5 mars 2013

Fortfarande overkligt

Det har nu gått lite över tre månader sedan vi kom hem från Kina med Noah. Noah utvecklas för varje dag och det är så roligt att se framstegen och få lära känna hans personlighet när han nu kommer ur sitt lilla "skal". Det här med att bryta upp från barnhemmet som varit hans trygghet kan vara traumatiskt och gör att barnet faller tillbaka runt ett halvår i utvecklingen. Detta hämtar dom snabbt upp igen så det är inte att oroa sig för utan det är snarare ett bra tecken. Jag vet inte hur mycket Noah föll tillbaka men nu gör han stora framsteg för varje dag och suger åt sig allt nytt som en svamp.


Från att ha haft en barnlängtan i över 13 år har vi nu fått en helt underbar son och någonstans känns det som att det funnits en mening med allt. Att få vakna av hans skratt varje morgon är helt underbart för han vaknar verkligen glad varje dag. Han börjar med att säga mamma och pappa för att väcka oss och sedan för han låda i sängen medan han pratar om allt mellan himmel och jord. Det är helt fantastiskt att få vakna till detta och Noah verkar tycka det är lika fantastiskt att vakna med mamma och pappa vid sin sida.

Jag känner mig "lättare" då en stor sten som tyngt mig är borta och jag är verkligen tacksam att det här gick vägen trots min sjukdom. Det är först nu som jag känner att den här stenen börjar släppa på riktigt och det är så skönt att alla utredningar och orosmoln är ur världen. Dom här orosmolnen har liksom alltid funnits där men nu är dom helt borta och det börjar gå upp för mig nu. Jag har varit så bekymrad att dom här två bokstäverna skulle göra att vi skulle bli barnlösa livet ut. Nu har vi istället fått världens underbaraste son och det är fortfarande overkligt att han är här!

12 kommentarer:

mikael sa...

Fint skrivet! Gläds verkligen med er.

Staffan sa...

Jag håller med Mikael, vilket fint inlägg! Och vad skönt att läsa att du landat nu i er nya tillvaro och att den börda du känt tidigare nu är borta, underbart!!

EvaD sa...

Vilken härlig bild! utstrålar verkligen glädje.

Emilia sa...

Vad härligt att läsa, underbart! :)

anneliten sa...

Återigen TACK för att jag har fått "följa med" via bloggen. Jag förstår bättre nu, hur det kan kännas och vara.

Lisa sa...

Så härligt att läsa :)

Ingmarie sa...

Hjärtevärmande att läsa och ja, det finns en mening med det mesta. :-) KRAM på er!

Daniel sa...

Mikael - ...och jag med er! ;)

Staffan - Det är verkligen skönt och svårt att fatta efter alla dessa år!

Eva - Jag gillar verkligen den här bilden. Min två älsklingar! :)

Emilia - :D

Anneli - Alltid lika trevligt att du följer med på vår resa. Tack själv för all fin stöttning!

Lisa - Helt underbart! :)

Ingmarie - Som tur är finns det en mening med det mesta även om det är svårt att se ibland. Kram!

Jonna sa...

åh vad glad jag blir av detta inlägg... och tänk hur det är ändå, att det finns någon mening med allt på något sätt, att det var just Noah som blev er son, det var ju det som var meningen.

Daniel sa...

När alla pusselbitarna är på plats brukar man se meningen med allt. Vi har fått världens underbaraste son och det har varit värt allt vi gått igenom :)

Helena sa...

Vilken livsresa... Det här var meningen.

Kram Helena

Daniel sa...

Det var verkligen meningen! :)
Kram