsmedicinerna mot min ms. Jag ska också kolla lite annat som felar på mig då jag har något som heter hypotyreos sedan många år tillbaka. Både min husläkare och min ms-sköterska vill också träffa mig nästa vecka och visst var det ett tag sedan vi träffades, speciellt min ms-sköterska och jag.

Min neurolog har jag träffat några gånger men det är snart 4år sedan jag träffade min ms-sköterska. Har dock haft telefonkontakt med henne när jag behöver recept till min bromsmedicin. Jag måste vara den patient hon träffar minst och jag tänker se till att det förblir så!

Jag får ibland frågan om jag har en dialog med mitt ms-team angående min träning och annat men jag pratar aldrig med dom om vad jag sysslar med. Blev erbjuden vattengympa efter att jag var dålig och fick min diagnos för 4 år sedan men det tackade jag nej till. Har sedan dess gått min egen väg och det har funkat bra hittills. Mitt ms-team vet heller inte gåtan på sjukdomen och jag har mina egna idéer som jag tror funkar för mig och dom kommer jag fortsätta tro på. Jag tycker också det är lite lustigt att man ska gå på kontroll för något som ändå inte går att bota? Blir jag sämre så märker jag det själv och det behöver jag inte ha någon expert som ska konstatera eftersom jag är expert på mig själv!

Jag har egentligen inte mycket förtroende för mitt sjukhus då dom skött sig dåligt flera gånger och jag litar inte på att dom har koll på läget. Dom har ”tappat bort” mig flera gånger och glömt kalla mig för provtagning och jag har själv fått fråga om det inte är dags snart? Därför har jag kollat med läkemedelsbolaget vad som gäller och dom rekommenderar kontroll en gång i halvåret med min medicin. Har själv därför koll på när det är dags för provtagning och har färdiga remisser hemma som jag tar med mig. Känns tryggt och efter alla turer jag haft med vården har jag lärt mig att ensam ÄR stark! Det kommer ingen som ”räddar mig” ur detta utan jag får själv se om mitt eget hus som jag gjort från första dagen sedan min diagnos!

Jag vet egentligen inte varför jag ska gå dit nästa vecka då jag mår toppen? Varje gång jag har med mitt sjukhus att göra blir jag också irriterad som ni märker. Tror jag ringer och säger att dom kan ge tiden till någon som behöver den bättre! Jag klarar mig bra själv!

Omstart

Sako har verkligen gjort förbättringar senaste dygnet och nu börjar vi känna igen vår hund igen. Hon äter och är klart piggare och nu på morgonen hörde jag henne skälla för första gången på länge. Hon får dock lugnande 3ggr om dagen för att hon ska hålla lugn och vila ut skiten, nästa vecka ska vi sluta med lugnande. Vi ska också in för återbesök på djursjukhuset på fredag för att se så allt är som det ska. Det känns verkligen som hon fått en omstart och en andra chans vilket vi är väldigt glada för!

Nu ska jag också se till att starta om den här kroppen efter helgens tävling och ta mig till gymmet för första gången på ett bra tag. Det ska bli roligt och jag antar att det kommer bli träningsvärk även om jag ska ta det lugnt. Sedan blir det frisören på det då jag börjar se ut som ett troll!

Äntligen hemma!

Nu har vår lilla hund Sako äntligen fått komma hem, hon fick också en ny fin Biabädd som hon nu ligger och vilar upp sig i. Hon är långt ifrån frisk och väldigt trött, trött då hon haft en tuff tid med lunginflammationen och dessutom är hon inte van att vara bortlämnad. Jag tror verkligen hon uppskattar att fått komma hem till tryggheten här ute på landet där det är lugnt och skönt. Kan tänka mig att hon varit ganska orolig på djursjukhuset då det varit jobbiga undersökningar och annat hela tiden.

Som ni märker är jag väldigt blödig när det gäller hundar och det här har varit jättejobbiga dagar för mig. Nu känner jag mig dock lugn för första gången på en vecka och det känns verkligen som vår hund fått en andra chans. Känns smått overkligt att hon nu ligger vid mina fötter när jag var säker på att vi skulle få låta henne somna in i fredags.

