Ännu ett bakslag

Jag fick bara springa en intervallstege i skogen efter förra inlägget innan det var dags för nästa bakslag. Mina bihålor rasade fullständigt så det var bara att ställa in träningen ännu en vecka. Det är så här varje höst av någon anledning och det är lite tråkigt när man försöker satsa framåt och måste vila istället. Det har också varit lite struligt på andra håll senaste tiden vilket gjort att jag fokuserat på annat än bloggen. Ber om ursäkt för att jag inte uppdaterar så mycket just nu.

För någon vecka sedan brakade bilen ihop när jag skulle gasa ut  framför en lastbil med god marginal. Det var nära att lastbilen körde på mig för det blev trångt på vägen då det kom möte från andra sidan också. Riktigt obehagligt men allt slutade väl och nu har jag fått satt i en ny motor i bilen så den rullar igen!

Bihålorna är också bra igen så allt har slutat väl och jag kan träna på som vanligt. Jag började med två-timmars stiglöpning med min vän Mikael och det kändes bättre än förväntat efter vilan. Med tanke på senaste veckornas strul försöker jag att inte tänka så mycket på New York för det stressar mig mest. Just nu får det bli vad det blir bara jag får fortsätta träna på utan skit i kroppen....

Både bra och dåligt

Trelleborgsloppet i helgen gick väl inte jättebra även om jag bestämde mig för att springa det som en tröskel utan att pressa för mycket. Jag kände redan på morgonen att jag var lite seg i kroppen och att kanske en förkylning låg och lurade. Under uppvärmningen svarade ändå kroppen bra så det skulle inte vara några problem tyckte jag.

Jag startade någonstans i mitten av startfältet för att ta det lugnt första kilometern men det blev lite väl långsamt och den landade på 4:20. Sedan blev trafiken bättre och jag kunde springa så som jag ville för dagen. Jag tuggade på runt 4:00-tempo utan större ansträngning även om benen var lite tunga. Det blev ett trevligt lopp som alltid med mycket publik så jag hade roligt på vägen. Sofie och Noah stod på olika ställen längs banan och hejade och även mina föräldrar var på plats vilket bidrog till den trevliga stämningen. Sedan är där många i publiken som känner mig för Trelleborg är verkligen min hemmaplan. Mållinjen korsades på 40:13 vilket blev en ok tröskel.

Noah fick en kamera i våras när han fyllde 4år och här är en bild han tog av mig efter målgången....

Det fanns en baksida med detta loppet för visst hade jag något skit i kroppen precis som förra året då jag blev sjuk efteråt. Exakt samma sak hände i år och jag har nu ont i halsen och problem med mina bihålor vilket känns lite surt. Jag sparade också lite på krutet under tävlingen då jag ville springa ett långpass på söndagen men nu blir det helvila tills jag mår bättre igen. Lite surt då jag är inne i en viktig träningsfas inför New York men jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig över det. Sjukdomar och förkylning går inte att göra mycket åt så det är bara att gilla läget tills det vänder.

Min första DNS

I inlägget efter förra helgen skrev jag att det kändes bra att vara tillbaka och kunna träna fullt ut igen. På tisdagen sprang jag sedan ett fint intervallpass på 3 x (6min+4min+2min) men dagen efter var det dags att bli krasslig igen. När startskottet på VDM-10km skulle gå på söndagen så kändes det nästan bra och det var nära att jag åkte ner till Ystad och startade. Jag såg i startlistan att det var få löpare i min klass och att jag skulle ha en bra chans på en tredjeplats. Samtidigt kände jag att det var för tidigt att dra på igen och även om jag skulle kunna göra sub40 utan att spränga mig så var det för många varningsklockor så det fick bli en DNS.

Det är nu tredje gången som jag blir krasslig sedan slutet av augusti och jag antar att det är för att Noah drar hem skit från förskolan. För att komma ur den här onda cirkeln kommer jag nu försöka träna med lite mindre intensitet då skit passar på att bryta ut när jag bryter ner mig för mycket. Senaste tiden har jag nämligen kört mina pass ganska hårt för att jag springer mindre och vill få ut så mycket som jag kan av varje pass. Nu blir det istället lite lugnare så jag kan få lite kontinuitet i träningen. Springer jag ett intervallpass ska jag som exempel kunna springa minst två intervaller till när jag avslutar och stoppa i tid. Mängden ska jag fortsätta hålla uppe och kanske öka men jag kommer inte pressa mig för hårt. Det får vänta tills jag ska tävla....

