Lidingöloppet 2011

Martin, John, jag, Mikael, Ingmarie, Anneli, Kicki, Anna och Sofie bakom kameran

Det var strålande väder och Lidingö visade verkligen sin bästa sida medan vi mötte upp för en trevlig pepp-träff innan vi gick upp till starten. Kroppen kändes kanon och jag visste att jag hade medaljtiden på sub2:15 i mig om jag bara kunde genomföra loppet med huvudet utan att riskera något. Planen var att få till starten bättre än förra året för att inte tappa tid i trafiken vilket jag gjorde 2010. När det sedan blev mer utrymme skulle jag ligga på lite extra under kilometer 10-20 för att ha god marginal på sista jobbiga milen.

Nyckeln för sub2:15 var att pricka in 15km under 65min för att få ett riktigt bra läge sista halvan. I Abborrbacken vid 25km och Karins backe vid 28km skulle jag sedan ha så god marginal att jag kunde promenera i vissa partier för att inte riskera något, då skulle jag också kunna promenera med tiden på min sida utan att bli stressad. Jag såg backarna som en vilosträcka istället för ett hinder och dom skulle ge mig ny kraft att kunna ösa på igen när det blev flackt. Det finns snabba partier på sista milen och dom tänkte jag utnyttja istället för att utmana i backarna, att se backarna som en fördel kändes också väldigt bra för huvudet. Lite mesig taktik för att vara mig men jag ville verkligen inte riskera något när jag kände att det fanns bra läge för medalj.

Taggad och glad gick jag in i startfållan 15min innan skottet för att ta en uppvärmningsjogg ner till första svängen där det brukar vara lite sankt i gräset. Visst var det sankt även i år men jag hittade ett spår på gräset där det var fast och fint som jag tänkte sikta på. Träffade också på min snabba klubbkompis Magnus (slutade som fin 83:a) samt trevliga Senad från Björnstorp. Ställer sedan upp vid startlinjen där jag hör en röst vid sidan om mig...

Tänker du jaga mig idag igen?

Det är Ola som däckade efter mållinjen på 5:an förra helgen och jag blir förundrad över hur liten världen är. Vi pratar lite taktik innan det mäktiga startskottet smäller av och jag drar på för fullt. Vill verkligen komma loss ordentligt och det funkar toppen, är nästan uppe bland löparna i 1B när vi kommer in i första kurvan.

Sofie passade på att filma starten där hon stod mellan grupp 1A och 1B

Själv stod jag i 1C längst bort så det är inte lönt att ni letar efter mig ;)

Dra gärna upp i 720p för bättre upplösning.

Prickar in "mitt spår" medan det blir lite kalabalik där det är sankt på innerkurvan. Det smalnar sedan av lite och blir trångt men tempot är bra trots allt och jag är glad över att ha torra skor. Mycket armbågar blir det i trängseln och jag ser en lerpöl närma sig men läser situationen bra. Som väntat tar löparen till höger om mig ett skutt åt sidan men jag har spänt upp mig ordentligt, han studsar i sidan på mig och tillbaka i sitt spår där han snällt får springa genom skiten. Han får också en utskällning av en annan löpare och det börjar bli lite irriterat så jag bestämmer mig får att ta en ytterkurva i nästa sväng. Får en ordentlig lucka att springa i även om det är långt ifrån idealspåret. Jag drar på lite extra och plockar många placeringar samt får en bonus i form av innerkurva på nästa sväng. Nu ligger jag också helt rätt och får innern när det smalnar av in på grusvägen. En perfekt start och jag har nu ett bra utgångsläge!

Nöjd och glad flyter jag med strömmen i ett tempo som passar mig perfekt, har ett skönt flyt och kilometerna rullar på utan att jag behöver offra för mycket energi. Någonstans vid 5km dyker en Kenyan (John Sompol) upp som en missil i gräset utanför banan. Min fru berättade efteråt att han tydligen hade missat starten av någon anledning och nu jagade han på friskt. Coolt och inspirerande att se detta och han slutade 5:a på 1:44 trots missad start!

Jag kommer ner till Kyrkviken med fint publikstöd, jag verkligen njuter av löpningen och alla hejarop. Springer på lätt och fint och tar med mig den positiva energin upp till 10km passeringen som prickas in på 43:14 vilket är 2min bättre än förra året. Jag har inte tokkört på något sätt och har tonvis med energi kvar för att nu börja dra på lite hårdare under kilometer 10-20 precis som planerat.

