11 jan. 2010
11/1 Inget blev mycket
Den här veckan kallas "vilovecka" i Szalkais marathonprogram. Nu vet jag inte om 48km fördelat på 4 pass är vila men det är mindre än förra veckan så därför lägger jag in lite extra styrketräning istället.
Idag skulle jag dock ha en vilodag men när jag hörde att min fru skulle till gymmet kunde jag inte göra annat än att stämma träff med henne där. Tyvärr hade hennes buss krockat på vägen så hon blev försenad, det var dock en mindre smäll så det blev inga personskador som tur var.
Jag var redan på gymmet så detta gjorde att mitt pass blev extra långt. Föreningen blev 40min och sedan skulle min fru också träna i 40min så det blev 80 min styrka för min del. Körde bara överkropp och core idag och jag tränade tungt till tonerna av en gammal Rammstein-skiva. Kändes helt ok att få ösa loss lite och passet gick bra.
Jag vet att det inte går riktigt hand i hand med löpningen att träna tungt för överkroppen men jag mår bara så bra av det, dessutom tycker jag det är roligt så jag öser på ändå. Likt förra veckan så kändes vikterna lätta idag också, fattar inte riktigt var jag får all energi ifrån just nu men härligt är det!! Kanske inte är så bra för ordförrådet i längden ;) Lightweight Baby!!! Yeah Buddy!! Ehhe ehhe...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Låter som ett riktigt vilopass, javisst! Men får man spendera lite kvalitetstid med den kära samtidigt är det ju ganska behagligt.
Vilken tur att det inte hände något med din fru! Och ett roligt pass tror jag alltid är bra! :-)
Skönt att det gick bra för Sofie!
Det är svårt att hejda sig med vikterna, det är ju bara så roligt.. Kör Ditt race! Folk får tycka vad de vill om tunga vikter och löpning.. Go Daniel!
Usch, det är läskigt med trafikolyckor - tur att allt gick bra! Och klart du var tvungen att gå till gymet med din fru trots att Szalkais beordrade vila, det är ju så mycket som skall puzzlas ihop i vardagen så kan man träna tillsammans är ju det kvalitetstid när den är som bäst ;)
Trana tillsammans ar kul och, som Egirl sager, kvalitetstid nar den ar som bast! Skont ocksa att det inte hande nagot med din fru.
Snorkkis - Kvalitetstid är viktigt och benen fick ju vila ;)
Ingmarie - Det måste vara roligt att träna annars funkar det inte i längden, fast det roliga är kanske inte alltid så nyttigt ;)
Pernilla - Visst! Jag tränar på mitt sätt ;), det viktigaste är att jag mår bra trots allt :)
egirl - Träna tillsammans är super om man inte pushar den andra parten för mycket ;)
Petra - Trafikolyckor är alltid läskiga så det var skönt att det gick bra.
Det är med kvalitetstid genom att träna tillsammans är toppen. Vi tränar ofta ihop, tror inte det funkat med all träning annars.
Skönt att frugan kom fram i helt skickt. Alltså, jag har svårt för det här med vikter men jag antar att det är lite som löpning när man kommit in i det, beroendeframkallande. Men man måste ju se till att komma in i det först då:) Bra jobbat, som alltid.
Yogan gick jättebra...var så mjul och fin efter värmen:) En vilodag blev en träningsdag hos dig;). Tur att frun klarade sig bra!
Mål är bättre än löften, tycker jag med.
Anna - Precis! Det är inte roligt i början. Innan jag fick min diagnos hade jag aldrig satt min fot på ett gym för jag tycker det har sett så tråkigt ut, jag vill egentligen jag en boll att jaga eller nåt. Nu kändes det dock nästan som det gällde livet att få fart på kroppen så jag gav mig sjutton på det i några månader, sedan blev det riktigt roligt. Man mår så bra av det också, det är jobbigt i början med det släpper och då kan man inte sluta. Tro mig!! ;)
Messan - Mål känns inte så tungt som löften ;) Det där med yoga måste jag nog testa någon gång, låter skönt! :)
Skicka en kommentar