Lycka till!

Vill passa på att önska alla mina bloggvänner och alla andra som ska springa Stockholm Marathon imorgon ett stort lycka till! Det finns många tips att ge och det bästa efter egen erfarenhet är att ladda mentalt för Gärdet! Ni som läst min berättelse minns nog.... ;)

Det blev ju ändå ett lyckat lopp och jag fixade mitt mål! Hoppas ni också uppnått era mål och förväntningar när ni går över mållinjen imorgon! Jag hejar på er!!!

Stockholm Marathon 2010

Jag kom till Östermalms IP i god tid på morgonen och allt kändes toppen. Vädret kunde inte bli bättre och jag hade ett stort lugn i kroppen inför tävlingen. Hade redan planen klar över hur jag skulle lägga upp loppet. Det var en för mig tuff plan och jag fick samla ganska mycket mod innan jag bestämde mig för att göra detta. Nu på tävlingsdagen var jag dock inte nervös, planen var ju spikad sedan innan.

Planen var att gå på puls och lägga mig på 155bpm för att se hur långt det skulle hålla. 155bpm är en bra puls som jag kan jobba länge på och ger mig ett ganska högt tempo på runt 4:10 min/km. Jag visste att detta skulle bli tufft men jag hade ju tränat efter 3-timmarsprogrammet och ville göra ett försök, skulle detta hålla hela vägen blev det ju en tid på runt 3 timmar. Även om det inte skulle hålla fick jag ändå en bra utgång att fixa 3:15 som var mitt mål. Det fanns också en stor risk att det skulle gå helt åt skogen men den risken var jag beredd att ta.

Innan loppet träffade jag en massa bloggare som gav något enormt med energi. Det var Staffan, Ingmarie, Annelie, Andréa, Janne, Magnus, Steffe, Anders och Sofie. Det var trevligt att få träffa alla härliga människor och jag skulle säkert kunna skriva ett långt inlägg om bara detta.

Pratade mycket med Staffan innan loppet och vi ställde upp tillsammans ute i startfållan. Skönt att ha någon att prata med innan starten så man inte blev sådär tokladdad. Vi gav varandra en ordentlig high five "Nu fixar vi detta!!!" Starten gick och vi drog iväg enligt våra helt olika upplägg.

Det var ganska trångt men jag hittade ändå ett bra flyt, blev förvånad över hur tyst det var. Jag hörde bara en massa flåsande och tusentals fötter som slog mot marken, en annorlunda känsla som berodde på att jag för första gången körde utan min iPod. Det tog ett tag innan jag fattade detta.... hoho?! ;)

Första 5km snittade jag 4:11 och pulsen var inte ens uppe i 155bpm. Allt flöt på som det skulle, jag hade en flaska med sportdryck i vardera handen för att slippa strulet och trängseln vid de första vätskestationerna. Det visade sig vara ett smart drag och jag sprang lätt förbi.


Även om allt gick toppen så hade jag lite svårt att hitta glädjen i löpningen, mitt huvud var någon annanstans. Vet inte om jag förväntat mig en häftigare upplevelse av att äntligen få springa loppet jag tränat hårt för. Jag brukar alltid få en kick när jag springer tävling men den kom aldrig.

Västerbron kom och det var inga problem där heller, drog den i ett 4:25 tempo uppför och rullade på fint nedför, hade koll på pulsen hela vägen. Milen passerades sedan på 42:05 helt enligt planen det också. Fortsatte springa lätt längs Norrmälarstrand där jag kom förbi Anders som jag skrek "Heja Värmland" till.

Sprang förbi Stadshuset och upp till Stationen där mina problem började. Min kropp kändes redan seg och huvudet hade fortfarande inte vaknat till liv. Vad är nu detta? Tappade tempo och pulsen sjönk under 150 så det var bara att trycka på igen. Känslan blev värre och jag började bli lite rädd. Ska jag behöva plocka fram pannbenet redan nu?

Började ta fram alla mentala trick jag hade men inget funkade. Vid 16km kom jag förbi min egen hejaklack med min fru och mina föräldrar. Det gav en ordentlig kick precis när jag som bäst behövde det. Hittade att skönt driv igen som räckte ut till det förbannade Gärdet. Jag kommer drömma löparmardrömmar om detta stället!

Gärdet är som Mordor med Kaknästornet i mitten där Saurons onda öga sitter högst upp. Oj vad jag fick lida här ute!
Prickar in halvmaran helt enligt planen på 1:30:28, en tid som är över 3min bättre än mitt pers på halvmaran från förra året. Borde vara glad över att kunna sätta denna tiden under en helmara men icke. Det känns inte bra och jag blir tröttare och tröttare.

Jag går nog in i alla mentala fällor som finns och håller på att bryta ihop helt, låter löjligt nu i efterhand men det var bara så jäkla tufft. Gärdet ville aldrig ta slut heller, jag bara trampade vatten och det kändes som jag skulle hamna ute på Lidingö.

Kommer långt om länge över till Djurgården,vid vätskestationen på 25km har jag fått nog och stannar. Kroppen skriker, huvudet bankar och allt är ett enda mörker, NU BRYTER JAG!!!

Tar mig 2 koppar sportdryck och börjar stretcha vaderna mot en trottoarkant. Känner mig helt hopplös och vet inte vad jag ska ta mig till. Står och funderar under 1 minut över hur jag ska göra. Tittar på klockan och peppar mig lite med att det "bara" är 17km kvar. Funderar och funderar...