Det finns gott om plats och mina Newtons får smaka på lite asfalt vilket ger en skön kick i steget. Det går bra och rullar på precis som jag tänkt mig, kontrollerat fast ändå lite fortare än innan och jag plockar löpare på löpare. När jag närmar mig 15km kommer jag upp jämsides med Powerade-utmanaren som tittar lite mycket ner i backen. Ger honom lite peppande ord medan jag drar förbi och prickar in 15km på 64:02, sub65 på första halvan var planen och jag är mer än nöjd med hur allt utvecklats.

Fortsätter tugga backar som en maskin och ser till att få i mig ordentligt med vätska vid varje station för att vara laddad inför sista tuffa milen där loppet avgörs. Jag kommer till 20km och efterhandsstatistiken visar att jag plockat nästan 100 placeringar från 10km passeringen, har gått från plats 455 till 366 utan att ha tagit ut mig på något sätt. Jag ser också på klockan att jag nu har stor marginal på sista milen, runt 50min och det ger mig ännu mer positiv energi. Känns som jag har silvret i en ask om inget oväntat händer! En fantastisk känsla!

Jag slår av lite på tempot och hittar några ryggar att följa, plockar inte placeringar längre och blir också omsprungen men håller mig kall. Peppar mig själv med att ge barnen längs banan high-fives och eldade på publiken för att få lite energi tillbaka inför vad som nu väntade. Flyter på lätt och fint när Abborrbacken närmar sig, huvudet är fortfarande med mig och planen håller när jag börjar räkna tider. Abborrbacken kommer och jag börjar promenera direkt i första branten, jag kan springa men samlar istället kraft och har tålamod medan löpare sakta jobbar sig förbi mig.

Efter ca 100m börjar jag springa igen och snart kommer också sträckan med asfalt där det blir kärlek med mina Newtons! Plockar tillbaka placeringarna jag förlorat och mot toppen skriker jag högt tillsammans med några andra löpare som också är sjukt nöjda efter att ha klarat backen, än en gång har planen funkat och benen är förhållandevis fräscha. Drar på i 4:20 tempo igen medan jag ser att vissa löpare väggat och börjat promenera. Längre fram står också löpare med kramp och killen till vänster om mig skriker till när det knyter sig på baksidan av låret. Jag slänger iväg lite peppande ord för jag är på riktigt gott humör och så förbannat nöjd med min taktik som fortfarande håller!

Det flyter på fint i 4:20 tempo och jag plockar lätt in tiden jag förlorade på att promenera i Abborrbacken medan jag närmar mig Karins backe vid 28km. Laddar hårt på ängen framför och tar med mig så mycket fart jag kan uppför där jag bara flyter och börjar promenera när jag känner att jag måste anstränga mig. Jag promenerar inte speciellt länge och när jag kommer upp till toppen vet jag att jag fixat medaljen. Njuter sista biten i flyttempo och först nu börjar det bränna i vaderna men det gör inget då det är slut på backarna. Jag utmanar inte för jag har god marginal och vill inte riskera något med vaderna. Tappar lite placeringar men låter inte det stressa mig, jag har tiden på min sida och jag laddar för upploppet!

Underbara Grönsta öppnar upp sig och nu laddar jag friskt trots att ingen utmanar mig på spurten. En grym känsla precis som förra året och min Garmin visar 2:54-tempo på sista 250m.

Plockar ett gäng löpare på lätta ben, knyter båda händerna hårt och skriker högt när jag närmar mig mållinjen. Jag får ett skönt rus i hela kroppen och det blir en perfekt avslutning på ett lyckat löparår! Alla mina mål för året är nu fixade och jag är så oförskämt nöjd när jag får silvermedaljen i min hand!

2:13:05!!!

 

En overklig helg

Med tanke på hur oroligt det var innan helgen så blev det nästan en overkligt lyckad helg. Silvermedaljen sitter nu på väggen tillsammans med min medalj från New York och det känns hur bra som helst. Jag är inte mycket för medaljer och dom andra ligger i en låda men dessa två betyder väldigt mycket för mig på många sätt. Dom är nu det första jag ser när jag börjar dagen och det sista när jag går till sängs. Skön känsla!

