Hur jobbigt kan det vara?



Som jag skrev för ett tag sedan har jag funderingar att testa tävla på 400m för min klubb nu när jag fyllt 35 och går som veteran. Jag har noll koll på hur ett träningspass för 400m kan se ut och tog en diskussion med en erfaren löpare under avslutningsmiddagen med klubben förra fredagen. Vi pratade också lite om upplägg för att kunna få till en liten satsning trots att jag nu tränar för marathon till våren.

Det blir nog svårt att kombinera 400m med grundträningen för marathon under vintern då det skiljer sig ganska markant. Jag kommer kanske testa 400m under vintern men inte träna för det men när jag är återhämtad från vårens marathon kommer jag nog satsa lite på 400m under sommaren. Tror jag kan vara ganska hungrig efter lite kortare distans och fartträning efter att ha tränat för marathon under vinter och vår. Kul också att ha något nytt och spännande att se fram emot!

Jag ställer mig också frågan hur jobbigt det kan vara att träna och springa 400m? Ett av nyckelpassen kan vara 3x300m vilket låter väldigt lätt på pappret men ska vara extremt jobbigt med mycket syra då man verkligen ger allt man har. Man delar också upp varje intervall i två delar där man exempelvis springer 180m och tar 30sek vila innan man springer sista 120m. Vilan till nästa intervall kan sedan vara hela 15min så man kan köra fullt ös igen! Ska bli spännande att testa hur jobbigt detta verkligen är för det låter inte så jobbigt eller?

Imponerad!

Fick till ett skönt backpass idag där även min fru Sofie hängde på medan Sara höll i taktpinnen. Jag är bara så imponerad över Sofie som sprang på som om hon inte gjort något annat! Hon har ställt om sin kost och tappat nästan 10kg sedan augusti vilket verkligen gett resultat på många fronter och inte minst löpningen. Jag har hela tiden sagt till henne att löpning är något som kan passa då hon är väldigt stark och uthållig i grunden. Idag tror jag det gick upp för henne hur skönt det kan vara att springa och nu är hon nog fast för gott!

Själv fick jag till ett bra pass och det var roligt att få lite fart på benen igen efter att ha kört total löpvila sedan ultran förra helgen, piggt och lätt hela vägen! Jag höll högt och fint tempo under alla backdragen och hade även kraft kvar att maxa på sista som också blev den snabbaste. Vi körde också lite löpskolning vilket sög fint i benen. Härligt att vara igång igen och tack för ett bra pass Sara!

Fredagspasset

Varannan fredag är jag ledig och då har jag som rutin att köra ett lite extra tufft och långt pass på gymmet. Idag var inget undantag och jag har fortfarande fint tryck i kroppen efter förra helgens ultra. Fick till ett skönt pass på 100min där jag utmanade hela vägen och avslutade med ett gäng plankor på Powerplaten. Imorgon drar jag också igång löpningen igen tillsammans med Löparprojektet i Skåne! Backar i skogen väntas och Sara kommer hålla i taktpinnen, ser ut att bli en bra start på helgen! Hoppas ni andra också får en lyckad helg!

Uppdatering om vår krassliga hund

Tänkte jag skulle uppdatera lite om hur det går för vår hund som var nära att stryka med i en lunginflammation för 1 månad sedan. Lungorna verkar vara bra igen men ”roten till det onda” vill inte bli bättre. Hon har länge haft en inflammation i nosen som ingenting verkar bita på och den vill inte försvinna nu heller trots diverse mediciner.

När hon låg inne med lunginflammationen ville man också hitta orsaken och slog på ”stora trumman”. Det gjordes CT på huvudet, ultraljud på hjärtat, man gick in med en liten kamera för att kolla läget i luftgångar och lungor plus diverse andra undersökningar. Man konstaterade att det var lunginflammation men kunde inte hitta vad som orsakade inflammationen som spridit sig till lungorna.

Nu i efterhand kan jag tycka att det är märkligt att allt detta krävs för att konstatera en lunginflammation och inte hittade man roten till problemet heller. Eftersom nosen inte vill bli bättre vill man nu göra ännu en CT samt gå in med ”något” för att kolla läget igen.

Själv ställer jag mig frågan om man gör detta för hundens skull eller för sin egen då dom verkar väldigt angelägna om att deras dyra maskiner hela tiden ska jobba istället för att bara undersöka hunden samt lyssna på dess ägare. Man tror också att problemet med nosen kan vara ett grässtrå??? som fastnat och vill nu kolla detta. Då ställer jag mig också frågan hur det kan krävas undersökningar och återbesök för 50 000 – 60 000:- för att konstatera en lunginflammation och ett grässtrå i nosen? Kör vi vidare landar totalsumman någonstans runt dessa summor och det låter inte rimligt. Själv tycker jag att en duktig veterinär borde kunna komma fram till detta med betydligt mindre resurser eller så är en lunginflammation och ett grässtrå i nosen svårt att upptäcka?