-Jag har ju tränat för detta! Hur kan det kännas så här efter 25km?

Funderar vidare och då kommer en ännu hemskare tanke. Fixar jag inte 3:15 nu måste jag utsätta mig för detta ännu en gång, just då lät detta ännu värre än att bryta loppet. En text jag läst på Annas blogg ploppade också upp från ingenstans "Pain is temporary quitting lasts forever"

Visst ska man bryta om man är skadad eller nåt men jag var hel och hade inte ens en blåsa eller skav någonstans, min sjukdom kunde jag heller inte skylla på. Jag var bara en stor mespropp!!! Det är marathon och det SKA vara jobbigt!!! Det ska gå att fixa detta, DET SKA GÅ!!!!

Bestämde mig för att börja om helt och se sista 17km som ett eget lopp. Jag kopplade bort mitt förbannade huvud och satsade bara på att springa med styrka och teknik, steg för steg. Fick igång maskineriet igen och stretchen jag kört under pausen hade gjort benen betydligt piggare.

Fixar Djurgården och kommer ut med lätta steg på Strandvägen, löpningen går fint igen. Jag kommer ikapp en Linnéa-löpare som jag känner igen från Mias blogg, tror han heter Ken. Plötsligt springer en äldre dam ikapp oss från publiken, ett riktigt krutpaket som skriker en massa saker till honom. Hon låter duktigt taggad och jag tar också åt mig av varenda ord trots att jag inte vet vad det handlar om. Sedan avslutar hon med en ordentlig ryggdunk som är hård nog att räcka åt mig med.

Ramlade över denna bilden av en slump efter att jag var klar med berättelsen. Ken hade kommenterat en väns inlägg på facebook. Det var ju "Ken från Strandvägen" och jag var med på hans profilbild, bilden är från Strandvägen och jag ligger snett bakom.
Lustigt sammanträffande och nästan lite läskigt. Tack för lån av bild Ken och hälsa din grymma mamma!

För första gången känner jag mig nu stark och glädjen i löpningen finns där. Tar en energibar i farten som jag sköljer ner med lite sportdryck vid Dramaten. Kommer förbi Norrmalmstorg där jag hör ett VRÅL från vänstersidan, det är Ingmarie som skriker mitt namn. YEAH!!! Vilken kick det gav!!!

Energin räckte hela vägen förbi Kungsträdgården, Skeppsbron och enda ner i tunneln vid slussen, passerade 30km på 2:12:14 och det såg bra ut. När jag kommer ut på Södermälarstrand kommer nästa dipp, det går tungt igen. Löpare springer förbi mig och jag tappar puls, mitt huvud börjar tänka igen vilket inte är något bra tecken. Fler löpare springer förbi och bland dom kommer två fubbickar som kör loppet ihop.


En mitt-refug med vägskyltar kommer mot oss och dom stänger min löpväg så jag tvingas upp på den trots att det finns gott om plats för oss alla. Tänker att det är en tillfällighet men vid nästa refug gör dom samma sak igen och jag tappar rytmen helt. Jag svär högt några gånger och jag ser på dom att det var medvetet. Detta gav mig tändvätska och jag drog förbi dom, såg dom aldrig igen heller.

Jag kom bort till Västerbron för andra gången, sprang igenom duschen på klacken upp till bron. Drog några high fives och kände en skön svalkande vind komma mot mig. Sprang på uppför i ett lugnt 5:20 tempo för att inte offra för mycket energi, jag stärktes av att många fick det för tufft och började promenera. Utför var det heller inga problem och jag rycktes med av några sjungande spanjorer, fattar inte var dom får energi till sång i detta skedet av ett marathon?
Nu funderade jag också på var min vän Staffan höll hus? Vi hade ju samma målsättning men helt olika upplägg, han borde snart vara ifatt om allt gick enligt planen?

35km passeras på 2:36:32 längs Norrmälarstrand och jag börjar räkna på hur jag ska lägga upp sista biten av loppet. Ser till min glädje att jag nästan kan gå ner på ett 5:30 tempo och ändå fixa 3:15, underbart!!! Det är tufft och går tungt men det ser bra ut så jag bestämmer mig för att säkra och inte ta några risker att gå in i väggen eller annat skit.

Jag lägger mig i ett tempo strax under 5:00 och bestämmer mig för att försöka hålla detta loppet ut. Varje kilometer jag nu lyckas hålla under 5:00 blir en liten seger och marginalen till 3:15 blir allt större. Blir glad och börjar öka på lite genom att ta ut steget, då slår lårmuskeln nästan en knut på sig själv. Springer och haltar ca 100m och tänker att det där var riktigt nära att det gick rent åt skogen. LUGNT OCH FINT NU DANIEL!!!

Kommer förbi T-Centralen och har full koll på läget igen när jag hör en välbekant röst bakom mig. Det är STAFFAN!!! Han säger några peppande ord och jag berättar att vi har fina tider på gång, som om inte Staffan redan har koll på detta?....hoho!!??

Han frågar om jag ska hänga på men jag varken kan eller vågar då jag antagligen skulle få värsta krampen. Staffan är sitt mantra personifierad, han är verkligen SNABB-STARK-LÄTT och jag skriker det efter honom för att spä på lite extra. Härligt att se och det gladde mig för jag visste att han skulle fixa sitt mål.

