Tiden rusar förbi!

Det var ett tag sedan jag skrev här och jag ber om ursäkt för den dåliga eller rättare sagt obefintliga uppdateringen efter halvmaran i Berlin. Berlin i sig var lika bra som sist och jag fick till ett helt ok lopp på 1:30. Under våren fortsatte sedan den dåliga trenden med löpningen och så fort jag hittade flytet i löpningen blev jag krasslig och fick backa. Detta gjorde att jag nästan helt backade från löpningen och sprang bara dom pass som jag kände för utan att pressa eller följa något schema.

Så i början av sommarsemestern drog jag igång en stor renovering av köket. Hela rummet skulle rivas ut och ett av husets hörn skulle bort. På hörnan skulle det sättas in en dubbeldörr samt stora fönster med utsikt mot trädgården. Innerväggarna skulle också muras upp och all el fick dras om, nytt golv, innertak och ventilation plus en hel del annat. Det blev ett ganska stort projekt för mig, nästan för stort....

Jag hade 6 veckors semester och gjorde nästan allt själv förutom dom bärande delarna på hörnan där jag fick koppla in en konstruktör, kontrollansvarig och en byggfirma som visste vad dom gjorde. Det är alltid speciellt att riva i gamla hus och vårt hus är sedan 1800-talet. Det finns inga ritningar och man vet aldrig vad man stöter på när man börjar riva. Även denna gången blev det så när vi stötte på ett hammarförband med röta ute på hörnan med det löste sig smidigt trots allt.

Totalt drog jag upp över 1 ton puts och bruk på väggarna samt lite över 100 lecablock. Noah hjälpte till på ett hörn och tyckte det var både roligt och spännande. Mina föräldrar blandade bruk, hämtade byggmaterial och körde iväg byggavfallet vilket var till stor hjälp.

Projektet gick riktigt bra och allt det "tunga" var på plats efter mina 6-veckors "semester". Jag trodde att bygget skulle gå att kombinera med löpningen men all ledig tid gick till bygget för jag ville verkligen bli klar innan jag började jobba igen. Det var ett väldigt tungt arbete så jag var helt slut i kroppen på kvällarna.

Resultatet blev precis som jag ville och även lite bättre. Nu har vi fin utsikt över trädgården och ett fantastiskt kök att laga mat och umgås i.

Dock slet bygget väldigt på mig och det är först nu jag känner att jag börjar få energin tillbaka i kroppen. Jag har sedan ett tag tillbaka börjat springa på allvar och har som målsättning att komma under 90min på halvmaran igen. Jag hoppas på en bra höst och vinter så satsar jag på Berlin halvmaraton framåt vårkanten såklart. Jag och en kompis har redan bokat resan och jag känner mig laddad att få springa lopp igen!

Jag lovar att uppdatera lite mer här nu när allt lugnat ner sig. Det händer lite annat spännande också som jag kommer berätta om lite längre fram....

Lite av en revansch

Idag tog jag en liten revansch på dom misslyckade 10x1000m förra veckan. Det slog dock inte eldflammor runt skorna som bilden visar men det blev ett bra pass! Jag ville väldigt gärna hålla alla intervaller under 3:40-tempo med 90 sek vila rakt igenom men fick tyvärr vika ner mig efter halva passet. För att orka hålla trycket uppe fick jag öka på vilan till 120sek under andra halvan och det blev lite väl tufft mot slutet....men det gick!!!

Dagens tider

Det här får bli veckans enda kvalitetspass för jag har lite av en vilovecka då det kommer bli mycket löpning hela nästa vecka vilket jag ska återkomma till senare. Jag har också börjat nytt jobb denna veckan vilket tar all min energi då det är mycket nya saker och den lilla energi jag har kvar vill jag lägga på Noah. Därför får också bloggen lida lite och jag har heller inte mycket tid att kommentera på andras bloggar just nu men jag läser när jag har tid. Nästa vecka är jag tillbaka för fullt! Vi ses då!!!

Ett inlägg

Här kommer ett inlägg igen efter en tids uppehåll från bloggen. Det har varit fullt upp på många håll men jag har ändå inte känt att jag haft så mycket att skriva om så därför har jag heller inte "tvingat fram" något inlägg. Allt flyter dock på enligt plan här och träningen går riktigt bra. I veckan som varit har jag kört massor med tung styrketräning och jag blir starkare och starkare nu när jag dragit ner lite på löpträningen. Det märks också på kroppen då vissa tröjor börjar spänna lite runt axlarna och jag har också ökat lite i vikt.

