Känns som dessa laddade orden blivit som luft efter vad som nu hänt, det är inget som kommit över en natt utan det har växt fram under en lång tid. Jag har sedan länge förstått att det inte finns någon rättvisa här i världen men jag har ändå någonstans trott att goda gärningar lönar sig och att det finns ett "karmakonto". Har också trott att det finns någon typ av högre makt som man kan hoppas på och som vill en väl även om jag inte är speciellt religiös av mig. Allt det där är som bortblåst och känns som ett stort hån nu!
Jag kan inte fatta att jag gång på gång måste drabbas av en massa skit som jag inte tycker jag förtjänar. Att jag redan får bära runt på en tickande bomb i form av en sjukdom som oroar mig varje dag räcker tydligen inte!? Förr har jag tröstat mig med att jag åtminstånde är frisk när det känns tufft men nu funkar inte ens det längre! Tar det aldrig slut och vad väntar runt hörnet? Detta gör mig väldigt rädd och orolig för det verkar aldrig finns något slut och vågskålen har nu runnit över. Om det finns någon där uppe så har jag fått fingret en gång för mycket nu och vill ge igen med ett stort långt finger tillbaka!
14 kommentarer:
Förstår dig.
Det är ju ett sätt att göra något aktivt för jobba med sorgen.
Lider verkligen med er.
Här är det precis tvärtom där det känns som om någon har styrt våra liv mot varandra.
Vi har nog blivit mer religösa än förut pga allt som hänt oss.
Ni finns i våra tankar.
Livet har verkligen dragit fram och behandlat dig hårt och jag förstår om du är uppgiven.
Rättvisa/karma finns inte, bara tillfälligheter och händelser.
Jag hoppas att du kan vända ilskan till energi, och använda den till att ge järnet i löpspåret, precis som du gjort med din sjukdom.
Jag förstår att du känner dig orättvist behandlad av livet. Man får försöka göra det bästa av det man får, vilket även jag behöver påminna mig själv med då och då. Och det du skrev med att många (miljoner) människor har det sämre än oss, det stämmer ju. Bara att man är född i sverige är ju tur.
jag hoppas att du hittar livsglädjen igen snart och att ni kan gå vidare mot kanske andra lösningar.
HEJ Daniel jag läsar din blogg varej dag men jag kan inte bra svenska att skriv kommenterar. jag förstår att du känner dig orättvist behandlad av livet sm jag känner som du därför närjag läsar din inlägg jag gråtar.
när jag kom till detta land väntade 3å på uppehållstillstånd sen suderade jag svenska språk sen skaffade jobb på Marabou med min fu jobbade vi på skift. Jag jobbade hård och hjälpte alla arbetskameater på jobb och hjälpte många släktingar i mitt hemland, och jag ville hjälpa mina bArn, då fich jag sjukdom och slutade jobba när jag blev sämmre min fru tvingade att sluta det här livet men många säger att Livet är orättvist, vänj dig vid det” men det är svårt jag är hopplöst nu med sjukdomen jag är säkar att har MS utan diagnos fyra år Jag lider med dig Daniel och din fru. Jag säger inte hoppas eftersom jag tro inte på hopp. jag känner inte dig men jag giller så mycket dig du är en bra man och kämpe och vill hjälpa folk det tycker jag.
mvh/Bawa
Otroligt sorgligt att höra om de förlorade barnen, de förlorade drömmarna.
Hörde en gång en man som sa: "Var och en har sitt helvete. " Tycker det stämmer så bra. Och alla måste lösa/leva med det på sitt sätt på sin tid. Jag är inte heller religiös i traditionell bemärkelse men jag vill gärna tro något, så jag väljer att tro att endast de människor som har kraft att klara saker drabbas av dem.
Jag hoppas att ni tar er igenom även detta med mod, och sköt om varandra!
//Hanna
PS. kom i håg att öka pulmicort vid förkylning (tog ett par brutna revben innan läkaren sa det).
Så otroligt ledsamt att läsa, jag hade verkligen hoppats på att få gå in på din blogg idag och läsa om ett mirakel så det känns jättetrist det här.
Det finns dessvärre inte mycket annat än att lägga det bakom sig och gå vidare.
Var rädda om varandra och sköt om er så gott det bara går. Största kramen till er båda
Fäller tårar här på jobbet.
Jag förstår vad du går igenom. Som du vet har jag varit i samma situation när det gäller ofrivillig barnlöshet.
När vi väl bestämde oss för adoption var det som det aldrig funnits en annan väg för oss att gå.
Vi hittade rätt och kommer bli helt fantastiska föräldrar till ett colombianskt barn.
Vilken väg ni än beslutar er för kommer det vara det rätta.
Ta hand om er!
