Fortfarande utan smärta!

Det rullar på fint sedan nyår och det blev gym direkt på nyårsdagen. Jag var själv på gymmet och körde ett ganska tungt pass för hela kroppen vilket kändes skönt. Dagen efter blev det vila och i helgen har det blivit två lugna löppass helt utan smärta i höften.

Smärtan stannade verkligen kvar i 2014 och det känns riktigt skönt att kunna träna på nu igen. Löpningen går dock inte speciellt bra då benen känns som stockar men den kan också vara det tunga gympasset som sitter kvar sedan nyårsdagen då jag körde benen väldigt hårt och tungt.

Jag försöker att inte tänka för mycket på känslan utan nu handlar det bara att få igång löpningen på allvar igen samt hålla mig både frisk och skadefri så jag kan träna. Jag kommer snart sätta upp lite målsättningar för året då jag måste ha något att träna mot för att jag verkligen ska bruka allvar. Det blir nog inga större saker men några små roliga lopp kommer jag nog satsa på....

Sökte skydd

I tisdags var det ett väldigt oväder och det hade åskat på natten. På morgonen hängde fortfarande åskan i luften så jag vågade inte ge mig ut på den öppna slätten för mina långa intervaller. Lyckligtvis har jag ett gymkort som kom väl till pass så jag sökte skydd på löpbandet.

Jag bytte gym vid årsskiftet och mitt nya gym är sååå mycket bättre än mitt gamla. Löpbanden är helt nya och riktigt sköna att springa på så jag är glad att jag bytte. Det blev 3x10min med joggvila på 2:30 och jag var genomsvettig efteråt.

Passet gav mersmak för jag har inte varit på gymmet på länge och idag blev det en tur dit idag igen även om det inte åskade. Jag körde ett ganska tufft benpass följt av en lättare jogg på bandet. Kroppen känns riktigt bra att springa med igen och jag hoppas det här håller i sig nu. Kommande två månader är väldigt viktiga inför maran i New York....

Toughest

Toughest blev verkligen något av det roligaste jag ställt upp i och det är dom roligaste 8km jag sprungit någon gång! Jag startade i grupp 4 av 31 och gjorde ett ryck i starten för att slippa trängsel vid hindren. En taktik som funkade bra även om jag kom ifatt grupperna före mig efter en stund. Mitt största orosmoment var Monkey-Bars/armgång då det skulle bli straffrunda på någon minut ifall jag hade ramlat ner. Jag tog mig över och sedan var det bara att kriga sig igenom resten av loppet. Mitt mål att slå vinnaren av Gladiatorerna lyckades jag inte med men jag kom på en fin 30:e plats av dom 1200 anmälda med tiden 36:41. Något jag är riktigt stolt över!

Här kan ni se mitt lopp komprimerat till 10min....

Styrkeläger

Foto: Mikael Björk/Stigarna

Löparlägret i helgen borde egentligen kallats för ett styrkeläger för löpare. Jag har sprungit på alla möjliga underlag vilket gjort mig slut i både huvud och ben. Att ta sig fram över Kullaberg kräver verkligen att man håller tungan rätt i mun och läser av terrängen. Det gäller att hela tiden vara ett steg före och planera sin väg för att inte trampa fel. När man lägger sig på kvällen ser man stenar, grenar och löv susa förbi över näthinnan som om dom etsat sig fast.

"Anna on the edge" På hennes högra sida finns ett stup, inte läge att trampa fel.

Benen fick verkligen jobba på andra sätt än under vanlig löpning och jag tror aldrig jag varit så slut i fötter och vrister. Den här terrängen bygger verkligen starka ben även om löptekniken inte blir den bästa. Det känns som vi sprang nästan hela helgen men vi fick bara ihop strax över 40km löpning. Jag tror vi var några som blev lite stressade av att vi inte fick ihop mer kilometer och vi berörde ämnet ett antal gånger medan vi hoppade över stock och sten. Själv trodde jag att veckan skulle landa på totalt 100km men fick nöja mig med 82km. Jag tror ändå detta gav mer än vad en vecka med 100km hade gett. Vi var ute och rullade ben under lång tid och dom fick jobba konstant.

Idag var det dock slut med benstyrkan för idag ville jag ha fart! Jag dammade av ett gammalt "Szalkai-pass" med 5km snabbdistans följt av 2x5x200m där vilan efter 5km låg på 3min och under intervallerna på 45sek med 90sek mellan dom båda blocken. Snabbdistansen landade på 19:23 utan att förta mig och 200:ingarna gjorde jag mitt bästa för att hålla under 3:00-tempo men lyckades inte riktigt på 2st. Den sista blev dock den snabbaste och jag var nöjd med mitt pass!

