Kaputt

Det är inte speciellt bra med mig och träningen går inget vidare. Jag är slut i kroppen och har egentligen varit det i perioder under en tid nu. Det är en jobbig trötthet och orkeslöshet som gör att träningen inte fungerar. I förrgår kändes det lite bättre så jag gav mig ut på en löptur men fick avbryta efter någon kilometer. Jag fick någon konstig värk i höftpartiet som jag också känner av till vardags och det blir inte bättre. Jag har dock en plan att komma på banan igen...

Igår var jag hos läkaren för prover och hon hade lite idéer om vad som kunde vara fel på mig. När det gäller höften så har jag i eftermiddag en tid hos min naprapat och jag hoppas han kan ge mig lite klarhet i vad som felar men först ska jag ut och markera bana för Sydkustloppet som går av stapel imorgon.

Jag tror det kommer bli en fin löparfest med runt 700 löpare och det är kul att vårt lopp nu lockar så många. Vädret ska bli fint och vi kommer ha vind i ryggen som det ser ut nu så det kan inte bli mycket bättre. Lite tråkigt att jag kanske inte kommer springa då det hade varit kul att ta sig igenom loppet med Noah i löparvagn. Jag har dock inte gett upp hoppet och jag hoppas min duktiga naprapat kan få ordning på mig i eftermiddag. Hoppas vi ses på startlinjen imorgon!

RIP Clive Burr

En av mina fina grusvägar

Nu är det äntligen barmark på mina fina grusvägar ute på Söderslätt! Lyckan verkar dock vara kortvarig då det väntas snöstorm nästa vecka så därför passar jag på att göra det bästa av det innan skiten kommer tillbaka! Igår blev det 12,5km lugn distans och imorgon ska jag försöka få till ett efterlängtat långpass. Foten håller fint och jag hoppas kunna få lite flyt i löpningen nu efter några små bakslag, det känns bra!

Något som känns mindre bra är att Iron Maidens gamla trummis Clive Burr dog i veckan. Clive var trummis på bandets tre första album innan han fick lämna bandet pga sviktade hälsa. Han fick MS och har kämpat med skiten i många år och fick i veckan kasta in handduken. På vissa håll säger media att han dog av MS men jag vet inte hela sanningen, oavsett så är 56år på tok för tidigt! Jag avslutade därför gårdagens pass med Run To The Hills med ett av världens mest kända trumintro som en liten hyllning till honom. RIP Clive Burr!

Tomhet och frihet



Det har gått lite över tre veckor sedan vi fick låta vår lilla hund somna in och det tar tid att vänja sig vid att det är så tomt i huset. Jag har inte vant mig vid det riktigt än trots att det gått ett tag och det märks extra mycket denna veckan då Sofie är bortrest.

Samtidigt känns det bra då det var helt rätt beslut att ta och vår hund fick också ett helt år extra som bonus då jag var ganska säker på att vi skulle få låta henne somna in redan förra hösten. Hon blev verkligen bortskämd sista året och det känns väldigt bra nu efteråt. Det kom också lägligt då det väntar spännande saker runt hörnet och jag tror inte hon fått så mycket fokus efter adoptionen som vi nu kunde ge henne.

Jag har heller inte vant mig vid friheten att inte ha hund och det känns märkligt att inte behöva åka direkt hem efter jobbet som jag behövt dom senaste 11 åren. Detta gör att jag blir väldigt flexibel när det gäller träningen och behöver inte planera så mycket. Jag jobbar ju skift och nu kan också åka lite tidigare innan jag börjar kvällsskiftet för att hinna med en lunch med Sofie som jag annars knappt träffar under kvällsveckorna. Lyxigt värre!!!

När det gäller träning så fick jag kört mitt långpass på onsdagskvällen efter tips från Staffan. Det blev inte riktigt som jag tänkt då jag möttes av stark vind ute på slätten och jag skulle nog vilja påstå att det var storm. Jag ville springa i minst 90min och det gjorde jag men eftersom jag inte vill utmana i vinden blev tempot väldigt lågt och jag kom bara en bit över 16km. Tror dock det blir ganska lagom inför loppet på lördag....

Regn och sol



Mina känslor är som vädret just nu och det pendlar verkligen mellan regn och sol. Det är så tomt utan våra lilla hund och samtidigt är jag så glad över vårt barnbesked. Jag har börjat läsa på en massa om det ena och andra då vi nu har all info om honom och vi vet också exakt var i Kina han finns och är född.

Kina är ett stort och spännande land som jag kan väldigt lite om men jag är nyfiken på att lära mig mycket mer nu när vi får en sådan stark anknytning till landet. Jag har inte velat läsa på så mycket innan vårt barnbesked då Kina är så olikt från provins till provins vilket gjort att jag inte vetat var jag skulle börja. Nu känner jag att jag har en utgångspunkt och kan börja läsa på ordenligt då jag vet exakt var han finns. Det är så spännande med allt och fortfarande väldigt overkligt!

Samtidigt som jag är uppspelt över detta är jag väldigt ledsen och saknar vår hund jättemycket. Senaste dagarnas berg och dalbana har gjort att mitt huvud är som mos och jag är helt slut. Jag har sovit jättedåligt och har bara fått några timmars sammanhängade sömn mellan varven vilket har slitit en del på mig. Mina bihålor har också varit kass sedan i torsdags och jag har inte kunnat träna vilket annars brukar vara en bra ventil. Idag är dock mina bihålor bättre och förhoppningsvis blir det ett lättare löppass ikväll. Känns verkligen som jag behöver löpningen nu!

Sov gott Sako

Mitt i allt glädjerus fick vi idag ta det tuffa beslutet att låta vår fina hund Sako somna in då hennes livmoderinfektion kom tillbaka med full kraft. Hon fick ju behandling för några veckor sedan och vi visste att det fanns en risk att den skulle komma tillbaka och att vi i så fall blev tvungna att ta det tuffa beslutet. Idag var den dagen kommen...

Det är så tomt här hemma och vi är jätteledsna men samtidigt vet vi att detta var helt rätt beslut för vår lilla hund. Hon blev 11 år och 4 månader och vi är så tacksamma för all tid vi fick med henne. Jag hoppas hon har det bra var hon än är och vi kommer sakna henne jättemycket! Sov gott vår lilla Sako!