Fast något som är ännu bättre är att vår lilla kämpe till hund verkar besegra den kraftiga lunginflammationen. Vi har haft kontakt med djursjukhuset under helgen och hon har svarat bra på antibiotikan. När vi var på väg hem från Stockholm idag tyckte dom att vi skulle komma in och hälsa på henne då dom trodde det kunde vara nyttigt för henne. För första gången sedan hon blev inlagd i tisdags fick vi äntligen träffa henne!!!

Hon var klart piggare än väntat och glad att se oss! Lite trött men när hon såg en kanin utanför stängslet var hon inte sen att springa efter vilket var skönt att se. Gnistan finns där och det kommer nog sluta lyckligt trots att det såg så mörkt ut, hon är inte frisk men det går på rätt håll! Vi kommer antagligen få hem henne imorgon och fortsätta behandla med tabletter efter att hon nu stått på antibiotikan intravenöst under 4 dygn. En overkligt lyckad helg!!!

Lyckat Lidingölopp!

Jag fick äntligen min silvermedalj idag och loppet gick kanon! Min taktik funkade hela vägen och jag kände mig stark under hela loppet. Tiden blev 2:13:05 och jag hade kanske kunnat pressa lite till men min plan var att verkligen köra på taktik utan att riskera något. Känns grymt bra nu efteråt och ikväll ska vi ut och fira med god mat. Det kommer en längre rapport senare! Vilken avslutning på tävlingssäsongen det blev!!!!

Crazy Days!

Det har verkligen varit några galna och tuffa dagar idag och igår och jag tackat för alla fina och kloka kommentarer här på bloggen. Vi väntade ett samtal under förmiddagen för att få ett besked på vad som skulle hända med vår hund Sako. Dom hade lovat att lämna besked "tidig förmiddag" och vid 10:00 hade dom fortfarande inte hört av sig så vi bestämde oss för att åka in i hopp om att dom kanske ringde på vägen.

Vi var jätteledsna och beredda på att ta farväl av vår hund och visst ville jag vara med nu när jag sovit på saken. När vi kommer in så säger receptionisten att vi inte kunde få något besked och att dom aldrig lämnar besked under förmiddagen då dom går ronden just då och först efter lunch lämnar man besked. Vi kan tydligen inte få reda på någonting om vår hund trots att dom meddelat detta kvällen innan. Väldigt irriterande då vi även tagit ledigt från jobbet under förmiddagen just för att säga farväl till vår hund. Vi hade också sagt att dom skulle höra av sig om kostnaderna översteg vår försäkringsgräns på 28:000 och nu var den över detta utan att något hade meddelat oss. Den skulle också fortsätta att ticka på under dagen och inga besked om någonting kunde vi få. Djursjukhuset i Malmö har väldigt god hand med djuren tycker jag och dom är duktiga men under dom här tre dygnen har infon varit under all kritik och dom har aldrig ringt på utsatt tid utan vi har själv fått åka in för att det ska hända något.

Jag var både arg, ledsen och stressad på samma gång och höll nästan på att på att svimma av allting. För första gången på riktigt länge började jag också känna av gamla symtom från min sjukdom vilket ska ganska mycket till, FRUKTANSVÄRD känsla!!!

Vi fick besked att dom skulle prioritera oss och "frysa kostnaderna" samt höra av sig så fort som möjligt efter lunch. Åkte iväg och åt lunch själv medan vi försökte sansa oss lite fast vi fortfarande var väldigt ledsna, HUR MÅR VÅR HUND????

Klockan gick och vid 13:00 åkte vi in igen för att få veta något då ingen fortfarande ringt oss. Vi väntade tills 14:00 och nu var det långt efter "tidig förmiddag" och nu blev vi också inkallade till en duktig veterinär där fick fick ett positivt besked. Det finns tydligen fortfarande hopp och febern hade släppt av antibiotikan som hon stod på. Vi fick inte träffa henne och dom ville gärna behandla henne med antibiotika över helgen i hopp om bättring. Fick också diskuterat pengar och tydligen hade vi räknat lite fel på självrisk och annat med försäkringen så vi har täckning för behandling fram tills måndag vilket var väldigt skönt.

Tråkigt att inte få träffa henne men ett väldigt lugnande besked och hon är trots allt i bästa händer även om kommunikationen är under alla kritik. Detta gjorde att vi med gott samvete kunde åka upp mot Stockholm för helgens Lidingölopp. Jag mådde nu också klart bättre efter detta och klumpen i magen släppte ordentligt!