Allt detta har också gjort att min racerapport från Lidingö blivit försenad men den kommer senare i veckan. När det gäller träning så har jag en grym träningsvärk som gör att jag har haltat fram under dagen. Jag är inte skadad men oj vad det gör ont i musklerna och det kommer inte bli någon löpning förrän till helgen. Kanske kan jag starta upp med lite styrka i gymmet på onsdag, känner mig väldigt sugen att gå in på gymmet då det var ett tag sedan nu!

En overklig helg

Med tanke på hur oroligt det var innan helgen så blev det nästan en overkligt lyckad helg. Silvermedaljen sitter nu på väggen tillsammans med min medalj från New York och det känns hur bra som helst. Jag är inte mycket för medaljer och dom andra ligger i en låda men dessa två betyder väldigt mycket för mig på många sätt. Dom är nu det första jag ser när jag börjar dagen och det sista när jag går till sängs. Skön känsla!

Fast något som är ännu bättre är att vår lilla kämpe till hund verkar besegra den kraftiga lunginflammationen. Vi har haft kontakt med djursjukhuset under helgen och hon har svarat bra på antibiotikan. När vi var på väg hem från Stockholm idag tyckte dom att vi skulle komma in och hälsa på henne då dom trodde det kunde vara nyttigt för henne. För första gången sedan hon blev inlagd i tisdags fick vi äntligen träffa henne!!!

Hon var klart piggare än väntat och glad att se oss! Lite trött men när hon såg en kanin utanför stängslet var hon inte sen att springa efter vilket var skönt att se. Gnistan finns där och det kommer nog sluta lyckligt trots att det såg så mörkt ut, hon är inte frisk men det går på rätt håll! Vi kommer antagligen få hem henne imorgon och fortsätta behandla med tabletter efter att hon nu stått på antibiotikan intravenöst under 4 dygn. En overkligt lyckad helg!!!

Lyckat Lidingölopp!

Jag fick äntligen min silvermedalj idag och loppet gick kanon! Min taktik funkade hela vägen och jag kände mig stark under hela loppet. Tiden blev 2:13:05 och jag hade kanske kunnat pressa lite till men min plan var att verkligen köra på taktik utan att riskera något. Känns grymt bra nu efteråt och ikväll ska vi ut och fira med god mat. Det kommer en längre rapport senare! Vilken avslutning på tävlingssäsongen det blev!!!!

Crazy Days!

Det har verkligen varit några galna och tuffa dagar idag och igår och jag tackat för alla fina och kloka kommentarer här på bloggen. Vi väntade ett samtal under förmiddagen för att få ett besked på vad som skulle hända med vår hund Sako. Dom hade lovat att lämna besked "tidig förmiddag" och vid 10:00 hade dom fortfarande inte hört av sig så vi bestämde oss för att åka in i hopp om att dom kanske ringde på vägen.

Vi var jätteledsna och beredda på att ta farväl av vår hund och visst ville jag vara med nu när jag sovit på saken. När vi kommer in så säger receptionisten att vi inte kunde få något besked och att dom aldrig lämnar besked under förmiddagen då dom går ronden just då och först efter lunch lämnar man besked. Vi kan tydligen inte få reda på någonting om vår hund trots att dom meddelat detta kvällen innan. Väldigt irriterande då vi även tagit ledigt från jobbet under förmiddagen just för att säga farväl till vår hund. Vi hade också sagt att dom skulle höra av sig om kostnaderna översteg vår försäkringsgräns på 28:000 och nu var den över detta utan att något hade meddelat oss. Den skulle också fortsätta att ticka på under dagen och inga besked om någonting kunde vi få. Djursjukhuset i Malmö har väldigt god hand med djuren tycker jag och dom är duktiga men under dom här tre dygnen har infon varit under all kritik och dom har aldrig ringt på utsatt tid utan vi har själv fått åka in för att det ska hända något.

