8 okt. 2012

Lägga ner bloggen?


Jag har funderingar på att lägga ner min blogg efter att vi har varit i Kina då det känns naturligt på något sätt. Min lilla blogg startade jag egentligen som en träningsdagbok inför New York Marathon 2009 och hade från början inte tänkt skriva mer efter det. Nu har det blivit nästan 1400 inlägg om både träning och annat vilket också varit roligt att skriva om. Att sluta blogga efter Kina och dessutom ännu ett marathon i New York känns därför ganska naturligt.

Jag funderar också på hur mycket man ska lägga ut om sig själv på nätet då det är så "öppet". Från början var det inte så många som läste min blogg men nu är det desto fler och frågan är hur mycket man vill lägga ut om sig själv. Jag gillar att skriva om personliga saker men känner att jag under senaste tiden hållt igen lite då jag inte vet vem som läser här. Här är inte många som kommenterar jämfört med hur många som läser och det känns lite konstigt på något sätt. Nu när vi dessutom blir en till i familjen så känner jag att jag måste hålla igen ännu mer då jag har ett annat ansvar.

Jag vet exempelvis att många lägger ut bilder på sina barn på nätet och vissa fullkomligt sprutar ut foton av sina barn på bloggar och andra sociala medier. Det är upp till dom men jag funderar mycket över vad barnen kommer tycka om detta i framtiden, just att dom ligger uppe på nätet i alla möjliga situationer. Hur skulle jag själv reagera om jag upptäckt att mina föräldrar lagt ut en massa bilder på mig utan att fråga? Jag kanske är gammalmodig men detta är också en anledning till att jag funderar på att lägga ner bloggen.

Jag vill ju gärna skriva om allt men jag får naturligtvis fundera mera kring detta och över hur mycket jag kan tillåta mig själv att lägga ut. Annars är alternativet att bara ha bloggen som en träningsdagbok igen och det blir väldigt tråkigt tycker jag, då får det vara....   Vad tycker ni?


29 kommentarer:

Peter sa...

Hej
Jag har precis som du funderat på det här med barn. Jag har kommit fram till att de som läser min blogg inte är så många och jag har dessutom lagt bloggen på egen domän så att bilderna inte läggs på någon annans sida. Nu är det ju ingen garanti för det är enkelt att sno bilder. Sedan lägger jag i alla fall inte ut bilder som kan uppfattas som stötande. Kommer troligtvis att publicera mindre bilder av henne framöver.

Men det finns många som läser din blogg och uppskattar den.
Du kan låta bli att visa bilder på barnet eller så visar du inte ansiktet.

Ja det finns säkert många sätt men du ska göra på ett sätt som du känner är ok.

Lycka till med allt nu.

Unknown sa...

Jag tycker nog att man ska låta bli att lägga ut bilder på sina barn. Iaf så länge dem är små. Desamma gäller dem som har FB. Ibland lägger man upp en profilbild på sitt barn, hund eller katt. Är det inte meningen att man ska lägga upp en bild på sig själv så att vänner hittar en om dem söker på ditt namn. Fortsätt gärna ditt träningsbloggande för det inspirerar verkligen.

Morgan sa...

Jag är en av många som gärna läser men sällan kommenterar. Trots att jag tycker att din blogg är mycket läsvärd, håller jag med om ditt resonemang och argumenten för att lägga ner bloggen. Det känns som att cirkeln blir sluten, och det är fint att avsluta något när man samtidigt inleder något nytt.

Staffan sa...

Jag tänker inte tala om för dig vad du ska göra, du kommer att fatta rätt beslut själv och jag håller med det som Morgan säger, det vore en logisk slutpunkt att börja och sluta med New York.

Det vore dock extremt tråkigt om du slutade då jag följt din blogg länge och hämtat mycket inspiration härifrån eftersom vi också följts åt på ett ungefär resultatmässigt. Det känns som om vi känner varandra riktigt väl trots att vi faktiskt bara träffats en gång!

Sedan tror jag det går att hitta en medelväg vad gäller att vara personlig utan att vara privat, vad gäller t ex bilder på barn. På sociala medier är det lätt och jag håller med om att många "överdoserar" bloggar och FB och annat med bilder på barn som kanske i ett senare skede inte vill synas där.

Jag gödslar inte med bilder på barnen och de större barnen (ner till sexåringen frågar jag om lov innan jag lägger ut några bilder. Tvååringen kan naturligtvis inte svara på det men hon är med i så ringa omfattning på bild att det knappast kan spelar någon roll.

På ett sätt blir ju bloggen ännu mera intressant om du väljer att fortsätta och kombinera småbarnstillvaro med målinriktad träning. Du har många olika läsare gissar jag, fler än vanligt på en träningsblogg, MS-patienter, ofrivilligt barnlösa, löpare som hämtar inspiration härifrån.