Dagens tider med 3km uppjogg och nerjogg

Fortsatt tufft

Jag fortsätter köra på tufft med träningen och det flyter på riktigt fint nu. Idag ville jag väldigt gärna springa backar i skogen men min erfarenhet säger mig att det fortfarande är snö och is på stigarna därute. Därför blev det istället ett pass på gymmet med styrka följt av ett backpass på bandet som Staffan tipsat om. Jag har sprungit detta passet en gång innan men idag ökade jag på med en 6:e backe och jag kände mig riktigt stark och snabb hela vägen. Den sista backen brände fint och tillsammans med The Script i lurarna blev det en skön avslutning där endorfinerna sprutade!

You can go the distance
You can run the mile
You can walk straight through hell with a smile

Hinderna avslöjade

Något som motiverar mig i träningen just nu är Toughest som sägs vara nordens tuffaste hinderbana. Jag ser verkligen fram emot denna utmaningen och tror den kan passa mig bra så som jag tränar just nu. Under tisdagens träningen hade jag detta "loppet" i baknacken och jag körde hårt och intensivt hela vägen. Först styrka för överkroppen tills det var syra överallt och sedan intervallstege över 12km på löpbandet tills jag kände mig som en blöt fläck. Ett pass som satt där det skulle!

Bild lånad från Toughest

Hinderna för Toughest har varit hemliga men nu har man släppt alla utom ett som kommer bli en överraskning. Det ser ut att bli en grymt rolig bana och jag hoppas dom kan ro detta iland på ett bra sätt. Att arrangera ett lopp av denna typen med alla hinder kräver en hel del men det känns som dom har koll på läget. En del av hinderna ligger också där redan då dom används till fälttävlan med häst så jag kommer testa springa över lite stockar och annat innan loppet går av stapeln. Fler som anmält sig eller ska göra det?

Marathonkroppen borta

Vinterns fokus på styrka istället för löpning har gett önskat resultat och nu har jag fått tillbaka kroppen som jag mår bäst av. Mina nu nästan 80kg är inte optimalt för att springa långt men jag mår bäst med denna kroppen. Jag är också övertygad om att styrketräningen är viktig när man har ms då det händer en massa häftiga saker i kroppen när den få jobba tungt. Lite muskelmassa är heller inte fel att ha ifall jag skulle hamna på sjukhus igen.

När jag fick min diagnos låg jag inne 2 veckor på sjukhus vilket tog hårt på kroppen. Under sjukskrivningen efter sjukhusvistelsen ville jag komma igång så fort som möjligt och gav mig ut på innebandyplanen där jag fick mig en ordentlig väckarklocka. Mina ben bar mig dåligt och jag ramlade mest runt då jag tappat mycket muskler. Det var också detta som fick mig att gå till gymmet för första gången i mitt liv. Jag tänkte att det var bäst att rusta mig för framtiden. Nu är tillbaka där jag vill vara och det gör mig väldigt trygg!

Idag blev det återigen styrka på gymmet följt av lite lätt löpning för att testa foten som började bråka i helgen. Jag hade inga känning under passet och inte efteråt heller vilket bådar gott. Känns det bra imorgon också vågar jag nog blåsa faran över och hoppas det inte kommer tillbaka vad det nu än var som gjorde ont.

Gymmet för mig själv

Idag var jag själv på gymmet större delen av tiden vilket var väldigt lyxigt. Man kan hoppa fort mellan övningarna och ställa upp saker utan att vara i vägen för någon som ska komma till samma utrustning. Det blev 40min intensiv styrka för överkroppen där jag först körde superset för rygg och bröst med bänkpress i smithmaskin kombinerat med tung rodd för ryggen. Efter det blev det lite axlar innan jag avslutade med superset för biceps/triceps. Det var lite discoträning över det hela!

Sedan på löpbandet för min favoritstege som blev 2x5min@14km/h + 2x4min@15km/h + 2x3min@16km/h + 2x2min@17km/h + 2x1min@18km/h. Lutningen hade jag på 1% och joggvilan var 60sek rakt igenom. Det blev ett skönt pass som satt fint och det fanns lite mer ett ge. Nästa gång kanske jag börjar på 15km/h fast idag vågade jag inte riktigt då jag väggade sist jag försökte. Jag ville känna att jag höll ihop hela vägen idag och det gjorde jag verkligen. Känner mig så stark i kroppen i dagsläget!