Idag kändes det bra nog att dra igång löpningen igen så det blev ett lugnt skogspass med Noah och Sofie som avslutades med varm choklad. Ett riktigt fint pass i skogen och en skön uppstart där jag nu hoppas kunna hålla liv i löpningen ett tag. Nu vill jag verkligen vara frisk och få slut på det här!

Krasslig igen

Då var jag lite krasslig igen och får ställa in träningen ett tag. Lite tråkigt när det är bra löparväder nu men det är bara att vänta ut skiten. Jag är inte jättedålig eller något, det är bara lite matthet och tryck i bihålorna som alltid brukar vara det första som ger sig tillkänna. Orsaken till det hela tror jag är att Noah nu börjat vara på förskolan och drar hem saker vi annars varit skyddade ifrån. Det gör heller inget när det gäller halvmaran jag först hade planerat på lördag. När jag skulle in och anmäla mig i början på förra veckan hade dom redan stängt anmälan och dubblat avgiften från 200:- till 400:- vilket jag tyckte var lite väl saftigt.

Till något helt annat......Jag får lite frågor då och då om mina bilder här på bloggen och vilken kamera jag använder. I stort sett alla bilder tar jag med antingen min iPhone eller min GoPro som är väldigt vidvinklig vilket kan göra att det blir lite lustiga effekter. När jag fyllde år i augusti fick jag också ett teleskopskaft som gör att jag kan skicka upp kameran högt för att hitta lite roliga vinklar....

Springer igen

Jag har vilat i över en vecka efter Trelleborgsloppet då kroppen inte har känts bra. Bihålorna har varit lite irriterade och jag har haft lite småkänningar i halsen men annars har jag egentligen känt mig ganska pigg. Med tanke på känslan under och efter loppet förra lördagen tyckte jag ändå det var bäst att ta en lite längre vila.

Idag var det dags att testa kroppen igen och det blev ett kort pass på 6km med lite tempo för att känna hur kroppen svarade. Det var en lätt känsla och tempot blev strax under 4:20min/km där jag knappt blev andfådd. Efteråt kändes också kroppen riktigt bra så jag hoppas jag ska kunna träna fullt ut nu igen.

En vilovecka kanske inte var fel trots allt då jag tränat bra under sommaren och kommande helger väntas lite roliga löparäventyr och utmaningar. Det blir Trailcamp Körsbärsdalen-andra sommaren till helgen vilket jag sett fram emot länge. Nästa helg väntar sedan en halvmara där jag tänker gå på max och det blir också sista halvmaran för året. Det ska bli spännande att se var jag ligger på halvmaran i dagsläget. Jag persade på denna banan förra året med 1:22:09. Tror inte jag ligger där idag men man vet aldrig, kroppen är en märklig sak och kan överraska ibland....

Glada dagar

Igår och idag har varit riktigt bra dagar där gårdagen bjöd på studentfest för min systerson som jag fick bjuda på en åktur. Igår fick också min husläkare äntligen tag på mig för att berätta om provsvaren eftersom jag inte mådde så bra för ett tag sedan. Tydligen är alla värdena perfekta vilket var glädjande och inte heller hade jag fått någon parasit från Kina som hon först trodde. Jag mår också bättre nu och känner mig piggare men jag tror inte riktigt jag löst gåtan om varför jag mådde konstigt. Kanske har det med kosten att göra och jag håller på att testa lite olika saker för att se hur det känns, framförallt när det gäller löpningen där benen fortfarande är lite väl sega.