Vår hund är också 10½ år gammal plus att hon redan har en del andra krämpor så det känns inte rätt att gå vidare nu. Hon mår också bra och är pigg och glad om än lite snorig i nosen. Jag tror heller inte det är ett grässtrå i nosen för hon har gått med detta sedan början på sommaren och det borde ha släpp på något vis. Dessutom måste hon ha fått ett grässtrå i bägge näsborrarna samtidigt för det är båda två som jävlats hela tiden.

Att dom fortfarande vill gå vidare trots att det känns som vi gjort allt för henne gör heller inte valet lättare för oss som måste ta tuffa beslut. Jag vet heller inte varför dom vill gå vidare då det ändå inte finns någon medicin som verkar funka och att operera en gammal hund tycker jag inte man gör. Att lägga en massa pengar bara för att konstatera något som ändå inte går att medicinera känns inte rätt och det är dessutom undersökningar vi redan gjort en gång. Känns bara så konstigt allting och jag undrar hur dom resonerar?

Det är verkligen tuffa beslut för jag är så blödig när det gäller hundar och blir ledsen även om jag vet att vi en dag måste ta det här jobbiga beslutet. Jag är dock glad att hon fått en andra chans och fick komma hem igen efter att ha varit så dålig så vi kan få skämma bort henne ordentligt sista tiden oavsett hur lång den blir.



Hon är trots allt väldigt pigg och står fortfarande på antibiotika som verkar hålla det under kontroll. Jag kommer också att ta med henne till vår ”vanliga” veterinär där hon gått i alla år för att se om dom kan ha några idéer. Hon kommer också bli fortsatt bortskämd och vi har idag delat en chokladpudding som hon verkligen gillade. Jag vet inte om det är rätt att ge hundar detta men det var lite plåster på såren efter förmiddagens jobbiga veterinärbesök.

Löpvilar

Kroppen känns riktigt bra efter helgens ultra men jag låter mig inte luras och tänker vila från löpningen fram tills lördag. Istället fortsätter jag bygga en stark kroppen på gymmet och jag har fortfarande fint tryck när jag drar loss bland vilkterna. Det är verkligen jättekul att köra styrka just nu och det är skönt att jag kan göra det i lugn och ro utan att löpningen blir lidanade då jag inte har några lopp inplanerade på länge. Det blir också en massa husfix för där finns alltid att göra och idag kombinerade jag med lite träning på hög höjd. Läste någonstans att detta ska vara bra men det var kanske inte så här dom menade?



Brrr!!!



Idag var det dags för ännu ett steg i vår adoptionsutredning då våra socialsekreterare kom för att göra hembesök. Lite nervöst då man inte riktigt vet vad dom ska kolla och vad som ska hända men det gick bra. Det är inte första gången vi träffar dom heller och vi har lärt känna dom ganska väl vid det här laget. Trots allvaret blev det en trevlig förmiddag där vi bjöd på fika och fick samtidigt diskuterat en massa saker.

Det är verkligen fullt ös med utredningen nu vilket är skönt! Mycket papper hit och dit och jag måste göra ännu en läkarundersökning då papperna som var uppe i rättsliga rådet i somras bara gäller i 3 månader. Min diagnos är fortfarande godkänd så det där slipper jag men dom måste ha in nya fräscha läkarintyg kring ”allmäntillståndet”. Det har inte hänt någonting utan det är bara regler som säger detta så det är bara att gå till läkaren ännu en gång för att konstatera att jag mår bra.

Snart väntar också en enskild djupintervju som håller på i 3-4 timmar. Resultatet av denna kommer sedan analyseras av en psykolog för att komma till någon typ av slutsats? Har inte full koll på den men det blir säkert både spännande och nyttigt. Efter den här utredningen vet nog socialstyrelsen mer om mig än vad jag själv vet!

Vi har också bjudit ner våra vänner och familj till socialstyrelsen då dom vill ha ett nätverksmöte med dom i vår närhet så dom även får lära känna dom lite. Detta kan tyckas märkligt men när man sätter sig in i det så är det inte så konstigt och det finns en anledning med allt. Jag ser verkligen fram emot detta mötet och vi har verkligen fina vänner och familj som ställer upp för oss som nu också får vara delaktiga i vår resa!

Markusloppet del 2

Nu har jag fått ordning på filmen från andra halvan av Markusloppet. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle filma men eftersom jag sprang själv sista biten fick jag roa mig med något på vägen. Nu efteråt vet jag vad jag måste bli bättre på och vad jag ska se upp med ifall jag ska filma fler gånger.

Ett smart drag kan vara att inte köra med vattentätt skal på kameran vilket gjorde att ljudet blev dåligt. Öka därför gärna på volymen så ni hör mig babbla en massa värdelöst vetande medan försöker plocka lite placeringar här under sista delen av loppet. Om ni inte förstår vad jag försöker förklara vid 7:17 så handlar det om att min ryggsäck är för stor så jag fastnar i dom smala "grindarna" vilket gör att jag måste klättra över staketet istället.

Här är filmen och dra gärna upp den i 720p för bättre bild.

