Jag skrev innan i min marathonberättelse att det här loppet handlade om så mycket mer än löpning. Tror jag börjar få grepp om det nu när jag börjar smälta allt jag varit med om.
Asics hade en smart reklamkampanj i hela New York som jag tyckte var klockren. Den här inre resan man gör och att man lämnar allt gammalt bakom sig stämmer så bra. När jag sprang så var det inte bara benen som fick jobba, huvudet fick värsta terapin samtidigt.
Det blev som en vändpunkt där all gammal skit rensades ut. För varje kilometer så blev huvudet lättare och lättare. Det är först nu jag börjar fatta vad som hände. Jag tror jag lämnade den gamla Daniel bakom mig och jag gillar den nya starkt!!
Mile 1 - hello starting line. goodbye doubt
Mile 2 - hello Brooklyn. goodbye fear
Mile 3 - hello spectators. goodbye nerves
Mile 4 - hello little water cups. goodbye anxiety
Mile 5 – hello Sunset Park. goodbye uncertainty
Mile 6 - hello headwind. goodbye good enough
Mile 7 - hello cold. goodbye cynicism
Mile 8 - hello warm numbness. goodbye pain
Mile 9 - hello don't stop now. goodbye arrogance
Mile 10 - hello pounding heart. goodbye overconfidence
Mile 11 - hello Williamsburg hipsters. goodbye giving up
Mile 12 - hello Little Poland. goodbye the easy way out
Mile 13 - hello halfway point. goodbye obstacles
Mile 14 - hello Queens. goodbye pessimism
Mile 15 - hello Roosevelt Island. goodbye ms
Mile 16 - hello Manhattan. goodbye comfort zone
Mile 17 - hello First Avenue crowd. goodbye cramping
Mile 18 - hello daunting hills. goodbye coasting
Mile 19 - hello wall. goodbye ego
Mile 20 - hello The Bronx. goodbye struggle
Mile 21 - hello Madison Ave. goodbye demons
Mile 22 - hello Central Park. goodbye weakness
Mile 23 - hello adoring fans. goodbye previous best
Mile 24 - hello beautiful downhill. goodbye limitations
Mile 25 - hello almost there. goodbye disbelief
Mile 26 - hello finish line. goodbye old me
10 kommentarer:
Fantastiskt!
Vill bara önska dig lycka till, och se dig aldrig om!!
I like a lot! Bra reklam helt enkelt. Goodbye old me, det är ju så det är. Man förändras efter ett marathonlopp, i alla fall jag. Även om formen går upp och ner så vet man att man pallar springa ett marathon med allt vad det innebär. Det är lika mycket ett psykisk prestation som en fysisk.
Peppande reklam! Me like :)
Jag tycker också att den är super, häftigt att det var en ny skylt för varje mile !
/J
Håller med övriga, den här hamnar på väggen, kanon!!!
Katarina - Tack!! Detsamma till dig!!
Anna - Håller helt med!! Visst förändras man, till det bättre!! ;)
Anna (Orka Mera) - Bästa löparreklamen jag sett hittills, trots dett köpte jag inte en enda Asics pryl :/
Joel - Det är en bra idé det där. Nästa mara ska jag ha en egen lista över saker jag lämnar bakom mig =)
Staffan - Om du sätter den på väggen så byt ut det som står på "mile 15" till "apathy". Jag gjorde den där milen till min egen =)
Om ni är sugna på fler bilder från Asics så finns dom att ladda ner som skrivbordsunderlägg här....
http://www.asicsamerica.com/nycm/downloads.htm
En annan cool sak som dom hade på sportmässan var att man kunde döpa en mile till sig själv och sedan kom texten upp på "supersignen" inne på Times Square =)
Shit vad bra! Det ska vara amerikaner till att hitta på något sånt! Me like to!:-D Tack för att du delade med dig!
Dom måste vara marathonlöpare ;)
Otroligt bra! När jag klarat min största utmaning i det ganska nyupptäckta löparlivet hittills, en halvmara, så sa jag dagen efter till min man; "Det känns som att ingenting någonsin kommer att bli detsamma igen". Kändes lite bisarrt att ta till så stora ord, men känslan var så stark - något är annorlunda. JAG är annorlunda. Ingen kan komma åt mig, jag har klarat något jag aldrig trodde jag skulle klara. Quitting is not an option... den tanken har jag återkommit till många gånger efter det. Spännande, vad detta med att sätta ena foten framför den andra kan göra med ens personlighet och sinne!
Klockren beskrivning!! Visst handlar det om så mycket mer på alla plan. Det är också häftigt att upptäcka vad ens kropp egentligen klarar av. :)
Tror nästan att man måste vara löpare för att förstå det ;)
Skicka en kommentar