Ännu ett bakslag

Jag fick bara springa en intervallstege i skogen efter förra inlägget innan det var dags för nästa bakslag. Mina bihålor rasade fullständigt så det var bara att ställa in träningen ännu en vecka. Det är så här varje höst av någon anledning och det är lite tråkigt när man försöker satsa framåt och måste vila istället. Det har också varit lite struligt på andra håll senaste tiden vilket gjort att jag fokuserat på annat än bloggen. Ber om ursäkt för att jag inte uppdaterar så mycket just nu.

För någon vecka sedan brakade bilen ihop när jag skulle gasa ut  framför en lastbil med god marginal. Det var nära att lastbilen körde på mig för det blev trångt på vägen då det kom möte från andra sidan också. Riktigt obehagligt men allt slutade väl och nu har jag fått satt i en ny motor i bilen så den rullar igen!

Bihålorna är också bra igen så allt har slutat väl och jag kan träna på som vanligt. Jag började med två-timmars stiglöpning med min vän Mikael och det kändes bättre än förväntat efter vilan. Med tanke på senaste veckornas strul försöker jag att inte tänka så mycket på New York för det stressar mig mest. Just nu får det bli vad det blir bara jag får fortsätta träna på utan skit i kroppen....

Min första DNS

I inlägget efter förra helgen skrev jag att det kändes bra att vara tillbaka och kunna träna fullt ut igen. På tisdagen sprang jag sedan ett fint intervallpass på 3 x (6min+4min+2min) men dagen efter var det dags att bli krasslig igen. När startskottet på VDM-10km skulle gå på söndagen så kändes det nästan bra och det var nära att jag åkte ner till Ystad och startade. Jag såg i startlistan att det var få löpare i min klass och att jag skulle ha en bra chans på en tredjeplats. Samtidigt kände jag att det var för tidigt att dra på igen och även om jag skulle kunna göra sub40 utan att spränga mig så var det för många varningsklockor så det fick bli en DNS.

Det är nu tredje gången som jag blir krasslig sedan slutet av augusti och jag antar att det är för att Noah drar hem skit från förskolan. För att komma ur den här onda cirkeln kommer jag nu försöka träna med lite mindre intensitet då skit passar på att bryta ut när jag bryter ner mig för mycket. Senaste tiden har jag nämligen kört mina pass ganska hårt för att jag springer mindre och vill få ut så mycket som jag kan av varje pass. Nu blir det istället lite lugnare så jag kan få lite kontinuitet i träningen. Springer jag ett intervallpass ska jag som exempel kunna springa minst två intervaller till när jag avslutar och stoppa i tid. Mängden ska jag fortsätta hålla uppe och kanske öka men jag kommer inte pressa mig för hårt. Det får vänta tills jag ska tävla....

Idag kändes det bra nog att dra igång löpningen igen så det blev ett lugnt skogspass med Noah och Sofie som avslutades med varm choklad. Ett riktigt fint pass i skogen och en skön uppstart där jag nu hoppas kunna hålla liv i löpningen ett tag. Nu vill jag verkligen vara frisk och få slut på det här!

Krasslig igen

Då var jag lite krasslig igen och får ställa in träningen ett tag. Lite tråkigt när det är bra löparväder nu men det är bara att vänta ut skiten. Jag är inte jättedålig eller något, det är bara lite matthet och tryck i bihålorna som alltid brukar vara det första som ger sig tillkänna. Orsaken till det hela tror jag är att Noah nu börjat vara på förskolan och drar hem saker vi annars varit skyddade ifrån. Det gör heller inget när det gäller halvmaran jag först hade planerat på lördag. När jag skulle in och anmäla mig i början på förra veckan hade dom redan stängt anmälan och dubblat avgiften från 200:- till 400:- vilket jag tyckte var lite väl saftigt.

Till något helt annat......Jag får lite frågor då och då om mina bilder här på bloggen och vilken kamera jag använder. I stort sett alla bilder tar jag med antingen min iPhone eller min GoPro som är väldigt vidvinklig vilket kan göra att det blir lite lustiga effekter. När jag fyllde år i augusti fick jag också ett teleskopskaft som gör att jag kan skicka upp kameran högt för att hitta lite roliga vinklar....