Nu rullade allt på fint men jag började bli lite orolig om jag verkligen hade koll på tiden? Funderade på att titta bakom mig ifall farthållaren med 3:15 ballongen höll på att komma ifatt. Staffan hade berättat för mig innan loppet hur den retfullt seglat förbi honom på Västerbron förra året. Detta hade varit en mardröm just i detta läget då jag inte haft något att svara med!!! Bestämde mig för att inte titta bakåt och bara blicka framåt, såg en "officiell" klocka som lugnade mina nerver. Jag hade koll på tiden!

40km passeringen kom på 3:00:59 och min plan hade funkat, snittet på sista 5km låg strax under 5:00 tempo. Nu fanns det inget som kunde stoppa mig! Löpare runt om mig började stanna men jag hade kraft och gav mig själv ännu mer energi genom att dunka lite uppgivna löpare i ryggen medan jag gav några peppande ord.

Då hör jag det där VRÅLET igen!!! Ja jäklar!!! Det är Ingmarie som står vid 41km och hejar på för fullt. Fantastiskt tänker jag och funderar över hur den här strålande människan kan vara överallt?

Nu var det riktigt roligt att springa och målet hade jag som i en ask. Sista motlutet på Sturegatan blev en baggis och jag såg äntligen Stadion framför mig. Höll igen lite på tempot och samlade kraft för en spurt inne på löparbanorna. Kommer in på dom fina löparbanorna och det mjuka underlaget är en fröjd att springa på efter 42km på asfalt.

Drar på för fullt och springer om löpare för löpare, tar ytterspår i svängen och drar förbi några till. Knyter handen hårt när jag ser målet och klockan framför mig. JAG HAR FIXAT DET!!!

Vid målgången står Staffan och vi ger varandra en stor kram, det känns som jag ska explodera för kroppen är helt slut men glädjen tar överhand. Jag har persat med över 26min på 7 månader och fixat mitt mål med god marginal, tiden blev 3:12:10. Så jäkla häftigt och känslan är svår att beskriva.

Att Staffan också fixade sitt mål och mer där till spädde på det hela, har följt honom under hela hans träning och vet att han precis som mig jobbat hårt för detta. Måste lägga in en liten tillbakablick från kommentarerna till ett inlägg i höstas.

Staffan: Daniel, vill komplettera min kommentar med att jag förbättrade mig 18 minuter mellan marathon nr 1(3:41 vs 3:23) och 2, så visst kan du klara av att förbättra dig 23 minuter!!

Jag förslår följande: Du har nog starkare pannben än jag så vid Västerbon på andra varvet kommer du ifatt mig (eftersom jag gått ut lite för fort ,precis som förra året) och därifrån peppar vi varandra och växelkör och kommer i mål på 3:14:45, OK?? :-)

Daniel: Låter bra med 18min och hoppfullt för mig =) Skadar jag mig inte på vägen så borde det ju gå ;)
Bra förslag där!! Hittar vi varandra så hjälps vi åt att dra så fixar vi det!! =) Ditt mål är väl också sub 3:15 som jag förstått det?

Staffan: Kanon :-) deal! Håll utkik efter startnummer 890, förmodligen i startgrupp C. Vi har ju lite tid på oss att bestämma detaljerna, ha ha!

Daniel: Då har vi en pakt!! ;)

Vi fixade det!!!

Epilog

Efter loppet satte vi oss ner inne på Östermalms IP, hela stället gungade för mig och jag mådde riktigt dåligt. Jätteglad men orolig för det var lite obehagligt, funderade på att uppsöka sjuktältet men jag hade ju sällskap så jag kände mig trygg. Fick i mig lite näring och det lossnade bit för bit.

Hörde sedan en välbekant röst och det var Therese och Henrik som tittade förbi. Kul överraskning och Therese hade dessutom satt en kanontid på 2:48:19 som räckte till en 3:e plats bland svenskorna. Ännu mera glädje och detta rundade av hela äventyret på ett fint sätt.

Jag tog mig bort till vårt hotell och det gick bra, trots att allt gungade så var benen förhållandevis hela och fina. Njöt av "seger"känslan hela vägen och hejade fram lite löpare som hade det tufft på sista biten. Kom fram till hotellet och där satt min fru och mina föräldrar på uteserveringen. På bordet stod en stor kall öl som var min, oj vad gott det smakade!!!

-----------------------------------------------------------------------------------

Så här i efterhand kan jag sammanfatta loppet som väldigt lyckat trots att det blev en lite för tuff historia. Min plan funkade men jag är lite besviken på att jag vek ner mig så pass tidigt. Stolt ändå att jag lyckades ta mig tillbaka och jättenöjd över att ha fixat tiden. Hade jag brutit vid 25km så hade jag fortfarande haft "den där känslan" som jag hade då. Nu känns allt toppen istället och jag kan lägga detta bakom mig. Det kanske inte var "rätt dag" men jag fixade det trots allt. Jag skrev före loppet att detta skulle bli det tuffaste jag gjort och det var precis vad det blev.

Skickar ett stort tack till alla som stöttat mig under helgen.

TACK!!!!

7/6 Lättad

Det sägs att det kan bli lite antiklimax efter en mara men nu efteråt känner jag bara en stor lättnad. Lättnad över att fixat målet och lättnad över att jag nog inte kommer göra om detta fler gånger. Jag gillar marathon som utmaning men jag är nog ingen långdistansare, ett marathon handlar om så mycket mer än att bara springa.