Markusloppet del 1

Tänkte jag skulle dela upp min berättelse från Markusloppet i två delar då det blev lite som två lopp i samma. Första delen tog jag mycket foto och sprang lugnt medan jag gjorde ett "Staffan-upplägg" där jag ökade sista två milen och gick samtidigt över till videobloggande. Det tar lite tid att få ihop det jag filmade så ni får hålla tillgodo med första halvan och lite bilder från detta häftiga lopp!

Uppställning vid 09:15 och genomgång av banan samt lite förhållningsregler och annat nyttigt att veta. Ganska kallt men jag känner mig laddad och i toppenform för vad som väntar.

Min "partner in crime" för dagen var Mikael som hade fått till en snygg nummerlapp och ställde upp trots att han haft ont i magen dagarna före. Jag var glad att han kom till start trots allt för vi brukar ha väldigt trevligt när vi springer ihop och loppet hade inte varit detsamma att springa ensam. Under 50km är det kanon med ett bra sällskap så man kan peppa varandra på vägen och man löser många världsliga problem under tiden. Tyvärr var inte magen mycket bättre men vi hoppades på det bästa och tog det ganska lugnt när starten gick.

Det där med att jag kände mig i toppform skulle visa sig vara fel när vi kom igång för mina vader var verkligen sega denna morgon trots två dagars löpvila. Det gjorde dock inget för vi tog det bara lugnt och höll oss ganska långt bak i fältet utan stress. När det gällde vaderna så behövde dom visst 20km uppvärmning innan dom ville springa men mer om det senare...

Vi körde på i lugnt och fint tempo vilket var väldigt skönt för omväxlings skull då jag kört hårt på alla lopp senaste tiden. Det var lite ovant med vätskeryggsäck och jag misströstade lite över att  inte valt vätskebältet istället, jag vande mig dock ganska snart och tänkte inte på att det satt något på ryggen förrän skiten började läcka vid 15km. Detta visste jag dock inte i detta skedet av loppet så vi sprang på och njöt av det fina vädret!

Vi träffade på trevliga Camilla som också fick pris för finaste nummerlapp.

Vi träffade på vänligt sinnade kossor som gärna ställde upp på ett foto.

Mikael trummade på fint trots magen och han var verkligen i sitt rätta element bland björkar och lera.

Han var även välmatchad och hade samma färg som dom orangea markeringarna på träden som Skåneleden är markerad med.

Någonstans vid 15km upptäcker jag att det finns en läcka i mitt vätskesystem (Osprey HydraForm 2L) vilket gör att jag blivit blöt och kall på ryggen och långt ner över ändan. Jag tror först att jag svettats mycket men det är lite väl mycket med tanke på att vi kört lugnt och fint hela tiden. Blev tvungen att stanna för att kolla läget och korken satt på bra men visst läckte det någonstans? Det var bara att hälla ut allt vatten och satsa på flaskan jag hade i hölstret på sidan. Jag misströstade inte över detta och vara ganska nöjd över att ha blivit lite lättare.

Vid 20km lossnade äntligen mina vader och jag kunde börja springa "på riktigt" vilket verkligen var en befrielse. Det gick lätt och fint ner till vändpunkten i Genarp där det fanns ett gottebord med lite allt möjligt.

Tyvärr har nu Mikael som kämpat på bra fått mer problem med magen och jag tror hans min långt bak i bilden säger det mesta, ni kan också se Markus "himself" i reflexväst till höger i bilden. Jag tyckte riktigt synd om Mikael och vi diskuterar olika möjligheter och scenarion om han skulle hänga med på andra halvan. Det fanns bilar vid vändningen som kunde ta honom tillbaka till starten men gav han sig ut igen kunde det bli en lång smärtsam vandring då det är ganska öde där ute. Tuffing som han är biter han ihop och vi ger oss iväg på andra halvan av loppet!

Medan Mikael kämpar på får jag någon typ av "runners high" och börjar fundera på hur galet det är att springa så här långt. Många hade varit nöjda halvvägs men vi vänder och fortsätter och den coola löparen vid min sida gnäller inte det minsta trots att han har det tufft. Vi är jättehäftiga!!!

 

Vid 30km stöter vi på lite publik som står och hejar vid sina bilar och nu får Mikael kasta in handduken.  Tur i oturen så ska en av killarna med bil köra till målet och Mikael får lift tillbaka. Samma snälla kille peppar mig med att jag inte har långt fram till ett helt gäng med löpare. 

Jag springer själv vidare och nu vaknar tävlingsskallen till liv! Dags att plocka lite placeringar samtidigt som jag börjar videoblogga! Lite udda val av premiär för videoblogg men jag hade ju ingen att prata med så jag fick hålla låda själv istället.

  

Jag hoppas kunna få ihop lite rörliga bilder till del 2 av Markusloppet, fortsättning följer....

Fantastisk dag!

