19 maj 2013

Köpenhamn Marathon - by the book!


Jag började morgonen ganska avslappnat med en lätt frukost samtidigt som jag fyllde i mina krämpor bak på nummerlappen ifall jag skulle däcka någonstans längs banan. Det är alltid en skön känsla att fylla i att jag har MS bak på nummerlappen till ett marathon. Den sitter där sedan hela vägen in i mål som min lilla hemlighet längs banan och påminner mig om varför jag springer och vem som bestämmer över min kropp! Dock var jag nog lite väl avslappnad på morgonen för jag höll på att dra på mig mina långa innebandystrumpor istället för mina kompressionsstrumpor men det löste sig...


Planen för dagen var att springa maran ihop med två vänner som hade sub3:30 som mål vilket passade mig perfekt. Vi ställde upp mellan 3:20 och 3:30 farthållarna med mål att försöka ligga där så länge det gick vilket skulle ge oss ett tempo runt 4:50min/km.


Det var grym stämning när starten gick och jag kände på mig att det skulle bli en riktigt bra dag. Att springa en mara utan press har jag aldrig gjort innan och jag såg verkligen fram emot att bara få njuta av stämningen och löpningen. Kameran fick också hänga med!


Kroppen är fortfarande inte den bästa men detta tempo hade jag på känn att det skulle passa mig bra med tanke på omständigheterna. Benen blir fort tunga för mig och redan efter 5km kom den lätta blykänslan i benen. Min erfarenhet sig mig att det inte blir mycket värre och jag har lärt mig hantera det efter några månader men samma symptom.

Det blev heller inte värre men det började regna för fullt vilket jag inte räknat med. Till en början var det mest skönt men sedan var det bara att acceptera att detta skulle bli en blöt mara. Danskarna var tappra och fortsatte heja på längs banan, jag tror dom var lite euforiska efter gårdagens vinst i schlagern.

Vi krigade på fint i planerat tempo och kilometerna rullade på fort medan vi pratade lite längs vägen. Vips hade vi sprungit halvvägs och vi var väldigt nöjda med första halvan.


Strax efter halva loppet blev regnet ännu värre men det gjorde inte mig mycket för jag njöt fortfarande av löpningen och att få springa en mara utan press. Kroppen var också med mig fullt ut förutom det där blyet i benen men det var fortfarande inte värre än vid 5km.

Vi 27km fick tyvärr en av mina vänner kramp och fick släppa av på tempot. Vi hade en deal redan innan loppet att vi skulle bryta upp ifall vi skulle få problem och så fick det tyvärr bli. Jag peppade honom med att han fortfarande hade ett fint pers på gång om han bara kunde släppa lite på tempot och hitta flytet igen.

Lite senare bröt jag även med min andra vän då jag hade problem att hålla samma tempo som honom. Jag hade hittat ett skönt flyt och kunde inte riktigt sakta ner för då blev det jobbigare för mig vilket gjorde att jag började dra ifrån lite. Min vän som också är en klubbkompis hade dock koll på läget och jag kände på mig att han skulle fixa 3:30 ändå.

Långa poliser i Köpenhamn!

Jag fortsatte njuta av löpningen fullt ut och det blev aldrig riktigt jobbigt. Jag gjorde high-fives med barn längs banan och vinkade glatt åt alla som hejade på i regnet. Publiken är verkligen fantastisk i Köpenhamn och mina föräldrar var också på plats för att heja på. Det är just stämningen längs den här banan som gör att jag gärna vill springa det här loppet även om jag inte var i bästa formen just i år.

Vid 40km
Först vid 40km började benen bli tunga på allvar och jag fick plocka fram lite pannben. Dock bara lite för det var ju inte långt kvar och humöret var fortfarande på topp medan jag peppade lite löpare som hade det tufft mot slutet.


Målet närmade sig och det gick upp för mig att det här måste varit en av mina bästa maror. Jag sprang kontrollerat och jämnt hela vägen och för första gången på ett marathon kunde jag njuta av löpningen hela vägen. Sista 10km brukar annars vara ett inbördeskrig mellan huvud och kropp men inte idag. Idag blev det precis som jag hade planerat och detta måste vara min snyggaste mara!

Piggast i målet!
Jag kom in med ett skutt på tiden 3:24 och min klubbkompis kom strax efter på 3:27 vilket gladde mig. Han fick bryta av värmen förra året men idag tog han revansch, det var också hans första marathon och även distansrekord då han aldrig sprungit så långt förut. Min andra vän som fick kramp lyckades hålla ihop även om det inte blev sub 3:30 som var hans högt uppsatta mål. Det blev dock pers med 8min om jag inte har helt fel så vi var alla nöjda med vårt lopp! Tack för idag killar! Det här får vi göra om men imorgon vilar vi! ;)




10 kommentarer:

EvaD sa...

Grattis! Vilken bra tid! Och vilket härligt lopp du hade! kram

Staffan sa...

Tjusigt, riktigt jämna split-tider, bra jobbat som farthållare :-)

Måste prova det där någon gång, att bara springa maran för skojs skull :-)

Adde sa...

Imponerande jämna kilometertider! Visst är publiken i Köpenhamn fantastisk, danskarna har fattat att man inte bara ska titta på löparna utan även hjälpa dem fram!

Tony Jönsson sa...

Måste ha varit en härlig känsla att få mangla på i samma jämna tempo hela vägen, starkt Daniel!
Själv är jag krampaktigt nöjd med mitt pers på 8min, 40sek och himla massa hundradelar :)
Sa igår likt en ungdomsfylla "Aldrig mer", men nu har bakfyllan släppt och nästa gång spräcks 3:30, tjoho! Tack än en gång för en trevlig dag i Köpenhamn!

Daniel sa...

Eva - Tack! :D

Staffan - Tack! Det här måste du testa någon gång. En riktigt skön upplevelse! :)

Adde - Huvudet på spiken! Danskarna har fattat galoppen! :)))

Tony - Tack själv och bra kutat! Maran är en lurig distans och nu har du en bra erfarenhet med dig mot nästa mål. 3:30 kommer nästa gång!

mikael sa...

Grymt jobbat. Att lekande lätt springa in på 3.24 är imponerande.

Vad tror du skulle gjort om du varit inställd på maran och gett ditt yttersta? Sub3?

rundarocksaenform sa...

Grattis till er alla tre! Kanonbra lopp! :-)

Daniel sa...

Mikael - Ner mot 3:10 men jag har kört för lite långpass för sub3. Har dock inte gett upp det målet! ;)

Västgötskan - Tack! :D

Lisa sa...

Härligt lopp. Snyggt skägg. Vackra bilder! :D

Daniel sa...

Tack Lisa! :)