Idag var det dock inget fel på benen när vi sprang backar i skogen under ledning av bästa Sara. Vi var ett trevligt gäng som dök upp och det var roligt att var med igen då jag inte riktigt haft tid att ta mig till skogen senaste tiden. Lite uppvärmning och löpskolning blev det först innan vi fick välja kort eller lång backe där den korta var strax under 300m och den långa på 500m. Själv valde jag den långa medan dom flesta valde den korta. Jag fick ändå bra draghjälp och lite ryggar att jaga då vi sprang i samma backe och stötte på varandra då och då. Totalt blev det 8st jämna och fina backdrag där känslan var bra hela vägen. Jag kunde sprungit några till och funderade på att springa 10st för att få ihop en mil i backen totalt men jag höll vid 8km. Det är en ny strategi jag håller på att testa, just att inte köra kvalitetspassen för hårt som jag annars har en tendens att göra. Kanske har det effekt på mig då jag inte bryter ner mig så mycket som jag annars brukar göra? Det är värt att testa iaf....

Blickar framåt

Då blickar jag framåt med siktet inställt på Malmömilen där jag hoppas kunna hitta den lätta känslan igen. Även om det gick bra i lördags så är inte kroppen 100% och jag lämnade dom sista proverna i början på veckan för att försöka få klarhet i vad som felar. Mitt "system" verkar ha flippat ut och min läkare tror att jag kan ha fått en parasit i Kina eftersom det kommit smygande under lång tid. Det känns läskigt men kan kanske stämma då jag verkar ha problem att tillgodogöra mig det jag äter. Jag har också en tid för återbesök hos min neurolog i början av juni men jag tror inte detta har med min ms att göra.

Annars intervallar jag vidare så gott det går och igår körde jag intervaller så jag höll på att få värmeslag i det fina vädret. Temperaturen översteg 20 grader när jag sprang 3x (6min-4min-2min) med vila på 90sek-60sek-45-sek. Det blev ett ganska tufft pass som totalt ger 36min intervalltid med bra tempo. Känslan var som den varit sista tiden men jag hoppas det ska släppa snart!

Kaputt

Det är inte speciellt bra med mig och träningen går inget vidare. Jag är slut i kroppen och har egentligen varit det i perioder under en tid nu. Det är en jobbig trötthet och orkeslöshet som gör att träningen inte fungerar. I förrgår kändes det lite bättre så jag gav mig ut på en löptur men fick avbryta efter någon kilometer. Jag fick någon konstig värk i höftpartiet som jag också känner av till vardags och det blir inte bättre. Jag har dock en plan att komma på banan igen...

Igår var jag hos läkaren för prover och hon hade lite idéer om vad som kunde vara fel på mig. När det gäller höften så har jag i eftermiddag en tid hos min naprapat och jag hoppas han kan ge mig lite klarhet i vad som felar men först ska jag ut och markera bana för Sydkustloppet som går av stapel imorgon.

Jag tror det kommer bli en fin löparfest med runt 700 löpare och det är kul att vårt lopp nu lockar så många. Vädret ska bli fint och vi kommer ha vind i ryggen som det ser ut nu så det kan inte bli mycket bättre. Lite tråkigt att jag kanske inte kommer springa då det hade varit kul att ta sig igenom loppet med Noah i löparvagn. Jag har dock inte gett upp hoppet och jag hoppas min duktiga naprapat kan få ordning på mig i eftermiddag. Hoppas vi ses på startlinjen imorgon!

Snart snart snart!

Nu har jag inte tränat på en vecka men snart känns det som jag kan börja igen. Jag har ingen stress att starta upp då jag inte har några direkta mål just nu vilket känns bra när det är så här. Därför sitter jag lugnt i båten tills jag vet att jag är 100% igen. Min plan att komma igång till helgen verkar fortfarande hålla och kanske drar jag igång med lite lätta hemmaövningar redan idag för att se hur det känns i kroppen.

Jag har fått lite frågor om vad min kinesiska medicin innehåller egentligen och här ovan kan ni se vad det står på burken. Den sägs även ha en massa andra bra effekter och är faktiskt riktigt god med sin marsipansmak. Den säljs lite varstans i världen men verkar inte finnas i Sverige, vill någon beställa så verkar det finnas lite sidor i England som säljer Nin Jiom Pei Pa Koa, bara att googla runt. Själv ska jag beställa mer när vårt lager är slut då detta verkar vara bra saker. Det här hittade jag på Wikipedia:

