Hoppas på en repris

När det gäller min satsning på sub3 i New York så måste jag höja mig både ett och två snäpp för jag är inte speciellt snabb i dagsläget. Jag tror ändå att det kan gå när jag blickar tillbaka på 2012 som började dåligt men slutade riktigt bra. På våren ville inte formen infinna sig och i juni sprang jag Malmömilen på 39:15. Det var ganska knäckande för även då laddade jag för sub3 i New York och jag ville ha ett mycket bättre besked på formen. I augusti sprang jag sedan milen på 38:46 under Trelleborgsloppet vilket var en förbättring. Därefter blev det en halvmara i slutet av september där jag persade på tiden 1:22:09 vilket väckte hopp inför New York i början av november.

När jag åkte till New York så var självförtroendet på topp och jag hade på känn att sub3 skulle gå att fixa. Tyvärr så gjorde ju den där stormen Sandy att maran ställdes in vilket gjorde att jag flyttade min start till 2014 istället. Fast jag gav inte upp målet för sub3 och några dagar efter hemkomst åkte jag upp till Bromölla för veteran-sm i marathon. Där laddade jag ordentligt för sub3 och knep sm-silver i min klass vilket jag aldrig hade förväntat mig. Tiden blev 3:02:54 fast jag hade hellre varit utan medalj och fixat sub3. Det är dock troligt att jag kommer se annorlunda på detta i framtiden, en sm-medalj är ju ändå en sm-medalj...

Inte många som har denna.

Detta året kommer blir ganska likt 2012 och jag har redan sprungit Malmömilen vilket inte heller gick bra i år så trenden är densamma. Tiden blev 39:39 fast jag var inte riktigt laddad och gjorde inget bra lopp. Det var också en gratisplats där jag sprang i annat namn och fick en långsam start då jag startade en bit bak. Närmsta tiden är också väldigt lik 2012 och i augusti blir det Trelleborgsloppet som sedan följs upp av Malmö Halvmarathon i början av oktober. Dessa två loppen kommer bli viktiga milstolpar på vägen för att se var formen ligger.Jag vet hur jag tränade 2012 och kommer göra något liknande i år men ska försöka vara lite smartare. Sedan hoppas jag kunna pressa ut lite extra i New York mot vad jag gjorde i Bromölla. New York är en lite tuffare bana men att springa en fyra-varvsbana i Bromölla i stort sett utan publik är inte helt lätt det heller. I New York vet jag precis vad som väntar för där har jag varit förut och det är en grymt kick att få springa på gatorna där. 3 minuter snabbare över 42,2km är allt som behövs!