9 aug. 2012

Ensam på gymmet


I tisdags körde jag första styrkepasset efter mitt korta träningsuppehåll men vågade inte dra på fullt ut. Idag var jag tillbaka och idag vågade jag mig på att maxa i övningarna igen. Så jäkla skönt och kroppen svarade bättre än på länge. Ovanpå allt hade jag också gymmet för mig själv under en hel timme vilket gjorde att jag kunde hoppa fritt mellan övningarna och möblera om bäst jag ville utan att ställa till det för någon. Det enda som saknades var en stor fet stereo att dunka på med men min iPhone fick duga!



Det måhända att jag inte är så snabb i löparskorna just nu men jag har nog aldrig varit starkare än vad jag är och jag trivs riktigt bra med detta. Mina 78kg på 182cm är lite väl mycket för en långdistanslöpare men det skiter jag i för jag mår kanon med min kropp just nu. Mitt huvuskaliga mål är att få min sjukdom att vantrivas i min kropp och önska att den aldrig satt sin fot där. Detta är helt rätt medicin och jag är övertygad om att en 10kg lättare Daniel inte hade mått lika bra!



4 kommentarer:

Johan sa...

Samma sits som mig då. :-)
Jag får alltid höra att jag är så smal. Berättar då att jag väger 82kg, ingen som tror mig.... Jag är 185cm lång.
Visst är det gött att få leka ostört på gymmet?! :-)

Daniel sa...

Vi är nästan överviktiga om man kollar på BMI. ;)
Var tvungen att fylla i BMI till Kina när det gäller adoptionen ...konstig skala den där ...fast Kina är generösa och tillåter BMI på max 40 så jag kan bygga på tills jag kommer upp i lite över 125kg! Woohhaaa!!! :)))

Johan sa...

Max 40!! Ja då var det lugnt. :)
Mitt ligger på 24. Brukar få stopp på "Du är för smal" diskussionen. :)

Daniel sa...

Visst var det lugnt! ;)