30 dec. 2012

2012 ett händelserikt år


Nu har jag skrivit ihop en sammanfattning av mitt 2012 som blev ett händelserikt år!



Året börjar bra och jag tränar hårt för Köpenhamn Marathon där jag har sub 3h som mål. Jag springer backar med löparprojektet i Skåne varje lördag och jag svarar fint på träningen. Det känns grymt att springa och den 17:e januari drar jag av en snabbdistans på 10km med mina nya Newton MV2 som landar på låga 38min utan större problem. Jag är i grym form och har antagligen en formtopp jag skulle få svårt att hitta under resten av året.



I februari kommer en extrem kyla men jag tränar på och kroppen fortsätter svara fint på all träning, mitt mål på 3 timmar på maran känns väldigt inspirerande. I vår adoptionsresa är vi klara med vår utredning och vi väntar på vårt medgivande från socialstyrelsen. Vägen har varit lite krokig på grund av min ms men löpningen och träningen har gjort att mina papper ser riktigt bra ut.

I slutet av februari kommer så äntligen det efterlängtade medgivandet från socialstyrelsen som beviljar vår ansökan. Det var ett väntat beslut då allt gått bra under utredningen men det var ändå en stor lättnad att få det på papper och nu kunde vi blicka vidare mot Kina.


Det blir mars och jag fortsätter trycka på med backar i skogen tillsammans med löparprojektet, jag tränar väldigt hårt och vissa veckor kommer jag upp i 100km. Vår adoptionsresa rullar också på fint och vår organisation accepterar vår adoptionsansökan. Det här är ett stort steg för hade dom inte gjort det hade det varit stop här. Beskedet innebär också att dom ser det möjligt för oss att adoptera ett barn trots min ms som varit det stora orosmomentet under hela resan.


I början av april får jag en galen idé att jag ska skicka in en ansökan som utmanare till Gladiatorerna. Man måste skicka med en bild så jag tar en bild där jag ser lite tränad ut på och skriver ihop en seriös ansökan. Jag tror inte det finns en chans att jag kommer med men det blev en fin injektion för styrketräning där jag börjar träna lite extra. Första halvmaran för säsongen går också av stapeln där jag har höga förväntningar och vill komma ner mot 1:21 för att sub3 ska vara möjligt i Köpenhamn. Det blir inget bra lopp och jag är väldigt besviken trots att det bara är någon sekund från nytt pers. Jag ville verkligen ner till 1:21 men fick nöja mig med låga 1:23 och funderar nu på att ställa in målsättningen för Köpenhamn. Lite plåster på såren blir att det bara någon dag senare kommer ett besked att jag kommit med till uttagningarna för Gladiatorerna. Jag tror det är upp mot 10 000 tjej och killar som söker där runt 150 killar kommer med och lika många tjejer. Det känns grymt spännande!




Jag tränar styrka som aldrig förr inför Gladiatorerna samtidigt som jag försöker att inte tappa för mycket med löpningen. Någonstans har jag gett upp målet på sub3 i Köpenhamn även om jag inte riktigt vill erkänna det för mig själv. Styrketräningen känns mycket mer inspirerande än löpningen som bara går sämre och sämre. Jag åker sedan upp till uttagningen där jag ger allt i alla grenar och är riktigt nöjd med mig själv. Dom andra utmanarna är grymma och även om jag gav allt så räckte det inte hela vägen.

 

När det gäller min ms så har jag lite strul under den här perioden, inte med sjukdomen i sig utan med vården och medicinering. Jag vill byta sjukhus vilket gör att jag skriver en egenremiss till ett annat sjukhus. Det resulterar i att jag får stanna kvar på mitt sjukhus men får byta neurolog vilket jag fick vara nöjd med. Jag mår heller inte bra av min bromsmedicin längre vilket gör att jag får byta till en annan.


Köpenhamn marathon går av stapeln och jag går för 3 timmar trots att det känns väldigt långt bort. Prickar in halvmaran strax under 1:30 men sedan säger kroppen stop och jag får kriga för att komma i mål. Loppet är ändå en upplevelse med fantastisk publik och många vänner och familj är på plats och hejar. Jag har även en egen ambulerande hejaklack i form av mina vänner Sara, Anna och Åsa. Lyxigt värre!


Tiden blir 3:18 långt ifrån både pers och målsättning men det var inte helt oväntat. Loppet ser jag ändå som en av årets löparhöjdpunkter och jag gillade verkligen den här maran. Ett lopp jag säkert kommer springa igen bara för upplevelsens skull!