"Pharmacological studies of nin jion pei pa koa", states that Nin Jiom Pei Pa Kao does many wonders to the body. It not only treats coughs and asthma with its soothing honey and minty flavor, but it also helps maintain good health to hard working people. People are constantly on the move and have a very tiring life, so their body can degrade, leading to sickness. However, Pei Pa Kao helps nourish the lungs, which is the most vital part of breathing well. Also, it balances the heat in your body by spreading it out, so that you don't overheat. According to Chinese culture, over heating can cause pimples, acne, and skin roughness. Pei Pa Kao helps keep your skin radiant especially when people work late at night and get fatigued due to getting a little amount of sleep. Nin Jiom Pei Pa Kao is a great thing to take, and even just a spoonful of this syrup once a day can keep you healthy and prevent getting sick.

Nin Jiom Pei Pa Koa

Nu tar jag fram det kinesiska artilleriet för att min hals ska bli bra! Jag har fått något jobbigt skit som sitter långt ner och i kombination med min astma blir det svårt att andas stundtals. Nin Jiom Pei Pa Koa är fina saker som vi köpte i Kina främst för Noah. Han hade en otäck hosta när vi fick honom och då fick vi denna av en läkare.

Den är receptfri i Kina och Noah gillar den väldigt mycket så han vill bara ha mera när vi tar fram den. Den lindrar också hostan på ett bra sätt och den funkar även bra på mig. Tyvärr fick vi dumpa flaskan vi hade i Lanzhou där vi hämtade Noah då den kunde göra utslag i bombdetektorn på inrikesflyget. När vi kom till Peking passade vi dock på att köpa på oss ett litet lager då det inte skulle vara några problem att flyga utrikes med flaskan. Nu kommer detta väl till pass och jag hoppas kunna träna igen till helgen. Det går på rätt håll känns det som....

Shoppat loss!

Igår fick jag reda på varför inte känslan var den bästa på skitpasset i torsdags. Jag hade antagligen något skit i kroppen som bröt ut för framåt kvällen började jag rossla i halsen där något skit nu satt sig. Det verkar inte helt hopplöst då jag ändå känner mig hyffsat pigg så jag hoppas bara det är något kortvarigt. Har jag ont i halsen tränar jag dock aldrig så därför blir det vila från träningen hela helgen.

Idag passade vi därför på att göra annat och shoppade träningssaker åt oss båda. Sofie behövde nya skor så först blev det ett besök på Runners Store för utprovning. Vi fick bra hjälp och löpsteget såg riktigt fint ut i ett par Brooks Adrenaline GTS 13 som Sofie slog till på. Efter lunch blev det också ett besök på Stadium där hon hittade en fin väst att springa i.

Själv har jag längtat lite efter den 2:a Mars för idag släpptes vår/sommarkollektionen av dom "Gyakusou-pimpade" Nike kläderna. Jag har haft ögonen på dessa ett tag och tycker dom är grymt snygga. När vi var i New York i höstas fick jag klämma lite på dom och fastande för hur fina materialen var och hur lätta kläderna var. Tyvärr föll mig inte vinterkollektionen riktigt i smaken och det som var intressant var redan utsålt överallt då dessa tillverkas i begränsade upplagor. Vår/sommarkollektionen ville jag dock inte missa!



I Sveriges säljs Gyakusou av två utvalda butiker och det är Sneakers n Stuff samt Très Bien Shop. Sneakers n Stuff har bara Gyakusou i butiken i Stockholm och på nätet. Därför fick det bli ett besök på Très Bien Shop som har en liten butik i Malmö som ligger i anknytning till deras lager där dom har allt som finns på nätshoppen. Tanken var att jag bara skulle köpa ett par tights och ett linne då det är väldigt dyra kläder.

Jag fick provat sakerna och fick gå upp en storlek då dom är tillverkade efter japanska mått, det här var också en av orsakerna till att jag inte vågade beställa på nätet. Normalt har jag medium i linne men här fick jag gå upp till large och funderade nästan på att gå upp till extra large. Nu gillar jag inte linnen som fladdrar för mycket så det fick bli large, tightsen blev också large.

Men så var det ju den där snygga jackan jag sett bilder av på nätet. Naturligtvis hade dom den framme i butiken och den var ju ännu snyggare i verkligheten. Jag provade den extremt lätta jackan och den satt perfekt men jag hängde tillbaka den då jag hade spräckt min budget för dagen. Vi gick en runda men det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att gå tillbaka och jag slog till på jackan också. Den var ju så snygg!