Väljer du att sluta kanske det inte är otroligt att du ganska snart saknar skrivandet och kontakten med läsare och väljer att starta upp igen, med ett nytt fokus?

Henali sa...

Jag har läst här några gånger och tycker såklart det vore synd om du la ner bloggen. Bloggen är inspirerande inlägg och fina bilder (det är man inte bortskämd med på träningsbloggar).

Jag har stor erfarenhet av publicering på nätet och den stora massan skulle aldrig ens få för sig att kommentera. Men det betyder inte automatiskt att de inte gillar innehållet eller är ondskefulla.

Men om du känner att bloggen tar mer kraft än den ger så är det såklart inte värt det. Och det vet bara du.

(Och vill du bara skriva för familj och vänner så kan du ställa in så bara de ser den.)

Helena sa...

Åh vad svårt. Såklart vill vi att du ska fortsätta, MEN det kommer att ta mycket tid med en ny liten familjemedlem, mer än ni någonsin kan ana... Och då tycker jag att du ska lägga fullt fokus på den! Och som någon så klokt sade, cirkeln är sluten, på ett mycket vackert sätt.
Jag är så glad att jag fått förmånen att lära känna dig och Sofie och det tackar jag ett socialt medie för. Vi kommer höras och ses ändå, om inte förr så senare.

Megakram Helena

anneliten sa...

Själv är jag väldigt försiktig med vad jag skriver så fort det inte bara handlar om mig. Vänner, barn och make kan möjligen omnämnas, men väldigt försiktigt. Bloggen är i sor utsträckning en ego-grej :-) Jag tycker du balanserat utmärkt hittills, och skulle inte förvänta mig massor av barnbilder från dig faktiskt. Jag förstår helt och fullt om du vill fokusera på annat förstås. Men jag och många andra kommer att sakna dig om det blir så.

Eva D sa...

Förstår precis hur du tänker. Jag har läst din blogg sista månaderna då jag hittade den via MS-portalen. Tycker att det vore tråkigt om du slutade eftersom det du skriver om berör många som Staffan här ovan sa. Du skriver ju så himla bra och jag tror nog du kan balansera det så att du inte lämnar ut mer än du vill. barnen ska man naturligtvis vara varsam med, men man behöver ju inte skriva om allt och inte heller vräka på med bilder. Hoppas du hittar en bra balans. Jag som själv har adopterat t.ex. är ju jättenyfiken på hur det går!!! Kram

MagnusN sa...

Förstår vad du menar. Är också restriktiv med att lägga ut bilder av barnen samt för mycket personlig info. Dock tror jag inte våra barn kommer tycka det är speciellt konstigt i framtiden då de har en helt annan syn på integritet än oss "gamlingar" :)

Västgötskan sa...

NEJ!! :-(
Älskar att läsa din blogg. Både om ditt liv och din träning. Inte sluta skriva... Ok? ;-))

Kram M

Västgötskan sa...

PS. Håller med om barn och sociala medier. Jag lägger aldrig ut foton på mina barn. Tycker de ska få välja det själva när de själva blir tonåringar/vuxna i så fall.

Anonym sa...

Halloj!
Det vore väldigt tråkigt om du slutade blogga - jag gillar mixen av träning, sjukdom och resten av livet; det gör den mer levande MEN förmodligen kommer du inte ha lika mycket tid framöver! ;-)
Prioriteringana kommer förmodligen att ändras lite! *ler*

Gör det du känns bäst för dig, eller det förstår jag ju att du såklart väljer. Du är en inspiration på många sätt och kommer att bli saknad om du slutar!
Jag fortsätter gärna och följer din träning och forskning!

MVH
Hanna

(Och inga bilder på barn, en hand eller suddig bild funkar ju såklart)

Kicki sa...

Tycker såklart att det vore tråkigt om du slutade att blogga.
Men förstår samtidigt också varför du funderar på det.
Ett alternativ kan vara att låsa bloggen, så att bara dom du vill skall kunna läsa den.

Hoppas såklart att du kommer att fortsätta, men gör det som känns bäst för dig.

Kram

BoelMaria sa...

Gillar att läsa din blogg, men är dålig på att kommentera. Tycker att det är spännande att läsa om din träning och om er adoptionsresa. Och skulle sakna dina inlägg i blogg-världen. Men som många redan har skrivit; det är ju ditt val. Och fundera på vad DU har bloggen till. Själv bloggar jag mest för att hålla koll på min egen träning - om andra läser, blir inspirerade och kommenterar är det en bonus.

Ingmarie sa...

Tycker, och vill av helt egoistiska själ, du ska fortsätta! Du kan vara personlig utan att vara privat. Och du väljer ju helt själv vad du vill både skriva om och visa. :-)
Men det viktigaste är att det känns rätt för dig såklart. :-)

Johan sa...