Det blev ett lyckat Markuslopp idag och jag gjorde ett fint lopp! Vätskeryggan var nog rätt beslut men tyvärr sprang den läck vid 15km vilket gjorde att jag blev blöt och kall på hela ryggen. Av någon anledning finns det ett hål någonstans som jag inte lyckas lokalisera än men det gick ändå bra. Jag klarade mig ändå på en 75cl vattenflaska som jag fyllde på halvvägs och drog även några Flapjacks under loppet vilket räckte fint, dessutom fanns det ju en kontroll halvvägs med en massa gott.

Jag var riktigt stark hela vägen och avverkade dom 50km på 5:15 vilket var exakt samma tid som förra året. Förra året var dock inte det "riktiga" Markusloppet då man fick lägga om banan pga jakt som gjorde att dom tuffa partierna ersattes med mycket asfalt och grusväg. I år blev det betydligt tuffare så jag var riktigt nöjd med mina 5:15!

Det kommer en lite längre version senare och jag passade även på att fota och videoblogga lite under loppet. Ljudet blev inte det bästa men jag ska se om jag kan göra något åt det. Tack för alla lycka till både här och på Facebook under helgen!

Laddar för ultra!

Imorgon springer jag här!

Här

och Här!

 Laddningen har gått bra och kommer fortsätta under kvällen med en trerätters på en fin restaurang med löparklubben. Det är någon typ av avslutningsmiddag där jag har noll koll på vad som händer och jag känner nästan ingen heller. Kul och spännande!

Nu återstår bara ett huvudbry inför morgondagen! Ska jag köra med vätskebälte och försöka klara mig på det eller ska jag gå "all in" med vätskerygga och rusta mig fullt ut? Jag gillar verkligen att springa lätt med så lite som möjligt som stör för att göra upplevelsen bättre. Samtidigt vill jag ju inte få slut på vätska och energi då det bara finns en kontroll halvvägs, resten av loppet ska vi vara "självförsörjande" på. Jag kan fylla på bältet halvvägs så det borde räcka men det är trots allt 50km vi ska springa och planen är att vara ute i ca 5 timmar. Vätskebältet rymmer ca 60cl vätska och det ryms några geler och bars i det vilket borde räcka

Hur hade ni andra gjort?

Edit: Efter lite rådfrågning under middagen med klubben har jag kommit fram till att det får bli vätskeryggsäck. Det blir för lite vätska under 5 timmars löpning med bara bältet. 

Ha en bra helg alla!!!
 

Välja nummerlapp!

Info från Markusloppet som i år satsar på att vara lite extra miljövänliga

- Ta med en egen nummerlapp!! Ta en du använt vid tidigare lopp, eller gör en helt egen. Den får se ut hur som helst, bara den syns tydligt och har ett nummer. På så vi vis slipper vi göra en massa engångsnummerlappar. Extrapris till bästa nummerlappen! 

Hmmmm???

Press!

Jag har haft några ganska dåliga dagar på rad och idag var inget undantag! Ställer ofta höga krav på mig själv och när jag inte hinner eller orkar med det jag ska bli jag irriterad på mig själv. Jag har också lätt för att blir irriterad på andra som sätter käppar i hjulet för mig när jag inte har tid eller ork med en massa strul vilket är en dålig egenskap.

Jag har haft en massa planer senaste dagarna men har varit ganska trött och jag har inte orkat med allt jag planerat. Gillar inte alls detta och det får mig att fundera en massa.....är det min sjukdom? mina dåliga blodvärden som fortfarande är under utredning eller vad kan det vara? Mest är det min sjukdom jag börjar fundera på och det blir lite som en ond cirkel som bara blir värre och värre.

Jag känner också en massa press från utredningen kring adoptionen som är i full gång och nästa vecka väntas hembesök vilket gör att jag verkligen vill ha ordning på torpet. Allt går kanon egentligen och det är nog mest mina hjärnspöken som spelar mig spratt men hela året har det varit press på ett eller annat sätt kring detta så jag antar att det börjar kännas lite extra nu....det har varit allt från Vilja och Klara i våras som verkligen testade gränserna för vad man klarar av till väntan på besked från Socialstyrelsens Rättsliga Råd och nu är det utredningen som är igång. Kanske inte konstigt att det börjar kännas då det varit ett riktigt tufft år?

När jag gick till gymmet för att träna ihop med min fru idag var jag ganska förtvivlad och berättade det för henne. Hon vet också att jag varit pressad sista tiden men hon sa några riktigt bra ord till mig som fick mig på bättre humör. Jag är väldigt hård mot mig själv och ska nog klappa mig själv på axeln lite oftare än vad jag gör. Som min fru sa så ska jag inte sätta så mycket press utan vara nöjd med mig själv då jag verkligen gör allt jag kan i alla lägen även om jag inte själv tycker jag räcker till. Vem vet var jag hade varit om jag inte gjort det jag gjort när jag fick min diagnos?

För 3 år sedan sprang jag min första halvmara på 1:45 efter ca 2 månaders löpträning och idag gör jag samma distans på 1:22 trots min sjukdom.