Jag har pannben men det funkar inte för mig på dessa distanserna, pannbenet kan jag ta fram på millopp och halvmaror när jag ska pressa järnet och ser ett slut. Detta funkar definitivt inte på ett marathon, jag vet inte riktigt vad jag ska plocka fram när både kroppen och huvudet säger stop redan vid 25km?

Hempa kallade det för en "galen envishet" i en kommentar här på bloggen. Det är nog mitt i prick! Den här galna envisheten är nog inte bra för mig och även om loppet blev lyckat så känner jag inte för att pressa på detta viset fler gånger.

Jag mår fortfarande dåligt efter loppet och mitt "system" är utflippat. Är yr, kallsvettig och känner av lite gamla nervskador. Inget farligt och jag har koll på det, det blir så här när jag går över gränsen. Nu gick jag nog lite väl mycket över gränsen dock men det blir bättre och bättre.

Det kommer bli fler marathon men då blir det inte en kamp mot klockan. Nu har jag klarat 3:15 som jag ville och det känns förbannat bra. Det kanske går att putsa denna tiden ytterligare men då får det komma "naturligt" och inte genom någon galen envishet. En mara kan vara ju vara en riktigt trevlig upplevelse om man vrider huvudet lite åt sidan och njuter av utsikten. Det ska jag göra nästa gång!

Så här fint var det tydligen vid Strandvägen

6/5 Tillbakablick SUB 3:15

Då var jag hemma igen efter en tuff och lyckad helg, jag skulle vilja skriva en berättelse om loppet men jag är fortfarande väldigt sliten så det får vänta lite. Jag mådde riktigt dåligt efter loppet och idag mår jag inte heller helt bra.

Kroppen är hel och det blev en härlig dag i ett soligt Stockholm idag. Fick promenerat ca 8km och kroppen känns bättre än förväntat rent "mekaniskt" men ganska energilös. Det känns som jag festat i flera dagar och har en ordentlig baksmälla.

Jag är dock jätteglad och nöjd med helgen, det kunde inte blivit bättre. Visste ju att det skulle bli tufft redan innan och nu har jag fått ett kvitto på det. ;) Det blev precis den urladdningen jag ville ha!

Sitter hemma nu och myser medan jag tänker på all träning och tid jag lagt ner på denna utmaningen. En rolig sak med att blogga och föra någon typ av träningsdagbok är att gå tillbaka och läsa gamla inlägg. Just nu är det riktigt skönt att läsa ett gammalt inlägg från den sista november. Här är en kopia på inlägget....

------------------------------------------------------------------------------------------------

Sub 3:15?

Sitter och smider nya planer och funderar på om jag skulle kunna fixa sub 3:15 på Stockholm Marathon. Jag tror det skulle kunna vara möjligt om jag vågar satsa ordentligt och ja!!! jag är anmäld sedan ett tag tillbaka...

När jag tränade inför New York så var jag rädd för att skada mig av distanspassen men med Stockholm Marathon känns det som jag har råd att misslyckas. Jag har också fått en massa erfarenhet från New York äventyret och jag vet vad jag måste bli bättre på.

Anders Szalkai anser att distanspassen är ett viktigt nyckelpass för maratonlöpning och det är det jag måste satsa på. Har printat ut och häftat ihop hans träningsprogram för 3-timmarsgruppen till Stockholm Marathon. Tror jag ska våga satsa på detta även om det verkar tufft när jag sitter här och läser. Jag skulle ju kunna ta 3:30 programmet men jag sprang ju New York på 3:38 så jag vill gärna pressa lite till.


Det kanske låter lite tokigt men jag tror att jag skulle kunna fixa sub 3:15. Jag behöver "bara" bli 23 minuter bättre och med 26 veckors träning ska jag kunna fixa det. Känner mig enormt motiverad och tror att jag har mycket kvar att pressa ur den här kroppen. Jag kan också satsa fullt ut hela våren eftersom jag inte har mycket planerat vilket känns väldigt avstressande. Min goa fru har också gett mig klartecken och säger...
Go For It!!!

Nu ska det laddas!!!
-----------------------------------------------------------------------------------------------

DÄR SATT DEN!!!

5/6 Visst blev det tufft!

Precis som jag trodde så blev Stockholm Marathon det tuffaste jag någonsin gjort. Kroppen var tung och mitt huvud tänkte bara negativa tankar, konstig då jag brukar kunna få bukt med detta. Det sägs att en mara börjar vid 30km men idag började min redan vid 16km.

Som planerat låg jag på hårt, passerade milen vid 42min och halvmaran vid 1:30. När jag var uppe i 25km ville jag bara kliva av banan och börja gråta för det var såååå jobbigt. Krigade som ett djur och fixade trots allt mitt mål på sub 3:15. Kom in på 3:12:10 och en 633:e plats, är toknöjd med detta!!!

Det kommer en längre berättelse senare, nu ska jag bara se till att bli människa igen. ;)

3/6 Ett stort TACK!

Tänkte passa på och tacka för alla tips, kommentarer, peppning och stöd jag fått här på bloggen under min träning fram till maran. Det har verkligen varit ett stort stöd och på tävlingarna har det känts som jag haft värsta hejaklacken i ryggen, helt underbar känsla. Stort TACK till er!!!

