Det var en grå torsdagmorgon och jag startade TV:n där Malou än en gång pratade om MS. Jag vet inte om det är ett MS-marathon hon kör den här veckan. Det är trots allt solskenshistorier men det är ändå lite jobbigt, nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att titta heller.
Idag satt Jan Fagius och berättade om en lyckad stamcellstransplantation som han gjort på tjejen som satt i soffan. Sedan visade han hur sjukdomen utvecklas för TV-tittarna och det där är ingen rolig statistik. Inte ens jag som gillar statistik tycker om att se detta. Det går bara utför och det slog mig och att nästan alla jag känner med MS blir bara sämre och sämre. Har lärt känna en del trevliga personer på träffar och annat som jag har kontakt med. Det är tråkigt och beklagligt att se hur den här sjukdomen behandlar dom ibland. Ser ingen mening alls i detta!?
Det känns lite smått panikartat att tänka på detta för mycket. Jag försöker fokusera på hur jag själv mår och där stämmer inte alls Jan Fagius statistik på mig. Han skulle nog behöva vända den upp och ner för att komma i närheten. Jag mår bara bättre och bättre desto längre tiden går. Kanske har jag bara tur eller så funkar min plan för att hålla skiten borta. Det ger mig hursom gott om motivation att fortsätta på min väg.
Szalkais program sa att jag skulle springa 10km på 45-48min idag. Sprang ut över ett småmysigt och grått Söderslätt. Hade mycket tankar från morgonen som jag fick rensat ut. Passet flöt på utan att jag tänkte så mycket på löpningen. Det blev 10km på 46min blankt med en snittpuls på 150bpm. Känns som siffrorna kvittade idag, jag ville mest visa var skåpet skulle stå.
6 kommentarer:
Statistiken är inte direkt någon uppåtgående kurva. Sen tror jag att det är olika för alla som diagnostiseras (beroende på vilken typ av ms samt vilka förutsättningar man har i övrigt - god kondition håller nog kurvan mer uppåtgående än en kass kondition).
Skönt att Din kurva driver din motivation framåt.
Tror Du kommer långt på Din inställning till livet och annat som hör till! :) Tänk bara på NYC marathon!! :)
Där fick du, Jan Fagius! Det är Daniel som borde sitta i soffan. Du är ju definitionen av solskenshistoria!
Och du gör det så jäkla bra, visar var skåpet skall stå alltså. Fortsätt och kör på med det som ger dig energi och som funkar. Bara för att Jan F visar fina diagram betyder inte det att dina inte är bättre:) Tvärtom.
Du vet väl att statistik ljuger? ;-) Om du gör och tänker som alla andra alltid gjort så blir det troligtvis så med.Kör ditt eget race för det gör du fantastiskt BRA!
Strunta i statistiken och vänd kurvan åt det håll du vill ha den! Fortsätt med din metod, det kanske bara är så enkelt att ingen kommit på den tidigare! Kör hårt och fortsätt ställa skåpen där du vill ha dom!
Pernilla - Tack! Visst! New York maran är alltid fint att tänka på. Känns förbannat bra att jag satte den 2 år efter min diagnos. Det ger mig hopp :)
Joel - Tack! Jag hade nog inte vågat sätta mig i soffan. Är lite blyg av mig ;) Men jag hoppas solen kommer fortsätta skina :)
Anna - Jag kör så det ryker!! :) Jan Fagius kan gå ut på Stockholms gator den 5 juni så ska han få se på en uppåtgående kurva som han sent ska glömma ;)
Ingmarie - Tack! Jag gillar göra tvärt om så det här passar mig perfekt.
Anna - Kan vara så? Tror inte det är många som laddar för marathon efter en sådan här diagnos.
Jag tror ju stenhårt på att hård träning håller kroppen i balans och då mår den också som bäst. Den är ett fantastiskt verktyg som är till för att användas! :)
Skicka en kommentar