Det har blivit två löppass i veckan som är värda att nämnas där det ena var trösklar på 4x2000m på löpbandet och det andra var ett kuperat långpass i lördags på 20km. Båda passen hade jag riktigt fin känsla på och jag kände mig så stark i löpningen! Jag funderar på om det kan vara 100 up som jag märker resultatet av? Långpasset gick grymt bra trots att jag inte springer så mycket nuförtiden och snittempot blev 4:32min/km. Visst drog jag på lite extra för att vara långpass men jag lät det ändå bara flyta med skön känsla utan att utmana för mycket. Ett bra formbesked löpmässigt trots att jag nu satsar styrka!

I helgen tjuvstartade vi också det asiatiska nyåret som egentligen inte börjar förrän nästa helg. Vi var på en tillställning med många adoptivbarn från Asien där det bjöds på sång, kalligrafi, pyssel och en massa annat kul. Noah fick också träffa sin vän från Kina för andra gången på "hemmaplan" vilket han gillade. Det blev en fin eftermiddag och det värmer så att se att alla dessa fina barn skratta och ha kul!

2013 är ormens år!

2012 ett händelserikt år

Nu har jag skrivit ihop en sammanfattning av mitt 2012 som blev ett händelserikt år!

Året börjar bra och jag tränar hårt för Köpenhamn Marathon där jag har sub 3h som mål. Jag springer backar med löparprojektet i Skåne varje lördag och jag svarar fint på träningen. Det känns grymt att springa och den 17:e januari drar jag av en snabbdistans på 10km med mina nya Newton MV2 som landar på låga 38min utan större problem. Jag är i grym form och har antagligen en formtopp jag skulle få svårt att hitta under resten av året.

I februari kommer en extrem kyla men jag tränar på och kroppen fortsätter svara fint på all träning, mitt mål på 3 timmar på maran känns väldigt inspirerande. I vår adoptionsresa är vi klara med vår utredning och vi väntar på vårt medgivande från socialstyrelsen. Vägen har varit lite krokig på grund av min ms men löpningen och träningen har gjort att mina papper ser riktigt bra ut.

I slutet av februari kommer så äntligen det efterlängtade medgivandet från socialstyrelsen som beviljar vår ansökan. Det var ett väntat beslut då allt gått bra under utredningen men det var ändå en stor lättnad att få det på papper och nu kunde vi blicka vidare mot Kina.

Det blir mars och jag fortsätter trycka på med backar i skogen tillsammans med löparprojektet, jag tränar väldigt hårt och vissa veckor kommer jag upp i 100km. Vår adoptionsresa rullar också på fint och vår organisation accepterar vår adoptionsansökan. Det här är ett stort steg för hade dom inte gjort det hade det varit stop här. Beskedet innebär också att dom ser det möjligt för oss att adoptera ett barn trots min ms som varit det stora orosmomentet under hela resan.

I början av april får jag en galen idé att jag ska skicka in en ansökan som utmanare till Gladiatorerna. Man måste skicka med en bild så jag tar en bild där jag ser lite tränad ut på och skriver ihop en seriös ansökan. Jag tror inte det finns en chans att jag kommer med men det blev en fin injektion för styrketräning där jag börjar träna lite extra. Första halvmaran för säsongen går också av stapeln där jag har höga förväntningar och vill komma ner mot 1:21 för att sub3 ska vara möjligt i Köpenhamn. Det blir inget bra lopp och jag är väldigt besviken trots att det bara är någon sekund från nytt pers. Jag ville verkligen ner till 1:21 men fick nöja mig med låga 1:23 och funderar nu på att ställa in målsättningen för Köpenhamn. Lite plåster på såren blir att det bara någon dag senare kommer ett besked att jag kommit med till uttagningarna för Gladiatorerna. Jag tror det är upp mot 10 000 tjej och killar som söker där runt 150 killar kommer med och lika många tjejer. Det känns grymt spännande!