Detta blir också sista inlägget innan maran på lördag, jag kommer inte ha tid att skriva men jag tittar till bloggen då och då ;). Imorgon blir det en lång dag och vi flyger upp till Stockholm sent på kvällen, sedan är det bara sängen som gäller så jag får sova ut ordentligt. Datorn följer givetvis med och det kommer en kort rapport efter loppet.

När det gäller min form så kunde den inte varit bättre, jag är så frisk jag kan bli och känner mig hel och grymt pigg. Har nu ca 140mil löpträning plus ca 4000min styrketräning i ryggen sedan jag startade mitt marathonprogram i början på december. Nu ska allt falla på plats och jag hoppas på en grym urladdning.

Så här kommer jag se ut om någon skulle se mig
under loppet. Startnumret är 16360.

Jag har höga målsättningar och kommer satsa hårt, det finns en risk att jag faller pladask men det är det värt. Har redan haft en fantastisk vår med resultat jag bara kunde drömma om för 1 år sedan och är toknöjd med löparåret som det är. Skulle jag nu även lyckas i Stockholm så blir det grädde på moset.

Känslan jag har är att det kommer gå jättebra och i huvudet har jag redan fixat loppet. Har kört mycket mental styrketräning senaste dagarna och känner mig väldigt lugn med ett litet pirr i magen. ;) Något som också gör mig lugn är att jag har erfarenhet med mig från New York, jag vet hur det är att springa en mara vilket jag inte visste då.

Jag har en plan på hur jag ska springa loppet men som alltid blir det säkert inte som man planerat. Det finns så många frågetecken och mycket som kan hända på vägen. En sak är dock säkert, det här loppet kommer bli det tuffaste jag någonsin gjort och det ska bli jätteroligt!

20/5 Lägesrapport

Nu har jag och min blogg än en gång dykt upp i en tidning vilket alltid är lika roligt. Det finns ett reportage om träningsbloggar i senaste numret av Stadium Magazine och där står lite om mig och en av mina favoritbloggare Maria "Marathon-Mia". Tänkte därför passa på att ge en snabb lägesrapport för eventuella nya bloggläsare.


Jag håller som bäst på att ladda för Stockholm Marathon som går av stapeln nu den 5:e juni. Detta blir mitt andra marathon och jag ska försöka fixa en tid på under 3:15. Jag har 3:38 från New York Marathon som jag sprang 1:a november i höstas. Med 7 månaders träning sedan dess ska jag alltså försöka kapa mer än 23min på min förra tid. Jag känner mig i toppform, träningen har gått bra och jag är skadefri så jag tror detta ska vara fullt möjligt.

Spännande veckor väntar nu så varmt välkomna med på resan!

28/4 Seedning och målsättning

Nu efter Sydkustloppet kommer jag bara fokusera på Stockholm Marathon. Jag hade planerat att springa några millopp för att knäcka sub40 men nu lyckades jag ju med det helt oväntat på Malmö Halvmarathon. Joel fick därmed också rätt i att sub40 skulle vara spräckt under april, själv trodde jag inte på det då jag inte hade något millopp planerat.

Jag tror säkert jag kan göra betydligt mer på milen än 39:33 om jag inte gör det på en halvmara men det får vänta. Jag kommer inte köra mer tävlingar nu efter Sydkustloppet, detta för att kunna få till sista träningsveckorna på bästa sätt. I Stockholm vill jag verkligen försöka få ut det bästa möjliga ur kroppen.

När det gäller Stockholm så har jag lyckats seeda upp mig från startgrupp D till grupp C med hjälp av tiden 1:26:13 som jag satte på senaste halvmaran. Känns bra då jag verkligen kommer satsa hårt. Slår jag in 1:26:13 hos McMillan ger det mig en tid på 3:01:50 på helmaran.

Jag kan inte se mig själv springa riktigt så fort men man vet aldrig, jag kommer ha ytterliggare 8 veckors maraträning i ryggen sedan halvmaran när jag står på startlinjen, dessutom tränar jag ju efter 3-timmarsprogrammet. Kanske kan det funka? Jag klarar hursom hålla jämna steg med det tycker jag.

Mycket funderingar men en sak är säkert, jag kommer inte fega i Stockholm. Känns allt bra kommer jag dra på och se hur långt det håller. Skulle jag vägga andra vändan på Västerbron så är inte det hela världen, jag kommer ångra mig mer om jag inte gjorde ett försök att prestera på max när det känns som jag har bra läge.

Vill tillägga att det känns sjukt att jag ens skriver om dessa tiderna på ett marathon. Men man måste ju tro på sig själv, det brukar räcka långt och ibland längre än man tror. Någonstans i bakhuvudet har jag en känsla av att det kan gå riktigt bra den 5:e juni!

21/3 Yeah!!!

Nu släpper det verkligen, fick idag ett kvitto på att allt hårt slit i vinter har gett resultat. Körde långpass i fint väder idag men fick kämpa med hård vind från Danmark. Vi skulle på kalas så jag bestämde mig för att springa dit då distansen stämde bra med dagens program. Ville väldigt gärna springa i shorts men vinden gjorde att det fick bli tunna tights och lite lättare kläder på överkroppen.