Jag var både arg, ledsen och stressad på samma gång och höll nästan på att på att svimma av allting. För första gången på riktigt länge började jag också känna av gamla symtom från min sjukdom vilket ska ganska mycket till, FRUKTANSVÄRD känsla!!!

Vi fick besked att dom skulle prioritera oss och "frysa kostnaderna" samt höra av sig så fort som möjligt efter lunch. Åkte iväg och åt lunch själv medan vi försökte sansa oss lite fast vi fortfarande var väldigt ledsna, HUR MÅR VÅR HUND????

Klockan gick och vid 13:00 åkte vi in igen för att få veta något då ingen fortfarande ringt oss. Vi väntade tills 14:00 och nu var det långt efter "tidig förmiddag" och nu blev vi också inkallade till en duktig veterinär där fick fick ett positivt besked. Det finns tydligen fortfarande hopp och febern hade släppt av antibiotikan som hon stod på. Vi fick inte träffa henne och dom ville gärna behandla henne med antibiotika över helgen i hopp om bättring. Fick också diskuterat pengar och tydligen hade vi räknat lite fel på självrisk och annat med försäkringen så vi har täckning för behandling fram tills måndag vilket var väldigt skönt.

Tråkigt att inte få träffa henne men ett väldigt lugnande besked och hon är trots allt i bästa händer även om kommunikationen är under alla kritik. Detta gjorde att vi med gott samvete kunde åka upp mot Stockholm för helgens Lidingölopp. Jag mådde nu också klart bättre efter detta och klumpen i magen släppte ordentligt!

Hämtade som planerat upp vår vän Mikael och vi fick en väldigt trevlig biltur upp till Nyköping där vi nu laddar för morgondagen. Först nu kan jag verkligen slappna av lite och jag börjar bli laddad för morgondagen, det ska bli roligt att få ösa på efter dessa galna dagarna.......nämnde jag att vi även träffade våra socialsekreterare igår och drog igång adoptionsutredningen?....fast mer om det en annan gång ;)

Vill också påminna om pepp-träffen imorgon, Mikael, Sofie och jag är vid kyrkan kl 11:00 precis som förra året och vi har redan börjat ladda! Vilken dag det kommer bli!!!

Lycka till alla som springer imorgon!!!

Jobbig dag!

Det vill sig inte med vår lilla hund och hon har antagligen en kraftig lunginflammation som inte vill släppa. Hon ska ligga inne med antibiotika i natt som kanske kan hjälpa men det ser väldigt mörkt ut tyvärr. Vi får antagligen låta henne somna in imorgon om inget mirakel inträffar och det är riktigt tufft. Jag är jätteledsen och gråter floder trots att jag vet att denna dagen någon gång skulle komma och hon är uppe i den åldern nu tyvärr. Det är så tomt här hemma och vi har inte träffat henne sedan vi lämnade henne på sjukhuset i förrgår. Jag vet inte om jag klarar åka in där imorgon och träffa henne men jag får sova på saken. Tack för alla fina kommentarer och tummar!

Laddningen kom av sig lite

Jag åkte in till djursjukhuset efter jobbet i hopp om att få hem vi lilla hund igen men dom ville behålla henne ett dygn till för fler undersökningar då man inte hittat felet än. Vi pratade också pengar vilket fick mig att fundera på att vi har det bra som har den vården vi har i vårt land där alla kan få vård gratis som behöver. Visst finns det mycket som kan bli bättre men jämfört med vissa andra länder är det riktigt bra här. Detta gäller dock inte husdjur vilket väckte tankarna...

När det gäller vår hund så kommer hon kosta en del och det är tur att vi har försäkring men den täcker ju inte hur mycket som helst och imorgon är taket på 28 000:- nästan nått. Tänkt om det hade varit så här med människor och vilka beslut och effekter detta kunde fått? Imorgon har dom dock gjort allt dom kan göra och förhoppningsvis har dom en plan för henne, oavsett hur det går så har vi gjort allt vi kan vilket känns väldigt bra!

