Sprang förbi det här tråkiga huset 4 gånger under gårdagens pass och blev väldigt inspirerad. Det är neurologen på UMAS i Malmö där jag låg inne för lite över 2 år sedan. Hade åkt in på akuten och blev inlagd under natten i rummet som lyser uppe till vänster.
Sköterskorna kom in gång på gång under natten och frågade om jag visste vad jag hette och om jag visste var jag var vilket gjorde det ganska svårt att sova. Vaknade sedan på morgonen av att en sur sköterska frågade om jag tänkte ligga kvar i sängen för hon tänkte bädda och fixa. Tog mig ut vinglades i korridoren och det var som en mardröm, kunde knappt stå på benen och det var sjuka och handikappade människor överallt. Inget roligt ställe det där.....
Något som var riktigt roligt och sjukt inspirerande var att ligga och dra intervaller i 3:50 tempo förbi det där huset igår. Shit vad det kändes bra!! :)
16 kommentarer:
Det måste ha känts otroligt att få spurta förbi där i den farten! Sjukt bra! Kul att du firade löpningens dag också (mindre kul ensam...) men vi var ju med i Stockholm :)
Perspektiv! Du har dem och du delar med dig till oss av dem! TACK Daniel!
Vilken revansch! Go go go!
Snacka om revansch!
DU är sååå grym!
Miranda - Det var helt ok att fira själv, hade dock sett fram emot någon ny bekantskap att prata löparhistorier med men jag fick ju kört lite intervaller istället :)
Funderade faktiskt på att vi var många i landet som sprang samtidigt.
Helena - =)
Anneliten - Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Avdelningen där inne är ganska "tung" med många allvarligt sjuka och skadade från olyckor och annat. Man får sig en tankeställare när man springer förbi.
Anna - Revansch är verkligen rätta ordet!! Det är rena raketbränslet för motivationen att ha dessa erfarenheterna i ryggen.
Jag vet att om jag skulle hamna där inne igen så kommer det gå betydligt fortare att komma på benen igen om jag är i form :)
Pernilla - Alltid skönt att kunna ta revansch och skulle jag hamna där igen så vet jag att det går att komma tillbaka.
När jag låg där inne så visste jag inte vad felet i kroppen var så det var ganska skrämmande. Nu vet jag vad jag har att göra med. Känns bra! :)
Hej Daniel! Hittade din blogg via ms-portalen, och har nu läst bl.a. om din maratonupplevelse. Jag har själv MS, fick diagnosen sept 07 och försöker själv att träna mig frisk så gott det går :) Inspirerande att läsa om någon som vågar satsa, modigt och inspirerande är nog orden. Lycka till med din fortsatta träning!
Du ger sådan inspiration! Otroligt. (Hoppas det är ok att jag länkar till dig)
Patricia - Roligt att du hittat hit!! Tråkigt att du också drabbats av detta men roligt att höra att du tränar. Tack för dom fina orden!! Lycka själv till med träningen!!!
Sofie - Ohh! vad fint skrivet!! Roligt att jag kan inspirera och tusen tack för dom fina orden!!
Självklart får du länka hit! :)
Det är det som kallas payback time!
Ja, vad ska man säga!! Du inspirerar så många - otroligt!! Keep it up!
Det du lyckats och lyckas åstadkomma varje vecka i dina löparskor är enastående. Farten är inte det viktigaste, utan må bra är såklart allt. Men jag måste ändå säga att även ditt 3.50-tempo imponerar. Likt allt du gör. Häng i mot nästa löparutmaning!
Sköt om dig,
Therese
Jag ryser! Av din glädje, lycka och enorma kämparanda! Din kraft är så stark att den känns ända till 08:a land! :-)TACK Daniel!
Joel - Payback it is!! ;)
Staffan - Jag öser på här! :)
Therese - Visst är det viktigaste att man mår bra. Fast jag hade gärna blivit lika snabb som dig! :)
Din New York upplevelse var ju helt otrolig :)
Sköt om dig du med!!
Ingmarie - Härligt!!! Jag smittar gärna av mig!! ;)
Stort! Blödig som jag är sitter jag här med tårar i ögonen.. Imponerande! Kram
Underbar revansch! Du inspirerar och ger oss så mkt perspektiv!
egirl - det har verkligen varit en häftig resa sen jag låg inne där. Kram tillbaka!!
Miss Agda - Det där med perspektiv är nyttigt, man glömmer bort det ibland tyvärr. Tack för dom fina orden!
Skicka en kommentar