Jag drog iväg och kroppen svarade bra, sprang över den sega Minnesbergsbacken och sedan norrut genom Bokskogen. Det var riktigt fint där idag och jag ville gärna springa in på motionsslingorna men jag var ju bara förbipasserande för dagen så jag höll mig på vägarna. Fick gjort lite backdrag där inne och nu slapp jag den jobbiga vinden, tempot var högt och det kändes väldigt lätt.


Kom ut på andra sidan skogen och då var jag uppe i en halvmara på en sjukt låg träningstid, 1:33:19 vilket bara är 11sek från mitt pers. Nu kvittade detta för den där tiden tänker jag toffla till ordentligt senare i vår.

Stannade klockan och tog en kort paus med lite vätska och stretch. Fortsatte sedan resterande sträcka i samma höga men lätta tempo. Totaldistansen blev 32km med ett snitt på 4:26 och en puls på 148bpm. Det här är det längsta jag någonsin kört på träning, bara på maran i New York har jag sprungit längre än detta.


Jag var inte speciellt trött efteråt vilket bådar gott inför Stockholm, lite seg i vaderna men det känns verkligen som jag håller på att få koll på uthålligheten nu.

Summerar veckan med 63km löpning och 200min styrketräning. Jag borde egentligen fått ihop lite mer kilometer men jag kör lite på säkerhet nu, det känns ju riktigt bra ändå. Dessutom kompenserade jag med lite extra styrketräning som jag faktiskt tror gjorde mer nytta än de där två lätta distanspassen jag hoppade över.

Det här känns förbannat bra och det är nästan så att jag känner för att fira eller nåt. Nu är det banne mig nedförsbacke till Stockholm, håller allt ska jag fixa sub 3:15!!

Kilometertiderna finns här under om någon är intresserad:

18/3 Pannbensbygget fortsätter

Det blev kortintervall idag på 12 x 400m, löpning när den är som bäst enligt mig! Kul att dom här kortintervallerna dyker upp i Szalkais marathonprogram, körde mycket 400-ingar före New York maran och dom är grymt effektiva. Då körde jag istället 16 x 400m med lite länge vila efter halva passet.

Idag hade jag boostat mig med gröt och energidryck för att kunna trycka på ordentligt, jag vilade ju också från löpningen igår då jag ville få till detta passet. Visst fick jag till det!! Drog alla intervallerna i 3:20- tempo (18km/h) med 60 sek joggvila i pauserna, total distans blev 11km. Musik för dagen blev soundtracket till Slumdog Millionaire, riktigt glad och pigg musik att springa till! Någon som kommer ihåg denna underbara scenen? ;)



Passet kändes kontrollerat och bra hela vägen, jag låg precis på gränsen utan att få mjölksyra. Jag kan trycka på mer än så här när jag kör 400-ingar men idag skulle det vara mer fokus på teknik än fart. Menisken hoppade till en gång men jag börjar vänja mig vid den där känslan nu, bara att hoppas på att det håller hela vägen till Stockholm. Det går riktigt bra nu!! :))

14/3 Hemma igen!

Stockholm visade sin bästa sida under hela vistelsen.
Kan himlen bli blåare!!??

Då var vi hemma igen efter en lyckad helg i vår huvudstad. Har fått rekat lite inför Stockholm Marathon och det känns som jag har bra koll på läget nu. Vi kommer bo på samma hotell under maran som vi bodde på nu. Det ligger verkligen perfekt och jag kan krypa upp på rummet efter målgången. Vill också rekommendera detta hotellet ifall någon behöver ett trevligt hotell centralt beläget, Scandic Park var namnet.

Morgonpigga killar!

Fick också kollat banan lite idag med trevligt sällskap, Piratfarsan och Janne dök upp utanför hotellet efter frukost och vi fick en skön löptur runt Stockholm. Det var riktigt trevligt att träffas irl, häftigt att träffa personer som men redan "känner" men aldrig förr träffat.


Vi fick testat Västerbron och jag tror inte den avskräckte mig direkt men jag kan tänka mig att den blir tuff på andra varvet. Jag är ju lite härdad sen New York där broarna duggade tätt, Verrazano Bridge, Pulaski Bridge, Queensboro Bridge, Willis Avenue Bridge, Madison Avenue Bridge......tror jag ska kunna fixa 2x Västerbron också ;).

Nöjda "brobestigare"

Belöningen, fin utsikt!

Avslutade vistelsen i Stockholm med ett besök på Vapiano som jag bara älskade. Hit ska jag gå och ladda med pasta innan maran. Jag varnade dem för att det kunde bli mycket löpare där i början av juni ;)

Stockholms bästa pasta!

Vill tacka Piratfarsan och Janne för trevligt sällskap!!! Hoppas vi kan göra om detta fler gånger, jag hade hur trevligt som helst!!!

Piratfarsan!! Klart du ska köra en mara någon gång! Det är ingen match för dig!

Summerar veckan med dessa siffrorna, löpning 75km och styrketräning 120min. Nöjd med ännu en lyckad träningsvecka som fick en skön "final"! :)

13/3 Skön löptur

Fick till sist kört dagens träning i strålande sol. Först blev det 250 armhävningar och sedan gav jag mig iväg på en improviserad löprunda på 10k. Jag hade ingen direkt tanke med min runda mer än att jag skulle springa på och se vad som hände. Tog en tur i Humlegården där jag fick någon knasig idé att jag skulle springa på alla parkgångarna. Tyvärr var det väldigt halt och slirigt där så jag fick hoppa över en del av gångarna. Jag fick också mätt upp att yttervarvet runt Humlegården är 1,3km, blev förvånad då jag trodde att parken var betydligt större.


