Vaknade glad och taggad för det serverades intervaller till frukost. Jag var tidigt på gymmet och började med 30min styrka innan jag klev på bandet. Tanken var att jag skulle köra 8 tusingar med en lite längre paus på mitten av passet.
Värmde upp i 3km och sedan kom intervallerna vilka idag var inställda på 3:25 tempo (17,5km/h). Första gick lätt men vid den andra kände jag att kroppen inte var i fas. Istället för den här mysiga brännande känslan som jag gillar med intervaller så fick jag en konstig obehaglig känsla. Körde en till och det kändes också konstigt, sista klev jag av vid 700m för då började även min ms-yrsel göra sig påmind. Bestämde mig för att skita i dom fyra sista och joggade istället lugnt några kilometer tills jag var framme vid 10km.
Den här yrseln är inget nytt utan det är gamla nervskador som spökar när allt inte står rätt till i kroppen. Det är ingen vanlig yrsel utan det känns som jag rör mig i slow-motion och ögonen har svårt att hänga med. Känner mig som David Hasselhoff trots att jag ligger i 3:25 tempo, märklig känsla.
Jag vet att yrseln i sig inte är något farligt och jag ser den faktiskt som någonting bra. Det är som en inbyggd varningslampa att något är fel, tycker nästan det kan vara en fördel ibland. Jag tror jag kan bromsa och göra ett "oljebyte" innan det är för sent. Hade jag varit "frisk" kanske jag hade kört alla intervallerna och då hade jag blivit jättesjuk imorgon. Nu vet jag inte om detta stämmer men tanken gör mig glad.
Jag får acceptera att denna dagen inte var någon bra dag för intervaller helt enkelt men det kommer ju fler tillfällen.
8 kommentarer:
Allting funkar inte alla dagar, så är det. Bra gjort att acceptera faktum och kliva av. Ibland är det så lätt att bara fortsätta fast det gör mer skada än nytta! På det igen när du känner dig yrsel-fri!
Du är klok som lyssnar på kroppen tycker jag! Igår var jag på nybörjaryoga - ledaren uppmanade oss att aldrig aldrig vara arga på våra kroppar - det lät rätt när hon sa det. Men sjukdom kan man kanske få vara arg på i alla fall?
Men... tusingar i 3:25-tempo? Det är jävligt tungt det. Vi har ju hyfsat lika pb:n du och jag och jag skulle aldrig få för mig att köra tusingar i det tempot. Brukar du köra så snabbt? Hur lång vila?
Hur som helst, stort att vara mogen nog att kliva av.
Hoppas nästa pass känns bättre.
Nämenvafa...jag instämmer med Rosenblom, tusingar i 3:25 tempo och dessutom på morgonen, är du inte riktigt klok? Skulle få vem som helst att bli yr ;-)
Klokt att lyssna och avbryta när det inte känns OK!
Bra att man har nån nytta av "skiten", så allt inte bara är negativt.
Apropå den långa väntetiden på Handifonen.. De är väldigt poppis och "går åt som smör i solsken", så därför är det ca ett års väntetid på dem. :) En bra mackapär antar jag.
Anna - Visst ska jag på det igen! ;) Som du skriver så är det bara att acceptera dom här dagarna och gå vidare. Ingen katastrof på något sätt mer än att jag blir på lite dåligt humör när sjukdomen gör sig påmind. :( Det går över tills imorgon :)
Anneliten - Visdomsord det där att inte vara arg på kroppen. Jag kan träna ganska aggressivt när jag känner av skiten i kroppen, inte så bra alltid, jag ska försöka att lägga band på ilskan när jag känner sådär.
Rosenblom - Jag har hållt 17-18km/h den senaste tiden och det har funkat ok. Vet inte om jag kan göra detta utomhus, tycker mina ben känns väldigt lätta på löpaband mot ute.
Här är mitt upplägg när jag kör tusingar.
2x4x1000m paus 1-2 min och seriepaus 3-4min, i pauserna går jag eller joggar lätt.
Staffan - 3:25 tempo på morgonen är kanske lite väl häftigt trots att jag hade laddat med gröt ;) Jag tror dock att jag hade mått skit även med lägre tempo.
Helena - Man får försöka plocka fram något gott ur det onda för att finna någon mening med det ;)
Måste googla på den där Handifonen och se vad det är för något! :)
Jag säger som Rosenblom, skulle ALDRIG klara av att köra så tufft direkt på morgonen men jag antar att det är en vanesak som med det mesta. och vi funkar ju (tack och lov) olika. :-) Klokt att avbryta och lyssna på kroppen!
Ingmarie! Jag brukar inte köra intervaller på morgonen så det är möjligt att det var dömt att misslyckas med det här passet ;). Tror jag har en släng av något skit men jag hoppas det gått över tills imorgon när jag fått sova på saken :)
Jag har ett grymt immunförsvar som brukar spöa skiten ur det mesta. Har inte varit borta en enda dag från jobbet sedan jag fick diagnosen för lite över 2 år sedan. Ännu en fördel med att ha ett vrickat immunförsvar kanske :)
Skicka en kommentar