I maj har vi också fått ihop alla viktiga papper till adoptionen och vår akt skickas iväg till Kina. Det är så spännande och att löpningen inte fungerar kvittar för det här betyder verkligen allt just nu. Det är fortfarande en del hinder kvar på vägen då Kina nu också ska godkänna oss. Jag är fortfarande väldigt orolig för vad dom ska säga om min ms?


I mitten av juni springer jag Malmömilen på 10km som blir ännu ett katastroflopp trots att jag tränat mycket fart efter Köpenhamn. Jag får kriga ordentligt för att göra en sub40 tid och efteråt funderar jag på om jag inte skulle sadla om och börja spela schack eller något istället, löpning är inte min grej! Beslutar mig för att släppa tävlandet helt under sommaren där jag bara tränar på så som jag känner. Det blir ändå några korta lopp på 5km som jag mest tar som en snabbdistans utan större krav. Tiderna blir helt ok och någonstans ligger formen och lurar.


I mitten av sommaren har jag fått nog av biverkningarna från den nya bromsen jag fick i början på sommaren och bestämmer mig för att sluta med bromsmedicin helt. Ett tufft beslut men efter noga övervägande kändes nackdelarna större än fördelarna och nu ett halvår senare ångrar jag inte mitt beslut.


I slutet av juli kommer så det efterlängtade samtalet att vår organisation har hittat ett barn till oss. Vi får se första bilderna på vår Noah och allt ser så bra ut. Glädjen är total och nu väntar vi bara på att Kina ska godkänna oss. När man vill adoptera barn med "special-needs" blir det nämligen lite tvärt om där man först får ett barnförslag genom adoptionsorganisationen och sedan tas akten fram i Kina för granskning.


Tyvärr kommer glädjeruset av sig någon dag senare då vi får avliva vår fina hund Sako. Det är jättejobbigt men hon är gammal och på något sätt känns det väldigt naturligt nu när Noah är på väg in i vårt liv. Vi saknar fortfarande Sako mycket och hoppas hon har det bra där hon nu är.


I början av augusti springer och simmar jag Ångaloppet tillsammans med min vän Mikael.  En utmaning jag hade underskattat och den blev mycket tuffare än vad jag förväntat mig. Jag är så dålig på att simma men trodde att jag skulle ta igen det på löningen. Simningen var verkligen den stora skillnaden om man skulle placera sig bra och det tog så lång tid i det kalla vattnet. Det var något av det kallaste jag varit med om och jag kommer inte ställa upp i detta loppet fler gånger även om det är en upplevelse jag inte vill vara utan.


Nästa höjdpunkt för året blir Trailcamp Körsbärsdalen som blir en fantastisk helg med löparvänner. Så mycket löpning i fantastisk miljö och det blir en fin avslutning på sommaren. I den här vevan har jag också börjat träna inför New York Marathon trots att det kan krocka med vår adoptionsresa till Kina. Jag får ihop årets mesta mängd med en vecka som landar på nästan 120km och kroppen börjar svara fint igen.


Senare i september kommer så äntligen kvittot när jag sätter pers på en halvmara, 1:22:09 blir tiden! Jag är tillbaka igen och hoppet om att göra sub 3 på mara i New York väcks till liv!


Så i slutet av september kommer äntligen det positiva beskedet från Kina att dom nu har godkänt oss. Man kan säga att vi nu är föräldrar även om det återstår en stor resa och mer papper som ska skrivas under. Alla hinder är ur vägen och nu äntligen kan vi få komma till Kina och hämta hem vår fina son!


Resan krockar heller inte med New York så vi åker dit för att springa marathon. Tyvärr har det stormat ordentligt och för första gången i historien ställer man in maran. istället blir det ett långpass med fina vänner i spillrorna efter Sandy. Det känns lite tråkigt med samtidigt helt rätt och man verkar nu ha hittat en lösning för oss som var där som jag ska berätta mer om senare.


Jag beslutar mig ändå för att springa ett marathon och när vi kommer hem från New York laddar jag om för veteran-sm i marathon några dagar senare. Jag känner mig inte på topp efter resan men jag har lagt ner mycket träning inför maran och beslutar mig trots allt för att springa. Det blir inte sub3 men nästan och helt oväntat drar jag hem en silvermedalj på veteran-sm i M35. Ett fint plåster på såren efter den inställda maran i New York!


Några dagar senare åker vi så äntligen till Kina och hämtar hem vår Noah. 13års barnlängtan får sitt slut och han är världens underbaraste kille. Det finns mycket att berätta om detta men jag håller det kort och vill någon läsa mer om vår resa kan ni gå in på vår lilla resblogg vi hade i Kina.