Hämtade som planerat upp vår vän Mikael och vi fick en väldigt trevlig biltur upp till Nyköping där vi nu laddar för morgondagen. Först nu kan jag verkligen slappna av lite och jag börjar bli laddad för morgondagen, det ska bli roligt att få ösa på efter dessa galna dagarna.......nämnde jag att vi även träffade våra socialsekreterare igår och drog igång adoptionsutredningen?....fast mer om det en annan gång ;)

Vill också påminna om pepp-träffen imorgon, Mikael, Sofie och jag är vid kyrkan kl 11:00 precis som förra året och vi har redan börjat ladda! Vilken dag det kommer bli!!!

Lycka till alla som springer imorgon!!!

Med ett stort leende!

Det är något speciellt med Lidingöloppet och trots att jag bara sysslat med löpning i strax över 3år så har det blivit en fin tradition att springa loppet. Detta blir mitt tredje Lidingölopp och precis som förra året ser jag det som en avslutning på årets tävlingar och jakt på målsättningar. Efter Lidingö blir det lite mera "soft" vilket är väldigt skönt efter att ha laddat hårt hela året.

Inför årets lopp tar jag med mig den sköna känslan från förra årets spurt där vi körde in i kaklet på Grönsta Gärde. Detta är ett av mina bästa löparminnen och jag kommer ha det i tankarna när det känns tufft i backarna på lördag för känslan att komma ut på Grönsta är verkligen värd att slita för. Oavsett hur det går på lördag sätter jag punkt för ett riktigt bra löparår och det blir ett stort leende på upploppet även i år!

Pepp-träff

Precis som förra året tänkte jag dra ihop en "pepp-träff" innan starten på Lidingöloppet och denna gången ska jag inte göra det dagen innan. Själv tyckte jag det var riktigt trevligt förra året och man fick pratat av sig lite nervositet innan loppet samt peppat varandra. Tyckte också det funkade bra med tiden och platsen så jag bestämmer att det får bli samma i år!

Klockan 11:00 uppe på backen vid Lidingö kyrka där man går upp mot starten finns jag om någon vill hänga på. Trevligt ställe med lite folk och fin utsikt samt en kör som brukar stå och sjunga utanför kyrkan. Första starten är kl 12:30 så det finns då ganska gott om tid och dom som startar i senare grupper kan ju alltid titta upp före dom hämtar nummerlappen om dom tycker det blir för tidigt. Hoppas vi ses där!

Vi som träffades förra året: Sara, Anneli, Ingmarie, Mikael och jag.

Seedning Lidingöloppet

Idag är sista dagen för att lämna in seedningsmeriter till Lidingöloppet ifall man vill seeda om sig. Själv gjorde jag ett försök att seeda upp mig från 1C till 1B efter mitt resultat i helgen. Har inte koll på deras tabeller och tänkte att kanske 1:22:48 på halvmaran kunde räcka? Fick ett kort och tydligt svar:

Tyvärr räcker det ej för 1B.

Det kostade inget att försöka iaf och jag ser nu att det är 30 dagar kvar till start. Längtar verkligen till detta loppet och snart står man där på ängen taggad och laddad för backarna!

Lidingöloppet Time Lapse from Lygrell&Silver on Vimeo.

Time Lapse Lidingö

Hittade en cool time lapse från starten på Lidingöloppet förra året. Oj vad mycket löpare det finns!


Lidingöloppet Time Lapse from Lygrell&Silver on Vimeo.

Något jag kan vara med på

Mitt skiftarbete gör ofta att jag inte kan vara med på saker och ting som händer mitt i veckan. Av någon anledning träffar allting in när jag jobbar kväll och jag missar en hel del roliga saker. Nu har Lidingöloppet dragit igång något som heter Lidingöloppet On Tour och kommer vara i Skylle imorgon och även på tisdag om två veckor. Det kommer vara lite föreläsningar samt gemensamt löppass, allt är helt gratis och hör och häpna! Jag kan vara med båda gångerna för en gångs skull! Fler som ska dit?

Angående Lidingöloppet så jagar jag silvermedalj även i år!

3:38 behöver jag kapa och jag hoppas det blir tredje gången gillt!