Jag tränar styrka som aldrig förr inför Gladiatorerna samtidigt som jag försöker att inte tappa för mycket med löpningen. Någonstans har jag gett upp målet på sub3 i Köpenhamn även om jag inte riktigt vill erkänna det för mig själv. Styrketräningen känns mycket mer inspirerande än löpningen som bara går sämre och sämre. Jag åker sedan upp till uttagningen där jag ger allt i alla grenar och är riktigt nöjd med mig själv. Dom andra utmanarna är grymma och även om jag gav allt så räckte det inte hela vägen.

 

När det gäller min ms så har jag lite strul under den här perioden, inte med sjukdomen i sig utan med vården och medicinering. Jag vill byta sjukhus vilket gör att jag skriver en egenremiss till ett annat sjukhus. Det resulterar i att jag får stanna kvar på mitt sjukhus men får byta neurolog vilket jag fick vara nöjd med. Jag mår heller inte bra av min bromsmedicin längre vilket gör att jag får byta till en annan.

Köpenhamn marathon går av stapeln och jag går för 3 timmar trots att det känns väldigt långt bort. Prickar in halvmaran strax under 1:30 men sedan säger kroppen stop och jag får kriga för att komma i mål. Loppet är ändå en upplevelse med fantastisk publik och många vänner och familj är på plats och hejar. Jag har även en egen ambulerande hejaklack i form av mina vänner Sara, Anna och Åsa. Lyxigt värre!

Tiden blir 3:18 långt ifrån både pers och målsättning men det var inte helt oväntat. Loppet ser jag ändå som en av årets löparhöjdpunkter och jag gillade verkligen den här maran. Ett lopp jag säkert kommer springa igen bara för upplevelsens skull!

I maj har vi också fått ihop alla viktiga papper till adoptionen och vår akt skickas iväg till Kina. Det är så spännande och att löpningen inte fungerar kvittar för det här betyder verkligen allt just nu. Det är fortfarande en del hinder kvar på vägen då Kina nu också ska godkänna oss. Jag är fortfarande väldigt orolig för vad dom ska säga om min ms?

I mitten av juni springer jag Malmömilen på 10km som blir ännu ett katastroflopp trots att jag tränat mycket fart efter Köpenhamn. Jag får kriga ordentligt för att göra en sub40 tid och efteråt funderar jag på om jag inte skulle sadla om och börja spela schack eller något istället, löpning är inte min grej! Beslutar mig för att släppa tävlandet helt under sommaren där jag bara tränar på så som jag känner. Det blir ändå några korta lopp på 5km som jag mest tar som en snabbdistans utan större krav. Tiderna blir helt ok och någonstans ligger formen och lurar.

I mitten av sommaren har jag fått nog av biverkningarna från den nya bromsen jag fick i början på sommaren och bestämmer mig för att sluta med bromsmedicin helt. Ett tufft beslut men efter noga övervägande kändes nackdelarna större än fördelarna och nu ett halvår senare ångrar jag inte mitt beslut.

I slutet av juli kommer så det efterlängtade samtalet att vår organisation har hittat ett barn till oss. Vi får se första bilderna på vår Noah och allt ser så bra ut. Glädjen är total och nu väntar vi bara på att Kina ska godkänna oss. När man vill adoptera barn med "special-needs" blir det nämligen lite tvärt om där man först får ett barnförslag genom adoptionsorganisationen och sedan tas akten fram i Kina för granskning.

Tyvärr kommer glädjeruset av sig någon dag senare då vi får avliva vår fina hund Sako. Det är jättejobbigt men hon är gammal och på något sätt känns det väldigt naturligt nu när Noah är på väg in i vårt liv. Vi saknar fortfarande Sako mycket och hoppas hon har det bra där hon nu är.

 

I början av augusti springer och simmar jag Ångaloppet tillsammans med min vän Mikael.  En utmaning jag hade underskattat och den blev mycket tuffare än vad jag förväntat mig. Jag är så dålig på att simma men trodde att jag skulle ta igen det på löningen. Simningen var verkligen den stora skillnaden om man skulle placera sig bra och det tog så lång tid i det kalla vattnet. Det var något av det kallaste jag varit med om och jag kommer inte ställa upp i detta loppet fler gånger även om det är en upplevelse jag inte vill vara utan.

Nästa höjdpunkt för året blir Trailcamp Körsbärsdalen som blir en fantastisk helg med löparvänner. Så mycket löpning i fantastisk miljö och det blir en fin avslutning på sommaren. I den här vevan har jag också börjat träna inför New York Marathon trots att det kan krocka med vår adoptionsresa till Kina. Jag får ihop årets mesta mängd med en vecka som landar på nästan 120km och kroppen börjar svara fint igen.

