22 dec. 2011

Välkommen hit!

Efter dokumentären om mig i söndags har trafiken på min blogg ökat och jag vill önska eventuella nya läsare varmt välkomna hit till min lilla blogg. Jag vill också tacka alla som länkat hit och skrivit en massa fint som värmer så! Katarina , Olov, Petra, Lars, Miranda, Sara, Andréa, Therese, Ingmarie, Sofie ....Tack! (Har jag missat någon så hojta till!)

Efter programmet har jag också fått några frågor om tider och om jag verkligen fixade 3:30 på New York Marathon som var mitt mål. Nej jag fixade inte målet och kom in på 3:38 men tog revansch ett halvår efter på Stockholm Marathon där jag krossade den tiden och kom in på 3:12.


Min snabba, starka och lätta vän Staffan som jag sprang det loppet med länkade också hit från en intressant tråd på jogg.se där jag och min ms dök upp i samband med dokumentären. Tack för din fina kommentar där! Intressant med signaturen "Micke" som vet hur tävlingen slutar och tveklöst hade tacklat en ms diagnos med att skjuta skallen av sig.

Jag vet vad den här sjukdomen kan ställa till med men vi är trots allt många som mår bra med vår sjukdom, unga som gamla och vår framtid behöver inte vara mer oviss än någon annans! Vi lever alla med risker och ingen vet hur tävlingen slutar!

5 kommentarer:

Ingmarie sa...

Så sant... Vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Det finns ju INGEN som på morgonen tänker att "hm, kanske jag skulle vara med om en bilolycka i dag" eller "om jag kanske skulle få en stroke i dag"...
Ändå händer det.
VARJE dag. Flera gånger dessutom...

Anonym sa...

Underbar bild! Blir glad ända in i själen och minns mina egna målgångar när jag har känt precis så!

Erik sa...

Instämmer med alla (tror jag). En bra gjord dokumentär om en modig, fokuserad och lite galen påg.
Tack för att du finns, Daniel! Världen är en roligare plats tack vare dig.

Erik sa...

Jag brukar också tänka att 99% av de saker vi oroar oss för aldrig inträffar. Så varför oroa sig :)

Daniel sa...

Ingmarie - Javisst! Varför gå och oroa sig liksom? Visst har jag en extra ryggsäck men den behöver inte vara tyngre än att jag orkar bära den! ;)

trottibenen - Den där känslan är grym! Härligt att du också fått uppleva den! :)

Erik - Vad roligt att du gillade den och tack för fina ord! Det där med att oroa sig är vi nog alla mästare på .... hehe! ;) Som jag sa i radion så försöker jag inte lägga för mycket energi på det då det finns en risk att man sitter där som ett fån på gamla dagar och allt det hemska man oroat sig för hela livet har aldrig inträffat. Inte kul det heller så det är nog bäst att bara köra på! Livet behöver inte heller vara perfekt, huvudsaken är att man lever det! ;)