Jag vet inte vad som händer under 2013 och det är som ett oskrivet blad vilket känns skönt. När det gäller bloggen så har jag funderat på att lägga ner den då det känns bra att knyta ihop säcken nu när Noah är här och med New York marathon som avslutning. Nu blev det inget New York vilket var synd så därför känns det inte helt rätt att lägga ner den. Jag har heller inte fixat min stora målsättning att springa en mara under 3 timmar vilket jag gärna vill så därför känns det heller inte rätt. Som det ser ut nu kommer det bli New York Marathon 2014 med lösningen man satt ihop efter den inställda maran. Kanske knyter jag ihop säcken 2014?

Jag vill tacka alla läsare som följt mig under 2012 och önska er ett riktigt gott nytt år!



15 kommentarer:

Snorkkis sa...

Vilket otroligt händelserikt år! Mycket kämpande, anpassning till ändrade planer, och mycket glädje. Gott nytt år till dig och familjen - ser fram emot att följa dig 2013 och 2014!

Olov sa...

Ja det har hänt mycket i år, inte minst med adoptionen.
Det har varit roligt, intressant och inspirerande att följa din blogg. Jag hoppas verkligen inte att du slutar med den.
2013 kan ju bli riktigt intressant med både familjeliv och träning, eller hur?
Själv har jag tänkt försöka höja mina målsättningar ytterligare några steg 2013, det är ju spännande i se hur snabb man man bli helt enkelt.

Vill önska dig och dina kära ett riktigt gott nytt år.

anneliten sa...

Följer gärna med hela vägen till New York Marathon 2014. Tack för alla fina inlägg under 2012 Daniel.

Löpning & Livet sa...

Tack för att jag fått och för följa din reda! Gott nytt år!

Anna (Orka mera) sa...

Ett väldigt händelserikt år! Tack för att vi fått följa dig/er.
Ser framemot ett år till (minst!) på bloggen :)

Gott nytt år på dig och ses i morgon!

Petra sa...

Ett otroligt handelserikt ar! Tack for att vi fatt folja med dig har pa bloggen genom en massa fina inlagg. Gott nytt ar onskar jag dig och hela familjen!!

Kicki sa...

Vilket år ni haft.
Har varit så underbart kul att få följa med på allt.
Hoppas få följa med även nästa år.

Ses senare i dag.

Gott nytt år till hela familjen. Kram

Staffan sa...

Ja, vilket år Daniel, med Noah som kom hem, med massor av fina resultat i löparskor, med en SM-medalj i marathon och mycket annat. Har följt hela resan och ser fram emot ett nytt år, vem vet kanske kan vi springa NYC marathon ihop 2014? DET vore GRYMT! Gott Nytt ÅR Daniel!!!

Daniel sa...

Snorkkis - Mycket kämpande har det varit men det gav resultat :) Gott nytt!!

Olov - Spännande med dina höjda målsättningar, ser fram emot att följa dig! 2013 kan säker bli intressant även om jag inte har så höga målsättningar just nu. Får se var som händer... ;)

Anneli - Tack själv för 2012!

Andréa - Tack själv!

Anna - Härligt att ha med dig här! :)

Petra - Tack! Gott Nytt på dig med!

Kicki - Trevligt att träffas som alltid! Hoppas du fick en bra kväll!

Staffan - You and me in NYC! Det hade varit något! :) Gott Nytt!!!

EvaD sa...

Gott Nytt År till hela din familj! Hoppas verkligen att vi får följa med en stund till på "resan". Det har varit så spännande och roligt att följa din blogg. Både om din träning men också projekt Noah. Ha ett fortsatt underbart 2013! Kram

Daniel sa...

Gott nytt till dig med och tack för din stöttning här under året! Kram

Anonym sa...

Ha ett underbart 2013- tack för inspirationen du ger med din blog!!!

Patrizia

Daniel sa...

Tack för dom värmande orden! Önskar dig ett riktigt bra 2013!

Emilia sa...

Du ger alla som läser din blogg otroligt med inspiration och själv har du hjälpt mig att ta ett steg framåt med löpningen och jag tycker det är roligare än någonsin att springa!
Hade varit hemskt tråkigt om du lade ner bloggen :)

Daniel sa...

Tack för värmande ord! Får se vad som händer med bloggen. Just nu känns det inte som jag har så mycket tid bara men jag känner för att skriva :)