Senare i september kommer så äntligen kvittot när jag sätter pers på en halvmara, 1:22:09 blir tiden! Jag är tillbaka igen och hoppet om att göra sub 3 på mara i New York väcks till liv!

Så i slutet av september kommer äntligen det positiva beskedet från Kina att dom nu har godkänt oss. Man kan säga att vi nu är föräldrar även om det återstår en stor resa och mer papper som ska skrivas under. Alla hinder är ur vägen och nu äntligen kan vi få komma till Kina och hämta hem vår fina son!

Resan krockar heller inte med New York så vi åker dit för att springa marathon. Tyvärr har det stormat ordentligt och för första gången i historien ställer man in maran. istället blir det ett långpass med fina vänner i spillrorna efter Sandy. Det känns lite tråkigt med samtidigt helt rätt och man verkar nu ha hittat en lösning för oss som var där som jag ska berätta mer om senare.

Jag beslutar mig ändå för att springa ett marathon och när vi kommer hem från New York laddar jag om för veteran-sm i marathon några dagar senare. Jag känner mig inte på topp efter resan men jag har lagt ner mycket träning inför maran och beslutar mig trots allt för att springa. Det blir inte sub3 men nästan och helt oväntat drar jag hem en silvermedalj på veteran-sm i M35. Ett fint plåster på såren efter den inställda maran i New York!

Några dagar senare åker vi så äntligen till Kina och hämtar hem vår Noah. 13års barnlängtan får sitt slut och han är världens underbaraste kille. Det finns mycket att berätta om detta men jag håller det kort och vill någon läsa mer om vår resa kan ni gå in på vår lilla resblogg vi hade i Kina.

Jag vet inte vad som händer under 2013 och det är som ett oskrivet blad vilket känns skönt. När det gäller bloggen så har jag funderat på att lägga ner den då det känns bra att knyta ihop säcken nu när Noah är här och med New York marathon som avslutning. Nu blev det inget New York vilket var synd så därför känns det inte helt rätt att lägga ner den. Jag har heller inte fixat min stora målsättning att springa en mara under 3 timmar vilket jag gärna vill så därför känns det heller inte rätt. Som det ser ut nu kommer det bli New York Marathon 2014 med lösningen man satt ihop efter den inställda maran. Kanske knyter jag ihop säcken 2014?

Jag vill tacka alla läsare som följt mig under 2012 och önska er ett riktigt gott nytt år!

Lägga ner bloggen?

Jag har funderingar på att lägga ner min blogg efter att vi har varit i Kina då det känns naturligt på något sätt. Min lilla blogg startade jag egentligen som en träningsdagbok inför New York Marathon 2009 och hade från början inte tänkt skriva mer efter det. Nu har det blivit nästan 1400 inlägg om både träning och annat vilket också varit roligt att skriva om. Att sluta blogga efter Kina och dessutom ännu ett marathon i New York känns därför ganska naturligt.

Jag funderar också på hur mycket man ska lägga ut om sig själv på nätet då det är så "öppet". Från början var det inte så många som läste min blogg men nu är det desto fler och frågan är hur mycket man vill lägga ut om sig själv. Jag gillar att skriva om personliga saker men känner att jag under senaste tiden hållt igen lite då jag inte vet vem som läser här. Här är inte många som kommenterar jämfört med hur många som läser och det känns lite konstigt på något sätt. Nu när vi dessutom blir en till i familjen så känner jag att jag måste hålla igen ännu mer då jag har ett annat ansvar.

Jag vet exempelvis att många lägger ut bilder på sina barn på nätet och vissa fullkomligt sprutar ut foton av sina barn på bloggar och andra sociala medier. Det är upp till dom men jag funderar mycket över vad barnen kommer tycka om detta i framtiden, just att dom ligger uppe på nätet i alla möjliga situationer. Hur skulle jag själv reagera om jag upptäckt att mina föräldrar lagt ut en massa bilder på mig utan att fråga? Jag kanske är gammalmodig men detta är också en anledning till att jag funderar på att lägga ner bloggen.

Jag vill ju gärna skriva om allt men jag får naturligtvis fundera mera kring detta och över hur mycket jag kan tillåta mig själv att lägga ut. Annars är alternativet att bara ha bloggen som en träningsdagbok igen och det blir väldigt tråkigt tycker jag, då får det vara....   Vad tycker ni?