Dagens inköp!

Maran hotad?

Det är nog ingen som missat att det är oväder längs USA:s östkust och att New York blivit hårt drabbat. Jag vet inte hur det blir med maran på söndag och är beredd på att ställa in. Under dagen kommer jag följa uppdateringar om hur stora skadorna är och hoppas att New York Roadrunners kommer ut med lite info om hur dom tänker kring söndagen.

Jag tror inte dom kommer ställa in med tanke på New York bornas mentalitet. Man brukar vilja visa sig starka efter motgångar och maran hade varit ett bra tillfälle att visa detta. Just därför tror jag inte man kommer ställa in utan man kommer göra sitt bästa för att maran ska gå av stapeln. Blir det marathon på söndag så kommer det säkert bli lite annorlunda efter vad som nu hänt. Jag har hört att maran efter 9/11 var väldigt speciell och New York borna var så glada över att löpare från hela världen kom och sprang efter det hemska som hänt. Detta visade man också längs banan!

Ställer dom in maran kommer vi inte åka dit och vi har en bra försäkring som gör att vi kan avboka utan anledning upp till 3 timmar innan avgång. Den kostade en del och vi tecknade den egentligen ifall resan skulle krocka med vår adoptionsresa. Det känns ändå bra att ha den i detta läget även om det skulle vara väldigt tråkigt att behöva ställa in.

Jag har dock grönt ljus att springa från min läkare som jag var hos igår. Hon kollade mina lungor och jag fick göra lite tester för att se hur det var med mig. Det var inga större problem och jag fick utskrivet lite nya saker att testa för att kunna öppna upp bättre. Jag fick bl.a. något som heter Oxis som jag ska ta 30min innan jag börjar springa och jag ska även testa att långtidsbehandla med detta för att se om jag kan få bukt med skiten.

Ingenting verkar vara skrivet "i sten" när det gäller råden om hur jag ska göra utan jag fick testa lite själv och se vad som fungerade för mig. Det kändes lite märkligt att inte få fasta riktlinjer men jag känner min kropp väl och jag har en plan. Förhoppningsvis blir det marathon på söndag och då ska jag stå där med fria luftrör och ge järnet med bästa publiken! Hoppas hoppas!!!

Svårt att få luft

Jag har senaste dagarna haft en del problem med min astma till vardags och på dagens intervaller gick det inte speciellt bra. Passet var 4x(90s-60s-30s) med vila på 60s-45-30s så det var inget tungt pass för dagen. För övrigt kändes kroppen kanon men jag fick använda min Bricanyl 2ggr för att öppna upp och få ordentligt med luft. Det känns inte speciellt bra med dessa besvären så här nära inpå maran men det var intressant att se att jag kunde öka tempo ganska ordentligt när jag fick fria luftvägar.

Efter passet gjorde jag ett test med min PEF-mätare och visst har jag problem. Normalt sett kan jag blåsa denna i botten så det smäller till när mätaren träffar toppen men nu orkar jag inte riktigt ända upp. Jag är dock inte speciellt bekymrad och hoppas att det bara är tillfälliga besvär då det var ganska kyligt och rått idag. På måndag har jag också en läkartid hos en läkare som är duktig på just luftvägarna. Besöket är egentligen ett återbesök för att se hur det ligger till med mina bihålor men det kommer ju väldigt lägligt för att ta upp detta. Mina bihålor är dock toppen just nu, peppar peppar!!!

Jag springer!

Idag fick jag uppleva den sköna känslan av att äntligen få springa efter en ofrivillig vila. Jag har ju känt mig hängig förra veckan men nu tyckte jag att det var dags att dra igång igen då jag kände mig pigg och återhämtad.

Strax innan jag skulle ge mig iväg läste jag om min stackars vän Anna vilket fick mig att nästan hoppa över passet trots att det kändes bra. Man ska vara försiktig och lyssna på kroppen men någon gång måste man ju starta upp träningen och idag kändes det rätt! Det är dock viktigt att verkligen lyssna på kroppen när man varit dålig och det tyckte jag att jag gjorde idag.