Nu är inte allting löpning och träning men det är väldigt bra för huvudet att blicka tillbaka och se var man var då och var man är nu för jag har verkligen gjort en stor omställning och ska vara nöjd med mig själv. Ikväll är jag också väldigt ego och ger mig en STOR klapp på axeln för jag behöver verkligen detta!

Det är idag ganska exakt 4 år sedan jag fick mina första ms-symtom och jag har gjort en stor omställning sedan dess. Detta har jag också gjort på egen hand utan någon experthjälp, bara ren målmedvetenhet att verkligen ge den här skiten jag har i kroppen en ordentlig match på alla sätt och vis!

Jag mår nästan alltid bra men då och då kommer dom här dåliga dagarna som får mig ur balans. Jag ger mig dock aldrig och tänker inte sätta mig ner och tycka synd om mig själv utan kommer fortsätta utmana med allt jag har! Som jag skrivit förr så vilar aldrig min sjukdom och det är nog det som gör att jag är så hård mot mig själv. Min sjukdom ligger där och lurar och kommer alltid göra det...

Ikväll var inget undantag utan jag körde skiten ur kroppen med hela 2 timmars styrketräning för överkroppen tills musklerna skakade som asplöv. Väldigt skönt och jag fick laddat ur det värsta, jag kan verkligen köra skiten ur kroppen när jag är på det här humöret! Nu blir det två dagars helvila på detta och på lördag springer jag 50km trailrun! Sug på detta pisse-ms!!!

Träningsvilde

Regn, regn och åter regn hela dagen men framåt kvällen lagom tills jag bytte om för träning med klubben tittade solen fram och det blev uppehåll. Perfekt även om det var ganska rått men med mysiga mössan på blev det riktigt bra medan mörkret föll...

Idag var det inte bana som gällde och jag hade inte full koll på programmet då vi för tillfället har två olika program att träna efter, vissa skulle springa snabbdistans och andra skulle bara springa intervaller. Tycker det är både för och nackdelar med detta men nog mest fördelar...

Jag gillar träna i grupp så det är lite synd när man inte kör tillsammans men samtidigt ger det valmöjligheter och det finns ju ändå någon att träna med. Valmöjligheter passa mig perfekt i nuläget då jag är lite av en "träningsvilde" utan något speciellt program eller kortsiktigt mål. Jag tog en kort funderare innan vi skulle dra igång våra pass och bestämde mig för att springa 4km snabbdistans och sedan köra ett gäng intervaller ovanpå det.

Snabbdistansen gick bra och 4km avverkades på 15:02, saknade dock lite fart och flyt då benen var lite "stolpiga" efter gårdagens backar. Jag hade dock mycket ork och det var kul med snabbdistans så efter 4min vila hängde jag med på en till snabbdistans som avverkades på 15:29. Lite ojämnt mot första kanske men jag skyller på vinden och några hala löv i mörkret ;)

Som jag skrev hade jag mycket ork även om jag inte hade farten så jag avslutade med 2st tusingar på 3:40 och 3:45. Fick på så vis ihop 10km av bra kvalitet och passet slutade på totalt 14km vilket jag var mer än nöjd med. Sedan hem igen där jag körde strax över 200 armhävningar med min armhävnings-app och nu har jag reggat över 10 000st armhävningar! Kul!

15km kuperat med fritt blås

Jag fick en jättefin runda i skogen idag med strålande väder och mycket backar! Det var också fritt blås i andningen för första gången på snart 2 månader då det verkar som cortisonsprayen jag fått mot mina bihålor ger resultat. Nästan så att jag vant mig vid att det trycker och spänner lite från näsan men nu var det en ren befrielse och luften var dessutom hög och fin!

Jag sprang en kuperad runda i Bokskogen där jag verkligen valde dom värsta backarna för att få fin träning i benen. En av dom erfarna och duktiga löparna i klubben tipsade mig om att springa 2 pass i veckan ute i skogen för att bli en bra löpare och detta har jag tagit fasta på. Jag kanske inte får till två pass i veckan där ute men jag gör mitt bästa för att komma dit så ofta det går och det är alltid lika inspirerande när jag vet att det ger resultat!

Passet gick kanon idag och jag sprang lätt och fint med "flyt" utan att utmana för mycket. När jag stannade klockan blev jag väldigt glad och såg att jag avverkat dom 15 kilometerna i 4:20-tempo med en lätt känsla. Jag tror detta är första passet som jag känner att jag är helt återhämtad efter Lidingöloppet och nu har jag fint tryck i steget igen, det kan också vara en kompensation från förra veckans tuffa benstyrka? Oavsett så är det riktigt gott att springa nu och hösten visar sin bästa sida. Det kommer bli mumma på Markusloppet nu på lördag!

