Det blev ett test av mina nya fotbäddar idag, 8km lugn löpning stod på schemat vilket kändes "lagom" att börja med. Jag var ganska frusen idag så det blev ännu ett pass på löpband. Visst gillar jag kallbad men det innebär inte automatiskt att jag gillar kyla och speciellt inte vinden. Det blåser fortfarande svinkall vind här ute på Söderslätt och den känns enda in i märgen på mig. Min fru säger att jag behöver mer underhudsfett, det stämmer säkert för det är snart bara muskler och ben kvar av mig. Kanske är det därför jag är så förbannat frusen av mig?
Redan igår började jag anpassa mig till dom nya fotbäddarna. På ortopedteknikers inrådan körde jag med dom i mina Nike Lunargliders som jag använder till vardags. Det satte sina spår för när jag började springa på bandet idag så var jag lite öm under foten. Dom första kilometerna var ingen skön upplevelse men sedan släppte det lite. Testade lite fartökning och då blev det nästan bättre vilket jag gillade.
Jag körde mina 8 kilometer och fötterna klarade av fotbäddarna, det var dock riktigt jobbigt idag. Kroppen svarade inte alls som den brukar, kanske brände jag allt krut på gårdagens hårda styrketräning eller så kanske det är så att kroppen får anstränga sig extra innan jag vant mig vid inläggen.
Jag gillar inte när det är så här för jag börjar fundera på en massa negativa saker. Kanske ska man inte köra Szalkais 3-timmarsprogram för Stockholm Marathon när man har MS? Tror inte det är något min sjukgymnast skulle rekommendera och jag vet heller ingen annan med MS som tränar som mig. Jag tror dock att detta är nyttigt och att jag skulle må bra mycket sämre om jag inte tränade.
Visst kanske jag överdriver med min träning, borde kanske backa eller helt skita i det och kanske börja spela schack istället? Dåliga dagar kan jag fundera på sånt här och det är egentligen ganska meningslöst men man kan inte vara på topp jämnt.
Dåliga träningsdagar är bara att skaka av sig för det tror jag vi alla har friska som sjuka, ibland blir jag bara orolig för vad som händer i mitt huvud. Inget roligt att ha skit i kroppen.....
Hoppas på ett riktigt skönt långpass i skogen imorgon så jag kan få skaka av mig detta......mina fotbäddar funkade trots allt bra idag och ikväll blir det fest! :)
12 kommentarer:
Ta en dag i taget. Känn efter vad som är bäst för dig, för jag tror inte någon kommer kunna ge dig ett hundraprocentig svar vad som är "rätt" i just ditt fall!
Du får kompensera ditt ringa underhudsfett med en extra underställströja :)
Nej vem är på topp alla dagar? Jag tycker du har ett skönt driv och jag är helt övertygad om att det inte kan skada med hård träning. Det sämsta är ju att inte träna och ångra det senare.
Fotbäddarna blir nog bra så småningom, om det inte krävdes lite smärta på vägen så gör de ju ingen skillnad.
Du har en överraskning att hämta hos mig.:-)
Lita på din magkänsla Daniel. Du gillar och mår bra av att träna. Fortsätt så! Tänk hur många BRA dagar du har och har haft! Så där är det för alla som springer regelbundet och under en längre tid.
När de dåliga dagarna blir flera på raken så är det dags att tänka efter. Om det går bra imorgon har du inga bekymmer.
Får mycket inspiration av dig.
Katarina - Du har så rätt, jag försöker lyssna på kroppen så mycket det går och för det mesta så mår jag faktiskt riktigt bra :). Vissa dagar kan tankarna skena iväg när man inte är riktigt på topp....
Visst får jag kompensera med en extra tröja, får kanske även sätta mig på en semla-diet nu när säsongen drar igång ;)
Joel - Visst! Jag är övertygad om att träning är jättebra mot min sjukdom och jag lär inte ångra mig med all denna träning ;)
Du har en poäng där med fotbäddarna! :) Betala dom pengarna för något som känns som vanligt hade inte känts bra. Klart det måste vara skillnad ;). Jag tror också det kommer bli kanon med dessa. Dessutom kan jag koppla bort det här orosmomentet, nu vet jag att fotbäddarna är ok :)
Ingmarie - Tack för överraskningen! :)
Visst gillar jag att träna och för det mesta mår jag fantastiskt, faktiskt bättre än innan jag fick min diagnos. Har heller inte varit sjuk en enda dag sen dess så jag är nog lyckligt lottad trots allt. Ska lära mig att inte tänka för mycket när jag har en dålig dag med tanke på hur många BRA dagar jag har :)
Peter - Tack för dom fina orden! Roligt att kunna inspirera! :) Det brukar inte bli så många dåliga dagar på raken, oftast håller det sig vid 1 dag och så verkar det även vara denna gången.
Jag kom ur sängen även idag och känner mig kanske sugen på att få springa lite i eftermiddag! Eller "lite" blir det nog inte, det står långpass på 24km på agendan ;)
Även människor utan MS ska ju ta en och annan vilodag så kroppen återhämtar sig. Sen ska man ju som sagt lyssna på kroppen, den är inte på topp alla dar vilket man har MS eller inte. Jag tycker du ska fortsätta träna om du vill det, men glöm inte att vila nåndag nångång ibland.. Så tycker jag. ;P
Ja, fy för att frysa...det är absolut det värsta jag vet:( Du får äta lite mer godsaker så du får lite mer underhudsfett. Jag har massor av tips på godsaker:).
Helena - Du är en vis tjej ;) Jag har ibland problem att vara förnuftig, visst lyssnar jag på kroppen men jag kanske borde göra det ännu mer? Håller fortfarande på att lära mig leva med och acceptera den här skiten, inte så lätt alltid ;). Tror jag blir bättre och bättre på det dock :)
Messan - O ja!! Frysa är klart värre än att vara för varm. Just nu är jag så förbannat frusen, brrrr.
Tar gärna emot tips på godsaker, jag tror jag behöver äta upp mig lite ;)
Hehe! ;)
Jag hejjar på dig vettu. :)
Daniel, vad vet man om träning och MS? Finns det vetenskapliga studier? Inte på sådan ihärdig träning som din gissar jag. Jag tror du känner bäst själv vad som är bra för dig, men jag kan samtidigt förstå din oro. Att må bra psykiskt är viktigt, och det gör du väl av din löpning?
Helena - TACK!!! :)
anneliten - Man vet väl inte mer än att det är bra att träna med ms men att man ska se upp så att inte träningen tar mer än den ger. Ligger man däckad dagen efter så är det inte bra. Det finns lite småstudier som visar att träning är bra men jag skulle vilja veta lite mer om dom här läkande processerna som träningen sätter igång.
Märker själv att jag kan höja min gräns för vad jag klarar av hela tiden så jag tror att detta måste vara bra. När jag började löpträna kände jag av en massa symtom men nu märker jag det knappt när jag springer. Väldigt motiverande!! :)
Jag är inte speciellt orolig för att min träning gör min sjukdom sämre men ibland tror jag kanske att jag lägger ribban lite högt. Det kan få mig att fundera lite, speciellt när jag tycker att kroppen inte vill som jag vill.
För psyket är löpningen bästa medicinen. Tror löpningen och träningen har varit min räddning i att hantera detta. :)
Skicka en kommentar