För min del så märker jag ganska fort om allt står rätt till för kör jag igång för tidigt efter att jag varit dålig svettas jag överdrivet mycket och då brukar jag slå av direkt. Idag var det dock inga problem vilket fick mig att le när jag sprang ut över slätten och möttes av en frisk härlig kväll.

Benen var riktigt pigga så jag fick hålla igen för att inte dra på för mycket, inte läge att få något bakslag nu.  New York Marathon ligger precis runt hörnet och jag vill verkligen inte riskera något! Jag hade lovat mig själv att springa max 8km lugnt trots att det kändes som benen ville springa fortare och längre. Det kändes som en veckas ofrivillig vila gjort mig gott och kanske kommer detta ändå vara positivt i slutändan? Det blev 8km som landade på 37min utan större ansträngning och formen finns där fortfarande. Kan det hålla hela vägen så finns det fortfarande hopp om en fin tid i New York!

En förlorad träningsvecka

Idag är jag ledig och tog en ordentlig sovmorgon samt en lång mysig frukost som fortfarande pågår medan jag skriver detta inlägget. Jag behöver verkligen all vila jag kan få för den här veckan har jag inte mått bra men nu börjar det kännas bättre vilket är väldigt skönt.

Jag sprang ju ett långpass förra söndagen som var ganska rått och kallt. Dagen efter kände jag att något skit var på gång och var beredd på att bli dålig vilket gjorde att jag redan då såg denna veckan som förlorad när det gällde träning. Det blev lite sämre men redan i onsdags började jag må bättre och var glad att jag så pass tidigt valde att bromsa lite, jag vill verkligen inte bryta ner mig så här nära inpå New York!

Men precis när jag trodde faran var över gick vi och vaccinerade oss vilket gjorde att kroppen flippade ut. Jag fick ont i muskler och leder samt kände mig väldigt hängig och trött, stället där jag fick sprutan gör också ont fortfarande. Det har hållit i sig fram tills idag och jag antar att det är en kombination av biverkningar och att jag inte var på topp när jag fick vaccinet.

Jag tänker fortsätta vila från träning i helgen för att inte riskera något också hoppas jag kunna börja träna nästa vecka. Min träning har gått kanon fram till nu och jag hoppas inte en veckas uppehåll ska göra att jag tappat för mycket. Jag tror inte en vecka gör så mycket på sig i sammanhanget och kanske kan det också ha gjort nytta? Jag tycker mig ibland få en superkompensation efter en förkylning då man verkligen måste vila och kanske kan jag få det denna gången också? Jag tränade dessutom bra förra veckan med mycket kvalitet och mängden landade på 100km så det är kanske inte fel att "hämta hem" lite för att kunna träna på bra nu sista 3 veckorna innan start. Jag är fortfarande hoppfull att kunna få till en bra tid i New York!

Vad tror ni  kunniga bloggläsare som kan det här med träning? Tror ni jag har tappat för mycket denna veckan och finns det fortfarande hopp att göra en fin tid i New York?

Segt skit

Löppasset igår var första gången jag sprang efter 1½ veckas uppehåll. Detta berodde på att mina bihålor har jävlats vilket gjort att jag inte vågat springa och för att låta skiten läka ut ordentligt så att jag inte skulle riskera starten på Ångaloppet nu på söndag.

Det känns bra nu igen men jag får se min sommarträning som lite av ett misslyckande då jag hade tänkt mig betydligt mer träning och tuffare träning för att försöka få ner tiderna på milen igen. Jag har försökt följa ett träningsprogram för milen men jag får nog släppa det helt nu och satsa på att bara hitta ett flyt i träningen igen. Det är just flytet jag har saknat under sommaren...

Mycket beror på min nya bromsmedicin som gång på gång får kroppen att flippa ut på ett eller annat sätt. Jag står nu utan broms sedan två veckor tillbaka och har haft en diskussion med min ms-sköterska om hur vi ska gå tillväga. Medicinen verkar göra så att "bägaren rinner över" och min kroppen fixar inte det då den verkar ha problem med annat. Kan vi bara hitta det här "andra" så kanske det kan fungera igen och jag tror jag vet vad det kan vara.