Bara titta inte springa

Vi har styrt kosan norrut över helgen för att hälsa på släktingar och landets näst största marathon råkade gå av stapeln på samma ställe. Jag var väldigt sugen på att efteranmäla mig och ta det som ett lugnt långpass men tog mitt förnuft tillfånga och bestämde mig för att bara titta och heja på. Marathondistansen hade inte varit så lyckad för mig i nuläget och med tanke på att jag ska springa ultra på 50km nästa helg hade det varit bäddat för överbelastningsskador. Sedan är inte heller 8 varv runt Växsjösjön sådär jätteinspirerande när det finns så många andra fina rundor här uppe. Dessa fina rundor skulle jag också få springa då jag tänkte köra långpass samtidigt som maran. Lite som att både äta och behålla kakan...

Jag sprang ner till starten för att överraska min vän Johan som skulle springa sitt första marathon, han visste inte att jag skulle vara i byn. Hittade inte Johan och blev själv överraskad när jag fick en klapp på axeln av John som undrade vad jag gjorde i Småland. Jag hade inte koll på att John skulle springa så det var kul att ha en till att heja på. Dock hittade jag aldrig Johan...

Starten gick och jag klämde ihop mig vid ett litet elskåp mitt i rushen för att få med allt på film. Så här känns det när man möter 400 marathonlöpare...dra gärna upp i 720p för bättre bild.



Jag sprang sedan banan motsols där jag ganska snabbt mötte löparna igen och tänkte att det skulle vara lättare att få syn på Johan. Visst hittade jag honom och han såg snabb ut! Snabb nog att inte bli fångad på foto...

Sedan sprang jag ut i skogen runt en annan större sjö för mitt eget långpass och det blev en riktigt fin höstrunda där jag njöt fullt ut. Det var lite smått kuperat så jag körde lite fartlek om vartannat och benen svarade fint, inte misströstade jag att jag inte sprang marathon nu inte!

Avlutade sedan med lite skön stretch då mina ben verkligen behövde detta. Har plågat dom ganska hårt på gymmet denna veckan så musklerna är lite väl hårda och spända. Dom behövde verkligen detta och det lossnade fint tills sista delen av långpasset.

Sista delen av långpasset var planerat att pricka in lagom tills Johan och dom andra löparna hade några varv kvar av sitt marathon så att jag kunde peppa och heja sista jobbiga biten. Nu var jag också beredd på att fånga Johan och lyckade ta ett foto av honom.

Han såg fortfarande stark ut och hade blicken uppe utan att titta ner i backen som många gjorde vid det här laget. John var också på G och såg smått övermänsklig ut när han sprattlade runt banan helt oberörd av distansen....

Jag hejade också på den här "Rosa Pantern" som springer dom flesta maror vad jag har förstått...

Jag kan inte historien kring den här mannen men han verkar dyka upp lite varstans och om jag uppfattade allt rätt så var detta hans 100:e marathon??!! Han vann klass M 55 på 3:06 och såg urstark ut hela vägen in i mål! Imponerande!

Johan imponerade också och här är han inne på sista varvet där han har en riktigt fin tid på gång!

Själv fortsatte jag springa motsols så jag kunde heja på vid den jobbiga målrakan som dom förlagt i banans enda uppförsbacke. Många hade det tufft här och jag hejade på för fullt! Jag var rädd att Johan fått kramp men så dök han upp och kom in på en riktig kanontid!

3:13:54 är en grymt fin tid på sin första mara och han såg pigg ut efteråt, lite mer långpass så går du under 3 timmar nästa gång Johan!!!

Jag sprang sedan "hem" och visst hade jag kakan kvar trots att jag ätit stora delar av den. Fick ihop 28km och en väldigt fin runda mitt i ett marathon med strålande sol! En lyckad lördag!

Inspirerad på gymmet

 Gymråttan i mig tar verkligen överhand nu när jag inte behöver löpträna mot något utsatt mål. Känns riktigt skönt som omväxling! Jag gör det jag känner för och det är riktigt mysigt även om jag kör på hårt. Jag borde kanske sprungit idag med tanke på det soliga vädret men det ska bli bra i helgen också och då har jag två riktigt fina pass inplanerade.

 

Idag blev det ännu ett pass på gymmet, det rockade och visst fick benen en omgång idag också även om det mest var fokus på core och rygg. Ryggen är viktig för mig på många sätt och vis och när vi gick föräldrautbildningen inför adoptionen i våras fick vi reda på att det kunde vara bra att träna ryggen lite extra. Det kommer bli mycket bärande då det är viktigt för anknytningen och det är inget litet spädbarn det gäller. Detta gör att jag tränar ryggen lite extra hårt och det känns ännu mer inspirerande nu när resan är igång, jag ska bli en grymt stark pappa!

Hungrig



Bilden ovan är från en restaurang på upper west side NY, tagen för ganska exakt ett år sedan. Maten är en jambalaya som är en av mina favoriträtter och ihop med en Red Stripe är detta nästan oslagbart, speciellt efter en lång flygresa!

Senaste tiden har jag varit enormt HUNGRIG och hade lätt kunnat sätta i mig en stor panna jambalaya morgon, middag och kväll! Nu har det inte blivit någon jambalaya men jag äter mycket och ofta trots att jag inte tränat jättemycket senaste tiden. Vet inte om det är den tunga styrketräningen jag kört eller om det är för att jag jobbar hårt alla vakna timmar i nuläget? Förutom mitt vanliga jobb så är det mycket jobb med nya badrummet där nästan all ledig tid gått senaste dagarna. När jag kommit hem efter mitt kvällsskift vid 23:30 har det även där blivit några timmar efter midnatt.