Ännu en benig torsdag

Det kom en överraskande hälsning i form av en mysig mössa från Craft idag. Den kommer väl till pass i väntan på barmark för här ute på slätten blåser det fortfarande kallt och mina grusvägar är väldigt isiga. Tack för den!

Idag hade jag dock inte så mycket nytta av mössan då jag körde ett sent pass på gymmet. Torsdagarna har verkligen blivit "beniga" torsdagar och idag var det ingen skillnad. Jag är inte lika ofta på gymmet sedan vi fick Noah då jag villa ha så mycket tid som det går tillsammans med honom. Detta gör att jag kör väldigt hårt när jag väl är på gymmet också tar jag helvila dagen efter. Jag vill få ut så mycket som möjligt av tiden på gymmet så det är mycket fokus på övningarna och inget "daltande".

Idag var det riktigt tufft där jag började med styrka för hela kroppen med lite extra fokus på benen. Intervallerna från i tisdags satt fortfarande kvar lite i benen vilket inte var helt oväntat och det var heller inget som påverkade mig när jag väl blivit varm i kläderna.

Efter 45 min styrka blev det ett backpass på bandet som min vän Staffan tipsat om, ni hittar hela passet här. Det var ganska stolpiga ben efter styrkan men efter 2km uppjogg lossnade benen lite. Tanken var att hålla 4:30-tempo (13,3km/h) rakt igenom passet, även på vilan. Det gick bra till lite över halva passet men sedan var benen mos och jag fick dra ner till 5:00-tempo i vilan för att orka dom två sista backarna i 4:30-tempo. Det var kräkjobbigt mot slutet och jag fick kriga ordentligt. Fick också en astmaattack efter sista backen så Bricanylen fick åka fram.

Slutkörd! Tack Staffan!

Jag tror det kan har varit dålig luft på gymmet idag då jag redan under styrkan märkte att det var tungt att andas där inne. En tjej som tränade fick också ledas bort till ett vilorum då jag tror hon höll på att svimma. Jag såg inte riktigt vad som hände så det kan ju bero på något annat också. Oavsett så var det väldigt tufft ikväll och precis sådär tufft som jag ville att det skulle bli. Imorgon blir det helvila på detta, skönt!!!

Helgen har varit bra

Precis som varje helg sedan Noah kom in i vårt liv så har det varit fullt ös och jag önskar att helgen kunde varat lite längre.. Det har kommit lite snö här nere igen vilket Noah gillar för då kan han åka på sin nya Snowracer som han gillar. Han fick den av mina arbetskamrater som lagt ihop till den som en välkomstpresent. Det var verkligen mitt i prick men tyvärr försvann snö bara någon dag efter han fått den. Nu kan han åka igen vilket är kul och jag fick skottat upp en liten backe så han kan åka ut i trädgården från vårt trädäck.

Idag fick jag också till någon form av långpass på gymmet. Jag körde först lite styrka för rygg och axlar som uppvärmning innan det blev 90min progressivt på löpbandet. Förutom magknip då jag sprang lite tätt inpå frukosten så gick passet riktigt bra. Jag har inte så mycket fart i kroppen just nu men jag känner mig grymt stark i steget och det har hänt något med min löpteknik.

Jag vet inte om det är för att jag satsat en hel del på corestyrkan senaste månaden eller om det är 100 up som gör att kroppen känns så bra att springa med. Det går så lätt även om jag är några kilo tyngre än i höstas och det ska bli spännande att se vad som händer när jag ökar på med lite mängd till våren. Jag har också börjat fila på några kortsiktiga målsättningar men som det ser ut nu kommer jag fortsätta bygga en stark kropp och låta löpningen komma i andra hand ett tag till.

Lite av varje och mycket ben

Förutom att vår lilla guldklimp är lite rosslig i halsen så är allt toppen just nu. Noah verkar dock inte bry sig så mycket utan är glad och leker på som vanligt. Jag var lite orolig innan i veckan att jag också skulle flyga på någon skit men det släppte igen över en natt så nu är jag riktigt pigg igen. Kanske är det mitt tillskott av d-vitamin som gör sitt? Jag tror det!