Jag blev testad för pälsdjursallergi för två veckor sedan och har ännu inte fått något svar. Men jag tror detta kan vara boven i dramat som får mina luftvägar att strula när jag utsätter kroppen för bromsmedicin ovanpå min eventuella allergi. Problemet löste ju också sig självt eftersom vi fick låta vår lilla hund somna in för en vecka sedan. Jag har också märkt att jag mått bättre sedan hon försvann och klimatet är ett annat inne i huset. Kanske kan detta vara lösningen på problemet så att jag kan börja medicinera igen. Jag hoppas verkligen det och jag känner mig enormt motiverad att träna på nu när jag kan andas igen! Tjo hopp!



En uppdatering

Det har inte blivit några inlägg här sedan i lördags men jag tränar på och har haft fullt upp med det ena och andra. Sedan i lördags har det blivit ett långpass på 20km samt ett intervallpass med klubben som gått fint, lite styrka har det också blivit på ett hörn. Förresten!!....intervallpasset gick mer än fint och jag brände av 10x400m med ett snittempo strax under 3:10min/km! Tjoho!!!

I söndags tog jag mig en allvarlig fundering samt ett samtal med Sofie om att jag inte mår riktigt bra och att vi måste ta tag i detta på allvar. Trots att jag släppt på bromsmedicinen mår jag inte 100% och det är lite svårt att hitta någon i vården som vill se "helheten". Förutom min ms har jag även hypotyreos samt en astma som är lite besvärlig då och då. Ovanpå detta tar jag mina bromsmediciner som är immunmodulerande och verkar trigga alla dessa sakerna vilket gör att jag mår sämre med allt. Jag har också järnvärden som av någon anledning strular från och till.

Det ser ut som jag ska få träffa en annan husläkare på en privat klinik som ska vara bra. Jag är fortfarande nöjd med min nya neurolog och backningen kring uppstarten med min nya medicin men det känns som jag behöver en duktig läkare vid "sidan om" som just kan se helheten och förstå mina andra problem.

Jag köper inte att mina järnvärden ska vara låga trots att dom en gång varit högre. Jag köper heller inte att mina bihålor ska strula till och från där jag får några veckors behandling för att det sedan blir samma sak igen. När jag dessutom inte heller känner mig 100% så finns det all anledning att ta tag i detta.

Jag tränar ju också hårt och vill kunna göra detta men inom vården så är man inte alltid så intresserad av det idrottsliga. Att jag ligger under mina normalvärden med exempelvis järn kan vara väldigt hämmande för min träning medan det i deras bok är helt acceptabelt. Det är möjligt dom ser mig som en jobbigt patient men jag vill må så bra det bara går, speciellt när jag vet att jag kan göra det och allt är inte min ms som spökar vilket känns som den enkla utvägen många gånger.

I förra veckan när jag gjorde uppehåll med min bromsmedicin så hade jag ett ordentligt tryck i huvudet som gjorde att jag såg dubbelt med mitt vänsteröga. När jag släppte på medicinen blev det lite bättre men i söndags kom det tillbaka igen trots att jag inte tog någon broms. Detta gjorde att jag igår fick en akuttid på vårdcentralen där jag träffade en ganska ointresserad läkare men som nog ändå hade klart för sig nu i efterhand. Han såg att bihålorna på vänster sida var blockerade men det var ingen infektion utan han trodde det kunde bero på allergi, kanske även pälsdjursallergi vilket var intressant. Vi har ju hund och jag vet att pålästa Anneli har varit inne på denna linjen förr. Det gjordes lite tester på mig och det ska bli spännande att se vad dom visar!

Jag fick utskrivet någon spray och en tablett som hjälpte direkt och jag har också börjat med min bromsmedicin igen. Peppar peppar!!!! så känns det riktigt bra här just nu och jag känner mig riktigt klar i huvudet, mycket klarare än vad jag gjort på ett bra tag!

Jag och Sofie ska också ta tag i min kost där hon är min kostcoach medan jag är hennes löparcoach som jag tycker är en bra deal. Vi har diskuterat igenom mina matvanor och där finns nog en hel del att göra. Framförallt ska jag få i mig mera järnrik mat samt även äta saker som ökar upptaget och inte sätta i mig saker som hämmar upptaget. Kaffe direkt efter maten är en sådan sak som hämmar och jag som älskar en kopp kaffe efter maten får nu tänka om. Jag vet dock att det är för en bra sak och det ska bli spännande att se utgången av allt detta!