Fick också promenerat en hel del kilometer runt centrala Stockholm, gick en tur runt Skeppsbron och såg en löpare med blå jacka och svarta tights som sprang mot slussen. Fick en känsla av att det kunde vara Ingmarie, hon sprang utan hälisättningar och hade bra fart. Får nog fråga henne imorgon om det var hon?

13/3 Sovmorgon

Ställde klockan till 07:00 idag för att ta mig en löptur innan frukost. Gick upp en runda innan jag bestämde mig för att skita i det och lägga mig i sängen igen. Det blev ganska sent igår och dom snålade inte på vinet hos TV4. Tror jag tar den där rundan i eftermiddag istället, vi har en hel dag framför oss med inget planerat mer än att bara vara. Solen skiner och det känns riktigt bra och mysigt!

Några bilder från gårdagen.....

Willy var på G! Fick hålla hårt i min fru! ;)

Giveaways från sponsorer! Kanon med Gainomax tänkte jag!
Bäst att samla på sig!!

Vi fick inga röster men hade riktigt trevligt ändå!
Någon som känner igen mig i kostym? ;)

Och nej....det var inte Gainomax :(

8/3 Västerbron igen

Detta är ett gammalt inlägg som jag pushar upp igen. Det är alltså nu på söndag som vi är i Stockholm om någon känner för att springa lite över Västerbron.

Den 2:a helgen i mars kommer vi vara i Stockholm och jag tänkte samtidigt ta en löprunda för att kolla in Västerbron inför maran. Jag kommer stå utanför Scandic Park på Karlavägen 43 (vid Humlegården) kl 09:00 söndagen den 14:e mars.



Hoppas att någon vill hänga på, det hade varit trevligt! Jag är dessutom ganska dålig på Stockholm så jag kan behöva lite hjälp att hitta en trevlig löprunda. Tänkte mig ett pass på 60-90min så jag hinner tillbaka och duscha innan utcheckning.

21/2 Träningsupplägg

Som bekant så försöker jag följa Szalkais 3-timmarsprogram för Stockholm Marathon med sub 3:15 som mål. Jag är nu snart klar med vecka 11, har dock inte kunnat köra det fullt ut dom senaste 2 veckorna pga skada och sjukdom. Tror inte det gör så mycket i slutändan och kanske har det varit en nyttig vila trots allt.

Tanken har slagit mig om programmet kanske är för tufft och sliter för mycket på mig. Jag vet samtidigt att jag inte behöver köra det riktigt fullt ut då jag inte siktar på 3:00 utan 3:15.
Jag har tittat lite på First Traning Program som jag vet att Anna som driver bloggen Orka Mera tränar och har tränat efter med fantastiska resultat. Endast 3 pass i veckan med en snabbdistans, ett långpass och ett intervallpass (kanske mer komplicerat än så ;). Det påminner också mycket om mitt eget "hemmagjorda" program som jag körde de sista 10 veckorna innan New York. Finns här om någon är intresserad.


Har den senaste tiden även sneglat lite på Janne Holméns upplägg som finns i senaste Runners World. Det skiljer sig ganska mycket från Szalkais upplägg med endast 3 pass i veckan som dock ska springas hårdare. Blir lite sugen och tror att det kan passa mig bra.......men!!

Jag kan inte se programmet i sin helhet vilket innebär och jag måste köpa varje nummer av Runners fram till den 5 juni. Visserligen en bra tidning men det känns lite som ett försäljningsknep vilket gör att det inte känns helt rätt.

Min egen känsla av att detta upplägget och First-programmet passar mig bra är nog för att det är ganska likt hur jag tränat förr med endast 3 pass i veckan. Tanken med Szlakais program var ju att jag skulle börja träna lite annorlunda och utvecklas som löpare. Jag har varit dålig på att få distans i kroppen så som jag tränat förr och det får jag nu med Szalkais program. Jag tror också att det är som han skriver att långpassen är nyckeln för att bli bra på marathon.

Därför kommer jag köra vidare på Szlakais program men sneglar nog lite på Homéns för jag kommer säkert köpa Runners World av andra anledningar.
Just nu undrar jag dock hur jag ska få ihop dagens långpass på 25km. Gymmet stänger snart så jag har inget löpband och ute är det kallt och blåsigt med snödrev över slätterna som följd.

4/2 Västerbron

Den 2:a helgen i mars kommer vi vara i Stockholm och jag tänkte samtidigt ta en löprunda för att kolla in Västerbron inför maran. Jag kommer stå utanför Scandic Park på Karlavägen 43 (vid Humlegården) kl 09:00 söndagen den 14:e mars.


Hoppas att någon vill hänga på, det hade varit trevligt! Jag är dessutom ganska dålig på Stockholm så jag kan behöva lite hjälp att hitta en trevlig löprunda. Tänkte mig ett pass på 60-90min så jag hinner tillbaka och duscha innan utcheckning.

8/12 Omstart

Skrev förra veckan att jag hade kört igång med Szalkais träningsprogram för Stockholm Marathon. Som Joel påpekade i kommentarerna så gick jag ut för tidigt. Jag hade fått tag på förra årets program så därför blev det lite fel.