På torsdagen fick jag hem en tidning om ms där det stod positiva saker om styrketräning och ms. Nu är jag redan övertygad om alla fördelarna men det är ändå inspirerande att se studier som bevisar det också. Jag tror inte man känner till alla effekter som styrketräning kan ha vid ms och att styrketräning kan hjälpa vid den extrema trötthet man kan få vid ms är bara en liten del av det hela. Jag lider inte själv av tröttheten men vet hur den känns då jag var väldigt utslagen när jag låg på sjukhus och fick min diagnos på hösten 2007. Där vill jag aldrig hamna igen och här hittar jag massor med inspiration till min träning. Jag tränar för livet där tider och målsättningar kommer i andra hand!

Annars verkar torsdagarna vara "beniga" torsdagar där det nu blivit rutin att ge benen en ordentlig omgång för att sedan ta ut helvila under fredagen och mysa istället. När Noah hade gått och lagt sig åkte jag till gymmet för ett sent benpass. Jag körde först benstyrka med hög vikt och få reps kombinerat med lite styrka för bröst och rygg. Efter det blev det ännu mera ben på bandet där min vän Erik tipsat om ett pass och hans beskrivning skrämde mig lite...

 "Suger all tänkbar livsglädje ur låren och vaderna. Men hjärnan blir glad"

Jag körde backar på 10x80sek med lutningen på 7% och vilan låg också på 80sek fast med 0% lutning med bibehållen hastighet. Över 6% lutning kör jag sällan så därför testade jag lite försiktigt med hastigheten under uppvärmningen och drog upp bandet på 7% under korta perioder.

Utgångshastigheten fick bli 11,5km/h där första fem intervallerna sög ganska ordentligt i benen, speciellt med tanke på att jag redan hade manglat dom med en hel del styrketräning. Jag ville dock utmana lite till och sista fem drog jag upp i 12km/h där jag nätt och jämnt lyckades springa bort syran under vilan. Mot slutet var benen mos och kvällens mål var uppnått!

Det blev ett grymt pass och jag var mer än nöjd efteråt! Nu blir det lite vila på detta så får jag se vad helgen har att bjuda på! Trevlig helg på er!

Ett inlägg

Här kommer ett inlägg igen efter en tids uppehåll från bloggen. Det har varit fullt upp på många håll men jag har ändå inte känt att jag haft så mycket att skriva om så därför har jag heller inte "tvingat fram" något inlägg. Allt flyter dock på enligt plan här och träningen går riktigt bra. I veckan som varit har jag kört massor med tung styrketräning och jag blir starkare och starkare nu när jag dragit ner lite på löpträningen. Det märks också på kroppen då vissa tröjor börjar spänna lite runt axlarna och jag har också ökat lite i vikt.

Det har blivit två löppass i veckan som är värda att nämnas där det ena var trösklar på 4x2000m på löpbandet och det andra var ett kuperat långpass i lördags på 20km. Båda passen hade jag riktigt fin känsla på och jag kände mig så stark i löpningen! Jag funderar på om det kan vara 100 up som jag märker resultatet av? Långpasset gick grymt bra trots att jag inte springer så mycket nuförtiden och snittempot blev 4:32min/km. Visst drog jag på lite extra för att vara långpass men jag lät det ändå bara flyta med skön känsla utan att utmana för mycket. Ett bra formbesked löpmässigt trots att jag nu satsar styrka!

I helgen tjuvstartade vi också det asiatiska nyåret som egentligen inte börjar förrän nästa helg. Vi var på en tillställning med många adoptivbarn från Asien där det bjöds på sång, kalligrafi, pyssel och en massa annat kul. Noah fick också träffa sin vän från Kina för andra gången på "hemmaplan" vilket han gillade. Det blev en fin eftermiddag och det värmer så att se att alla dessa fina barn skratta och ha kul!

2013 är ormens år!

Jag ger mig inte!

Jag blev inte avskräckt efter benpasset från i söndags som gav sådan träningsvärk. På torsdagen var jag nästan återställd och när det var dags för Noah att gå och lägga sig åkte jag till gymmet för ett sent pass. Jag körde precis samma styrkepass för benen som sist för jag ser träningsvärken från i söndags som en svaghet och något jag måste jobba på. Det är främst squats med vikt som jag tror gav den extrema träningsvärken och squats är ju en bra övning för löpare.

På mitt gym finns en fin ställning med vikter till just squats. Det är en väldigt enkel konstruktion där vikterna går på en skena som sitter fast i väggen där det sedan sticker ut två vadderade stag som man kryper in under. Sedan är det bara att köra på! Det fina med denna ställningen mot fria vikter är att det går fort att ställa in och man kan köra på riktigt explosivt utan att vara rädd för att tappa balansen eller att börja vingla med stången vilket kan medföra snedbelastning.

