6 dec. 2010

6/12 3år

Idag för exakt 3år sedan var jag ute och gick en långpromenad med hunden då det ringde i mobiltelefonen, det var min neurolog som hade fått in provsvaren från mitt ryggmärgsprov. Jag var sjukskriven efter flera turer på sjukhus och visste inte om det var ms jag hade även om allt pekade på det. Hade hoppats in i det sista på att det inte skulle vara ms men nu kom bomben i min mobil.

"Som du säkert redan räknat ut och förstått så är det ingen tvekan om att det är ms du har fått Daniel. En sköterska kommer kontakta dig efter jul så ska du få börja med sprutor"

Tufft besked att få sådär bara men samtidigt skönt att få ett "ansikte" på det som spökade i kroppen. Jag mådde inte bra för 3år sedan och var ganska orolig för vad det kunde vara för fel på mig. Nu visste jag vad det var och vad jag hade att kämpa mot.


Diskuterade situationen lite kort med min promenadkompis som alltid är en bra lyssnare. Hon lägger huvudet på sned och lyssnar intresserat när man pratar med henne och hon såg på mig att jag såg orolig ut, hundar märker verkligen när man inte mår bra. Vi kom fram till att vi fick försöka göra det bästa av situationen nu när vi visste namnet på vår fiende och tog fram ett gammalt ordspråk som jag gillar

"När det blåser hårt bygger många vindskydd, jag bygger en väderkvarn"

Det här med att se sjukdomen som en fiende var inte alls bra enligt många "förstå-sig-påare" och man SKA vara vän med sin sjukdom för sitt eget bästa. Jag kan inte förstå hur man kan vilja bli vän med något som vill en så illa som den här skiten, den inställningen hade jag då och jag har den än idag.

För 3år sedan bestämde jag mig att jag skulle bli min sjukdoms värsta mardröm och så tänker jag fortfarande och jag mår bra av det. Den får så mycket styrk varje dag och något verkar jag göra rätt för jag borde inte må så här bra enligt statistiken. Jag känner mig 10år yngre än för 3 år sedan och jag spöar skiten ur min sjukdom så det stänker om det!

3år år med ms känns konstigt att fira men jag vill ändå fira lite idag, jag har mått bra nu i 3år trots dåliga odds och det stärker mig att fortsätta på precis samma bana oavsett vad andra tycker!

8 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Du verkar verkligen ha hittat ditt sätt att kriga mot den här sjukdomen och jag tycker du gör rätt som följer din egen känsla. Go Daniel!

Sofie sa...

Att säga grattis på årsdagen känns makabert men jag vill ändå gratulera dig till dina fantastiska framsteg och din underbara inställning!

Ja du har då verkligen plågat din dumma sjukdom och jag vet om att du kommer fortsätta med det - ingen jag känner är så beslutsam och bestämd som du!

Jag är så stolt över dig!!! ; )

Kramar från lilla frun

Andréa sa...

Nej, varför vara vän med sjukdomen? Jag tror att du gör helt rätt som fortsätter kriga och jag hoppas att du får må bra ända tills de där bättre medicinerna kommer och självklart även därefter. Styrkekram!

Daniel sa...

Anna - Tack! Jag fortsätter köra på och att jag nu mått bra i 3år är rena raketbränslet för motivationen! :))

Sofie - Grattis känns visst lite makabert...hehe :))
Du har ju varit med mig och stått bakom mig hela vägen och vet vad jag gått igenom. Bättre stöttning får man leter efter! ;)
Kramar i massor!!!!

Andréa - Tusen tack!!! Tyvärr har jag tappat hoppet om både vården och läkemedelsbolagen samt deras mediciner. Jag får bygga mina väderkvarnar själv när det gäller detta men det går bra det med! :)
Kram tillbaka!

Mikael.P sa...

Bra jobbat Daniel.!!!!
Själv "firar" jag snart 1 år.
Kan bara hålla tummarna för att åren skall flyta på i samma gång och att det händer nått bra inom behandlingen snart.

Mvh

Ingmarie sa...

Jag tycker ditt sätt verkar mer "sunt". Att bli vän med sin sjukdom låter för mig som att man accepterar att den vinner. Eller som när man säger att tiden läker alla sår för det gör den inte. Däremot lär man sig att leva med det...

anneliten sa...

Du har ett starkt psyke. Du har byggt en stark kropp. Jag beundrar din styrka. Det du gjort tror jag är bästa motmedel.

Men att rå på sjukdomen helt själv utan vård? Jag kan förstå din frustration. Jag önskar att du kunde hitta en läkare du tror på. Att känna sig omvårdad och omhändertagen tror jag är viktigt.

Daniel sa...

Mikael - Hoppas du har fått må bra ditt första år och får må bra många år till. Mår man bra med sin ms är det faktiskt skönt att tiden går för jag tycker det ger bra signaler för framtiden :) Önskar dig allt gott!!!

Ingmarie - Lite svår balansgång det där att ha sjukdomen som fiende, man kan inte vara förbannad hela tiden så man blir bitter på kuppen. Jag tror jag hittat en skön balans som passar mig men jag kommer dock aldrig bli vän med skiten ;)
Tiden läker inte alla sår, vet inte vem som har myntat det uttrycket men stämmer gör det inte...

Anneli - Det här med min misstro och frustration är inget som kommit över en natt och jag har blivit besviken så många gånger så nu har jag slutat hoppas.
I dagsläget finns det ingen som kommer "rädda mig" från detta så jag får rusta mig själv på bästa sätt. Det här med min träning och inställning kan man väl se som en reaktion på allt detta och det har gjort mig starkare, envis har jag alltid varit! ;)
Tack för du tar dig tid att skriva, dina kommentarer väcker många tankar...
Kram!