Jag fick inte träffat henne idag då jag inte ville lämna henne en gång till för att hon gillar inte när man lämnar henne. Lite tråkigt för jag hade sett fram emot att få träffa henne idag men förhoppningsvis kommer hon hem imorgon. Hoppas verkligen på detta!!!

När det gäller loppet på lördag så har detta gjort att jag tappat fokus lite men loppet ska fortfarande springas! Får vår lilla hund komma hem igen så har hon en mysig helg inbokad hos mina föräldrar medan vi är i Stockholm och hon trivs verkligen där. Även om jag tappat gnistan lite så körde jag idag sista passet inför loppet och kroppen kändes kanon. Körde ett pass med fart där jag sprang 10km på 42min med fart och flyt på 8x3min i mitten. Fartpartierna blev runt 3:30-tempo och flytet (vilan) blev 4:30-tempo, ett skönt pass och jag är riktigt hoppfull inför lördag även om jag inte är så laddad just nu.

Vår lilla hund

Vår lilla hund har mått dåligt under en tid och idag när jag kom hem från jobbet var hon inte alls pigg vilket gjorde att vi fick åka in akut till djursjukhuset. Hon blev röntgad och inlagd direkt så vi fick åka hem utan henne, känns inte alls bra men vi hoppas att få hem henne snart igen! Det är väldigt tomt här hemma utan henne!

 

Detta gjorde att dagens intervaller med klubben fick ställas in men imorgon hoppas jag kunna springa lite korta intervaller för att sedan köra vila fram till startskottet på lördag. Fast mest av allt hoppas jag kunna få hem vår lilla hund under morgondagen och att hon blir pigg och glad igen!

Med ett stort leende!

Det är något speciellt med Lidingöloppet och trots att jag bara sysslat med löpning i strax över 3år så har det blivit en fin tradition att springa loppet. Detta blir mitt tredje Lidingölopp och precis som förra året ser jag det som en avslutning på årets tävlingar och jakt på målsättningar. Efter Lidingö blir det lite mera "soft" vilket är väldigt skönt efter att ha laddat hårt hela året.

Inför årets lopp tar jag med mig den sköna känslan från förra årets spurt där vi körde in i kaklet på Grönsta Gärde. Detta är ett av mina bästa löparminnen och jag kommer ha det i tankarna när det känns tufft i backarna på lördag för känslan att komma ut på Grönsta är verkligen värd att slita för. Oavsett hur det går på lördag sätter jag punkt för ett riktigt bra löparår och det blir ett stort leende på upploppet även i år!

Tillbaka igen

Det känns som jag börjar hitta bloggmotivationen igen och här kommer en uppdatering om sista formtoppningen inför Lidingöloppet nästa helg.

Igår sprang jag 5km på Falsterboloppet som en del av laddningen med mål att gå under 18min och putsa lite på mitt pers men utan att bränna för mycket krut. Det blev ett lite konstigt lopp kanske för att jag just aldrig var riktigt laddad och jag hade verkligen inte huvudet med mig denna gången.

Jag tryckte på bra men i mitt huvud funderade jag istället på badrumslösningar till ett badrum som vi håller på att renovera. Hantverkaren som ska hjälpa oss hade varit på besök under morgonen och mitt huvud tänkte på allt annat än att springa fort. Vid 4:e kilometern fick jag dock vittring på 3:an och började jaga en pallplats vilket äntligen fick igång tävlingsskallen!

Jag pressade på och tog mark medan killen framför slängde lite nervösa blickar bakåt. Hoppades på att kunna sätta in en spurt mot slutet men jag fick aldrig riktigt kontakt och blev 4:a av dom ca 100 löparna i herrklassen. Nytt pers blev det trots allt och nya tiden på 5km är nu 17:51 vilket jag är väldigt nöjd med.

Killen framför mig fick jobba ordentligt och jag hade gärna jagat honom någon kilometer till. Han däckade direkt efter mållinjen och jag gav honom en klapp på ryggen. Gick sedan och åt en banan medan killen fortfarande låg kvar men jag såg att några funktionärer uppmärksammade honom så det var nog ingen fara. Jag var trots allt nöjd med loppet och att jag inte gav allt för idag väntade nya äventyr i skogen!