Efter benstyrka och även en del överkroppsstyrka körde jag ett roligt och svettigt backpass på löpbandet. Jag hade musik i öronen och på varannan låt blev det en progressiv backe. Det progressiva låg i att jag ökade lutningen och inte farten där jag började på 3% lutning och sedan ökade så jag avslutade i 6% lutning mot slutet av låten. Motståndet skulle vara precis sådär lagom så jag kunde få bort syran när jag sprang plant under nästa låt, hastigheten ändrade jag inte. Det blev ett fint pass där jag höll 13km/h rakt igenom i strax över en timme innan jag gick hem nöjd. Undrar vad benen kommer säga om detta?

Mina ben skriker!

Jag var på gymmet i söndags och gjorde något dumt! Tanken var att jag skulle kombinera ett styrkepass för överkroppen med efterföljande backar på löpbandet. Det brukar inte vara några problem att komma till löpbandet men nu efter nyår verkar det svårt vissa tider då där är fler som tränar. I söndags var det kö till löpbandet vilket sällan händer och det gick inte vänta då gymmet stänger redan 14:00 på söndagarna. Istället körde jag ett lite ilsket benpass för att benen skulle få någon typ av träning.

Jag plockade fram nästan allt jag hade i min arsenal av benövningar och gav dom en omgång. Efteråt var jag så slut och hela kroppen skakade, när jag kom hem fick jag lägga mig på soffan ett tag för att bli människa igen. Träningsvärken lät heller inte vänta på sig och jag har haltat sedan i söndags. Vänsterlåret är så ömt att jag knappt kan peta på det och helt utan förvarning kan muskeln "stänga ner" så benet viker sig vilket är lite läskigt. Jag blev först rädd att det var min sjukdom som spökade då det var så extremt men det har jag kommit fram till att det inte är. Phhuuu!!!

Så på tisdagskvällen var det dags för långa intervaller på 2x4km med klubben. Jag tänkte först hoppa över passet helt med tanke på mina ben och köra ett pass för överkroppen på gymmet istället. Men så testade jag ta några löpsteg och kom fram till att benen inte kändes så illa när jag sprang med dom. Det är verkligen skillnad på vilka muskler man använder när man går och när man springer.

Det blev 2x4km på sliriga parkgångar där jag verkligen fick jobba för att få runt benen. Första intervallen landade på 17:09 och på sista lossande benen lite, där blev tiden 16:30. Kanske var det nyttigt för benen att få springa loss lite skit men jag har fortfarande väldigt ont. Senare på kvällen satt jag i soffan med Sofie som tog stöd av mitt lår när hon skulle resa sig upp. Aaaaajjjjjj!!! vad det gjorde ont!!!

Jag hoppas skiten släpper snart för det här var inget bra och jag kommer vara försiktig när jag ger mig på benövningarna nästa gång!

Grymme gym!

Jag körde riktigt hårt på gymmet idag och det kändes grymt i hela kroppen! Få reps med hög vikt också lite övningar med bara kroppen som vikt på det och jag fick till ett riktigt skönt pass. Kroppen svarar verkligen bra på styrketräningen just nu och jag kan köra på riktigt hårt där jag återhämtar mig fort mellan seten så jag kan dra på igen. Gahhhh!!!

Jag skulle sprungit i 45 min efter styrkepasset men jag körde lite övertid med styrkan då det var så skönt. Det blev istället 30min progressivt på bandet vilket var bättre än inget och jag fick kört slut på det sista jag hade kvar i kroppen. Så här borde alla pass kännas!!!

Mer tid för Noah

För att få så mycket tid som möjligt med Noah blir det mycket styrketräning hemma. Här tycker jag det är smidigt att använda appar till hjälp och många är riktigt bra även om inte resultaten kommer så fort som dom vill påskina. Ett bra exempel är 100 push ups där man ska klara 100 armhävningar på 6 veckor. Jag har kört denna appen i 2 år nu från och till men det är svårt att klara 100st på endast 6 veckor. För att klara 100 armhävningar måste man ha en bra grund och för min del krävs det att jag kan maxa runt 70st som utgångsläge. Mitt mål är heller inte att fixa 100 armhävningar utan jag vill mest ha ett upplägg att gå efter och då är denna appen riktigt bra. Jag brukar växla mellan vecka 4 och 5 där jag ibland ökar upp till vecka 6 när jag vill ha lite extra styrka.