Springer igen

Jag har vilat i över en vecka efter Trelleborgsloppet då kroppen inte har känts bra. Bihålorna har varit lite irriterade och jag har haft lite småkänningar i halsen men annars har jag egentligen känt mig ganska pigg. Med tanke på känslan under och efter loppet förra lördagen tyckte jag ändå det var bäst att ta en lite längre vila.

Idag var det dags att testa kroppen igen och det blev ett kort pass på 6km med lite tempo för att känna hur kroppen svarade. Det var en lätt känsla och tempot blev strax under 4:20min/km där jag knappt blev andfådd. Efteråt kändes också kroppen riktigt bra så jag hoppas jag ska kunna träna fullt ut nu igen.

En vilovecka kanske inte var fel trots allt då jag tränat bra under sommaren och kommande helger väntas lite roliga löparäventyr och utmaningar. Det blir Trailcamp Körsbärsdalen-andra sommaren till helgen vilket jag sett fram emot länge. Nästa helg väntar sedan en halvmara där jag tänker gå på max och det blir också sista halvmaran för året. Det ska bli spännande att se var jag ligger på halvmaran i dagsläget. Jag persade på denna banan förra året med 1:22:09. Tror inte jag ligger där idag men man vet aldrig, kroppen är en märklig sak och kan överraska ibland....

Aj min fot!

Det blev lite träning i helgen i form av ett styrkepass och två lättare löppass förlagda på fredagen och lördagen. På lördagen blev det också en tur till Malmö för lite coching av Sofie som sedan en tid tillbaka får hjälp av Katarina. Det fanns en hel del att göra med löptekniken och det känns som Sofie är laddad inför vårens utmaningar i löparskorna. Nu vet hon vad hon måste jobba med!

Själv vakande jag upp på söndagen och hade riktigt ont i foten. Jag har inte en aning om vad som hänt då jag inte kände något dagen innan eller hade gjort något konstigt. Jag hade ju bara kört två lätta pass på 5km och 8 km i lugnt tempo. Det gick knappt att gå på foten men det blev lite bättre under dagen. Hur kunde jag nu få så här ont? 

Idag var det åter ont när jag vaknade så att jag fick halta mig nerför trappan till frukosten. Det släppte dock fort och senare under förmiddagen kunde jag utan större problem hoppa som en häst på rytmiken med Noah. Jag hoppas det bara är något tillfälligt skit och vilar lite till från löpningen....

Nin Jiom Pei Pa Koa

Nu tar jag fram det kinesiska artilleriet för att min hals ska bli bra! Jag har fått något jobbigt skit som sitter långt ner och i kombination med min astma blir det svårt att andas stundtals. Nin Jiom Pei Pa Koa är fina saker som vi köpte i Kina främst för Noah. Han hade en otäck hosta när vi fick honom och då fick vi denna av en läkare.

Den är receptfri i Kina och Noah gillar den väldigt mycket så han vill bara ha mera när vi tar fram den. Den lindrar också hostan på ett bra sätt och den funkar även bra på mig. Tyvärr fick vi dumpa flaskan vi hade i Lanzhou där vi hämtade Noah då den kunde göra utslag i bombdetektorn på inrikesflyget. När vi kom till Peking passade vi dock på att köpa på oss ett litet lager då det inte skulle vara några problem att flyga utrikes med flaskan. Nu kommer detta väl till pass och jag hoppas kunna träna igen till helgen. Det går på rätt håll känns det som....

Shoppat loss!

Igår fick jag reda på varför inte känslan var den bästa på skitpasset i torsdags. Jag hade antagligen något skit i kroppen som bröt ut för framåt kvällen började jag rossla i halsen där något skit nu satt sig. Det verkar inte helt hopplöst då jag ändå känner mig hyffsat pigg så jag hoppas bara det är något kortvarigt. Har jag ont i halsen tränar jag dock aldrig så därför blir det vila från träningen hela helgen.

Idag passade vi därför på att göra annat och shoppade träningssaker åt oss båda. Sofie behövde nya skor så först blev det ett besök på Runners Store för utprovning. Vi fick bra hjälp och löpsteget såg riktigt fint ut i ett par Brooks Adrenaline GTS 13 som Sofie slog till på. Efter lunch blev det också ett besök på Stadium där hon hittade en fin väst att springa i.