Jag beklagar och sörjer med dig och din fru. Det känns verkligen som om du förtjänar något positivt nu.
Jag finner inte de rätta orden för tröst när livet är grymt. Sänder en massa kramar (även om det känns förbaskat klent).
Annika
Mitt i allt eländet kan jag inte låta bli att le för du är en sån kämpe Daniel! I stället för att ge upp och lägga dig ner i en hög så blir du arg och gör något! Det visar att det finns mer kraft inom dig än du anar!
Livet är inte rättvist, särskilt inte mot dig( och Sofie) just nu, men jag vill ändå tro att ni kommer att få er belöning. Att ni kommer att få känna gränslös lycka, glädje och livslust igen. Fortsätt vara den fina människa du är. Arg, glad, ledsen eller bitter spelar ingen roll. Din inre kärna är ändå den goda och den som syns. KRAM
Att aktivt GÖRA något och ta ställning är aldrig meningslöst. Jag är varken döpt, konfirmerad, gift i kyrkan eller sätter min tilltro till "någon däruppe". Så jag vet vad du menar. Det finns ingenting som heter orättvisa, men... det här är ändå just orättvist.
MS:en ska vi vinna över, på ett eller annat sätt. Och Vilja och/eller Klara kommer förr eller senare komma till just ER goda människor. De finns någonstans därute och kommer få det bästa tänkbara hem med kärlek i kubik!
Fingret är min bästa vän ibland, vi kan träna dem tillsammans om du vill?!
Kram till er//Helena
Ursäkta språket men fy fan vad livet kan vara orättvist. Skickar alla varma tankar jag har till er.
Fy sjutton. Livet är en massa smällar i ansiktet men det där kändes för grymt. Man kan ju säga att det är som mörkast nu osv, men det känns bara meningslöst.
Tidigare hade du väl kavlat upp ärmarna men nu kavlade du upp armarna. Det låter ju omöjligt men det låter som en utmaning mot livet som hittills varit så grymt. Jag hoppas verkligen att det vänder och den sista meningen tyder ju på att viljan att klara av det finns där
Peter - Jättehärligt för er att det känns så! Tack för dina tankar!
Tomas - Jag lär väl springa skiten ur den här kroppen om jag hämtar mig från detta ;). Finns det någon där uppe så är det en sadistisk jävel som jag inte vill ha mer att göra med!
Linda - Man får verkligen påminna sig själv då och då och ingen har sagt att det ska vara lätt. Nu tycker jag det räcker för min del men är ändå orolig för var detta ska sluta. Det verkar aldrig ta slut och att hoppas känns ganska meningslöst. Jag hittar säkert tillbaka snart men detta har satt sina spår...
Bawa - Tack för dina fina ord! Vet att du har haft det tufft och hoppas verkligen du kan få någon förklaring på dina symptom. 4år år är lång tid och nu måste dom väl ändå snart kunna dra lite slutsatser med din historik. Du har väl tillgång till Tomas Olsson som ska vara en av landets främsta inom området? Han borde väl kunna lista ut vad det är du lider av vid det här laget? Stå på dig!!!
Hanna - Dom där drömmarna har verkligen krossats många gånger nu och den här gången trodde jag verkligen det skulle gå vågen men allt krossades igen. Vet inte hur stark jag är men detta testar verkligen gränsen!
Tack för tipset om pulmicort! Har märkt att jag fått öka på nu då hostan blir värre.
Linn - Det var verkligen ledsamt att behöva skriva om det här. Hoppas jag snart kan hitta tillbaka och börja skriva om lite roliga saker. Kram!
Mikael - Förstår att du känner igen situationen! Det kommer säkert en bra lösning på detta men just nu känns allt väldigt långt bort och jag tar en dag i taget.
Andrej - Tack! Hoppas detta är botten och att det kan vända lite nu!
Annika - Tack! Det värmer!!! Kram!
Ingmarie - Låter hoppfullt att du kan se allt det där! :) Det känns ganska mörkt och tomt här men det ska nog vända snart hoppas jag. Kram!!!
Helena - Det känns bra att göra något aktivt och få ut lite aggressioner! Fingret funkar helt ok i dessa lägen! ;) Själv är jag döpt, konfirmerad och gift i kyrkan men nu är jag ur kyrkan och hoppas på bättre tider...
Sofie - Ha själv svurit massivs över detta så ös på med svordomar bara för detta var ett slag under bältet och jag har fått nog nu. Tack för dina tankar!
Johan - Ja, allting är uppkavlat här nu för det verkar inte finnas någon ände på skiten och jag är förbannad! Viljan finns där nog men det känns som jag gått i tusen bitar och det kommer ta tid att samla ihop allt...
Skicka en kommentar