25 aug. 2009

25/8 Från bly till fjäder




Efter att ha gått hela dagen i tunga skor med stålhätta känns det otroligt skönt att få sätta fötterna i ett par lätta luftiga Luna Racers. Jag har dom här skorna när jag kör på löpband och på kortare distanser. Älskar känslan och kontakten med underlaget när jag springer i dom, det är som att springa i strumpor med dämpning. Jag vågar dock inte använda dom till längre distanser, är lite orolig att dom har för lite dämpning för mig. Har som längst sprungit 15km med dom och det var också efter detta passet jag fick problem med mitt löparknä i våras. Därför är jag lite nervös för dom trots att jag vet att det inte var dom som orsakade problemet.

Idag fick mina Luna Racers smaka på ett intervallpass på löpband. Upplägget var 2x4x1000m paus 1-2 min och seriepaus 3-4min. Jag fick till ett av mina bästa intervallpass hittills, allt stämde och jag hade bra fart i benen. Lyckades pressa på ordentligt och låg mellan 3,50-4,00min/km i alla intervallerna. När det var 300m kvar av sista intervallen gjorde jag en "all out breathless", drog upp bandet på 20km/h och bara öste....whhooo vad det kändes. Min ena tånagel gick åt pipan i farten men det gjorde inget, den hade varit på gång ett tag sen halvmaran i Halmstad.

Jag fick totalt ihop 11km inkluderat promenaderna mellan intervallerna och uppvärmingen. Blev lite förvånad över man kommer upp i så här många kilometer. Det känns som att intervaller innebär kortdistans men det blir ju mycket av det i slutändan. Tiden går ju dessutom otroligt fort och kul är det!! Det ska bli intressant och se vad jag kan prestera på lördag när det är tävling, tror mina Luna Racers åker på igen då.




Aj!

2 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Aj, såg ont ut det där! Men det låter som ett härligt pass, så det kunde det ju vara värt :)

Daniel sa...

Självklart var det värt det!
Utan blod, svett och tårar kommer man ingenstans, det hör till :)