7 nov. 2011

När får man pusta ut?


Morgonens styrkepass var riktigt tungt och jag fick köra lätta vikter för att orka med hela vägen. Kanske var det gårdagens långpass som satt kvar eller så var det gårdagens dos av bromsmedicin eller kanske mina dåliga blodvärden? Jag valde att inte tänka för mycket på det och gjorde vad jag skulle...

Det är definitivt något som inte stämmer i min kropp just nu och kanske har jag underskattat problemet? På eftermiddagen väntade läkarbesök för att få lite mer klarhet kring vad som felar mig. Provsvaren var inte vad jag hoppats på och tydligen blir mina blodvärden sämre och jag "läcker" vilket gör att det blir fortsatt utredning kring detta. Det är ingen katastrof men en remiss är skickad till sjukhuset där man ska gå in i mig med någon kamera för att se vad som felar. Känns väldigt bekymersamt och jag behöver verkligen inte detta nu när allt ställs på sin spets.

Det verkar inte finnas något ände på all skit man kan råka ut för och jag kan tycka att jag redan fått min kvot av skitsaker. Så fort jag känner att jag kan pusta ut lite så kommer något nytt att bekymra sig för och det känns inte alls rättvist i nuläget! Hur jag än gör verkar jag ju hamna på sjukhuset trots att jag gör allt i min makt för att inte hamna där!

Jag ska inte måla fan på väggen i onödan och det är bra att dom tar mitt problem på allvar. Det behöver inte vara något allvarligt även om det bekymrar mig. Min läkare gjorde också ännu en hälsoundersökning angående adoptionen och den gick bra trots allt. Som hon sa så är det lite speciellt med mig för det ser inte bra ut på pappret med MS, hypotyreos och astma men jag är trots allt väldigt frisk vilket kändes fint att höra! Skönt också att fått gjort denna undersökningen och nu väntar bara det kinesiska läkarintyget som ska göras i början på nästa år.

Jag är väldigt "härdad" vid det här laget och blir inte förvånad längre även om det inte är kul att heta Daniel alltid. Det brukar bli bra i slutändan och förhoppningvis kan jag skratta åt denna cirkusen när detta stålbadet är över. Dagen har också innehållit en del spännande och roliga saker så allt har inte varit pest och pina!

6 kommentarer:

Andrej sa...

Jag fattar inte riktigt vad astma har med din adoption att göra? Varför skall det vara svårare för en astmatiker att adoptera barn?
Jag tycker att du skall ha all respekt för det du gör med ditt liv - jag har sällan läst om någon som är så extremt fokuserad på att "spela med de kort man har fått i given".

Anne sa...

Det är klart att du blir frustrerad, ledsen och orolig, Daniel, herregud, du har verkligen fått mer än din beskärda del och har din fulla rätt att skrika på lite rättvisa! nu funkar det ju inte riktigt så att man kan förtjäna vare sig hälsa eller ohälsa, men man kan ju tycka att det är dags att du får utdelning på allt slit och all kämpaglöd. nån ände på all skit får det faktiskt vara, precis som du skriver!

jag blir glad att se att du "vågar" använda dig av bloggen som lite av en kanal i de tuffa stunderna - du är enastående i all din optimism och krigaranda men det är fint att få dela även en smula av det andra också, för det ger oss som läsare en möjlighet att få återgälda lite av all inspiration och pepp som du ger ut.

hejar på dig av hela mitt hjärta! kramar

Pernille sa...

Varje gång jag tycker att jag har lite motgång i livet så tänker jag på dig. Varje gång jag låter min astma eller mina dåliga leder stoppa mig i träningen så tänker jag "vad skulle Daniel ha gjort? Just det, tagit fighten. Så det gör jag". Du är oerhört inspirerande och det är rätt skönt att du är mänsklig ibland och vågar berätta om det som är mindre bra. Jag önskar er all lycka och håller tummarna för att både hälsan och adoptionen går åt rätt håll!

Löpning & Livet sa...

Väldigt ofta undrar jag varför livet är så otroligt orättvist? och orättvisor är verkligen det värsta jag vet, små som stora. Du är en sån kämpe och är verkligen värd att få vara frisk!

mikael sa...

Skickar lite extra styrka härifrån.
Du ska veta att det gör ont i själen att läsa detta. Jag vet hur ont längtan kan göra.

Vi tänker på er

Daniel sa...

Andrej - Alla diagnoser och såkommor som man medicinerar mot ska vara med och jag tar Bricanyl vid behov tyvärr :( Vad dom sedan drar för slutsatser av detta vet jag inte men desto mindre saker på pappret destom bättre är det. Just asman är inget som oroar mig.

Anne - Tack för pepp och värmande ord!!! Bloggen är verkligen en bra ventil och det är så fint att få en massa feedback från era läsare. Kram tillbaka!

Pernille - Visst är jag mänsklig! ;) Jag är bara jag och gör det jag gör men det är roligt att höra att jag inspirerar med min inställning :) Tack för tummarna!!! Det kommer gå bra detta!

Andréa - Jag kämpar på här och egentligen är det nog inte så orättvist men nu under utredningen är det extra tufft att ta mer skit. Den får gärna vänta tills detta stålbadet är över!

Mikael - Tack! Längtan är jobbigt och det är också därför allt blir så laddat nu! Ser jag på helheten så ser det fortfarande riktigt bra ut och det är så jag ska forstätta se på det!