När jag sedan kombinerar exempelvis 100 push ups med en del andra appar får jag helt plötsligt ett riktigt fint upplägg som jag kan växla lite hur jag vill. Ett av mina grymmaste pass är när jag kör tabataintervaller där jag växlar mellan chins och armhävningar med handtag. Två serier med tabatintervaller är grymt för överkroppen men det krävs att man har en bra grund att stå på för att orka dessa seten.

När det gäller Noah så går det verkligen framåt på många fronter och det händer saker för varje dag. Han kan nu många svenska ord men bygger inte meningar än. Han är väldigt nyfiken och pekar på saker där vi ska säga vad dom heter och han lär sig dom riktigt fort. Han verkar heller inte ha några problem att förstå oss och det är så häftigt att se hur han utvecklas! Fortfarande har jag svårt att ta in att han verkligen är här nu, det känns så overkligt efter alla dessa år av barnlängtan...

Noah är uppslukad av Madagaskar på hemmabion

Soligt i skogen

Jag fortsätter köra på med styrkan så även idag där jag passade på att smyga in på gymmet innan jag skulle ut på backpass i skogen. Det blev 40min styrka för överkroppen där jag körde ganska tufft för att sedan hinna ut till skogen. Man kan säga att jag var ordentligt uppvärmd när jag mötte upp med dom andra och jag behövde heller inga överdragskläder under uppjoggen.

Det var riktigt bra väder idag och det kändes nästan som det var vår i luften. Mitt val med lätta kläder och 3/4-tights kändes helt rätt när jag värmde upp med mina vänner. Förutom jag själv var vi 3 till från klubben och sedan var det Ingmarie, Johan, Mikael och Sara som höll i passet.

Efter uppjoggen körde vi löpskolning och sedan några stegringslopp i fint motljus där skuggorna blev låååånga av den låga solen.

Slingan vi skulle springa var 1600m där vi kunde springa upp till 8 varv för dom som ville. Själv är jag inte riktigt i form än och höll mig till 5 varv utan att gå på max. Det var väntat att jag inte skulle springa mer än 5 varv och jag känner mig taggad att hitta formen igen där jag kan köra alla 8 varven med tryck hela vägen.  I höstas när jag var i maraform hade jag inga problem med det men jag kommer dit igen!

Den enda som körde alla 8 varven var Ingmarie som bara såg starkare och segare ut efter varje varv. Bra jobbat! Mikael och jag hade gott om tid så vi dröjde kvar och hade sällskap med henne tillbaka. Det blev en trevlig nerjogg i den fina solen, såååå skönt med sol och det här passet gav mig mycket ny energi!

Nytt år nya tag

Så var årets första pass på gymmet avklarat och precis som vanligt efter nyår var där ett gäng nya ansikten. Det är nästan sorgligt på något sätt när man vet att dom med största sannolikhet inte kommer vara där mer än någon månad, sedan ser man dom aldrig där igen. Synd!

Själv tränade jag mestadels benen med två tuffa serier där jag körde lite överkroppsstyrka mellan serierna så benen fick vila. Avslutade sedan med ett pass på Powerplaten och fick ihop lite över en timmes fin träning. Jag har också kört 100 up nu i två dagar och måste säga att övningen är riktigt spännande!



Jag trodde inte att övningen skulle vara så jobbig och det känns verkligen som höftböjaren får sig en omgång. Sista 30 är riktigt jobbiga och jag får anstränga mig för att hålla god teknik hela vägen. Jag är heller inte i världens bästa form och har slarvat med löpskolningen senaste tiden vilket kan vara en förklaring till att det är så jobbigt. Det ska bli intressant att se hur det går framöver och om det blir lättare efterhand så att jag kan öka frekvensen med bibehållen teknik. Hoppas ni andra fått en bra start med 100up!

2012 ett händelserikt år

Nu har jag skrivit ihop en sammanfattning av mitt 2012 som blev ett händelserikt år!

Året börjar bra och jag tränar hårt för Köpenhamn Marathon där jag har sub 3h som mål. Jag springer backar med löparprojektet i Skåne varje lördag och jag svarar fint på träningen. Det känns grymt att springa och den 17:e januari drar jag av en snabbdistans på 10km med mina nya Newton MV2 som landar på låga 38min utan större problem. Jag är i grym form och har antagligen en formtopp jag skulle få svårt att hitta under resten av året.

I februari kommer en extrem kyla men jag tränar på och kroppen fortsätter svara fint på all träning, mitt mål på 3 timmar på maran känns väldigt inspirerande. I vår adoptionsresa är vi klara med vår utredning och vi väntar på vårt medgivande från socialstyrelsen. Vägen har varit lite krokig på grund av min ms men löpningen och träningen har gjort att mina papper ser riktigt bra ut.

