19 aug. 2012

Det närmar sig tävling

Jag har inte skrivet mycket om träning på ett tag men jag tränar på och det går väl helt ok. I onsdags körde jag ett lättare pass på 12,5km för att få igång kroppen efter Ångaloppet förra helgen. Kroppen kändes bra och i torsdags blev det därför mera löpning då jag sprang 14km där jag slängde in en tröskel på 8km. Lite trötta ben men annars bra känsla även om inte min uthållighet är den bästa just nu.

Sedan tog jag en vilodag på det och igår körde jag ett långpass på 20km. Känslan var väl inte den bästa vilket berodde på värmen och att jag klantade mig eftersom jag inte tog med någon vätska trots att det var så varmt. Jag var grymt törstig på slutet och lärde mig en läxa att alltid ta med vätska när tempen är 25 grader eller mer.

Nu väntar tävling nästa lördag och då ska både jag och Sofie springa Trelleborgsloppet.  Till skillnad från min sommarträning så har Sofies träning varit riktigt lyckad och hon ska försöka sätta pers och springa under 55min på milen. Hon är dock väldigt nervös inför loppet men jag är övertygad om att det kommer gå kanon och hon sett stark ut hela sommaren. Lite mental styrketräning innan loppet och tiden kommer sitta där!

För egen del så är jag fortfarande ur form och är egentligen inte speciellt tävlingssugen, Trelleborgsloppet är dock speciellt för mig på många sätt. Det är den första tävlingen jag ställde upp i när jag började löpträna på sommaren 2008 och jag har sprungit det varje år sedan dess. Det är också på hemmaplan och det är min klubb som arrangerar så många känner mig vilket gör det extra roligt att springa runt på stadens gator.

Sedan känns det grymt att springa det här loppet då det går runt sjukhuset jag låg inne på när jag fick min diagnos. Tre gånger springer man förbi stället och jag brukar slänga några blickar upp mot "mitt rum" där jag hoppas slippa övernatta på fler gånger.

Det är svårt att beskriva känslan att springa förbi där nu när det gått ett tag och det är alltid samma sköna kick när jag tänker på hur det var då och hur det är nu. Då trodde jag nästan det var ute med mig innan jag fick reda på vad som felade och nu är allt bara toppen trots att det såg väldigt mörkt ut då.

In i kaklet under förra årets lopp!

Förra året krossade jag också allt när jag på min födelsedag gjorde sub 37 med minsta möjliga marginal. Jag kom in på 36:59 och jag tror aldrig jag kommer kunna springa så här fort igen. Jag kommer ändå maxa nästa lördag och även om jag inte är tävlingssugen så vill jag definitivt inte missa detta loppet!


4 kommentarer:

mikael sa...

Tänker att du alltid är god för sub 37 :)
Själv har jag haft lite otur med mina senaste tävlingar. Magknip på ett lopp och bara 9,77 km (enligt min Garmin) på loppet efter. Sprang på 36.04 då så sub 37 borde jag fixa till nästa lopp i Borås.
Har tränat bra under hela sommaren men det är på tävling

Så kul att läsa om allt det positiva som händer på adoptionsfronten.

När det gäller din sjukdom så vet jag inte vad jag ska skriva. Från en som inte vet nåt om sjukdomen tänker jag att bromsmedicin behövs? Men du mår jättedåligt av den vilket känns jsom ett moment 22?

Kicki sa...

Är helt övertygad om att du kommer komma under sub 37 igen. Med den instälningen som du har så är det inga problem, även om det kanske inte blir just nu på lördag.
Lycka till och hoppas att jag träffar både dig och Sofie innan start :)

Kram

Sofia B sa...

Ser fram emot att att heja fram er alla!

Daniel sa...

Mikael - Du har som alltid höga tankar om mig! ;)
Man vet inte om bromsmedicin behövs men på sikt borde den vara bra för mig. Jag har en plan och har inte gett upp hoppet om den än. Ska träffa en läkare nästa vecka och diskutera lite med.
Du har och har haft en grym utveckling! Sub 37 kommer sitta där! Lycka till i Borås!

Kicki - Precis som förra året så ses vi innan loppet! :) Kul att du tror på mig! Kram!

Sofia - Hoppas du kan få vara med nästa år! Vi ses på lördag!