23 okt. 2011

Markusloppet del 1

Tänkte jag skulle dela upp min berättelse från Markusloppet i två delar då det blev lite som två lopp i samma. Första delen tog jag mycket foto och sprang lugnt medan jag gjorde ett "Staffan-upplägg" där jag ökade sista två milen och gick samtidigt över till videobloggande. Det tar lite tid att få ihop det jag filmade så ni får hålla tillgodo med första halvan och lite bilder från detta häftiga lopp!


Uppställning vid 09:15 och genomgång av banan samt lite förhållningsregler och annat nyttigt att veta. Ganska kallt men jag känner mig laddad och i toppenform för vad som väntar.


Min "partner in crime" för dagen var Mikael som hade fått till en snygg nummerlapp och ställde upp trots att han haft ont i magen dagarna före. Jag var glad att han kom till start trots allt för vi brukar ha väldigt trevligt när vi springer ihop och loppet hade inte varit detsamma att springa ensam. Under 50km är det kanon med ett bra sällskap så man kan peppa varandra på vägen och man löser många världsliga problem under tiden. Tyvärr var inte magen mycket bättre men vi hoppades på det bästa och tog det ganska lugnt när starten gick.


Det där med att jag kände mig i toppform skulle visa sig vara fel när vi kom igång för mina vader var verkligen sega denna morgon trots två dagars löpvila. Det gjorde dock inget för vi tog det bara lugnt och höll oss ganska långt bak i fältet utan stress. När det gällde vaderna så behövde dom visst 20km uppvärmning innan dom ville springa men mer om det senare...


Vi körde på i lugnt och fint tempo vilket var väldigt skönt för omväxlings skull då jag kört hårt på alla lopp senaste tiden. Det var lite ovant med vätskeryggsäck och jag misströstade lite över att  inte valt vätskebältet istället, jag vande mig dock ganska snart och tänkte inte på att det satt något på ryggen förrän skiten började läcka vid 15km. Detta visste jag dock inte i detta skedet av loppet så vi sprang på och njöt av det fina vädret!


Vi träffade på trevliga Camilla som också fick pris för finaste nummerlapp.


Vi träffade på vänligt sinnade kossor som gärna ställde upp på ett foto.


Mikael trummade på fint trots magen och han var verkligen i sitt rätta element bland björkar och lera.


Han var även välmatchad och hade samma färg som dom orangea markeringarna på träden som Skåneleden är markerad med.


Någonstans vid 15km upptäcker jag att det finns en läcka i mitt vätskesystem (Osprey HydraForm 2L) vilket gör att jag blivit blöt och kall på ryggen och långt ner över ändan. Jag tror först att jag svettats mycket men det är lite väl mycket med tanke på att vi kört lugnt och fint hela tiden. Blev tvungen att stanna för att kolla läget och korken satt på bra men visst läckte det någonstans? Det var bara att hälla ut allt vatten och satsa på flaskan jag hade i hölstret på sidan. Jag misströstade inte över detta och vara ganska nöjd över att ha blivit lite lättare.


Vid 20km lossnade äntligen mina vader och jag kunde börja springa "på riktigt" vilket verkligen var en befrielse. Det gick lätt och fint ner till vändpunkten i Genarp där det fanns ett gottebord med lite allt möjligt.


Tyvärr har nu Mikael som kämpat på bra fått mer problem med magen och jag tror hans min långt bak i bilden säger det mesta, ni kan också se Markus "himself" i reflexväst till höger i bilden. Jag tyckte riktigt synd om Mikael och vi diskuterar olika möjligheter och scenarion om han skulle hänga med på andra halvan. Det fanns bilar vid vändningen som kunde ta honom tillbaka till starten men gav han sig ut igen kunde det bli en lång smärtsam vandring då det är ganska öde där ute. Tuffing som han är biter han ihop och vi ger oss iväg på andra halvan av loppet!


Medan Mikael kämpar på får jag någon typ av "runners high" och börjar fundera på hur galet det är att springa så här långt. Många hade varit nöjda halvvägs men vi vänder och fortsätter och den coola löparen vid min sida gnäller inte det minsta trots att han har det tufft. Vi är jättehäftiga!!!


Vid 30km stöter vi på lite publik som står och hejar vid sina bilar och nu får Mikael kasta in handduken.  Tur i oturen så ska en av killarna med bil köra till målet och Mikael får lift tillbaka. Samma snälla kille peppar mig med att jag inte har långt fram till ett helt gäng med löpare. 

Jag springer själv vidare och nu vaknar tävlingsskallen till liv! Dags att plocka lite placeringar samtidigt som jag börjar videoblogga! Lite udda val av premiär för videoblogg men jag hade ju ingen att prata med så jag fick hålla låda själv istället.

  

Jag hoppas kunna få ihop lite rörliga bilder till del 2 av Markusloppet, fortsättning följer....

9 kommentarer:

Jonna sa...

WOW, det ser ju urcoolt ut! Så himla spännande. Jag sprang ett liknande lopp (Vansbro terrängmarathon) i somras, 23 km, det är riktigt riktigt tufft att springa i sådan terräng...

Thomas sa...

Vilken härlig historia!
Ser fram emot fortsättningen :-)

Anna (Orka mera) sa...

Spännande läsning! Väntar med spänning på fortsättningen!

Jenny sa...

Är ni inte rädda att halka i den terrängen? Tjng

Daniel sa...

Jonna - Har hört en massa gott om det loppet och min vän Mikael här i inlägget sprang det också i somras. Kanske vore något för mig? :)

Thomas - Fortsättningen kommer snart ;)

Anna - Du behöver inte vänta så länge ;)

Jenny - Jo! Speciellt när benen blir trötta måste man vara extra försiktig. Bara skor underlättar men man måste läsa underlaget hela tiden, det är också det roliga med att springa i terräng ;)

Suzan sa...

härliga bilder!

Daniel sa...

Så roligt att du gillar mina bilder Suzan! :D

Anonym sa...

Härligt reportage, Daniel och bilderna visar banan från sin bästa sida :-)

Ses nästa år!
/ markus

Daniel sa...

Visst ses vi nästa år och tack för i år! Vilket skönt lopp!!! :)