Själv har jag längtat lite efter den 2:a Mars för idag släpptes vår/sommarkollektionen av dom "Gyakusou-pimpade" Nike kläderna. Jag har haft ögonen på dessa ett tag och tycker dom är grymt snygga. När vi var i New York i höstas fick jag klämma lite på dom och fastande för hur fina materialen var och hur lätta kläderna var. Tyvärr föll mig inte vinterkollektionen riktigt i smaken och det som var intressant var redan utsålt överallt då dessa tillverkas i begränsade upplagor. Vår/sommarkollektionen ville jag dock inte missa!



I Sveriges säljs Gyakusou av två utvalda butiker och det är Sneakers n Stuff samt Très Bien Shop. Sneakers n Stuff har bara Gyakusou i butiken i Stockholm och på nätet. Därför fick det bli ett besök på Très Bien Shop som har en liten butik i Malmö som ligger i anknytning till deras lager där dom har allt som finns på nätshoppen. Tanken var att jag bara skulle köpa ett par tights och ett linne då det är väldigt dyra kläder.

Jag fick provat sakerna och fick gå upp en storlek då dom är tillverkade efter japanska mått, det här var också en av orsakerna till att jag inte vågade beställa på nätet. Normalt har jag medium i linne men här fick jag gå upp till large och funderade nästan på att gå upp till extra large. Nu gillar jag inte linnen som fladdrar för mycket så det fick bli large, tightsen blev också large.

Men så var det ju den där snygga jackan jag sett bilder av på nätet. Naturligtvis hade dom den framme i butiken och den var ju ännu snyggare i verkligheten. Jag provade den extremt lätta jackan och den satt perfekt men jag hängde tillbaka den då jag hade spräckt min budget för dagen. Vi gick en runda men det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att gå tillbaka och jag slog till på jackan också. Den var ju så snygg!

Dagens inköp!

Familjedag

Fredagen blev en riktig mysdag helt utan träning förutom mina 100 up såklart. Gårdagens pass känns ordentligt i överkroppen så det var helt rätt att låta kroppen vila lite även om jag var sugen på ett lättare löppass. Jag tror det är viktigt att kroppen får vila ordentligt dagen efter man har kört tung styrka så man kan tillgodogöra sig träningen på rätt sätt. Dagen efter ett tungt pass brukar jag också vara ordentligt hungrig vilket jag ser som ett bra tecken på att kroppen behöver vila och återhämta sig.

Någon som ser smygreklamen?

Idag blev det istället en familjedag där vi åkte ner med Noah till öppna förskolan som hade utedag med pulkaåkning och korvgrillning. Vi har börjat gå med Noah till öppna förskolan sedan några veckor tillbaka då vi tycker det är viktigt att han får träffa andra barn och dessutom behöver han lite ombyte med andra aktiviteter. Det är också trevligt för oss att träffa andra föräldrar och pedagogerna är riktigt bra!

Något som inte gick så bra idag var dock korvgrillningen. Vi försökte tända en engångsgrill på toppen av en backe medan det blåste kallt men det var omöjligt att få det att fungera. Istället fick vi steka korven när vi kom hem men det var ganska mysigt det med och det var nog lika bra det för det var svinkallt i vinden idag!

Imorgon blir en spännande dag då jag för första gången har en heldag med bara mig och Noah. Sofie är borta och kommer inte hem förrän nästa dag och jag hoppas det ska fungera bra med Noah. En av mina planer är att jag ska försöka ta ut honom på ett pass med löparvagnen som jag är sugen på att komma ut med igen. Vi kommer också åka in och ta en fika med Noahs faster med familj som han gillar. Det kommer bli en bra lördag!

Säsongsvila och läkarbesök

Efter den fina avslutningen har jag nu beslutat mig för att ta två veckors säsongsvila då det känns rätt på många sätt. Vi kommer ju åka till Kina i övermorgon där jag egentligen hade tänkt att ta med löparskorna men har nu tänkt om och ser det istället som ett perfekt tillfälle att ta ut lite säsongsvila. Jag känner heller inte för att springa nu och tror det kommer vara bra att bygga upp motivationen igen. Just nu njuter jag bara efter helgens lyckade mara och är så nöjd med löparåret även om det inte började så bra.

