Jag tycker tiden rullar på i en rasande takt och det känns verkligen att Kina kommer närmre och närmre. Det kittlar mer och mer i magen och jag undrar hur jag kommer känna när det verkligen är dags och när vi sitter på planet till Kina. Det här med barn har vi ju längtat efter i 13år men att det nu är så nära känns helt overkligt trots att det har varit en lång process som verkligen gjort att vi är förberedda på alla sätt och vis.
Det är nästan tur att vi nu har lärt känna våra
nya vänner som ska adoptera Noahs kompis så man kan ventilera lite. I helgen träffades vi igen och vi övade på att laga kinesisk mat i form av dumplings. Det var verkligen roligt att göra detta tillsammans och det var lättare än vad jag först trodde. Gott blev det också!
Som jag skrivit många gånger innan så är jag så glad för
detta sammanträffandet och det är verkligen slumpen som gör att vi bor så nära varandra. Vår organisation hade inte tagit hänsyn till det geografiska när dom valde familjer till dom här två killarna. Våra vänner kunde lika gärna bott i Kiruna men nu har vi haft sådan tur att dom bara bor någon mil bort. Så häftigt och nästa gång vi träffas är det bara några dagar kvar till vi åker!
2 kommentarer:
Vilket fantastiskt sammanträffande. Vad underbart för Noah att få med sin kompis.
Patrizia
Visst är det! Jag är så glad över detta och jag tror det kommer göra resan mycket lättare för dom båda.
Skicka en kommentar