Fick idag gjort vårt första ultraljud och jag hade stora förhoppningar om ett positivt besked. Tittade med spänning på skärmen men det var helt tomt och där fanns varken Vilja eller Klara. Det har varit en riktigt tuff dag och jag hoppas jag ska vakna upp imorgon och att det ska vara annorlunda. Har svårt att acceptera detta och ångrar verkligen att vi gjorde det här sista försöket. Det känns mer som Lida och Plåga än Vilja och Klara så här med facit i hand och det har gjort djupa sår som aldrig kommer läka. Kanske kommer jag se annorlunda på det i framtiden men idag känns det som ett meningslöst helvete. I tolv år har vi kämpat och hoppats på detta men nu är det slut.
Närmaste tidens utmaning blir att försöka ta mig upp ur denna djupa håla och hitta tillbaka till känslan jag hade förra veckan. Då kändes det som allt var möjligt och att stora saker var på gång, nu vet jag inte riktigt vad som händer men jag ska göra mitt bästa att försöka hitta den där gnistan igen!
Den här gnistan vill jag ha!
Vi vill tacka alla för fina kommentarer och stöttning!
32 kommentarer:
Åh, vad tråkigt.
Kramar till er, ta hand om varandra.
Fan fan fan Daniel!!! Vad synd! Livet är så orättvist, det finns så fina människor som ni som vill bli föräldrar men som det inte funkar för!!!
Någonstans finns det en Vilja och Klara som väntar på er, det är jag säker på! Tills dess, ta hand om varandra!!!
Åh vad tråkigt! Och så orättvist! Jag lider med er och tänker på er! Ta hand om varandra!!!
Kram
Malin - Tack! Kram tillbaka och tack för all stöttning!
Staffan - Ja, det var verkligen FAN detta! Hade hoppats in i det sista på att det verkligen skulle gå bra idag! Det får bli till att ta tag i det andra lyckliga slutet! ;) Tack för din stöttning!!!
Anna - Tack och tack för all stöttning, jag/vi ska ta oss igenom detta också! Kram!
nä fan så orättvist och hemskt livet är. varför får det vara så? jag inser att jag ska vara tacksam som fått möjligheten.. jag lider verkligen med er. Kramar!
Jag saknar ord. Eller egentligen inte men det är inga vackra ord som dyker upp i mitt huvud när jag läser detta. Önskar jag bodde närmre er och kunde ge er en stor, stor kram. Ni är värda allt gott som finns men så händer detta. Jag är visserligen övertygad om att ni tar er igenom det men det hjälper ju inte mycket just nu...Och jag hoppas ni vet att jag finns för er! STOR kram
Daniel, du är inte ensam kan jag tala om. Okay, vi har väl inte försökt lika länge som ni men ett år är vi nog uppe i. Blir så jäkla arg när man hör de som blir gravida av misstag av ett onenight stand. Eller t.o.m när de använder preventilmedel. Medans vi andra får kämpa tappert. Men livet måste gå vidare och vi måste vara starka. Kram till er båda och be strong! Vi syns i Trelleborg i slutet på april. Jag springer by the way min första halvmara på Söndag i Danmark.
Andréa - Livet kommer aldrig bli rättvist, det har jag förstått för ett bra tag sedan. Man tror att goda gärningar och annat ska "löna" sig på något sätt men dom där tankarna har jag gett upp.
Tack för alla tummar under den här tiden! Kram!
Ingmarie - Visst är det svårt att hitta ord och det är inga vackra ord här heller. Den här persen kommmer sätta sina spår och jag hoppas inte det kommer dra ner mig för mycket. Har en förmåga att komma tillbaka ganska fort men detta slaget tog mitt i magen. Tack för du finns här! kram!
Adam - Då känner du igen känslan. Tolv jäkla år och inget är fel på oss och ändå lyckas det inte trots att alla förutsättningar är rätt. Det får en att fundera?
Hoppas det går bra för er och att jag är tillbaka när det ska springas Sydkustlopp!
Har tänkt mycket på er och hoppats...
Jag saknar ord..
En stor kram till er båda!
:( Jag saknar också ord!
Tänker på er!
Stor kram
Jag beklagar. Riktigt tråkiga nyheter. Jag hoppas att ni kommer ta er igenom detta och att det ordnar sig.Det är så otroligt orättvist att vissa har så lätta att få barn medan en del får kämpa. Jag tillhör den första delen men vi har ett par i vår närhet som kämpar så vi ser vad besvikelsen gör med dem.
Kramar!
Usch och fy vad tråkigt! Löpningen och träningen kan hjälpa dig nu. Tappa inte gnistan vad gäller den
Tråkigt att höra. Vet inte riktigt vad man ska skriva för att visa sitt stöd. Men det hoppas jag att du vet att du redan har på alla håll, och det är ju bara att läsa andra inlägg för att se det.
Kämpa på..
Usch och vi som hoppades så för er.
Ta hand om varandra. Ni är viktigast även om ni vill bli flera.
Ni finns verkligen i våra tankar.
Kram på er.
Peter med Nina
Tänker på er!!
Thomas - Tack! det värmer!
Emilia - Tack! Kram!
Linda - Det känns inte riktigt rättvist när vissa bestämmer sig för att skaffa barn och sedan har dom en bebis 9 månader senare. Så lätt men så svårt och visst sätter detta spår, känns inte bra...
