18 maj 2011

Daniel 2.0

Ompublicering av gammalt inlägg som försvann i förra veckans bloggstrul.
Tyvärr verkar det inte gå att få tillbaka kommentarerna men nu är alla inlägg tillbaka.


När Daniel fick sin diagnos för 3½ år sedan hade han aldrig satt sin fot på ett gym eller ägt ett par löparskor. Han började träna som en ren överlevnadsinstinkt för att på något sätt kämpa emot en sjukdom som han egentligen inte visste mycket om mer än att den skulle göra honom sämre och sämre.

Den gamla Daniel försvann mer och mer för det är så med en allvarlig diagnos, någonting försvinner och kommer aldrig tillbaka!

Ibland saknar han den gamla Daniel men samtidigt har han blivit en bättre Daniel även om han ofta önskar att situationen vore en annan. Han kan dock trösta sig med att han inte kunde gjort saker annorlunda för detta hade drabbat honom oavsett.

Daniel bygger väderkvarnar istället för vindskydd när det blåser hårt och vägarna han valt efter sin diagnos är han nöjd med. Väderkvarnarna snurrar på friskt och han ångrar inget! Den nya Daniel har gjort och gör saker den gamla inte ens kunde drömma om!


Daniel hade aldrig mått som Daniel gör om han inte gjort det han gjort och fortfarande gör! Det vet han med säkerhet!

Den nya Daniel är hårdare mot sig själv men också snällare och vet att han hela tiden måste göra sitt yttersta för att må bra. Han vilar sällan för han vet att hans sjukdom aldrig gör det!

Detta är en enorm drivkraft i träningen även om han tror vissa kan uppfatta det som stressande. Frågar man honom så gillar han läget och han har från början bestämt sig för att bli sin sjukdoms värsta mardröm på alla sätt och vis!

Daniel har inte fått ms! Det är ms som fått Daniel och kommer få kämpa med honom livet ut!

Idag är han snäll, han tar en vilodag och håller huvudet högt!


22 kommentarer:

Katarina M-I sa...

Du är en fin människa Daniel.
Och du hård som granit.

Stackars MS ;)

Största kramen från Myggan

Linda sa...

Skulle behöva lite av din kämparglöd och träningslust. Har tappat min helt. Jag som är överviktig skulle verkligen behöva börja ta hand om mig själv. Tråkigt nog så fick jag ett stort bråck efter senaste kejsarsnittet, så nu är jag ännu lägre ner psykiskt. Men det är underbart att få läsa om hur bra det går för dig! Rätt åt ms:en som kom till dig, den får stryk den:)

Annika Rubinanka sa...

Än en gång utbrister jag IMPONERANDE!! Din inställning och positiva tankar. Du borde bli en föreläsare för att nå ut till många, många som vill höra vad du skriver på din intressanta blogg. MÅ GOTT!!

Thomas sa...

Vilken bra sammanfattning!

MS visste nog inte vad den gav sig in på när den träffade på dig..

Jag kände ju inte den gamla Daniel.. men jag är extremt imponerad av den nya!

Adam Crona sa...

Vilken förvandling =) tänk vad träning kan påverka och förvandla en männinska fysiskt fast man är mer eller mindre den samma under ytan. Man blir verkligen motiverad att träna när man ser din fysik. Ha det bäst Daniel!

mikael sa...

Jag kan då inte se någon skillnad i muskelmängd mellan bilderna ;)

Vi har alla gjort våra resor och att komma ut ännu starkare på andra sidan är det inte alla som gör

Mikael.P sa...

"Daniel har inte fått ms! Det är ms som fått Daniel och kommer få kämpa med honom livet ut!"

Bästa jag hört på länge :). Det är när man hör sånt som man själv får en extra kick i sin egen träning. Tack för alla kloka ord !

Daniel sa...

Katarina - Jag är både snäll och hård och du är en av dom som inspirerar mig på vägen! Tack för fina ord och stor kram tillbaka!!!

Linda - Om det är någon tröst så är det aldrig för sent att börja träna så stressa inte och ta tag i det när du är redo! Det kommer vara lite jobbigt i början men du kommer inte ångra det, jag lovar! :)

jacob-ann - Tack!!! Är dock ingen bra talare och blir nervös när många lyssnar på mig. Trivs nog bättre när jag skriver i hemmets lugna vrå ;)

Thomas - Kul att kunna imponera på någon som också gjort en häftig resa! Den gamla Daniel hade du nog också gillat och du hade spöat skiten ur honom på milen! ;)

Adam - Roligt att jag kan motivera dig och visst händer det saker när man tränar! Må gott själv och kör så det ryker!