Idag var jag också nere på vårdcentralen för att få svar på lite prover jag tog förra veckan. Som jag skrev i min marathon-rapport så är det här med att springa marathon mitt sätt att visa var skåpet ska stå och att det är jag som bestämmer över min kropp och inte tvärt om. Det blev väldigt påtagligt idag när jag fick en fråga från min läkare....

Hur har du det med orken?

Det var en väldigt märklig fråga att få efter att nyss ha lyckats knipa en silvermedalj på VSM i marathon och jag blev lite ställd. Tydligen är inte mina värden så bra och jag behöver öka min medicinering för min sköldkörtel då jag har något som heter Hypotyreos. Inget konstigt egentligen och det är bra att dom har koll på mig men det suger ändå lite när man måste öka på medicineringen.

Vi fick också pratat lite astma, allergi och ms då även där fanns lite att ta upp. Min astma är inte riktigt bra heller och hon hörde på mig att jag var undermedicinerad som hon kallade det. Vi ska öka upp dosen under en månad och vi tog även fler prover mot matallergi då jag fått problem att andas när jag ätit vissa saker senaste tiden. Jag tycker det känns tryggt och tror det kommer bli bra!

Min snälla husläkare tog också prov på d-vitamin för ett tag sedan på min egen begäran. Jag tar detta tillskottet mot min ms då jag är övertygad om att det är jätteviktigt vid ms. Mitt mål är att ligga på ett värde runt 150nmol/l och med doseringen på 4000IE dagligen ligger jag perfekt på 151nmol/l vilket känns riktigt fint! Jag har skrivit mer om d-vitamin och andra tillskott i detta inlägget om någon är intresserad.

För att återkomma till det här med att bestämma över sin kropp så ser det inte så bra ut på pappret när man läser om mig. Jag mår dock väldigt bra just nu och jag vet att det är jag som bestämmer över min kropp och inte tvärt om. Det är det här som är det fina med löpningen för min del och det är precis därför jag springer. Jag mår så bra av det på alla plan och försöker att inte ta åt min så mycket av vad som står på pappret. Det är jag som bestämmer!

En förlorad träningsvecka

Idag är jag ledig och tog en ordentlig sovmorgon samt en lång mysig frukost som fortfarande pågår medan jag skriver detta inlägget. Jag behöver verkligen all vila jag kan få för den här veckan har jag inte mått bra men nu börjar det kännas bättre vilket är väldigt skönt.

Jag sprang ju ett långpass förra söndagen som var ganska rått och kallt. Dagen efter kände jag att något skit var på gång och var beredd på att bli dålig vilket gjorde att jag redan då såg denna veckan som förlorad när det gällde träning. Det blev lite sämre men redan i onsdags började jag må bättre och var glad att jag så pass tidigt valde att bromsa lite, jag vill verkligen inte bryta ner mig så här nära inpå New York!

Men precis när jag trodde faran var över gick vi och vaccinerade oss vilket gjorde att kroppen flippade ut. Jag fick ont i muskler och leder samt kände mig väldigt hängig och trött, stället där jag fick sprutan gör också ont fortfarande. Det har hållit i sig fram tills idag och jag antar att det är en kombination av biverkningar och att jag inte var på topp när jag fick vaccinet.

Jag tänker fortsätta vila från träning i helgen för att inte riskera något också hoppas jag kunna börja träna nästa vecka. Min träning har gått kanon fram till nu och jag hoppas inte en veckas uppehåll ska göra att jag tappat för mycket. Jag tror inte en vecka gör så mycket på sig i sammanhanget och kanske kan det också ha gjort nytta? Jag tycker mig ibland få en superkompensation efter en förkylning då man verkligen måste vila och kanske kan jag få det denna gången också? Jag tränade dessutom bra förra veckan med mycket kvalitet och mängden landade på 100km så det är kanske inte fel att "hämta hem" lite för att kunna träna på bra nu sista 3 veckorna innan start. Jag är fortfarande hoppfull att kunna få till en bra tid i New York!

Vad tror ni  kunniga bloggläsare som kan det här med träning? Tror ni jag har tappat för mycket denna veckan och finns det fortfarande hopp att göra en fin tid i New York?

Tid för naprapat

Onsdagen bjöd på helvila efter att jag köttat benen ordentligt under tisdagen och visst behövde dom vila. Jag fick också bokat in ett besök på måndag hos min duktiga naprapat för att se över kroppen lite. Min plan är att köra på ganska hårt med träningen nu under hösten så jag tror det kan vara bra att se över kroppen så att allt är ok.