Passar på innan spännande saker händer

För varje dag som går ökar chanserna för att vi ska få det där underbara samtalet om ett barnbesked. Nu när alla papper är iväg passar vi på att göra lite saker som vi annars inte kommer kunna göra på samma sätt när två blir tre....åtminstone inte på ett tag.

 

I söndags blev det en helkväll med god mat följt av en spännande bio. Kanske inte en film i Sofies smak men eftersom det var mitt presentkort vi utnyttjade fick jag bestämma filmen. Det fick bli Prometheus i 3D och den var precis så bra som jag hoppats på. En grym film att se på bio och Noomi Rapace imponerar som alltid!

Angående väntan på ett barnbesked så kan samtalet verkligen komma när som helst. När det gäller barn med special needs så är det vår organisation som utser ett barn till oss via ett online-system. Här finns alltid en lista med barn som behöver ett hem och varje månad fylls den på med nya barn vid en viss tidpunkt. Det är svårt att få fram när listan släpps men ryktet säger att det kommer släppas en lista ganska snart.

När listan släpps sitter hela världens adoptionsorganisationer och är på hugget för att matcha rätt barn till rätt föräldrar. Dom yngsta och med minst handikapp är dom som går först vilket jag tycker låter ganska tragiskt men så är det. Systemet "låser" sedan barnet till föräldrarna i 72 timmar då man måste ta ett beslut att tacka ja eller nej till barnet. Vi kontaktar läkare som går igenom papperna och en rehabiliteringsplan görs, våra socialsekreterare kontaktas också för att ge sitt godkännande. Ser alla papper bra ut och det känns som vi har kapacitet att ta hand om just det här barnet så tackar vi ja. Sedan plockas vår akt fram som redan är i Kina och man går igenom den. I Kina tar man därefter det slutgiltiga beslutet och vi får sedan en inbjudan att komma dit och hämta vårt barn! Tjoho!!! :)

Söder om landsvägen ?

 Ni kanske undrar över mitt nya bloggnamn vilket jag tänkte förklara lite närmre....

Här nere finns det en väg som heter Länsväg 101 som går från Malmö bort mot Ystad och den är även känd som Landsvägen. Vi bor ca 2km söder om Landsvägen ute på Söderslätt så därför tyckte jag detta namnet kunde vara passande. Det finns också lite roliga historier kring denna vägen och man nämner den ofta när man pratar om saker och ting här nere. Man kanske har varit norr om Landsvägen och gjort något och då kan det ibland vara tryggt och skönt att komma söder om vägen igen.

Vi som bor här brukar också säga att den här vägen delar Sverige i två likvärdiga delar och allt på andra sidan vägen är norra Sverige. Det är också söder om Landsvägen som jag springer många av mina pass men det händer att vågar mig över på andra sidan ....på bilden är jag söder om vägen. ;)

Här är lite text hämtat från Wikipedia om Landsvägen:

Vägen, som korsar Söderslätt i södra Skåne, var förr huvudväg mellan Malmö och Ystad (nuvarande huvudväg är E65). Folk på Söderslätt säger skämtsamt att vägen delar Sverige i två likvärdiga delar. När vägen rätades ut och försågs med asfalt var ett skämt bland de som bodde på Söderslätt att "här växer det så in i Norden att man måste asfaltera jorden". Jordbruksmarkerna på Söderslätt anses generellt vara bland de bördigaste i Europa.

Det finns också en gammal film med Edvard Persson som heter Söder om Landsvägen och här kan ni höra Edvard sjunga en snapsvisa från den.

Nya friska tag

Då har jag fixat lite med min "nya" blogg som nu börjar ta form, hoppas ni gillar det nya utseendet. Adressen är densamma då jag tyckte det var enklast så ni behöver inte ändra i era länkar och annat. Som rubriken säger så kommer det handla lite mer om allt mellan himmel och jord här men fortfarande blir det mycket träning. Jag tycker det känns mer passande i dagsläget då min blogg är mer än en träningsdagbok som först var tanken.

