24 feb. 2012

Hjärnspöken


Jag fortsätter stångas med mina hjärnspöken och gör mitt bästa för att inte oron ska ta för mycket energi. Man brukar ju säga att man inte ska oroa sig i onödan och det tycker jag oftast att jag inte gör. Jag känner mig dock väldigt otursförföljd och ofta har jag fog för mig oro. Kan saker jävlas med mig så gör dom det men jag vet också att jag kommer ut starkare på andra sidan och att motgångar kan föra något gott med sig när dimman lättnar. Att tänka så här brukar hjälpa mig när jag har det jobbigt.

Jag hoppades verkligen att proverna till det kinesiska läkarintyget jag gjorde förra veckan skulle vara bra. Naturligtvis strulade mina blodvärden vilket gör att jag måste in på en ny provtagning om någon vecka. Ni som hängt med här på bloggen vet nog att jag har haft problem med detta förr och är under utredning. Lite surt bara att inte värdena kunde vara bra just nu och det känns fortfarande som en ganska tuff uppförsbacke.

Fördelen med uppförsbacke är att man inte behöver någon bromspedal så jag gasar på friskt och humöret är betydligt bättre än förra veckan. Träningen går fint och jag har sprungit runt med horn i pannan hela veckan med mål att ge det här skitkroppen en ordentlig omgång.....och veckan är inte slut än!!!

10 kommentarer:

Thomas sa...

Härligt att du har hittat geisten igen Daniel.
Jag förstår din frustration...!

Anna (Orka mera) sa...

Ut med hornen och kriga tillbaka. Precis som du alltid gör! Det kommer fixa sig till slut!!

Suzan sa...

Tänker på er!

Anonym sa...

Någon sa till mig i höstas "är det någon som klarar av att få den skiten så är det du." Klen tröst tyckte jag men fick förklaringen "vissa människor är som sånna där små leksaksdockor med en tyngd längst ner som reser sig hur många gånger de än knuffas kull. Det beror på att självkänsla, trygghet och fighting spirit sitter djupt där nere där den skall, väl förankrad."
Känner dig inte Daniel men du tycks vara en kille med tyngden på rätt ställe i kroppen. - Men sjösjuk kan man ju lätt bli ändå när det gungar förmycket ;)!
/Monika

Västgötskan sa...

Hoppas verkligen att du får bättre värden nästa gång. Håller alla tumma och tår. ♥

Johan sa...

Känner tyvärr igen den där känslan av att kan det strula så gör det det. Vet också att det just bara är en känsla. :-)
Oavsett så hoppas jag och håller tummarna! :-)
Imorgon blir det Boket, då får du visa hur du ger kroppen en ordentlig omgång. ;)

Ingmarie sa...

haha. Jag kan se hur du springer omkring där i Skåneland med hornen ute och rök ur öronen!
men vad du än gör så kriga inte mot din kropp! Den är guld värd och din bästa vän!

Daniel sa...

Thomas - Gnistan är väl inte helt tillbaka men mitt "jävlaranamma" finns här ;)

Anna - Det brukar funka att kriga tillbaka för min del....hoppas på det denna gången också! :)

Suzan - Tack!!!

Monika - Oh vad bra skrivet!!! Tack för det och hoppas allt är ok med dig! Sjösjuk är inget kul men till sist slutar det väl gunga? ;)

Västgötskan - Boostar mig med lite extra bra kost när det gäller järn och hoppas det ska göra på sig nästa gång. Tack för tummarna!

Johan - Klokt skrivet! Det är bara en känsla men ibland känns det ändå som allt bara bestämt sig för att jävlas med en.
Trevligt pass vi fick idag och bra kutat i skogen!

Ingmarie - Det var längesedan jag såg min kropp som min bästa vän men jag tror ändå min inställning funkar för mig på något sätt. Jag vet att jag inte ska kriga mot den på fel sätt! Det är ändå bättre att springa skiten ur den än att gå ut och supa skallen i bitar när allt inte går ens väg ;)

Ingmarie sa...

Absolut! Men jag tror att det är bättre att kriga mot sjukdomen. Kroppen och löpningen är med dig och hjälper dig. :-)

Daniel sa...

Kloka ord som jag verkligen ska tänka på! Tack!