I slutet av februari kommer så äntligen det efterlängtade medgivandet från socialstyrelsen som beviljar vår ansökan. Det var ett väntat beslut då allt gått bra under utredningen men det var ändå en stor lättnad att få det på papper och nu kunde vi blicka vidare mot Kina.

Det blir mars och jag fortsätter trycka på med backar i skogen tillsammans med löparprojektet, jag tränar väldigt hårt och vissa veckor kommer jag upp i 100km. Vår adoptionsresa rullar också på fint och vår organisation accepterar vår adoptionsansökan. Det här är ett stort steg för hade dom inte gjort det hade det varit stop här. Beskedet innebär också att dom ser det möjligt för oss att adoptera ett barn trots min ms som varit det stora orosmomentet under hela resan.

I början av april får jag en galen idé att jag ska skicka in en ansökan som utmanare till Gladiatorerna. Man måste skicka med en bild så jag tar en bild där jag ser lite tränad ut på och skriver ihop en seriös ansökan. Jag tror inte det finns en chans att jag kommer med men det blev en fin injektion för styrketräning där jag börjar träna lite extra. Första halvmaran för säsongen går också av stapeln där jag har höga förväntningar och vill komma ner mot 1:21 för att sub3 ska vara möjligt i Köpenhamn. Det blir inget bra lopp och jag är väldigt besviken trots att det bara är någon sekund från nytt pers. Jag ville verkligen ner till 1:21 men fick nöja mig med låga 1:23 och funderar nu på att ställa in målsättningen för Köpenhamn. Lite plåster på såren blir att det bara någon dag senare kommer ett besked att jag kommit med till uttagningarna för Gladiatorerna. Jag tror det är upp mot 10 000 tjej och killar som söker där runt 150 killar kommer med och lika många tjejer. Det känns grymt spännande!

Jag tränar styrka som aldrig förr inför Gladiatorerna samtidigt som jag försöker att inte tappa för mycket med löpningen. Någonstans har jag gett upp målet på sub3 i Köpenhamn även om jag inte riktigt vill erkänna det för mig själv. Styrketräningen känns mycket mer inspirerande än löpningen som bara går sämre och sämre. Jag åker sedan upp till uttagningen där jag ger allt i alla grenar och är riktigt nöjd med mig själv. Dom andra utmanarna är grymma och även om jag gav allt så räckte det inte hela vägen.

 

När det gäller min ms så har jag lite strul under den här perioden, inte med sjukdomen i sig utan med vården och medicinering. Jag vill byta sjukhus vilket gör att jag skriver en egenremiss till ett annat sjukhus. Det resulterar i att jag får stanna kvar på mitt sjukhus men får byta neurolog vilket jag fick vara nöjd med. Jag mår heller inte bra av min bromsmedicin längre vilket gör att jag får byta till en annan.

Köpenhamn marathon går av stapeln och jag går för 3 timmar trots att det känns väldigt långt bort. Prickar in halvmaran strax under 1:30 men sedan säger kroppen stop och jag får kriga för att komma i mål. Loppet är ändå en upplevelse med fantastisk publik och många vänner och familj är på plats och hejar. Jag har även en egen ambulerande hejaklack i form av mina vänner Sara, Anna och Åsa. Lyxigt värre!

Tiden blir 3:18 långt ifrån både pers och målsättning men det var inte helt oväntat. Loppet ser jag ändå som en av årets löparhöjdpunkter och jag gillade verkligen den här maran. Ett lopp jag säkert kommer springa igen bara för upplevelsens skull!

I maj har vi också fått ihop alla viktiga papper till adoptionen och vår akt skickas iväg till Kina. Det är så spännande och att löpningen inte fungerar kvittar för det här betyder verkligen allt just nu. Det är fortfarande en del hinder kvar på vägen då Kina nu också ska godkänna oss. Jag är fortfarande väldigt orolig för vad dom ska säga om min ms?

I mitten av juni springer jag Malmömilen på 10km som blir ännu ett katastroflopp trots att jag tränat mycket fart efter Köpenhamn. Jag får kriga ordentligt för att göra en sub40 tid och efteråt funderar jag på om jag inte skulle sadla om och börja spela schack eller något istället, löpning är inte min grej! Beslutar mig för att släppa tävlandet helt under sommaren där jag bara tränar på så som jag känner. Det blir ändå några korta lopp på 5km som jag mest tar som en snabbdistans utan större krav. Tiderna blir helt ok och någonstans ligger formen och lurar.

