8/2 Läskigt

Vill bara varna för att det här inlägget kanske inte är så upplyftande och handlar inte om träning, behöver bara bli av med lite saker som inte får plats i huvudet.

Jag anser mig fortfarande vara nydiagnostiserad med min sjukdom. Det har nu gått lite över 2år sen jag fick diagnosen och det finns inte mycket som skrämmer mig med den längre. Har valt att inte blunda för det och tagit reda på så mycket jag bara kan för jag vill veta vad jag har att göra med.

Jag har också varit aktiv med att gå på träffar och annat för jag tror att det är nyttigt för mig. Det har varit möten med allt från nydiagnostiserade till patienter som haft ms länge. Trodde att det skulle vara jobbigt med alla rullstolar, kryckor och diverse hjälpmedel men det har varit helt ok. Skulle jag någon gång få svårigheter att gå ska jag ha en riktigt cool käpp a la Dr House och susa runt på en häftig Segway. Har provat Daniels Segway en gång och måste säga att det är ett fantastiskt hjälpmedel.

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om min medicin och i kommentarerna efteråt skrev jag att det finns en ännu bättre medicin som jag kommer bli erbjuden om jag skulle bli sämre. Skrev också att den har en väldigt sällsynt biverkning som man kan dö av men att jag ändå tycker det känns tryggt då denna är väldigt ovanlig.

Tyvärr känns det inte så tryggt längre då en vän till mig nu drabbats av detta. Det är jätteläskigt och otäckt!! Det är en allvarlig livshotande virusinfektion i hjärnan kallad PML. Pratade med henne i helgen men kan tyvärr inte hälsa på då jag är förkyld.

Här sitter man och är lite småirriterad över att vara förkyld men kan ändå planera framåt med tävlingar och annat roligt. Borde vara väldigt tacksam över detta och visst är jag det också. Jättetacksam!!! Jag hoppas ändå snart att skiten i bihålorna släpper så jag kan åka till sjukhuset och hälsa på henne...