Många i min närhet verkar tro att min sjukdom inte är något problem eftersom det finns bromsmedicin. Just det där med bromsmedicin låter väldigt bra och då är problemet löst. Det man inte alltid tänker på är att medicinen i sig kan vara ett ganska stort problem och man är ofta inte intresserad att höra hur mycket den bromsar. Bara det att den bromsar gör att allt är allt frid och fröjd!
Det här kan störa mig mycket ibland för det här med bromsmedicin är inget kul och det gör mig stundtals ganska bekymrad trots att jag mår bra med min sjukdom!
Jag har nu tagit bromsmedicin mot min sjukdom i över 4år och hade hoppats på att det skulle ha kommit lite bättre saker nu. När jag fick min diagnos sa man att det fanns en massa nya saker på gång och jag räknade med att ta sprutorna något år för att sedan gå över till bättre saker. Nu har det gått fyra år och det finns inte mycket nytt på medicinfronten. Det har kommit en ny tablett iof men den har en del läskiga biverkningar som jag inte gillar och den är jag inte tillräckligt sjuk för att få heller.
Min medicin är bra men den är inte fantastisk och bromsar med ca 30% vilket är klart bättre än inget. Tyvärr började jag bilda antikroppar mot den för ett år sedan och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta med den vilket gör mig lite bekymrad. Jag hade ju hoppats på bätttre saker nu men skulle det bli byte får jag gå över till ett annat gammalt preparat som innebär sprutor varje dag istället för varannan. Den bromsar lika mycket men jag hatar verkligen sprutor och känner inte för att sticka mig varje dag, dessutom kan denna ge ganska fula märken på stickställena.
Ett annat alternativ är att helt enkel strunta bromsmedicinen och på så sätt slippa oroa mig för vad dom kan ställa till med i min kropp. Det är en hel del läskiga saker man sprutar i sig! Jag har heller inte mycket förtroende för mitt sjukhus då man tappat bort mig många gånger och jag har själv fått säga till så att dom verkligen tar prover på mig. Detta har jag löst genom att själv ha remisser hemma för provtagning så jag kan kalla mig själv för provtagning en gång i halvåret så som läkemedelsbolaget rekommenderar.
Dom säger att dom jobbar på att bli bättre på mitt sjukhus och det har dom säkert blivit. För mig blev det dock ganska mycket fel i början vilket har gjort att jag ifrågasätter allt då jag verkligen vill att dom ska ha koll på mig när jag tar dom här medicinerna. Skulle jag sluta med bromsmedicin helt slipper jag även oroa mig för detta och jag behöver nästan inte ha någon kontakt alls med mitt sjukhus.
När det kommer till kritan skulle jag nog aldrig våga detta då jag hört att det är viktigt att ta sin medicin trots att man mår bra. Vissa säger att skoven/attackerna bara är toppen på isberget och att det kan pågå aktivitet i det "tysta",
här är en länk som handlar lite om detta. Detta skrämmer mig och därför är jag noga med att ta min medicin trots att jag mår bra och kommer med all säkerhet fortsätta med det.
Det är ändå tur att det finns något att sätta emot även om det gör mig bekymrad då och då. Snart är det dags att kalla mig själv för provtagning igen och då hoppas jag allt ser bra ut så jag slipper ta några jobbiga beslut!
