Jag har pannben men det funkar inte för mig på dessa distanserna, pannbenet kan jag ta fram på millopp och halvmaror när jag ska pressa järnet och ser ett slut. Detta funkar definitivt inte på ett marathon, jag vet inte riktigt vad jag ska plocka fram när både kroppen och huvudet säger stop redan vid 25km?
Hempa kallade det för en "galen envishet" i en kommentar här på bloggen. Det är nog mitt i prick! Den här galna envisheten är nog inte bra för mig och även om loppet blev lyckat så känner jag inte för att pressa på detta viset fler gånger.
Jag mår fortfarande dåligt efter loppet och mitt "system" är utflippat. Är yr, kallsvettig och känner av lite gamla nervskador. Inget farligt och jag har koll på det, det blir så här när jag går över gränsen. Nu gick jag nog lite väl mycket över gränsen dock men det blir bättre och bättre.
Det kommer bli fler marathon men då blir det inte en kamp mot klockan. Nu har jag klarat 3:15 som jag ville och det känns förbannat bra. Det kanske går att putsa denna tiden ytterligare men då får det komma "naturligt" och inte genom någon galen envishet. En mara kan vara ju vara en riktigt trevlig upplevelse om man vrider huvudet lite åt sidan och njuter av utsikten. Det ska jag göra nästa gång!
7 kommentarer:
Nu har du testat det mesta och presterat otroligt bra på alla distanser. Du har dessutom utveckalts väldigt snabbt. Jag tror på att välja distans efter personlighet. Nu har du all erfarenhet du behöver för att göra det valet. Hoppas verkligen du mår normalt alldeles snart igen!
Ja alla är vi olika och har pannben för olika saker. Nu tycker jag iofs att du måste ha ett rejält pannben för att fixa en sån finfin tid när kroppen protesterar från 25 km men ändå :)
Alla behöver inte springa marathon, så klart ska man springa det som känns bäst! Hoppas du är pigg igen till på lördag och hoppas vi ses i vimlet! Men man har ju 5 timmar att fördriva i köpenhamn så det vore väl ett under om man inte råkade träffa på varandra :)
Anneliten - Ja, nu har jag testat det mesta. Kände redan innan denna maran att det är kortare lopp som 10km och halvmaror som passar mig. Marathon krävs så mycket i träningsväg också, det är en lååång väg till en mara ;)
Hoppas också att jag snart är på banan igen :)
Anna - Kanske var det någon typ av pannben. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände med mig. Någon typ av "psykbryt" mitt i loppet som bara stängde ner mig. Ganska intressant nu i efterhand, man lär sig mycket om sig själv under en mara ;)
Jag kommer springa fler maror fast med en annan inställning och satsning.
Tror jag ska vara pigg till lördag men det blir en riktigt lugn jogg ;)
Jag tycker din inställning låter bra, särskillt pga MSen också. Som du skrev du kan ju springa fler maror men det ska ju vara en slags njutning i det hela också.
Jag vet inte hur mycket msen påverkas av att köra slut på sig själv men jag tror nog ändå att den påverkas beroende på om det är negativ slutkörning eller positiv slutkörning.
Hoppas vi läsare inte lade på för mycket press på dig bara. Du ska göra det som känns bäst för dig! Ingen annan. :)
Kram
Jag ar nog sist pa att gratulera men sager det anda - skitkul att lasa att du klarade malet!! Vilken enorm prestation! Du ar grym.
Känner igen mig hur dåligt man kan må efter ett lopp.
Hösten 2007 drabbades jag av panikångest. Fick min sista? attack försommaren 2008.
När jag sprang Tjurruset förra året och jag var fullkomligt utpumpad efter 10 km kom yrselkänslor, overklighetskänslor, kallsvettning, rastlöshet . . .
Väldigt obehaglig
Fortfarande framkallas dessa känslor när jag tagit ut mig extra mycket.
Hittils har jag lyckats undvika panikattackerna.
Helena - Du är så klok! Det ligger säkert något i det här med negativ slutkörning och positiv slutkörning. Jag brukar alltid maxa på tävling men inget har tagit så hårt som detta gjorde. Ska jag springa fler maror får det bli ett helt annat upplägg.
När det gäller press så gillar jag det och ni läsare är inte skydiga till något. Bara roligt med allt hejande och att ni tror på mig! :)
Kram!
Petra - Tack! Ska bli spännande att följa ditt mara-äventyr nu när mitt är över för denna gången :)
Mikael - Usch!!! Låter inget roligt det där!
Det som händer mig är att jag hade en kraftig inflammation i huvudet som satte lite spår vilket gör att precis samma symptom kommer tillbaka när jag blir slutkörd. Jag vet vad det är och det går över när jag fått återhämta mig.
Hoppas du slipper fler attacker!
Skicka en kommentar