Igång

Idag var jag inne på sjukhuset för att ta en första dos av den nya bromsmedicinen jag nu ska få testa. Det finns lite andra saker att tänka på med denna som jag inte behövde ta så stor hänsyn till med min gamla. Genomgången tog över en timme och min ms-sköterska gick igenom allt noggrant och bra.

Eftersom jag nu ska sticka mig varje dag är det extra viktigt att rotera injektionsställena och föra dagbok över det så allt bli rätt. Man har tagit fram "mallar" att lägga på dom olika stickvänliga områdena på kroppen med totalt 28 olika stickställen. Väldigt fint och jag förstår att det är viktigt att rotera! Nu ska jag också lära mig konststycket att sticka mig själv i ändan vilket kommer bli spännande att se hur det går!

Min nya broms är också kylvara till skillnad från min gamla vilket gör att det finns lite saker att ta hänsyn till där också. Jag har fått en fin kylväska och lite annat praktiskt som kan vara bra när jag ska resa med medicinen och allt känns väldigt genomtänkt. 

Jag blev också informerad om en biverkning som jag inte hade koll på som lät lite läskigt, speciellt om man inte vet om det. Tydligen kan det hända att man får hjärtklappning, andningspåverkan och oroskänsla direkt efter en injektion. Det är väldigt ovanligt men det kan hända närsomhelst vid en injektion även om man tagit medicinen under flera år. Jag tyckte det var bra att hon sa detta så jag inte får panik ifall det skulle hända, jag har tillräckligt stor respekt för dom här medicinerna som det är!

Det var dock inte utan viss nervositet jag tog min första dos i magen inför min ms-sköterska medan jag spänt väntade på hur kroppen skulle reagera. Först kändes inget alls men efter något minut kändes det som om man fått chili i ett sår och det började brännas. Det stegrade lite för att sedan stanna upp och efter ca 10min var det borta igen. Nu framåt kvällen ser allt bra ut och det är bara lite ömt där jag stack mig, jag har också mått bra under hela dagen utan att känna av något från medicinen.

Imorgon bitti ska jag ta nästa dos och min sköterska kommer ringa mig och kolla så att allt funkar. Hon var väldigt noga med att jag hade bra backning fall det skulle vara något vilket känns väldigt tryggt. Det känns överlag bra och hoppfullt med nya medicinen även om jag inte är på så bra humör just nu.

Jag känner mig alltid väldigt sjuk när jag håller på med sådant här och det blir så uppenbart att jag är allvarligt sjuk vilket inte är kul. Idag fick jag också fylla i lite uppgifter till ms-registret om hur jag mådde och vilka problem jag har med min sjukdom. Nu har jag inga problem men när jag ser alla dom där frågorna inser jag att mitt liv kunde sett väldigt annorlunda ut. Jag blir också varse om det stora målet med min träning som är att ge den här sjukdomen en match på alla sätt och vis och där ger jag mig aldrig!