28 aug. 2012

Börjar få koll på vad som är vad


Jag står fortfarande utan bromsmedicin och det har nu gått en månad sedan jag tog sista dosen. Under denna tiden har jag försökt lista ut vad som felar i kroppen som gör att "bägaren rinner över" så fort jag börjar med min medicin. Jag tycker jag har mått bättre sedan vi miste vår lilla hund och har varit ganska säker på att jag utvecklat pälsdjursallergi och toppat med bromsmedicinen har detta fått mina luftvägar att krascha. Nu visar testerna att jag inte är allergisk vilket iof är skönt men det hade ändå varit bra om det vore så för då hade jag haft en förklaring.

Igår fick jag träffa en ny läkare på en privat klinik för att få lite ny input angående mina luftvägar. Hon verkade ganska säker på att det är kronisk och att jag alltid kommer behöva någon typ av kortison för att hålla luftvägarna fria. Det kändes som hon visste vad hon pratade om och hon kunde också se att jag hade problem under tester och undersökning. När jag nu funderat lite så känns detta inte speciellt bra för jag tror det kommer bli svårt att köra igång med bromsmedicinen igen. Det känns heller inte speciellt kul att jag nu kanske drabbats av ännu något kroniskt skit!

Min bromsmedicin gör att slemhinnorna kan svullna upp och det finns också med bland biverkningarna. Jag har också sett ett tydligt samband när jag testat att stå utan och sedan börja med medicinen igen för att se skillnaden. Jag får tryck i huvudet och blir yr plus att det blir inflammerat och jag har också behövt antibiotika i vintras när inte kroppen själv kunde rensa ut skiten och bara några veckor efter kom skiten tillbaka igen som en fin julklapp. Är det nu så att jag har något kronisk problem med luftvägarna så är det med all säkerhet ingen bra kombination ihop med min bromsmedicin!

En ms-sköterska jag pratade med sa att man kanske få ta en del biverkningar om man ska stå på medicinen. Visst kan jag ta en del biverkningar men detta gör att jag inte kan träna vilket jag tror är minst lika viktigt som min bromsmedicin. Att gång på gång få bihåleinflammation och att ständigt ha någon typ av irritation i luftvägarna är heller inte bra då detta kan trigga nya attacker från min sjukdom. Ska jag bara sitta på min ända och hoppas på att dom här läskiga medicinerna gör jobbet? Jag tror inte det!

På fredag har jag bokat in en tid med min neurolog och ska ta en diskussion med honom om fortsatt behandling. Det känns verkligen som en vågskål detta och just nu väger den tungt åt ena hållet. Jag är beredd på att stå utan medicin och jag tror inte det ska vara några problem för mig då jag gör så mycket annat som är bra mot mot sjukdom. Jag vill dock inte ångra att jag inte testade alla vägar med min bromsmedicin ifall jag skulle bli dålig i framtiden. Nu känns det som jag verkligen har gjort allt så får vi se vad som händer efter samtalet på fredag...

 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fasen vad cool du är! Att du tänker och reagerar och inte bara fogar dig! Stort grattis till det!
Och en inspiration till oss övriga!

Med hopp om en förträfflig hälsa!
/Hanna

Daniel sa...

Härligt att du tycker det! :) Jag vill ju bara må så bra som möjligt och när saker och ting inte fungerar måste jag reda ut det. Kroppen är dock inte alltid så lätt fast nu tror jag att jag knäckt nöten ;)