I mitten av sommaren har jag fått nog av biverkningarna från den nya bromsen jag fick i början på sommaren och bestämmer mig för att sluta med bromsmedicin helt. Ett tufft beslut men efter noga övervägande kändes nackdelarna större än fördelarna och nu ett halvår senare ångrar jag inte mitt beslut.

I slutet av juli kommer så det efterlängtade samtalet att vår organisation har hittat ett barn till oss. Vi får se första bilderna på vår Noah och allt ser så bra ut. Glädjen är total och nu väntar vi bara på att Kina ska godkänna oss. När man vill adoptera barn med "special-needs" blir det nämligen lite tvärt om där man först får ett barnförslag genom adoptionsorganisationen och sedan tas akten fram i Kina för granskning.

Tyvärr kommer glädjeruset av sig någon dag senare då vi får avliva vår fina hund Sako. Det är jättejobbigt men hon är gammal och på något sätt känns det väldigt naturligt nu när Noah är på väg in i vårt liv. Vi saknar fortfarande Sako mycket och hoppas hon har det bra där hon nu är.

 

I början av augusti springer och simmar jag Ångaloppet tillsammans med min vän Mikael.  En utmaning jag hade underskattat och den blev mycket tuffare än vad jag förväntat mig. Jag är så dålig på att simma men trodde att jag skulle ta igen det på löningen. Simningen var verkligen den stora skillnaden om man skulle placera sig bra och det tog så lång tid i det kalla vattnet. Det var något av det kallaste jag varit med om och jag kommer inte ställa upp i detta loppet fler gånger även om det är en upplevelse jag inte vill vara utan.

Nästa höjdpunkt för året blir Trailcamp Körsbärsdalen som blir en fantastisk helg med löparvänner. Så mycket löpning i fantastisk miljö och det blir en fin avslutning på sommaren. I den här vevan har jag också börjat träna inför New York Marathon trots att det kan krocka med vår adoptionsresa till Kina. Jag får ihop årets mesta mängd med en vecka som landar på nästan 120km och kroppen börjar svara fint igen.

Senare i september kommer så äntligen kvittot när jag sätter pers på en halvmara, 1:22:09 blir tiden! Jag är tillbaka igen och hoppet om att göra sub 3 på mara i New York väcks till liv!

Så i slutet av september kommer äntligen det positiva beskedet från Kina att dom nu har godkänt oss. Man kan säga att vi nu är föräldrar även om det återstår en stor resa och mer papper som ska skrivas under. Alla hinder är ur vägen och nu äntligen kan vi få komma till Kina och hämta hem vår fina son!

Resan krockar heller inte med New York så vi åker dit för att springa marathon. Tyvärr har det stormat ordentligt och för första gången i historien ställer man in maran. istället blir det ett långpass med fina vänner i spillrorna efter Sandy. Det känns lite tråkigt med samtidigt helt rätt och man verkar nu ha hittat en lösning för oss som var där som jag ska berätta mer om senare.

Jag beslutar mig ändå för att springa ett marathon och när vi kommer hem från New York laddar jag om för veteran-sm i marathon några dagar senare. Jag känner mig inte på topp efter resan men jag har lagt ner mycket träning inför maran och beslutar mig trots allt för att springa. Det blir inte sub3 men nästan och helt oväntat drar jag hem en silvermedalj på veteran-sm i M35. Ett fint plåster på såren efter den inställda maran i New York!

Några dagar senare åker vi så äntligen till Kina och hämtar hem vår Noah. 13års barnlängtan får sitt slut och han är världens underbaraste kille. Det finns mycket att berätta om detta men jag håller det kort och vill någon läsa mer om vår resa kan ni gå in på vår lilla resblogg vi hade i Kina.

Jag vet inte vad som händer under 2013 och det är som ett oskrivet blad vilket känns skönt. När det gäller bloggen så har jag funderat på att lägga ner den då det känns bra att knyta ihop säcken nu när Noah är här och med New York marathon som avslutning. Nu blev det inget New York vilket var synd så därför känns det inte helt rätt att lägga ner den. Jag har heller inte fixat min stora målsättning att springa en mara under 3 timmar vilket jag gärna vill så därför känns det heller inte rätt. Som det ser ut nu kommer det bli New York Marathon 2014 med lösningen man satt ihop efter den inställda maran. Kanske knyter jag ihop säcken 2014?

Jag vill tacka alla läsare som följt mig under 2012 och önska er ett riktigt gott nytt år!