När jag tränar mycket brukar jag känna av lite spänningar i ryggslutet som jag har svårt att få loss själv. Det är speciellt vänstersidan som blir ansträngd och jag får svårt att hålla bra löpstil under längre pass. Jag tror också det hämmar mitt löpsteg en del då jag känner mig "låst" i höften ibland. Det ska bli spännande att se om det går att få loss höften lite och min naprapat har kanske lite övningar jag kan få med mig för framtiden.

Jag tror också det här kan vara lite av sviterna från uttagningen till Gladiatorerna som jag var med på i våras. Under ett Harres Test smällde jag i ryggen hårt i ett gymnastikgolv då en madrass låg lite fel. Vi fick också göra testet två gånger och eftersom jag var nöjd med första satsade jag friskt på andra för att pressa ytterliggare och smällde i ännu värre. Jag är inte världens smidigaste på kullerbyttor och när man dessutom får en adrenalinkick köttar jag lätt på över min förmåga.

Jag var dock nöjd med mitt resultat och tog mig igenom banan på 12,2sek vilket nog ok för en kille på 36år med MS. Tiden för uttagning till Polishögskolan ligger på 16sek som jämförelse... 

Vilodagar och tummar

Jag har funderat en del kring varför jag tappat formen under våren och Andréa hade en idé att jag kunde vara övertränad. Övertränad vet jag inte hur det känns och jag tycker jag tränat "by the book" men desto mer jag läst om överträning desto mer verkar det stämma in, förutom sömnlöshet för jag har sovit väldigt gott under våren.

När jag nu inte ska träna för maraton längre drar ner på distansen ska jag försöka lägga in fler rena vilodagar. För att lyckas med detta ska jag också försöka köra styrka samma dag som jag springer kvalitetspass för att få mer utrymme för vilodagarna. Tror detta kan passa bra nu när jag ska satsa på hårt och kort under sommaren och det ska bli spännande att se vad det ger mig.

Igår vilade jag så idag drog jag på igen med dubbla styrkepass enligt mitt nya styrkeprogram och mellan styrkepassen sprang jag 6st tusingar med klubben. Tusingarna sprangs i tröskelfart vilket jag tycker kan vara svårt att pricka in. Min vän Ingmarie sa en gång att känslan ska vara "hard but comfortable" vilket jag försöker tänka på för att hitta rätt. Idag kändes det som jag prickade in tempot bra för det var precis sådär lagom tufft utan att få någon syra. Sista intervallen ökade jag dock lite bara för att benen kändes så pigga och tiderna för tusingarna blev 3:48 - 3:49 - 3:44 - 3:46 - 3:47 - 3:36. Total distans för passet blev 10km.

Imorgon blir det således helvila vilket passar bra då jag tänker kolla på starten av Stockholm Marathon innan jag ska vara bestman på ett bröllop. Jag ser att det ska bli dåligt väder på andra sidan Landsvägen så jag ska hålla tummarna extra hårt för alla jag känner som springer imorgon. Kör hårt och intelligent!!!

 STORT LYCKA TILL!!!

Vänsterfoten skickar en hälsning

Min vänsterfot som varit öm sedan maran förra helgen skickar en hälsning att den gärna vill springa igen. Den ville springa redan i lördags men jag lät den inte lura mig utan den fick snällt vänta. Imorgon blir det nypremiär! Både jag och min vänsterfot ser fram emot ett fint pass och det ska bli kul att komma igång igen med nya utmaningar. Veteran DM på 1500m bana på torsdag nästa vecka är det som står närmast på tur!

Grus i maskineriet

På lördag är det halvmara där jag tänkte ladda fullt ut för att se resultatet av vinterns träning. Jag vill också få en liten indikation ifall sub3:00 kommer vara möjligt på Köpenhamn Marathon den 20:e maj. För att sub3:00 ska vara inom räckhåll borde jag springa halvmaran på minst 1:21:XX. En tuff tid och jag är nästan lite nervös för att lägga korten på bordet.....