Mikael - Vikten är i stort sett densamma så det har nog inte hänt så mycket ;) Många som tränar har ofta en intressant bakgrund till att dom tränar. Har märkt detta nu sedan jag själv började och träningen gör alla starkare på flera plan! :)

Mikael P - Jag har tänkt så här från början och många har sagt till mig att det inte är bra att vara ovän med sin sjukdom som man ska dela kropp med hela livet.

Det funkar dock för mig och jag kommer aldrig bli vän med den här skiten! ;)
Härligt att du tycker jag skriver kloka ord! Använd din sjukdom som motivation i träningen så ska du se att du kan flytta berg! Fast du kör väl ganska hårt redan? ;)

Mikael.P sa...

Jag är bara vän med saker som vill mig gott, så han, hon, det kan fet glömma att vi är polare :)

Helena sa...

*LER*

Träffsäkra ord, helt i min smak :-D

Jag/du tänker på exakt samma sätt. Samma sätt, samma jävla sjukdom. Också hittade vi varandra :-D
Jag kallar mitt åbäke för "Spöket" ju. Har insett att jag aldrig kommer vinna över honom (sorry, men "Spöket" ÄR en han. Kunde dock lika gärna vara en hon!), men han kommer få sig en helsickes match på vägen. Ju sämre jag mår, desto mer ska jag träna. Eller payback som jag ser det...

Vi kommer rocka livet ur skiten, helt klart! Och kul ska vi ha under tiden ;-D

Största bästa kramarna//H

Daniel sa...

Mikael P - Va bra! Då är jag inte ensam om att inte vilja bli vän med skiten! ;)

Helena - Skönt är ju också att man inte är ensam om att drabbas av detta! Vi är många som kan hjälpas åt med tips och stöttning för att göra det bästa av det! :)
Gillar din inställning skarpt!!! :)
Stor kram tillbaka!!!

Johan sa...

MÅnga som börjar träna sent i livet har fått någon typ av smäll och du har ju verkligen fått några rejäla smällar. En del ger upp och tycker synd om sig själva, men det leder ju bara nedåt. Tänk om du deppat i tre år och bara gett upp. Vilket liv (och vd många som lever såna liv). Nu har du istället tränat upp kroppen, gjort otroliga resultat och inspirerat andra. Men du är ju en sån som inte ger upp:)

Ingmarie sa...

Nu gråter jag en skvätt. Du ger perspektiv som ingen annan Daniel!KRAM min fina vän!

mikael sa...

Som jag skrev förra gången inlägget publicerades - "jag ser då ingen skillnad i fysik på den gamle och nye Daniel" ;)

Daniel sa...

Tror jag svarade att det inte är någon större skillnad ;) Är fortfarande lika lång och vikten är densamma så det har nog inte hänt något!? ;)

Anna (Orka mera) sa...

Som jag försökte skriva förra gången, men som försvann:

Jag älskar din inställning och den här meningen är underbar:

"Daniel har inte fått ms! Det är ms som fått Daniel och kommer få kämpa med honom livet ut!"

MS har satt sig i fel kropp och gjorde det verkligen inte lätt för sig. Långnäsa liksom!

Sara sa...

CopyPaste från Anna :)

Daniel sa...

Anna och Sara!

Så är det!!! Det här skiten har valt helt fel strid och jag är segare än segast!

JOHN sa...

Va fan, du borde ju kunna tjäna extra på att göra kalsongreklam :)

Daniel sa...

Haha! Ja det kanske vore något!? ;)

Anne sa...

Har läst det här inlägget flera gånger sen jag började följa din blogg och det ger mig fortfarande tårar i ögonen. någon som står mig mycket nära har MS och att läsa om hur du förhåller dig och hur du utmanar och ger sjukdomen en jävla match berör mig djupt.

Du är en sann fighter och du sprider både hopp, inspiration och värme omkring dig! Heja Daniel!

Önskar dig allt gott
Många kramar

Daniel sa...

Hej Anne!
Tack för fina och värmande ord!
Det här med träning blev som en överlevnadsinstinkt när jag fick min diagnos och det har hjälpt mig något enormt. Vet inte var jag varit idag om jag inte hade gjort detta! Nu mår jag även bättre än före diagnosen och jag är inte speciellt orolig längre. Till hösten har det gått 4år sedan diagnosen och aldrig trodde jag att jag skulle få må så här bra.
Hoppas personen i din närhet också får mår bra med sin sjukdom!

Kram tillbaka!