Vore tråkigt att inte få fortsätta att läsa om din fantastiska träningsresa, men förstår till 100% om det blir annat fokus med en ny familjemedlem. Du skall bara veta att dina tankar och ord inspirerar väldigt många, bland annat mig.

Anonym sa...

Jag tillhör en av dem som inte kommenterar särskilt ofta men läser regelbundet.. Nu skäms jag lite.

Förstår dina funderingar, och hur du ska göra vet bara du..

Det har varit spännande att få följa med i din träning, hur du hanterar "din" MS, er adoptionsresa. Tack för att du delat det med oss!

Hälsa söta Sofie!

Spring vettigt (det vet jag att du gör) och ha så roligt i N.Y! :) Du är det absolut grymmaste person jag vet!!

Jättestort lycka till på er resa till Noah! <3

Stora kramar Pernilla Hult

Mikael.P sa...

Klart du skall fortsätta skriva. !! Jag läser massor men kommentera inte så ofta. Förstår din tanke om familjen men träningen och livet med sjukdomen har du ju massa kvar att skriva om. !

Johan Renström sa...

Hur du än gör fattar du nog rätt beslut. Det är ju rätt omvävlande att bli förälder och komma i andra hand så en förändring blir det hursomhelst. Om jag fått barn nu hade jag nog tagit en liten paus eller åtminstone dragit ner rejält på bloggandet. Personligen skulle jag aldrig skriva eller visa bilder på barnet, men det måste ju var och en själv bestämma.

Annika sa...

Gör det som känns rätt när ni landat med er efterlängtade lille grabb!
Kram sänds till din fru och dig för allt ni delat med er av. Då är nog jag också gammalmodig, för att mina barn har en skrivglad mamma vill kanske inte de synas på nätet.

Eva D sa...

Ps. vill tillfoga att jag är nyfiken på alla tre sakerna som är dina fokus nämligen träning, MS och adoption eftersom jag har erfarenhet av dessa saker också. Vore ju tråkigt att inte få fortsatt inspiration/ information om detta. Du är så positiv och tillför så mycket!!!!! Ds. Kram

Thomas sa...

Ja Daniel... Svårt det där.
Jag har ibland reflekterat över att du delar med dig så mycket.

Självklart är det jättekul att läsa för oss som tittar in ibland, du skriver både intressant och sakligt.

Kanske kan det vara så att du bara ska dra gränsen ett steg längre fram?

Löpning & Livet sa...

Jag vill förstås också att du ska fortsätta, men du ska ju göra det som känns rätt. Men jag hoppas att av kommer få fortsätta läsa om dig och din träning.

Anonym sa...

Hittade din sida ett tag efter att jag hade fått diagnosen MS och jag anser att du har hjälpt mig genom att skriva om träning och hur den påverkar din situation. Från att ha varit otroligt nere så känner jag att bara gå in på din sida har gjort att jag har känt mig mycket mer positiv och redo att kämpa för att inte bli sämre.

Jag är beredd att kommentera mera. Tänker väl ibland att den som bloggar inte är så intresserad av mina kommentarer....låg självkänsla tyder väl detta på.

Gör det som känns bäst för dig i ditt liv.

Grattis till killen- barn är fantastiska!!!

Patrizia

Daniel sa...

Har läst igenom era kommentarer flera gånger och jag tar verkligen åt mig av det ni skriver. Tack för ni delar med er och tack för alla fina ord som värmer!

H-man sa...

Har inte läst de andas kommentarer. Du ska naturligtvis inte blogga om din son, lägga ut massa bilder osv Då är det faktiskt bättre om du lägger ner bloggen. Men jag skulle gärna fortsätta läsa dina inspirerande inlägg om träning och fajten mot MS!

Daniel sa...

Tack för din input H-man! Ska jag fortsätta blogga så blir det inte en massa bilder på barn. Då kommer det bli som du skriver, frågan är bara hur jag kommer känna efter allt detta och ska jag sluta så känns det helt rätt när detta året är slut. Får se vad som händer...

En som sällan kommenterar sa...

Givetvis ska du göra som du själv känner. I slutändan är det trots allt för dig själv och ditt eget välbefinnande du ska skriva. Får du ut något av det så är det ju bra, men om det tar mer än det ger så får du ju utvärdera det och komma fram till den bästa lösningen för dig. Självklart ska du hålla privatlivet för dig själv i den grad du känner för det. Det heter ju privatliv av en anledning ;)

I övrigt så skulle jag tycka att det är tråkigt om en så inspirerande blogg läggs ner. Det är en av få bloggar jag läser.

Men som sagt så tror jag att du fattar rätt beslut vilket det nu än månde vara. Lycka till i Kina och New York!

Daniel sa...

Tack för input och positiva ord! :) Tror beslutet blir lätt efter Kina och New York där känslan får avgöra. Känns det rätt fortsätter jag annars får det vara. Det är ett bra tillfälle att avsluta bloggen.