7 okt. 2013

Min första DNS

I inlägget efter förra helgen skrev jag att det kändes bra att vara tillbaka och kunna träna fullt ut igen. På tisdagen sprang jag sedan ett fint intervallpass på 3 x (6min+4min+2min) men dagen efter var det dags att bli krasslig igen. När startskottet på VDM-10km skulle gå på söndagen så kändes det nästan bra och det var nära att jag åkte ner till Ystad och startade. Jag såg i startlistan att det var få löpare i min klass och att jag skulle ha en bra chans på en tredjeplats. Samtidigt kände jag att det var för tidigt att dra på igen och även om jag skulle kunna göra sub40 utan att spränga mig så var det för många varningsklockor så det fick bli en DNS.


Det är nu tredje gången som jag blir krasslig sedan slutet av augusti och jag antar att det är för att Noah drar hem skit från förskolan. För att komma ur den här onda cirkeln kommer jag nu försöka träna med lite mindre intensitet då skit passar på att bryta ut när jag bryter ner mig för mycket. Senaste tiden har jag nämligen kört mina pass ganska hårt för att jag springer mindre och vill få ut så mycket som jag kan av varje pass. Nu blir det istället lite lugnare så jag kan få lite kontinuitet i träningen. Springer jag ett intervallpass ska jag som exempel kunna springa minst två intervaller till när jag avslutar och stoppa i tid. Mängden ska jag fortsätta hålla uppe och kanske öka men jag kommer inte pressa mig för hårt. Det får vänta tills jag ska tävla....


Idag kändes det bra nog att dra igång löpningen igen så det blev ett lugnt skogspass med Noah och Sofie som avslutades med varm choklad. Ett riktigt fint pass i skogen och en skön uppstart där jag nu hoppas kunna hålla liv i löpningen ett tag. Nu vill jag verkligen vara frisk och få slut på det här!


3 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen i barnklubben! Tur att de ger mer glädje än sjukdom iaf! ;-)

/Hanna

Lisa sa...

Segt med förkylningar! Har själv haft en i typ tre veckor... Man blir bra. Sen inser man att NO, jag var inte alls bra...

Ibland måste man köra en DNS, bättre än att bli sängliggande!

Daniel sa...

Hanna - Tack! Så är det! Tar gärna lite baciller i utbyte! ;)

Lisa - Helt klart! Finns ingen mening med att utmana ödet! Krya på!