Grus i maskineriet

På lördag är det halvmara där jag tänkte ladda fullt ut för att se resultatet av vinterns träning. Jag vill också få en liten indikation ifall sub3:00 kommer vara möjligt på Köpenhamn Marathon den 20:e maj. För att sub3:00 ska vara inom räckhåll borde jag springa halvmaran på minst 1:21:XX. En tuff tid och jag är nästan lite nervös för att lägga korten på bordet.....

Tyvärr har jag något skit i kroppen vilket gör att jag inte kan ladda som planerat inför loppet så skulle det inte gå bra på lördag kan jag ju skylla på det...hehe! Jag har idag och igår kört både styrka samt lite lätt löpning men kroppen svarar inte som den ska så jag har därför beslutat att ta tre dagars helvila innan loppet. Egentligen hade jag velat få till lite korta intervaller imorgon för att få fart på benen men som det känns i kroppen nu tror jag den mår bättre av vilan. Jag får köra lite mental styrketräning istället!

Heleneholms Halvmarathon 2011



Kallad

Dom här sjukhusbesöken verkar aldrig ta slut och idag låg det tre kallelser i brevlådan. Min ms-sköterska vill träffa mig och även min neurolog vill träffa mig plus att jag ska in och ta prover för att se så min lever fortfarande fixar min bromsmedicin. Tror också min husläkare kommer kalla mig senare i veckan för att följa upp gastroskopin jag gjorde förra veckan.

Jag måste även beställa min nya billigare bromsmedicin som jag nu ska få börja med och få utbildning på. Det är dock inga svåra saker och jag hittade en manual på nätet som visar hur man ska göra. Jag ringde min ms-sköterska och sa att dom kunde spara lite mer pengar på mig och att jag kunde hitta allt på nätet istället men tydligt måste jag komma in för instruktioner. Som jag ser det är det bara att gå loss med sprutan som vanligt!

Exempel på stickschema. Viktigt att rotera mellan olika ställen!

Det är mycket sjukhus nu men jag är glad att jag mår bra och bekymrar mig inte för det. Har laddat spellistan med mysig musik och nu blir det mörkerlöpning med pannlampa. Gillar verkligen springa i mörker här ute på slätterna, det rensar huvudet!

Överlevde

Det gick bra att svälja kameran idag och man hittade också något vilket var ett skönt besked. När något är fel vill jag gärna veta så fort som möjligt så man kan gå vidare och slippa oroa sig men det låter kanske konstigt att jag tyckte det var ett skönt besked?

Det är något typ av lättare katarr jag har och inget farligt vilket var väldigt glädjande! Detta kan vara förklaringen till varför jag "läcker" och har dåliga blodvärden. Min husläkare kommer snart kontakta mig och berätta vad som ska göras.

Ingreppet gick också smidigt och bra men jag vågade inte göra det utan lugnande vilket gjorde att jag fick ligga kvar lite efteråt. Jag kvicknade dock till ganska fort och fick det lite långtråkigt i sängen så jag passade på att göra en av övningarna jag fick av min naprapat i måndags. Man drar upp benet på ett visst vis och vickar med foten så att nerven blir stimulerad och kan jobba på rätt sätt. Gubben i sängen bredvid tyckte nog jag var lite konstig när jag låg där men det struntade jag i.

Anledningen till katarren tror jag kan vara stress från senaste åren då det varit mycket press med både sjukdom, IVF-försök och adoptionsutredning. Det sägs att stress och ms inte är någon bra kombination men det är inte alltid så lätt att undvika detta av många anledningar. Jag vet dock om problemet och jobbar på det så gott det går. Löpningen och träningen har verkligen varit en skön ventil!

Jag är tacksam att min ms inte tagit chansen att hoppa fram ur sin låda nu när den haft möjlighet till det. Det känns också som allt börjar falla på plats nu och jag hoppas denna pressen snart ska avta med ett glädjande besked från vår adoptionsorganisation....