Jakten fortsätter

Jag har fortfarande inte gett upp jakten på silvermedalj när det gäller Lidingöloppet och efter miss med lite över 3min förra året blir det ett nytt försök i år. Anmälan är nu inne och jag ser fram emot att ha något att ladda för under sommaren, skam den som ger sig!

Jag såg också på loppets hemsida att dom tror på högt tryck när det gäller anmälningarna i år så för er som funderar på att springa kan det vara bra att hålla lite koll.

Fler som ska springa i år?

30/9 En spurt!!!

Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet nog att jag älskar att spurta på loppen jag springer. Gillar den brännande känslan i kroppen och att verkligen få ut det där sista som man inte tror finns. På Lidingöloppet fick jag nog till en av mina bästa spurter...

Jag kommer ut ur skogen och in på upploppet som är ganska tomt på löpare, ser några långt ner men dom är omöjliga att utmana då dom är ca 100m framför mig. Lite tråkigt tycker jag och bestämmer för att lägga mig i ca 3:45 tempo för att bara flyta på hela vägen till målet. Jag har dock inte koll i backspegeln och blir förvånad när en kille rusar förbi mig trots att jag håller hyffsat tempo. Yeah!!! Nu jäklar blir det åka av!!!

Springer upp jämsides med killen och skriker några peppande ord typ "Ny kör vi järnet sista"!!! Vi skrattar och får bra med publikstöd, någon i publiken skriker också mitt namn vilket eldar på ännu mer. Det visade sig vara en vän som jag inte träffat sedan gymnasiet som lyckades känna igen mig.

Jag drar förbi killen, tar i så det knakar i kroppen och han svarar ännu en gång. Grymt!!!

Mållinjen närmar sig och vi ligger lika, jag ser att dom placerat borden med medaljerna väldigt nära mållinjen och tror jag ska springa rak in i dom. Trötta ben är inte lätta att få stop på när man väl fått upp farten på dom ;) Det gick dock bra och jag fick stop på maskineriet, kille slog mig med 1sek men det kvittade. Vi gav varandra en ordentlig high five efter den fina spurten. Ännu ett härligt löparminne!!!

26/9 Lidingöloppet 2010

Här är en lite längre berättelse om loppet. Lite fakta innan angående tider då berättelsen handlar mycket om tid. För att fixa en silvermedalj på Lidingöloppet så måste man i herrklassen avverka dom 30km på 2:15 vilket blir ett snittempo på 4:30 per kilometer och 45min per 10km. Det var också detta jag hade som målsättning....

 
Starten gick och det var riktigt trångt och stökigt, det fanns hinder med lera viket gjorde att många löpare panikbromsade och kastade sig åt sidan så man fick verkligen se upp. Jag tror jag fick en bra start trots allt och när det sedan smalnade av till en grusväg var det bara att rätta sig i ledet och hänga på. Fortfarande skulle folk hålla på att kryssa fram och tillbaka och det var nära att jag blev inknuffad i en villaträdgård en gång och en annan gång var det ett rosenbuskage. Här fokuserade jag bara på att "överleva" och inte råka ut för någon olycka, sprang också förbi den fantastiska Ingmarie och vi önskade varandra lycka till.  Det kom lite smalare stigar och kaoset blev ännu värre, en kille fick skon avtrampad och stannade medan han försökte ta sig tillbaka mot floden av löpare. Jag fick några armbågar i sidan men lyckades ta mig ur situationen helskinnad.

Kilometerna rullade på i lagom tempo men trängseln gjorde att jag fick hålla igen i utför vilket kostade både tid och kraft. Sara hade nu kommit ikapp mig och hon såg stark ut men var nog precis som jag lite otålig och ville dra på mera. Vid första vätskekontrollen lossnade äntligen trängseln och jag kunde springa "fritt". Tappade bort Sara som jag visste skulle fixa en tid klart bättre än mina 2:15 annars hade det varit roligt att hjälpts åt att dra men kanske kan jag hänga på nästa år? ;). Sara fixade till slut 2:10 och kom total 8:a vilket var grymt imponerande när man aldrig sprungit så långt som 30km innan!!!