Idag var tanken att vi skulle kört ett morgonpass på gymmet men det visade sig att gymmet hade stäng på pingstdagen. Lite tråkigt när jag var laddad att dra igång träningen igen efter maran men det blev ganska bra ändå. Min fru sprang ett långpass på 17km och jag som fortfarande har en dålig fot efter maran körde styrka i min trapets istället. 35 chins av olika varianter blev det plus 100 armhävningar fördelat på 2 set och senare ikväll kommer jag köra samma sak igen. Sedan blev det drabbning med Sofie i kubb och som ni ser kan jag nu lägga in lite större bilder med nya bloggen.

En ganska slapp söndag där det också gick upp för mig att vi bara jobbar 2 veckor till innan semestern börjar. Så gott och jag hoppas det fina vädret håller i sig!

Hårt och kort samt lite bloggfunderingar.

Medan jag återhämtar mig från maran smider jag nya planer för både blogg och träning. Jag hade en idé att jag skulle lägga ner bloggen nu efter maran i Köpenhamn men har tagit beslutet att fortsätta. Jag startade ju bloggen några månader innan New York marathon 2009 då jag kände att jag behövde någonstans att skriva av mig då det var en laddad situation för mig. Efter New York hade jag inte tänkt satsa så mycket mer på just löpning men så sprang jag lite till och bloggen fick fortsätta vara vid liv.

Nu känner jag dock att något måste hända med bloggen för det är ingen träningsdagbok längre. Jag kommer inte lägga ner den men den kommer med all säkerhet göras om och jag kommer säkert blogga om andra saker som också intresserar mig. Jag ser fram emot att blogga mer om adoption och om en spännande resa till Kina senare i år. Därefter kommer säkert bloggen handla lite om förälderskap och annat mysigt, detta bidrar också till att jag nu tänker göra om min blogg.

När det gäller träning och nya utmaningar så kommer juni månad bli lite av en "test-månad" där jag ska se vad kroppen vill. Jag känner att min satsning på långdistans och marathon inte har varit riktigt passande för mig då min kropp verkar gilla "hårt och kort". Jag är också osäker på var jag har kroppen i dagsläget och det ska bli väldigt intressant att se vad juni månad kommer ge mig, därefter kommer jag sätta upp lite kortsiktiga mål igen.

Under juni kommer jag satsa lite mer på styrka där jag ska försöka biffa till mig lite för att bli explosivare. Min vän som hjälpte mig med styrkan inför uttagningen till Gladiatorerna håller på att snickra ihop ett nytt program som jag ser fram emot att testa. Det förra gav ett grymt resultat och det ska bli spännande att se vad detta ger mig!

När det gäller löpning så är jag intresserad att se vad jag kan prestera på kortare distanser och den 16:e juni kommer jag ge allt på Malmömilen för att se var jag ligger på milen i nuläget. Detta kommer sedan ge en liten indikation på hur jag kommer lägga upp fortsatt träning under sommaren med några mindre målsättningar framåt hösten.

Får se vad dom här tycker om hårt och kort....



Innan Malmömilen kommer jag också testa lite nytt då jag den 7:e juni kommer springa Veteran DM på 1500m bana vilket ska bli grymt kul. Har aldrig tävlat på bana innan och är spänd på vad jag kan sätta på den distansen, kanske kan dom här kortare distanserna passa mig bättre? Ska bli spännande att se vad juni kommer ge mig och jag hoppas ni fortsätter hänga med här när det nu blir lite hårt och kort!

Papperna är hemma på besök

Jag kan konstatera att mitt liv är långt ifrån långtråkigt just nu och det finns saker som händer lite här och var. Idag fick vi tillbaka våra adoptionspapper från Notarius Publicus som har kollat upp och godkänt allting. Allt är också fint bundet och förseglat med ett sigill som inte får brytas. Akten är dock bara hemma över helgen och nästa vecka ska den till UD för fler stämplar. Jag trodde det skulle ta mer tid att få ihop allt men det flyter på bra och det är så spännande!

En tanke slog mig innan idag angående mitt bloggande kring adoptionen! 

Jag vet inte vad som kommer hända med min blogg i framtiden och jag vet heller inte hur länge jag kommer blogga. Oavsett vad som händer med bloggen så tänker jag göra en trevlig sak med blogginläggen kring adoptionen efter att vi har adopterat. Jag tänker skriva ut inläggen och sätta ihop fint i en liten pärm så att dom inte försvinner. Pärmen kommer jag lägga tillsammans med alla papper kring adoptionen och när vårt lilla barn blir stort kan han/hon få läsa om resan. Alla fina kommentarer med lyckönskningar och tummar som hållits hårt kommer också finnas med. Ni är många som stöttat oss på resan och det ska vårt barn få veta!