Det var "Löparprojektet i Skåne" som dragit ihop ett pass under ledning av Ian Manners som är en fd brittisk landslagslöpare. Cool och inspirerande kille som bodde i ett hus ute i Bokskogen där det bara var att öppna grinden och ge sig ut i spåret.

Han gav en massa värdefulla tips och poängterade vikten av STRETCH!!! Han var verkligen ett stort fan av stretch och visste vad han pratade om. Jag vände ut och in på mig själv och fick en riktig genomkörare innan vi sprang 8x1000m kuperat.

Ian hade en liten bana på 1km som han kallade för "Nirvana" då den verkligen innehöll en massa godsaker för att bli en bättre löpare och visst var den bra! Halva banan var uppför där man skulle göra "insatsen" medan man tog det lite lugnare på den bortre delen innan man sprang uppför igen. Allt helt utan pauser och med tanke på att det fanns snabba ryggar att jaga blev det ett riktigt fint pass inför Lidingö.

Sedan fika hemma hos Ian och Bamse medan Ian fortsatte dela med sig en massa intressanta saker som jag sög åt mig av. Lustigt att han pratade om hjärnan och löpning när mitt huvud var helt borta under gårdagens lopp. Nu fick jag lite värdefulla tips som jag kommer plocka fram på lördag, bara lite tusingar kvar att köra nu på tisdag så är jag fit for fight att jaga den där silvermedaljen!!!

Veberödsrundan - en lyckad träningsrunda

Tänkte jag skulle berätta lite om hur det gick på loppet i helgen även om jag fortfarande håller lite paus från bloggen....

Jag sprang i lördags en halvmara som kallas för Veberödsrundan som jag mest såg som ett träningspass med service i form av vätskedepåer och tidtagning. Planen för loppet var "flyt" utan att bryta ner mig för att kunna fortsätta trycka på med kvalitetspass inför Lidingöloppet. Mitt mål på sub1:23 är ju redan fixat så det var skönt att kunna ställa sig på startlinjen helt utan press.

Starten gick och för att jag inte skulle trycka på för mycket höll jag ett ständigt öga på pulsen som inte fick gå över 160bpm. Jag ville hålla den någonstans mellan 155-160bpm som är min "marathonpuls" och en ansträngning jag kan ligga på under lång tid. Jag fick dock jobba med att lägga band på mig själv då min tävlingsskalle gärna tar över förnuftet!

Banan bjöd på lite backar vilket också var en av anledningarna till att jag ställde upp i just detta loppet. Kanske inte i stil med backarna på Lidingöloppet men det gav ändå lite extra krydda och jag fick tränat lite backteknik vilket var väldigt roligt. Känns verkligen som jag höjt mig en nivå i backarna och jag känner mig som en maskin både uppför och utför. Speciellt utför där det bara är att flyta på och samtidigt lyckas sänka pulsen så jag är laddad för nästa backe.

Träningspasset gick riktigt fint och jag kom i mål på 1:25:12 utan att förta mig alltför mycket. Snittpulsen blev 157bpm och max blev 165bpm vilket jag tillät under spurten. Detta ska jämföras med maxningen på Prinsens Minne där jag snittade 164bpm och maxade 172bpm, nu var det endast på upploppet som jag släppte upp pulsen där den ska vara på halvmaradistansen.

Dagens pulskurva

Ett annat fint besked var senaste tidens förstärkning av ryggen där jag fick ett bra kvitto. Nu körde jag iof inte på max men jag var inte alls så trött i ryggslutet som jag var efter Prinsens Minne och jag hade lättare för att hålla ett bra steg hela vägen. Sammanfattningsvis så blev loppet ett fint genrep inför Lidingöloppet och allt känns kanon! Jag har koll på läget!

Glädjande var också att min snabba vän Sara gjorde ett fint lopp som räckte till seger , stort grattis! Nu laddar vi för Lidingö!!!

