Idag var planen att jag skulle springa 9km i lugnt tempo, men det är ju bara så jobbigt att springa lugnt. Det känns inte naturligt att springa i över 5,00min/km tempo längre. När jag bara slappnar av och tycker jag springer lugnt så hamnar jag lätt ner på ett 4,30-4,40 tempo. Detta är kanske lugnt för mig? Det känns så hursom.
Steget blir tungt och onaturlig när jag springer långsamt, det är nästan jobbigare än att springa fort. Jag springer inte på hälarna längre sen min naprapat hjälp mig med tekniken. Om jag ska springa långsamt känns det som jag måste börja med detta igen och det vill jag inte. Nej, fram med höften och följ med med överkroppen sen får benen gå som lätta trumpinnar upp och ner. Farten bestämmer jag med lutningen på överkroppen. Slutligen kryddar jag allt med lite bra musik...... Enkelt!!!
Jag sprang mina 9km "lugnt" och snitthastigheten blev 4,40. Kunde konstatera att jag känner mig som en evighetsmaskin och jag ville springa mer. Det ska bli skönt att få lätta på trycket när jag ska köra tusingar imorgon, då jäklar!!
3 kommentarer:
Det låter som om du hade kunnat springa hur långt som helst! Jag håller helt med dig, det är svårt att springa sakta. Jag kör alltid på i ett snabbre tempo än det tänkta ditsnastempot och har fått börja hålla igen för i långa loppet skadar man bara sig. Fast ibland så kan man ju inte hålla sig.
Härlig känsla det där! Ha så kul på tusingarna imorgon:)
Ja, det är just det här med skadorna jag är rädd för. Jag önskar att det alltid kunde vara precis som det är nu med träningen när allt flyter.
Fast det är väl så att man kan inte njuta av det söta utan det salta ;)
Skicka en kommentar