Första loppet spikat

Som väntat var mina vader lite sega idag vilket gjorde att jag stängde in mig i gymmet för en timmes löparstyrka. Jag körde diverse övningar med både maskiner samt fria vikter och avslutade sedan med ett gäng sega plankor på Powerplaten.

Efter tips från min vän Mikael har jag nu också spikat årets första lopp som blir Helsingborgs Terränglopp den 25:e mars. Jag sprang detta loppet för två år sedan och det är ett väldigt roligt lopp med några fruktansvärda backar där jag var nära att spy på sista varvet. Antagligen måste man vara löpare för att förstå det häftiga med detta och att man kan längta tillbaka för att få plåga sig.

För två år sedan...

Ett annat fint minne var att  jag på detta loppet stötte på Mikael för första gången. En trevlig bekantskap som jag haft många härliga löparäventyr med sedan dess och det känns som jag känt honom alltid trots att det bara gått två år.

Här är vi i en kohage under Markusloppet



Det här med att få nya bekantskaper genom bloggen hade jag inte alls räknat med när jag startade min blogg. Utan bloggen hade jag nog aldrig lärt känna alla dessa trevliga och inspirerande personer och det är så häftigt!

MS-bloggar



Jag fick för någon dag sedan en tidning från MSsidan.se, en sida som drivs av ett läkemedelsbolag. I detta numret var det fokus på sociala medier och ms vilket jag gillar för detta har hjälp mig mycket när jag fick min diagnos. Jag fick ingen information om min sjukdom när jag fick min diagnos vilket gjorde att jag sökte mig till nätet, tydligen var personen som hade hand om detta sjukskriven så hon kopplades aldrig in i mitt fall. Jag blev lite varnad för internet men för mig har det bara varit nyttigt och nu i efterhand var det nog det bästa ändå!



I tidningen finns också lite bloggtips där min blogg dyker upp tillsammans med Messan, Becky och Sune! Kul att det läggs lite fokus på bloggarna för det finns många bra bloggar som drivs av personer med ms och här är några fler tips från mig:

BiciAmore

Annes Förbannade Blogg

MyStory

Segway och MS

Rock it Baby! Rock It!

MS-bloggen

(Flera skribenter där jag vill tacka Lisa för fina ord!
Kul att du gillade dokumentären och lycka till med träningen)

Någon som har fler tips?

Min blogglista

Ifall någon missat så har jag en blogglista här till vänster i bloggen. Den innehåller bloggar som jag själv följer och inspireras av, den har också en väldigt bra funktion som gör att senast uppdaterad blogg hamnar överst. Jag vet att det finns andra tjänster för detta men eftersom jag själv hänger en del på min blogg blir det enkelt för mig att ha det så.



Senaste tillägget är en blogg som heter Att springa för livet, ett passande namn då Elin precis som mig springer runt med en extra ryggsäck och hon springer långt! Under den korta tid hon bloggat har jag redan lärt mig en massa nytt om löpning/träning och dess effekter och jag hoppas fler hittar in till henne! Heja dig Elin!

Välkommen hit!

Efter dokumentären om mig i söndags har trafiken på min blogg ökat och jag vill önska eventuella nya läsare varmt välkomna hit till min lilla blogg. Jag vill också tacka alla som länkat hit och skrivit en massa fint som värmer så! Katarina , Olov, Petra, Lars, Miranda, Sara, Andréa, Therese, Ingmarie, Sofie ....Tack! (Har jag missat någon så hojta till!)

Efter programmet har jag också fått några frågor om tider och om jag verkligen fixade 3:30 på New York Marathon som var mitt mål. Nej jag fixade inte målet och kom in på 3:38 men tog revansch ett halvår efter på Stockholm Marathon där jag krossade den tiden och kom in på 3:12.

Min snabba, starka och lätta vän Staffan som jag sprang det loppet med länkade också hit från en intressant tråd på jogg.se där jag och min ms dök upp i samband med dokumentären. Tack för din fina kommentar där! Intressant med signaturen "Micke" som vet hur tävlingen slutar och tveklöst hade tacklat en ms diagnos med att skjuta skallen av sig.