Jag ritade det här badrummet för många år sedan och det är så kul att det nu börjar ta form och det kommer att bli riktigt bra. Det lönar sig verkligen att göra det där lilla extra arbetet för det blir så mycket bättre då! Tror dock jag får budgetera för lite extra mat under det här projektet….snart blir det en stor skuta kinamat för nu är jag HUNGRIG igen!!!

Ben ben ben...

Det sägs att det tar ca 48 timmar från det att man kört slut på en muskel tills man kan göra samma sak igen. När jag idag kom till gymmet var det exakt 48 timmar sedan det tuffa benpasset i måndags och idag var det dags för mer av den varan!

Det där med 48 timmar stämde ganska bra och jag kunde köra minst lika hårt som i måndags. Jag körde totalt 40min med en kort ”paus” på mitten där benen fick vila medan jag gav överkroppen en lättare omgång innan andra halvlek. Tryckte på friskt igen med full kraft tills benen darrade skönt och jag hade blodsmak i munnen, benen är grymma att träna!

Phhuu!!

Det var inte slut där för sedan väntade backar på löpbandet och här är bandet ett fantastsikt redskap! Man kan mata på med backar i all oändlighet utan att någonsin få en utförslöpa att vila på. Detta kan man inte göra utomhus på samma sätt och det gör backpass på band grymt effektiva!

Jag sprang ”bara” 30min på bandet men jag var ju redan uppvärmd och kunde ösa på direkt så det blev kvalitet hela vägen. Det tog ett tag innan benen svarade efter styrketräningen men sedan blev det åka av. Finalen blev 2x1min i 3:20-tempo (18km/h) med lutningen på 6% och varenda muskelfiber i benen skrek SOS när jag sänkte lutningen efter sista backdraget. Ett grymt pass och jag lämnade gymmet med ett stort leende!

Skisser för vintern

Jag fick igår hem träningsprogram samt tabeller från klubben och nu har jag lite att träna efter fram tills årsskiftet. Vi är ett gäng i klubben som siktar på maraton till våren och själv tänker jag satsa på Köpenhamn Marathon men inget är spikat ännu. Det ska bli roligt att träna med klubben i vinter och jag tror att det här med att träna i grupp kan göra att jag höjer mig ett snäpp då det blir lite lättare att verkligen få till dom där tuffa passen när man har snabba ryggar att jaga.

Jag kommer inte att öka träningsmängden under grundträningen i vinter men jag ska försöka träna smartare och satsa på pass som har bra effekt på mig. Detta året har backpassen verkligen varit nyckelpassen som gjort att jag lyckats höja mig en nivå på slutet av sommaren. Därför blir det säkert mycket backe även i vinter vilket jag ser fram emot, gillar verkligen springa i backe!

Jag suger också och på en spännande karamell efter en diskussion med killarna i klubben förra veckan. Fick frågan om jag inte var sugen att tävla på 400m nu när jag fyllt 35 och går som veteran, dom trodde att just 400m kunde passa mig bra. Jag har själv funderat på detta innan för på korta intervaller är jag snabbare än vad jag borde vara om man tittar på mina miltider. Jag har heller inga problem att hänga med löpare som är några nivåer bättre än mig på både milen och halvmaran när det gäller korta intervaller så kanske 400m kan vara något för mig? Att jag har gott om snabba muskelfiber vet jag och 400m kan nog passa min kroppsbyggnad väldigt bra! Jag har heller aldrig maxat på 400m så jag är grymt sugen på att se vad jag kan göra där. Kanske kommer jag krydda med ett par spikskor och rocka loss lite på bana i vinter? Fortsättning följer…

Oreda i kroppen

Förra veckans provtagning följdes idag upp med ett besök hos min husläkare för att diskutera vad vi ska göra med mina värden. Tydligen är det ganska mycket oreda i min kropp vilket jag inte alls gillar, speciellt när jag inte vet varför? Jag har också sedan lång tid tillbaka en rubbning på sköldkörteln som kallas för hypotyreos och även dessa värden är förändrade vilket gör att vi får ställa om min medicinering. Sedan 1½ månad tillbaka har jag också haft problem med bihålorna från och till men nu vill det inte ge med sig och det har samlats vätska i öronen vilket gör att jag känner mig lite yr och groggy.

Jag tog idag fler prover för att gå vidare med mina dåliga blodvärde samt sköldkörtelvärde och mot öronen och bihålorna fick jag utskrivet ett kortisonspray. Jag ska även göra tryckutjämningar 10-20ggr om dagen och blir det inte bättre får jag en remiss till öron-näsa-hals mottagningen.