Tackar för mig!

Det har varit en intensiv period nu av både träning, tävling och bloggande så jag tar en paus från just bloggande ett tag. Känner mig lite som en repig skiva när jag skriver här och det händer egentligen inte så mycket nytt tycker jag. Jag sätter ingen datum för när jag är tillbaka, det kan vara innan Lidingöloppet eller efter beroende på hur jag känner.

Det kommer tränas på friskt inför Lidingöloppet och på lördag blir det Veberödsrundan, en halvmara som jag kör som ett träningspass. Nästa helg blir det sedan 5km på Falsterboloppet där jag ska försöka persa på 5km samt få lite fart på benen inför Lidingöloppet. Kanske ses vi där och vi kanske även ses på peppträffen innan Lidingöloppet annars får ni ha det så bra tills vi ses igen.....

Backattack!!!

Det blev en riktigt lyckad backattack med Sara idag och det var många som dök upp. Tror vi var strax över 20 löpare som gick loss på backarna ute i Bokskogen under fin ledning av Sara. Först lite uppvärmning och sedan löpskolning på det...

Därefter gick vi loss på backen och det var grymt bra att köra backe i grupp vilket jag aldrig gjort innan. Många duktiga löpare var på plats idag och vi var också ett gäng som siktar på sub 2:15 på Lidingöloppet vilket var extra kul. Vi fick oss en ordentlig genomkörare med 12 fina backdrag!

Glad och nöjd efter fina backdrag!

Kul när man tränar i grupp för man kan hjälpas åt och dra på och peppa på vägen vilket gör att man kan köra väldigt hårt. Jag är övertygad om att jag inte fått till ett sådant pass om jag hade varit där ute själv. Det här passet satt där det skulle och jag tackar Johan och Per för draghjälp och mjölksyra av den högre skolan!!!

 

Därefter körde vi lite vila och lunch samtidigt som solen började bryta igenom och det var riktigt mysigt. Jättehungrig var jag också och satte i mig en ordentlig laddning pasta med spenat och parmesanost som jag hade med mig. Sedan kaffe på det innan det bar iväg på ett lättare distanspass i skogen. Kanske inte optimalt direkt på maten men det gick bra det också. Bokskogen visade verkligen sin bästa sida och jag tror alla fick ett fint pass i solen och grönskan...

I mål glad och nöjd med en dag som bjöd på det mesta och totalt 18km! Trevligt med en massa nya ansikten och även gamla. Roligt också att träffa bloggvänner som Linda och Emilia vilka jag aldrig träffat IRL innan. Tackar Sara och alla andra som var med idag för ett grymt pass!!!

Sega ben, men vad gör väl det?



Min tanke var att köra någon typ av snabbdistans när jag gav mig iväg på dagens löppass. Jag kände direkt att det skulle bli tufft eftersom benen var blytunga. Hoppades på att det skulle släppa efter uppvärmning och lite stretch men det ville sig inte alls idag. Tror att tisdagens tuffa löpbandspass tog hårdare än vad jag räknade med och det sitter fortfarande kvar i kroppen. Löpbandet är verkligen speciellt och med tanke på att det var "premiär" är det nog inte så konstigt att det tog lite extra...

Det blev istället 12,5km "mellanmjölk" och jag var snäll mot mina ben för dom förtjänar det verkligen! Dom här benen har tagit mig riktigt långt senaste månaden och jag är väldigt tacksam över detta. Dom har sprungit milen under 37 minuter och dom har fixat den tuffa kvalgränsen till New York Marathon trots en skitdiagnos och tunga bromsmediciner. Bäst av allt så har dom gjort det möjligt för mig att bli förälder då jag är övertygad om att läkarundersökningarna inte gått så bra som dom gjorde om det inte vore för löpningen!

Om tre veckor drar vår utredning igång på allvar och nu jag kan sitta där rak i ryggen med mitt godkännade som trygghet. Min sjukdom är inte med i leken längre och jag är precis som alla andra, en fantastisk känsla!!!