Tyvärr har jag något skit i kroppen vilket gör att jag inte kan ladda som planerat inför loppet så skulle det inte gå bra på lördag kan jag ju skylla på det...hehe! Jag har idag och igår kört både styrka samt lite lätt löpning men kroppen svarar inte som den ska så jag har därför beslutat att ta tre dagars helvila innan loppet. Egentligen hade jag velat få till lite korta intervaller imorgon för att få fart på benen men som det känns i kroppen nu tror jag den mår bättre av vilan. Jag får köra lite mental styrketräning istället!

Heleneholms Halvmarathon 2011



Överlevde

Det gick bra att svälja kameran idag och man hittade också något vilket var ett skönt besked. När något är fel vill jag gärna veta så fort som möjligt så man kan gå vidare och slippa oroa sig men det låter kanske konstigt att jag tyckte det var ett skönt besked?

Det är något typ av lättare katarr jag har och inget farligt vilket var väldigt glädjande! Detta kan vara förklaringen till varför jag "läcker" och har dåliga blodvärden. Min husläkare kommer snart kontakta mig och berätta vad som ska göras.

Ingreppet gick också smidigt och bra men jag vågade inte göra det utan lugnande vilket gjorde att jag fick ligga kvar lite efteråt. Jag kvicknade dock till ganska fort och fick det lite långtråkigt i sängen så jag passade på att göra en av övningarna jag fick av min naprapat i måndags. Man drar upp benet på ett visst vis och vickar med foten så att nerven blir stimulerad och kan jobba på rätt sätt. Gubben i sängen bredvid tyckte nog jag var lite konstig när jag låg där men det struntade jag i.

Anledningen till katarren tror jag kan vara stress från senaste åren då det varit mycket press med både sjukdom, IVF-försök och adoptionsutredning. Det sägs att stress och ms inte är någon bra kombination men det är inte alltid så lätt att undvika detta av många anledningar. Jag vet dock om problemet och jobbar på det så gott det går. Löpningen och träningen har verkligen varit en skön ventil!

Jag är tacksam att min ms inte tagit chansen att hoppa fram ur sin låda nu när den haft möjlighet till det. Det känns också som allt börjar falla på plats nu och jag hoppas denna pressen snart ska avta med ett glädjande besked från vår adoptionsorganisation....

Snart

Jag kom inte ut med Löparprojektet i skogen idag för jag är fortfarande krasslig men jag tror snart jag vågar dra igång så smått. Planen är att starta upp lite lätt på gymmet imorgon också vågar jag nog ge mig på att springa i veckan som kommer. Det var längesedan jag hade en sådan här seg förkylning men jag får väl se det som en ofrivillig säsongsvila.

När jag är krasslig och inte kan träna brukar jag tänka så här för att inte bli uppstressad över att jag inte kan träna, det finns alltid något positivt att ta fram och förkylningen kommer egentligen väldigt lägligt. Jag är heller inte så dålig att jag är sängliggande vilket är skönt. Nu kan jag istället göra annat jag inte hinner med när jag tränar hårt men jag har ju också en fin anledning att bara ta det lugnt och mysa. ;)

En dålig kombination



Det där med att driva en träningsblogg och vara krasslig är ingen bra kombination. Istället för att skriva om träning kan jag dock berätta att vår lilla hund fortfarande mår bra och blir bortskämd ordentligt. Hon var ju nära att stryka med i en lunginflammation i september men lyckades ta sig tillbaka. Man hittade dock aldrig orsaken till varför hon får inflammationer i nosen som sätter sig på lungorna och hon är fortfarande snorig.

Jag trodde dock inte hon skulle överleva till jul med det gjorde hon och trots att hon är lite snuvig och nyser så är hon pigg, glad och äter bra. Vi har inte utsatt henne för fler undersökningar då ingen medicin ändå verkar bita på skiten. Jag tror själv det är något kroniskt som inte går att bota och hon är snart 11år så det är kanske inte så konstigt? Istället fortsätter jag ge henne d-vitamin då och då vilket jag faktiskt tror har effekt. Det märks ganska tydligt dom dagarna hon får tillskott för ca 4 timmar efter blir hon enormt pigg och ska leva jävel i huset med brottningsmatcher som följd. Jag ska försöka filma det någon gång och lägga upp här för hon är väldigt rolig när hon sätter igång.

