28 maj 2012

Väntan

Alla våra adoptionspapper är nu iväg vilket är väldigt skönt och nu är det bara att vänta på ett spännande samtal. När det gäller väntan så har Kina väldigt lång väntetid och i brevet vi fick idag från vår organisation stod lite om detta. Kina har minst 5 års väntetid som även kan bli längre medan man väntar och jag höll på att tappa hakan när jag läste detta fast att jag redan visste att det var lång väntetid.


Det ska också tilläggas att utredningen vi nu gjort hos socialförvaltningen, för att få vårt medgivande att adoptera ett barn, bara är giltig i 2 år!!! Ska man vänta i 5 år eller mer blir det några utredningar till på vägen. Alltså måste man göra om hela processen vi nu gjort under sommar, höst och vinter för att utreda att våra förutsättningar inte har förändrats.

Om någon nu blev orolig så kommer inte vi behöva vänta så länge men det finns dom som går igenom allt detta för att få adoptera ett barn från Kina. Är man inställd på detta från början kanske det inte är så farligt men i dagsläget skulle jag aldrig klara vänta 5 år ytterligare plus att jag måste gå igenom utredningsproceduren några gånger till under tiden. Det har varit en intressant och nyttig utredning men en gång känns tillräckligt för mig och jag beundrar dom som har styrkan att orka hålla på med detta under så pass lång tid.

När vi valde land för att adoptera så inriktade vi oss på länder som kunde vara öppna för min ms diagnos då vissa länder säger blank nej till allvarliga kroniska sjukdomar. Dom länder som kunde tänkas möjliga för oss var Colombia, Indien och Kina. Av dessa tre länder så kände vi starkast för Kina och när vi läste på mer om landet och dess adoptionsprocess så upptäckte vi det här med "special needs" som vi tyckte kändes helt rätt för oss. Vi har skrivit lite mer om hur vi tänker i ett tidigare inlägg.

Det är verkligen viktigt att man läser på om varje land när man ska adoptera för det kan skilja sig väldigt mycket mellan länderna. I Kenya måste exempelvis båda föräldrarna bo med barnet i Kenya i 9 månader innan man åker hem tillsammans. I Kina spenderar man däremot två veckor innan man åker hem.

I Kina har ca 85% av alla adoptivbarn någon typ av "special need" vilket gör att väntetiden för "friska" barn blir väldigt lång som jag beskrev ovan. För "special needs" är det 3-6 månaders handläggningstid och det är i detta läget vi är nu. Alla barn som kom från Kina under 2011 via vår organisation hade någon typ av speciellt behov och jag tror det kommer vara detsamma under 2012 varav ett av barnen kommer vara vårt. Nu är det bara att vänta!

6 kommentarer:

Elin sa...

Det är som sagt så otroligt spännande och jag och Andreas pratar ofta om hur imponerade vi är över dig och Sofie som har orkat gå igenom allt detta. Jag kan ju lugnt säga att ni ger mig styrka de perioder då jag har det lite extra jobbigt med ögonen, för ni har bevisat att allt går bara man vill, oavsett om man har en sjukdom/ett handikapp. Jag brukar tänka att har ni klarat allt detta så är mina hinder småpotatis i jämförelse, och så ViPs så har jag klarat dem! Tack för inspirationen! YOU ROCK!!

Jonna sa...

så spännande!!!

Läste om Köpenhamn, grattis till en fin tid trots att det det inte gick exakt som du önskade. Hur upplevde du arrangemanget jmf med t.ex. Sthlm? Jag har ju också sprungit de bägge.

Daniel sa...

Elin - Härligt att ha med dig på vår resa och stort tack för fina ord som värmer. Kul att vi kan inspirera! Den här adoptionsresan är tuff på vissa sätt men samtidigt väldigt spännande och rolig. Vi vet ju precis varför vi går igenom detta och det kommer vara såååå mycket värt det! :) Kram!

Jonna - Tack!
Jämfört med Sthlm så var Kph bättre på alla sätt och vis. Båda marorona tyckte jag funkade bra som arrangemang men Kph hade det där lilla extra och det blev mer personligt på något vis. Publiken var bättre och även banan var betydligt mysigare med lite smala gränder och annat där det blev bra tryck med publiken. Det kändes också som arrangörerna gjorde mycket för just publiken och det hela blev mer av en folkfest än i Sthlm. Ska jag satsa på marathon igen kommer jag välja Kph före Sthlm.

mikael sa...

Samma resa måste man göra om ifall vi skulle vilja ha ett syskon.
Vi har ställt oss i kö igen men vet inte om vi har möjlighet eller ens vill ha ett till barn.
Det är kostnaden och dessutom behöver vi ett större boende. Vad ska vi välja? Måste vi välja?

Hela summan slutade på närmare 250 000 men definitivt värt varenda krona!

Västgötskan sa...

Herregud... Man blir alldeles stum. Av både smått chock och samtidigt beundran över alla som orkar gå igenom allt vad en adoption innebär.

Själv är man ju nästan van att det bara är att "SKAFFA" barn... Önskar att det hade vore så enkelt för alla kärleksfulla (framtida) föräldrar där ute! :-(

Kram!

Daniel sa...

Mikael - Det är inte alltid lätt det här och det finns mycket att tänka på. Kul att ni funderar på att adoptera ett syskon. Tror jag har läst att det går lite lättare att adoptera från Colombia om man redan gjort det en gång...jag kan ha fel ;)

Västgötskan - Visst är det en lång väg men det är för barnets bästa och det finns en anledning till allt när man sätter sig in i det.
Vissa bara bestämmer sig för att skaffa barn så blir det så 9 månader senare. Vi som går igenom adoptionsprocessen får också vara med om något häftigt även om det tar lite längre tid ;)

Kram!