Lite surt med allt detta men det kommer säkert att bli bra och jag får lov att träna vilket är skönt. Till skillnad från förra veckans sjukhusbesök taggade jag till ordentligt efteråt och gav den här skitkroppen en ordentlig omgång på gymmet. På pappret kanske det ser illa ut men jag mår trots allt väldigt bra och när jag är förbannad på min kropp brukar jag få till riktiga kanonpass!



Körde ett stenhårt benpass på 60min och jag var ensam på gymmet vilket gjorde att jag snabbt kunde hoppa mellan dom olika övningarna. Det var tur att jag var ensam idag för benen är tunga att träna och jag gjorde mycket ljud ifrån mig när jag tog i så det knakade, tungt och explosivt så som min naprapat visat mig! Ett skönt pass som satt där det skulle och jag kommer aldrig att ge mig när det gäller den här skitkroppen, kom igen bara!!!

En skitsak!

Jag har fullt upp med att bygga badrum här och måste bara berätta om en fantastisk "skitsak" som inte har med träning att göra....

Vi bor i ett gammalt fattighus från 1800-talet vilket gör att alla renoveringsarbeten blir fullt av speciallösningar. När vi göt grunden till det som nu ska bli vårt nya badrum så fanns det bara ett ställe att sätta avloppet på och när jag nu ska sätta en inbyggnadsfixtur till den vägghängda toaletten missar den hålet med 85mm.

Tänker att det är inga problem att bygga ihop med vanliga böjar men efter en massa huvudbry kommer jag fram till att alla lösningar blir fel då det inte får plats....aj aj aj!!! Jag får numret till en kille hos tillverkaren som har helt rätt inställning och säger att problem är till för att lösas!

Han får måtten och frågar om det är panik men jag svarar att det är lugnt bara jag vet att det går att fixa innan vi fortsätter arbetet. Någon timme senare ringer han tillbaka och säger att jag kan komma och hämta den specialtillverkade delen om två dagar hos återförsäljaren. Efter två dagar ringer telefonen igen och då bekräftar han att den finns klar för avhämtning hos återförsäljaren. När jag sedan ska hämta ut delen frågar jag vad den kostar och då säger dom att jag ska se det som service från deras sida och jag får den gratis. Sanslöst bra service och den sitter som ett smäck! Det här gillar jag och ett stort tack till Geberit och Lindströms för denna "skitsak"!

Ett smakprov på vad som väntar

Efter en trevlig sushikväll med underbara vänner var det idag uppställning för att möta upp med ännu en vän och få ett smakprov på vad som väntar om två veckor. Jag gick upp tidigt för att äta gröt och koka pasta för dagens äventyr då jag visste att jag skulle bli enormt hungrig. Igår körde jag nämligen ett ganska tufft pass på gymmet och jag brukar alltid vara vrålhungrig dagen efter, idag skulle jag dessutom köra ett långpass så maten var extra viktig.

Jag mötte upp i Genarp med Therese, Rikard, Kenny och Anders som hade tagit sig hela vägen ner från Halmstad för att provspringa första halvan av Markusloppet. Vi lämnade en bil i Genarp och körde sedan upp till starten i Skrylle, detta för att kunna lösa problemet med att vi bara skulle springa i en riktning. På Markusloppet springer man tillbaka men idag skulle det inte bli riktigt så långt då vi spar detta tills om två veckor.

Det hade regnat kraftigt på morgonen och natten men när vi drog igång sprack det upp och vi fick ett helt fantastiskt väder att springa i med vind i ryggen dessutom. Sällskapet var det heller inget fel på och Therese klubbkompisar från Simlångdalens IF var verkligen bästa sällskapet under turen, det var nästan som jag redan kände dom trots att det var första gången vi sågs och vi hade det riktigt trevligt!

Vi sprang i jättefin natur och utmanande terräng då regnet gjort det lerig och slirigt på en hel del ställen. Det var riktigt roligt och jag fick en massa backträning på kuppen....

Balansering på hala spänger eller heter det spångar?

Knivåsen är som den låter, en kniv där man springer på "eggen"och får nästan kasa på ändan när man ska ner

Underbar utförslöpning där man kunde dra på lite extra i den fina solen

Häftig och utmanade uppförsbacke på Romeleåsen

Trail-Newtons i sitt rätta element. Som vanligt njöt jag av åkturen i dessa fantastiska skor

Sista fina kilometern och jag vill inte att det ska ta slut. Nu är jag dock HUNGRIG och längtar efter min pasta!

Framme vid "gottebordet" för här vankas det tårta och annat gott om två veckor innan vi vänder och gör om allting en gång till för att gå i mål i Skrylle där vi började dagen. Jag tror vi alla ville springa mer idag men vi får snällt vänta ett tag till...

 

Helt lottlös blev jag dock inte för jag fick äntligen min goda tortellini med spenat, havssalt, olivolja och parmesan, en fin belöning efter ett pass på nästan 3 timmar. Sedan tog vi bilen tillbaka för en bastu och lite eftersnack innan vi åkte hem med mungiporna uppåt. 

Vi ses snart igen och då kör vi ULTRA utan bil! Tack för en underbar dag med extra allt!!!