När det gäller mig själv så är jag som sagt fortfarande krasslig sedan loppet i lördags men det blir bättre och bättre. Det är någon märklig förkylning som satt sig på halsen utan att jag har ont i den. Rösten är det värre med men jag känner mig ändå pigg i kroppen så jag låter nog krassligare än vad jag är. Jag hoppas vara på banan till helgen då jag planerat in backar i skogen med Löparprojektet, kommer inte köra på max men det hade varit skönt att få komma ut där igen efter juluppehållet. Tills dess kommer jag fortsätta bygga upp motivation och peppa mig med musik. Tack för ett bra musiktips Anne! Grym låt med grym text som går varm här just nu!

....och lite sämre start

Om det var bästa avslutningen på året igår så var det inte bästa starten idag. Jag hade bokat in ett pass i skogen men Sara och Mikael men den där skiten jag hade i kroppen i fredags tog chansen att bryta ut i natt efter loppet. Det blev ett lugnt nyårsfirande men trots detta kändes det som jag blivit påkörd av något när jag vaknade. Ont i halsen och jag tror även jag hade feber i natt, det där är också dom två sakerna som är ett "big NO NO" när det gäller löpning för mig.

Jag hänger inte läpp för det utan är glad att jag kunde springa igår och att det gick så bra! Tyckte det var ett fint formbesked och känslan var grym hela vägen! Jag hade lite mer att ge och det kändes som jag kunde fortsatt i samma tempo ett bra tag till. Uthålligheten är min svaga punkt men där tyckte jag att det blivit klart bättre och jag kommer fortsätta träna så som jag tänkt under vintern. Det riktigt formtestet kommer på Heleneholms Halvmarathon någon gång i april där jag kommer få en indikation på om sub3 på maran kan vara inom räckhåll? Känns väldigt spännande och jag känner mig grymt inspirerad och fokuserad inför vinterträningen! Älskar det här med att ha målsättningar!

Ingen löpning här

Det blev ingen löpning på julafton detta året heller fast det var inte självvalt. Jag hade en liten tanke att ta en runda bara "för att" men mina dumma bihålor är tillbaka med full kraft och jag hade stora problem hela julafton. Idag är det heller inte mycket bättre och jag känner mig ganska yr och groggy av trycket i huvudet. Jag har testat alla trick som finns men inget hjälper och jag måste nog se till att få en remiss till sjukhuset för att få detta fixat en gång för alla!

Läkaren som gav mig en kur med antibiotika för ett tag sedan sa också att detta var nästa steg ifall det inte blev bättre. Det blev bättre för stunden men nu är skiten tillbaka som sagt, känns inte alls kul då jag är så trött på alla sjukhusbesök för både det ena och det andra. Något som dock är kul är att jag fått ett presentkort i julklapp som jag ser fram emot att sätta sprätt på!

Laddade nog lite för hårt....

Efter gårdagens lyckade adoptionsmöte drog jag till gymmet för att ösa loss bland vikterna. Det blev ett grymt pass där jag kände mig enormt inspirerad när jag tänkte på hur långt vi faktiskt kommit på vår resa. Jag tror att det träningen gjort att det gått så pass bra och att mina läkarintyg blev så fina som gjorde att jag fick min diagnos godkänd i somras. Hade dom sagt nej i somras hade det varit stop redan där men nu är vi här och det känns sjukt skönt även om det fortfarande är en bit kvar.

Det kändes verkligen som jag gav min sjukdom ett stort långt finger när jag blev godkänd i somras och dessa tankarna i kombination med tunga vikter blev rena dynamiten under gårdagens pass. Jag har därför känt mig ganska mörbultad idag vilket gjorde att jag ställde in träningen helt. Mina bihålor har också börjat protestera lite igen så jag tar det försiktgt och nästa löppass får nog bli inomhus på bandet då dom inte verkar gilla kyla i nuläget. Jag har också fått lite ont i foten, troligtvis är det någon typ av spänningar som min golfboll borde kunna få loss.

Fore!!!



Många bäckar små gjorde alltså att det fick bli vila idag men imorgon är jag julledig! Då hoppas kunna få till ett bra pass på gymmet med både styrka och löpning på bandet för att sedan kunna hålla julafton i lugn och ro. Ni som hängt med här på bloggen vet nog att jag aldrig sprungit på julafton som sig bör när man är löpare. Nu är jag nog mer "benlyftare" än löpare så jag gör som jag vill men kanske jag kommer ut på en runda trots allt....