30 juli 2012

Sov gott Sako

Mitt i allt glädjerus fick vi idag ta det tuffa beslutet att låta vår fina hund Sako somna in då hennes livmoderinfektion kom tillbaka med full kraft. Hon fick ju behandling för några veckor sedan och vi visste att det fanns en risk att den skulle komma tillbaka och att vi i så fall blev tvungna att ta det tuffa beslutet. Idag var den dagen kommen...

Det är så tomt här hemma och vi är jätteledsna men samtidigt vet vi att detta var helt rätt beslut för vår lilla hund. Hon blev 11 år och 4 månader och vi är så tacksamma för all tid vi fick med henne. Jag hoppas hon har det bra var hon än är och vi kommer sakna henne jättemycket! Sov gott vår lilla Sako!


9 kommentarer:

Annika sa...

Usch vad man saknar de fyrbenta när de somnat in. Men människans bästa vän vill man inte se plågas och då har man inget val. Med äkta medkänsla sänder jag kramar till er.

Staffan sa...

Det är nödvändiga men oj så tuffa beslut när dagen kommer!! Livet inmehåller ju toppar och dalar men en berg-och-dalbana sådär på ett par dagar...usch! Ni fick fina år med er hund och hon kommer alltid att finnas kvar i era minnen!

Andréa sa...

Så sorgligt men ändå rätt. Hon har det förhoppningsvis bra där hon är. Kramar till er!

Sara sa...

Det är verkligen höga toppar och djupa dalar nu! Stackars lilla Sako, men hon har det bra. Stora kramar till er

Linda sa...

Nää usch vad tråkigt. Förstår att det känns tomt. De tar en stor plats i hjärtat, husdjuren. Men tänk vad många fina minnen ni har o så länge ni minns henne så kommer hon finnas kvar.

mikael sa...

Trist men ni tog säkert det bästa beslutet för henne.

Daniel sa...

Annika - Det är fruktansvärt tomt trot att jag tyckte jag förberett mig på detta. Beslutet känns helt rätt! kram tillbaka!

Staffan - Vi fick 11 fina år med henne vilket är mycket när man hör om andra som får ta bort sina hundar långt tidigare. Huvudet är som mos efter denna berg och dalbanan!

Andréa - Verkligen sorgligt men inte tragisk. Det här var det bästa på många sätt och vis och någon gång måste man säga farväl.

Sara - Hon har det bra nu och fick inte lida mot slutet vilket hade varit väldigt egoistiskt av oss. Kram

Linda - Större än man tror! Så tomt och jag kan fortfarande höra henne i huset...

Mikael - Absolut det bästa beslutet och vi hade veterinären bakom oss till 100%. Vi kunde fått hem henne några dagar till men det fanns stor risk att hon kunde bli akut dålig och då hade hon fått lida vilket hade känts såååå jobbigt nu efteråt. Detta var helt rätt för henne!

Ingmarie sa...

Åh! Det är förfärligt sorgligt att läsa... Kram på er!

Daniel sa...

Ja, verkligen sorgligt! Så tomt i huset nu! :( Kram!