16/11 Det "goa" löpsteget

Fick en fråga från min vän Staffan om jag inte kunde skriva lite om mitt löpsteg och visst kan jag göra detta. Det här med löpteknik är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag tycker det är riktigt spännande. Har pratat lite om det här förr men det händer ju saker hela tiden så här är lite om hur jag springer och vad jag jobbar med för att bli bättre i min löpning.

Jag tycker att mekaniken bakom löpningen är väldigt fascinerande och det är så mycket som ska stämma för att få till det där perfekta löpsteget. Det råder ju många olika meningar om vad som är det "perfekta" löpsteget och vi springer alla olika men när man ser att all energi vill framåt på ett naturligt sätt då ser det bara så rätt ut. När jag ser detta kan jag ibland få lite gåshud för det är riktigt läckert när allt stämmer, lite nördigt kanske men löpning är vackert på något sätt. Här är ett klipp jag tittat på många gånger, visst är det snyggt!



Jag har jobbat mycket med mitt löpsteg och har från början sprungit på hälen vilket jag skadade mig av. Detta gjorde att jag fick ställa om helt och med hjälp av min duktiga naprapat fick jag alla verktygen jag behövde. Här är en bild från en spurt på Sydkustloppet 2009 och om det såg vackert ut i klippet ovanför så är detta ingen skönhet ;)

 

Efter mycket träning och jobb såg det ut så här på spurten under Lidingö i höst 1½ år senare alltså.

 

Nu är ju spurten lite extrem så här också också före och efter-bilder under vanlig distanslöpning.

 

Grunden som jag har jobbat efter för att förändra min löpning är att få in foten under mig, balanspunkten på foten när den träffar asfalten ska vara precis innan framfoten helt tar över. Nu springer jag ju i mina Newtons vilket gör detta betydligt lättare och min isättning ser ut så här idag.

Jag försöker också jobba igenom steget med knäna medan underbenet blir som en "klockpendel" som min naprapat kallar det. Sedan gäller det att verkligen få igenom steget så att man hinner få in foten under sig innan foten släpar i marken framför kroppen med hälen först. Det bromsar energin framåt enligt min skola och kan ställa till med skador då hälisättningen även bidrar till onödig rotation i sidled. Kan man eliminera detta momentet helt så slipper man många problem.

Måste bara snacka lite skor när jag har detta uppe för med många skor är det riktigt svårt att få in foten under sig. Det flesta skorna har en sådan stor och uppbyggd häl att det kan bli näst intill omöjligt att få in den under sig innan den träffar asfalten. Därför är mitt tips att satsa på lätta och minimala skor om man vill ställa om och landa mer på mittfoten. Här är lite siffror på några olika skor där man mätt lutningen från hälen till tån, kan tillägga att jag hört ryktas att Newton ska släppa en "zero-drop racer". Vet inte om den är helt plan med det låter intressant!

Vibram FiveFingers 1.3%

Newton Racer 1.3%
Newton Performance Trainers 2.0%
Newton Guidance Trainers 3.3 %
Asics Piranha 3 4.0%
Ecco Biom 5.3%
Nike Free 5.0 6.7%
Nike Zoom Streak XC 7.3 %
Nike Luna Racer 8.0%
Brooks T6 8.7%
Brooks Beast 10,7%
Asics Gel Kayano 14,7%

Nu låter det kanske som jag alltid får till det där "perfekta" löpsteget men trots att jag har skor som underlättar så har jag problem att få in foten under mig när jag blir trött. Det är då vänsterfoten som jag av någon anledning börjar släpa i framför mig medan jag aldrig gör det med min högerfot. Hur vet jag då detta? Jo jag tittar undertill och på mina minimala Newton-racers finns det ingen beläggning, detta för att hålla vikten nere. Det gör att hälen ganska fort slits upp och det är detta jag jobbar mycket på just nu, just att orka hålla uppe tekniken hela vägen.

För att orka hålla tekniken tränar jag mycket löparstyrka, backe och löpskolning, som ni ser på före och efter-bilderna uppe i inlägget så har jag fått upp kroppen betydligt mot förut men det finns mycket mer att jobba på. Tekniken handlar också om att hela tiden vara medveten på var jag har höften då jag tycker det är nyckeln till ett bra löpsteg och får ett skönt driv framåt.

Känslan ska vara som att någon har ett snöre runt midjan på dig som dom drar dig framåt i och man ska samtidigt "tänka sig lång" och hålla blicken högt. Det här med att tänka sig lång kan nog liknas vid att dra in naveln mot ryggraden, tror Katarina brukar använda sig av det, allt detta gör det också lättare att andas med magen. Säckar man ihop och börjar titta ner en meter framför fötterna finns det en risk att andningen hamnar i bröstet och där vill man inte ha den. Börjar ni titta ner i marken när ni springer så är detta ett tydligt tecken på att ni har tappat hållningen. UPP MED BLICKEN!!!

Ett annat tips för att hitta rätt hållning är att ställa sig raklång och sträckt på golvet och sedan låta sig falla framåt. När ena benet tar ett steg framåt på ren reflex så har ni den, då vill kroppen framåt precis som det ska vara. Testa också spring på löpband som har speglar runt sig, då ni kan hålla koll på er hållning. även om det känns rätt så kan det se helt fel ut ;). Själv springer jag alltid mot en spegel när jag tränar på bandet och brukar se när jag tappar teknik. Då gör jag som ovan, höjer upp höften och får drivet tillbaka, det brukar göra att jag stöter magen i kontrollpanelen och får öka hastigheten eftersom jag får ett bättre driv :)

Hoppas ni fick ut något nyttigt av detta, jag är inget expert eller något utan detta är bara lite saker jag tror på och tycker har hjälp mig i min löpning. Har nu sysslat med löpning i lite över 2år och suger fortfarande upp allt som kan vara av nytta så lämna gärna lite synpunkter och egna tips ifall ni har det. Kör så det ryker!!!