Jag vet vad den här sjukdomen kan ställa till med men vi är trots allt många som mår bra med vår sjukdom, unga som gamla och vår framtid behöver inte vara mer oviss än någon annans! Vi lever alla med risker och ingen vet hur tävlingen slutar!

En sida av mig

Jag ser inte alltid ut så här!

För ett tag sedan blev jag intervjuad angående min blogg och vad den betytt för mig i samband med diagnosen. Det var många frågor som väckte tankar efteråt och en av tankarna som snurrat i huvudet är vilken bild min blogg ger av mig för jag bloggar ju nästan enbart om träning, ms och adoption som jag ser det.

Jag tänker inte bli långrandig angående detta men vill gärna förklara en sak så inte någon läsare missuppfattar mig. Det kanske låter som jag inte gör annat på dagarna än tränar men jag är inte sjukskriven på något sätt utan jobbar 100% och lite till. Anledningen till att jag kan träna mycket under dagtid är för att jag jobbar skift vilket ger mig mycket tid att träna när andra jobbar. Jag är nog också den som har minst sjukfrånvaro på jobbet och har bara varit borta en dag sedan jag fick min diagnos för 4år sedan och det var pga magsjuka.

Detta blev kanske ett konstigt inlägg men jag kände att det fanns en anledning att förklara mig, nästa inlägg kommer förhoppningsvis handla om lite träning med fart! Jag är riktigt sugen på att springa fort men har just kommit hem från mitt kvällsskift och att ge sig ut kl 01:00 för snabbdistans kanske inte är det smartaste? Får se om känslan finns kvar när jag vaknar imorgon, då jäklar!

Stretchar och tar det lugnt

Känner mig ganska trött idag efter en tuff träningsvecka och tar det bara lugnt med lite stretch och sedan blir det en lunch med världens bästa fru. Jag tror egentligen inte det är träningen som gjort mig trött utan det är nog min nervositet angående programmet i helgen. Efter sändningen var jag helt slut och då släppte all nervositet vilket gjorde att jag blev enormt trött och däckade i sängen. Tur också att jag hade sovmorgon och kunde sova ut ordentligt!

Jag vill skicka ett STORT TACK till Therese som fick ihop dokumentären så bra och det känns verkligen som att det här är jag! En av anledningarna till att jag blir så nervös är att jag lämnar ut väldigt mycket av mig själv och vill att det då ska bli rätt och bra när jag lägger det i någon annans händer. Jag har tackat nej till några saker som inte känts rätt men när Therese frågade mig om detta var det inga tveksamheter, jag vet vem Therese är och att hon är grymt duktig på det hon gör plus att hon känner mig väl genom bloggen. Vill också tacka för alla fina och värmande kommentarer jag fått lite här och var under helgen! Kram på er!!!!

Låg profil och snabbast ikväll

Jag och Sako i Runners

Blev förvånad idag när vi hade en konsult som besökte mitt jobb då han verkade ha koll på mig. Han brukar komma på besök en gång om året, vi brukar prata löpning lite kort och jag vet att han är en duktig triathlet. Jag är dock en person som håller ganska låg profil och inte många i min närhet vet att jag bloggar heller. Därför blev jag förvånad när han kände igen mig från den stora artikeln om mig i Runners World förra vintern. En artikel som inte ens mina arbetskompisar vet om vilket fick dom att höja lite på ögonbrynen och jag tyckte det var ganska roligt. Jag berättade dock inte mer då dom inte är speciellt intresserade men konsulten kommer vara där imorgon också så det kommer nog snackas löpning mellan varven och vi hade båda intervaller på kvällens schema.

Själv sprang jag 4 x 2500m på landsväg tillsammans med klubben och fick till ett fint pass som landade på hela 16km med både uppjogg och nerjogg. Vi var inte många ikväll men jag var snabbast för omväxlings skull och körde därför en jaktstart där jag startade 45sek efter dom andra så jag hade ryggar att jaga på slutet. Grymt effektivt och jag hade blodsmak när jag pressade ur det sista på slutet!

Nöjd efter kvällens pass!

Angående blodsmak så är jag fortfarande under utredning för mina blodvärden och kroppen är inte 100% men det ska bli väldigt spännande att se vad som händer när vi fått ordning på detta. Diverse prover väntar denna veckan och nästa vecka ska jag träffa läkaren igen fast mer om detta en annan gång....