Kram!
h-man - Så rätt! Ska göra mitt bästa för att hålla glöden upp även om jag känner mig väldigt trasig idag.
Mikael - Många fina inlägg som värmer! Jag/vi ska kämpa på så gott det går.
Peter - Tack! Vi ska ta hand om varandra!
plantin - Tusen tack!
Kan inte komma på något att skriva... Tomt.
Bara kärlek och massor av tankar till er.
Kram Helena
När jag har gått in på bloggen så har mina ögon varje dag tittat direkt upp till höger för att se flickornas namn. Och idag var dom borta. Jag blir så ledsen så ledsen för er skull. Känner mig alldeles tung i hjärtat, kunde ni inte fått denna gåva?
En varm kram till dig och Sophie.
Ta hand om er.
/Malin
Usch så tungt. Träffar många barn som har föräldrar som inte kan axla sitt ansvar. Då känns det extra tungt att en så bra pappa som du får vänta på sitt barn. För det är så du får se det Daniel, det tar lite längre tid för Vilja & Klara att komma, men du kommer att bli pappa en dag! Det tror jag stenhårt på!
För övrigt väldigt modigt att våga prata om ett ämne som annars tyvärr är tabu.
Kram.
Åh Daniel, vad ledsen jag är! Jag har tänkt så mycket på er och lider verkligen med er nu. Ni är de finaste av människor och så värda Vilja och Klara. Ta hand om varandra! Stor Kram
Helena - Tack! Inte lätt att veta vad man ska säga, sköterskan på kliniken sa samma sak och hon jobbar ändå med detta ;) Det värmer gott med en kram! kram tillbaka!
Malin - Hade verkligen hoppats att namnen hade fått stå där uppe för evigt. Det kändes sååå rätt denna gången!
Tack för din omtanke! kram!
Karin - Har också sett samma saker och man undrar hur det kan vara så? Det krävdes lite funderingar innan jag bestämde mig för att ta upp denna historien på bloggen men jag tror det är bra även om man lämnar ut väldigt mycket av sig själv. Nu börjar förhoppningsvis en mindre skakig resa och detta kommer få ett annat lyckligt slut om allt går vägen. Tack för fina ord! kram!
Sara - Tusen tack! Det är bara att bryta ihop och komma igen även om detta gör väldigt ont. Vi ska ta hand om varandra. Kram!
Tråkig läsning, jag tycker att det borde vara eran tur liksom. Upplevde samma sak hösten 2009 då allt i vårat liv gick åt fel håll. Misslyckade IVFer, min kära moder förlorade kampen mot sin ms och min brorsdotter fick tillbaka sin hjärntumör. Det kändes som man låg på havsbotten och försökte kämpa sig uppåt, men man bara sjönk längre och längre ner. Men till slut vände det, sakta kunde man fylla lungorna med syre igen och en något sånär vardag tog form. Det var precis som om vår familj hade fått vår del av "skiten" , det fanns liksom inget mer att ge oss så det goda segrade. Även om det känns tungt för dig och din fru just nu så är jag övertygad om att det goda kommer att segra även i eran värld.
Löp väl!
Kramar /Tomas
Tänker på er och finner inga ord! Ta hand om varandra!
Tomas - Tack för fin och tänkvärd kommetar! Jag trodde verkligen det var "vår tur" förra veckan för allt kändes rätt och nu skulle vi få lite tillbaka efter tuffa tider men det där var tydligen inte botten. Hoppas den kommer snart, är orolig för vad som väntar härnäst?
Kram tillbaka!
Jenny - Tusen tack! kram!
Jag lider med dig och Sofie.
Rättvisa finns inte. Din styrka finns. Och kanske växer den ännu mer med prövningarna?
Kanske vill du inte tänka på det just nu, men det fanns två lyckliga slut på historien. Någonstans därute finns barnet som ska bo hos dig och Sofie. Det hoppas jag av hela mitt hjärta.
Den lär nog växa om jag tar mig ur detta men just nu känns allt väldigt långt bort. Hade detta misslyckats tidigare hade det varit bättre men nu gick det så långt att jag verkligen trodde det skulle gå vägen. Det var vår tur denna gången!!!
Tack för dina tankar och hoppfulla ord!
Tror som Staffan att någonstans finns Klara och Vilja och väntar på er.
Ingen rolig läsning det här.
Jag tror och hoppas att sagan kommer att sluta lyckligt till slut för det är ni verkligen värda.
Lars - Staffan brukar ha koll på läget och jag vill gärna tro att detta stämmer!
Olov - Tack! Det har verkligen varit tufft detta och är fortfarande. Någon gång ska det väl sluta lyckligt?
Daniel, jag har varit borta ett tag och läst nu ikapp en hel del på din blogg. Jag vet inte vad jag ska säga när jag läser dessa rader. vi kämpade också, men inte alls lika längre, ingenting att tala om jämfört med er, men jag vet hur jobbigt det var. Och kan inte föreställa mig er sorg.
Men jag hoppas innerligt att ni också en dag går med en bebis i vagnen och önskar er styrka och skickar många varma kramar!
Tack för värmande ord Milla! Jag hoppas också att det blir så en dag. Nu börjar en annan resa med förhoppningsvis ett lyckligt slut och det kommer vara värt den långa resan även om det är kämpigt just nu. Kram tillbaka!
Skicka en kommentar