Själv avverkade jag första milen på 45:08 vilket inte var enligt planen för där ville jag ligga på 42-43min. Jag hängde dock inte läpp för detta utan nu visste jag att det väntade några snabba kilometer där jag kunde plocka tid. Från 12:e till 17 kilometern snittade jag 4:15min/km och nu var jag taggad när backarna kom. Som planerat körde jag lite lugnare upp till 21km då jag inte ville bränna ut mig i backarna och 20km passeringen kom på 1:31.

Nu hade jag bara 44min på mig att fixa sista milen och lyckades plocka lite tid innan Abborrbacken kom. Kanske körde jag lite väl hårt när jag plockade tid för mina ben vara ganska möra när Abborren kom, därför tog jag direkt beslutet och gå i första branten. Jag gick dock i rask takt och promenerade faktiskt om några som försökte springa. Det fanns också dom som sprang om mig men efter första branten började jag springa och ute på asfalten hade jag plockat tillbaka alla placeringarna vilket stärkte mig.

Efter Abborrbacken trodde jag att banan skulle vara lättlöpt efter vad jag kom ihåg från förra året. Tyvärr var den betydligt backigare än vad jag hade i minnet och det blev nu för tufft att fixa 2:15. Energin och kondisen fanns där men mina ben ville inte trycka på längre. Jag var dock fortfarande positiv och körde på så gott jag kunde då jag fortfarande hade en fin tid på gång. Sista backen kom och sedan var det bara att flyta på till målet. Jag sprutade och fick till en fin duell med en annan löpare, han var först med att springa om och jag svarade, gick upp jämsides med ett leende och sa "Nu kör vi!!!" Oj vad vi drog på, någon i publiken skrek också mitt namn och det blev en skön och rolig avslutning. Vi gav varandra en ordentlig high five i målet och jag var jätteglad efter ett lyckat lopp trots missat mål och trots att killen slog mig med 1sek!!!

25/9 Ett lyckat lopp

Här är en liten kort rapport från dagens lopp, det kommer en längre senare.... ;)

Jag fick till ett i stort sett felfritt lopp bortsett från att det var lite "bökigt och stökigt" första 6km, det var nog också där jag tappade tid idag eftersom jag inte kunde springa mitt "eget lopp". Var dock glad att jag inte råkade ut för någon olycka och avtrampade skor för det var riktigt trångt och folk visade dålig hänsyn, tyvärr...

Planen var att avverka första milen på 42-43min men den hamnade på 45:08 vilket blev lite högt. Resten av loppet kunde jag dock springa utan problem med trafiken och det gick helt enligt planen, jag var stark nästan hela vägen. Sista 5km hade jag lite stumma och krampaktiga ben vilket var lite surt eftersom jag hade ganska mycket energi kvar i kroppen. Tyvärr fixade jag inte sub 2:15 men jag var ändå jättenöjd med mitt lopp. Huvudet hade jag med mig hela vägen och energin var också "positiv" vilket gjorde att jag hade ett väldigt trevligt lopp till skillnad från Stockholm Marathon där huvudet inte alls ville springa. Jag kom in på en 526:e plats på tiden 2:18:38 och är jättenöjd med det. Det blev ju mos av förra årets tid med nästan 23min och jag kunde inte gjort något annorlunda idag vilken känns väldigt skönt!

Nöjd efter dagens urladdning!

Ett plus med dagen var också att jag fick träffa trevliga bloggvänner. Hoppas det gick bra för alla, har redan sett några grymma tider men väntar med spänning på resten av resultaten... 

Från vänster: Sara, Jag, Anneli, Ingmarie och Mikael

24/9 Softar

Efter ett antal mil i bilen har det blivit en riktigt lugn kväll på hotellet. Fick simmat lite för att få bort det stela i kroppen och sedan blev det en skön bastu på det. Satt dock inte för länge då jag inte vill ha vätskebrist redan nu. Nu blir det snart sängen och jag tror jag kommer sova riktigt gott trots att det smäller imorgon, den där lugna trygga känslan sitter fortfarande kvar. Skönt också att det är sen start på detta loppet så man kan få en lugn morgon med en god hotellfrukost.

Det verkar inte finnas någon bloggträff inför loppet så jag tänkte att jag drar ihop en här lite snabbt. Vid 11:00 kommer jag stå framför Lidingö Kyrka uppe på backen vid Lidingövallen, tänkte detta kunde passa då det kommer vara mycket folk inne på området. Hoppas vi ses!

Vill också passa på att önska alla som ska springa ett stort lycka till imorgon! Nu kör vi!!!