Nu har jag däremot kört igång med det rätta 26-veckorsprogrammet för att fixa maran på 3 timmar. Det kommer bli ett väldigt tufft program för mig, både för huvudet och för kroppen. Så här mycket distans har jag aldrig kört innan så det ska bli intressant att se om jag orkar och om kroppen håller för det.

Att ta mig igenom det här programmet kommer jag se som en utmaning i sig själv. Hade min sjukgymnast tittat på det så hade hon säkert omyndigförklarat mig för mitt eget bästa. Man kanske inte alls borde göra detta när man har MS men så länge jag mår bra av det så tänker jag köra fullt ut. Jag tror också att jag har en bra grund att bygga på nu sen höstens träning inför New York maran.

Dagens pass då? Det blev exakt samma pass som förra veckan när jag körde igång på fel program. Skillnaden var att idag hade jag mina gamla Puma Complete Velosis istället för mina Newtons.

Mina Puma gillar jag verkligen och det var också dom som jag körde med i New York. Dom sitter toppen och efter New York maran så var mina fötter i jättebra skick. Idag var det dock en annan känsla efter att ha kört dom senaste passen med mina Newtons. Det var nästan så jag ville springa tillbaka efter dom när jag kommit någon kilometer. Visst sitter mina Puma fortfarande bra med det är lite som att trampa vatten i jämförelse. Stötarna från isättningarna känns också betydligt mer i hela kroppen.

Killen jag köpte mina Newtons av sa att när jag väl börjat springa i dom så skulle jag inte vilja ha något annat på fötterna. Jag håller med honom!!

Här är dagens statistik jämfört med förra veckan (rött).

8km Snittpuls 142bpm/143bpm Tid 38:18/36:23 Snittempo 4:47/4:32

Det skiljde alltså nästan 2min och det var exakt samma sträcka, även vinden kändes som förra veckan. Intressant tycker jag som gillar statistik!

1/12 Skön start

Idag drog jag igång 26-veckorsprogrammet för Stockholm Marathon. Det stod lätt distanslöpning 8km 36-39min på agendan.

Jag ville ut direkt efter mitt morgonskift för jag såg att det var torrt och fint väder. Kom hem och drog på mig löparskorna som idag blev mina Newtons. Detta skulle bli andra gången jag testade dom utomhus. Har testat dom en gång innan men har inte skrivit om det på bloggen, ville köra med dom en gång till innan jag gav dom något omdöme.


Det var kallt idag men mina Newtons var heta, jag älskar dom här skorna. Det känns som jag går i rask takt istället för att springa och det går fortare än vad det verkar. Kanske är det för att jag anstränger mig mindre när jag springer med dessa vilket gör att det inte känns så fort??
Jag hoppas och tror att jag hittat rätt med dessa skorna, det krävs fortfarande lite mer tid att vänja kroppen vid dom men det går verkligen på rätt håll.
Funderar redan på att beställa mig ett par Trainer-Newtons i julklapp. Vill inte slita ut dessa som egentligen är tävlingsmodellen.


Idag tog jag det lugnt och det blev 8km på 36:23 med ett snitt på 4:32. Det låter kanske fort för att vara lugnt men så blev det. Vet inte om det är skorna eller jag som är i bättre form än vad jag tror men jag var knappt andfådd när jag kom hem. Snittpulsen blev bara 143bpm över hela passet.
Kanske är det fel på min nya Garmin också men jag tror att det kan stämma. Har inte hunnit jämföra min nya med någon annan än men att jag skulle få två dåliga klockor på raken verkar konstigt. Den här är också stabilare och jag får inga peakar på över 200bpm så jag tror den är ok.


Passet blev något att minnas, sprang upp och vände på en ganska hög kulle och fick se en härligt röd sol gå ner över Söderslätt medan jag vände och sprang nerför. Helt underbart nu när det annars är så mörkt. Fick också öppnat första luckan i min Spidermankalender idag, kan det bli bättre !!!??? :)

30/11 Sub 3:15?

Sitter och smider nya planer och funderar på om jag skulle kunna fixa sub 3:15 på Stockholm Marathon. Jag tror det skulle kunna vara möjligt om jag vågar satsa ordentligt och ja!!! jag är anmäld sedan ett tag tillbaka...

När jag tränade inför New York så var jag rädd för att skada mig av distanspassen men med Stockholm Marathon känns det som jag har råd att misslyckas. Jag har också fått en massa erfarenhet från New York äventyret och jag vet vad jag måste bli bättre på.


Anders Szalkai anser att distanspassen är ett riktigt nyckelpass för maratonlöpning och det är det jag måste satsa på. Har printat ut och häftat ihop hans träningsprogram för 3-timmarsgruppen till Stockholm Marathon. Tror jag ska våga satsa på detta även om det verkar tufft när jag sitter här och läser. Jag skulle ju kunna ta 3:30 programmet men jag sprang ju New York på 3:38 så jag vill gärna pressa lite till.


Det kanske låter lite tokigt men jag tror att jag skulle kunna fixa sub 3:15. Jag behöver "bara" bli 23 minuter bättre och med 26 veckors träning ska jag kunna fixa det. Känner mig enormt motiverad och tror att jag har mycket kvar pressa ur den här kroppen. Jag kan också satsa fullt ut hela våren eftersom jag inte har mycket planerat vilket känns väldigt avstressande. Min goa fru har också gett mig klartecken och säger...
Go For It!!!

Nu ska det laddas!!!