6 nov. 2011

Så här ligger det till...

Efter vårt sista misslyckade IVF-försök i våras bestämde vi oss direkt för att gå vidare med adoption. Detta var inget som kom plötsligt utan vi visste att det kunde bli så här och vi hade också börjat dra i lite trådar och funderat kring detta. Något år innan hade vi också varit i kontakt med socialförvaltningen för att känna av läget lite och förbereda oss även om vi fortfarande hoppades mycket på att få ett eget barn.

Nu gick det som det gick med sista försöket så det vara bara att komma tillbaka och starta upp med adoptionsplanerna istället. Det var en tuff tid som ni vet, ni som hängt med här på bloggen, men det här med adoption är väldigt häftigt på många sätt och det finns dessutom gott om barn som behöver hem och vissa behöver ett hem mer än andra....

Vi visste vad vi ville och efter föräldrakursen i våras var planen spikad, en plan som vi nu håller på att förverkliga! Det är många saker att fundera på och många infallsvinklar men efter kursen blev vi ännu mer säkra på vad vi ville. Vi önskar att adoptera ett barn från Kina då det känns rätt på många sätt och vis! Kina har två olika köer för adoption med en för "friska" barn och en för SN-barn (special needs).

Här ställs man inför ett svårt dilemma ifall man ska välja "friska" barn när det även finns en kö med barn som ännu mer är i behov av ett hem och även bra läkarvård. Vi har diskuterat det här mycket tillsammans och även på föräldrarkursen vi gick och vi har kommit fram till att vi vill välja ett barn med special needs och skälet är enkelt uttryckt...- varför inte? Varför välja ett "friskt" barn när man kan välja att adoptera ett barn som behöver det ännu lite mer?!

Listan med diagnoser är lång och man får kryssa i dom man kan tänka sig vilket också väcker många tankar och funderingar. Vi tyckte inte det var så svårt för vi har bra koll på vad vi har "kapacitet" till och utredningen som socialstyrelsen gör kommer också visa vad vi kan hantera utan att ta oss vatten över huvudet. Efter att ha läst på och informerat oss har vi bestämt oss för att adoptera ett barn med läpp, käk och gomspalt. Vi har berättat våra planer för utredarna och dom är positiva till våra val och tankar.

Gårdagens spännande sjukhusbesök handlade om just detta då vi träffade koordinatorn för det fantastiska teamet som arbetar med just dessa barn, LKG-teamet på MAS. Vi hade ett långt, informativt och bra möte med koordinatorn och hon lindade verkligen inte in problematiken i rosa bomull. Det ville vi inte heller utan vi vill verkligen ha alla tänkbara fakta och vara beredda på allt som detta innebär. Vissa kanske tror att det bara är att operera och åka hem men det finns många saker att ta hänsyn till både där och då och även i framtiden.

Besöket hos koordinatorn avskräckte oss verkligen inte utan vi känner oss hundra procent redo att ta emot ett speciellt barn och ge det den bästa tänkbara uppväxten som vi kan ge!

10 kommentarer:

Andréa sa...

Tänk om fler vågade tänka som ni. Nog för att alla föräldralösa barn förtjänar kärleksfulla föräldrar, men det finns de som har det ännu tuffare. Kram på er!

Kicki sa...

Blir så glad när jag läser hur ni tänkt.
Skönt att ni inte blev avskräkta efter erat besök på sjukhuset. Dom flesta av personalen på BKE och plastik är helt underbara.

Barn med någon form av spalt är precis lika underbara som barn utan. Visst är det lite mer att tänka på, inte minst när det kommer till mat och språket.
Har själv en son med opererad gomspalt.

Kram!

Karin sa...

Fan va ni är häftiga!!!

Annika sa...

Ni är enastående med hjärtat på rätta stället må jag säga. Härligt! Beundransvärt!

mikael sa...

Spännande!
Som du skriver så finns det så många infallsvinklar kring det här med adoption.

Hade det inte varit bra om man hamnat i EN kö och det barn som kommer till en är det enda rätta.
Mörkt, ljust, Afrika, Asien, LKG eller något annat SN det ahde inte spelat någon roll.

Tankarna går i mitt huvud när jag läser ditt inlägg. "Är vi dåliga och egoistiska som väljer ett "friskt" barn? Jag ser inte LKG som ett SN men det gör de i Kina.

PÅ tisdag får vi träffa vår son för första gången. Den värsta nervositeten har lagt sig faktiskt.
På hotellet vi bor är det bara adoptivföräldrar från norden. Vi har ett stort stöd i varandra och det känns tryggt.

MALIN sa...

Fina ni!

h-man sa...

Coolt att ni inte bangar för lite svårigheter. Du växer

// h-man, pappa till funktionshindrat tjej

Daniel sa...

Tack för era fina kommentarer! Det kommer bli en häftig resa detta och det känns helt rätt som sagt!
Skönt att höra att dom är bra på BKE Kicki! Fick en riktigt bra känsla där inne :)
Kram på er!!!

Missagda sa...

Så undebar läsning, får tårar i ögonen! Ni är helt fantastiska. Säger som Andrea, tänk om fler tänkte om ni!
Och ang NY-maran så tycker jag att du ska anmäla dig ifall det inte är alldeles för dyrt!

Daniel sa...

Roligt att du gillar vårt beslut! Känns helt rätt detta efter att vi så länge har velat bli föräldrar och ger det en ännu en "mening". Så häftigt att kunna få blir föräldrar till ett barn som redan finns och som dessutom är behöver det ännu lite mer.
NY är svårt att motstå... eller hur? ;)