Det är nu ganska exakt 2 år sedan jag började löpträna för första gången. Jag hade fått kontakt med en person via nätet med samma diagnos som sprang mycket. Vi pratade mycket träning och hon sa hela tiden att hon mådde så bra av att springa. Jag blev väldigt inspirerad och var bara tvungen att testa.
Jag hade mina innebandyskor att springa i tänkte jag, det måste ju funka för det var ett par bra skor, fick dock rådet att skaffa mig ett par riktiga löparskor som tur var. Åkte in till Löplabbet och testade ut ett par, allt var rena grekiskan för mig och löpbandet jag sprang på var lite läskigt. Jag kom dock ut med ett par sköna Nike som jag gillade.
Mätte upp en runda med bilen på 7km som jag gav mig ut på, oj vad jobbigt det var!!! Fick stanna och gå flera gånger men märkte att tillfällena blev färre och färre efter att veckorna gick. Tror det tog ca 3 veckor innan jag orkade springa hela rundan utan att stanna och det var en grym känsla! Anmälde mig sedan till Trelleborgsloppet på 10km, hade aldrig sprungit så långt innan och målet var att klara det utan att stanna. Fixade loppet på 46:56 utan att stanna en enda gång! Det är hittills mitt jobbigaste lopp bortsett från Stockholm Marathon som slår allt i "jobbighet".
Slutkörd efter min första tävling
Blev väldigt inspirerad att fortsätta med löpningen efter detta och ställde mig på väntelista till New York Marathon som skulle gå av stapeln 14 månader senare. Tränade hårt och på våren 2009 kom det ett återbud, jag fick min plats! Började blogga 17 veckor innan jag skulle starta och sedan dess har nästan allt gått min väg när det gäller träningen.
Vet inte om personen som tände gnistan läser detta men jag ger dig ett stort tack!!! Trodde aldrig det skulle vara så roligt att springa och att man kunde må så bra av det!
13 kommentarer:
Mm, rätt person vid rätt tillfälle. Hoppas hon läser det här:)
Verkligen inspirerande att läsa och jag hoppas att både personen som fick dig att tesat och andra i din situation (eller andra som inte fått förmånen att uppleva löpningens påverkan) läser detta!
Och vilken tävlingsdebut du gjorde!!
Hej! Grymt inspirerande att läsa din blogg! Har själv problem med ryggen, har inte kunnat sitta o knappt gå på 1.5 år. Men ska nu få diskproteser inopererade i höst! Din kamp kommer att ge mig kraft att träna upp mig igen!
Åh, vilken härlig inspirerande berättelse! Jag har just börjat springa lite, och när jag läser sånt här känner jag väldig lycka över det :) .
Det är ju faktiskt sanslöst häftigt att du startade upp för två år sen. Din utveckling är imponerande.
Hej Daniel!
Har nyligen hittat din blogg men följer den dagligen då du ger mycket glädje.
Har själv haft diagnosen i 20 år och kämpar åter igen tillbaka. Träning mår jag bra av och det gör mig glad.
Hälsningar Helena
Vilken utveckling du har haft - otroligt! Och det är så kul och inspirerande att följa din blogg! Grattis på två-årsdagen.
Och nu är det du som inspirerar!! Nästa sommar ska jag komma igång med träningen igen, då även jag tror att det är en bra medicin mot Ms.
Grattis på 2-årsdagen och tack för all energi och inspiration du delar med dig av! Din utveckling som löpare är brutal, riktigt imponerande.
Vilken resa du gjort! Makalöst!Tänk om någon hade sagt hur BRA du skulle bli den där dagen för 2 år sedan. Antar att du inte skulle trott den personen då?
Johan - Häftigt med nätet att man kan få bra kontakt med personer man aldrig har träffat och kanske inte heller kommer göra det. Hoppas hon läser detta, annars får jag kanske skriva till henne, det var ett tag sedan...
Andréa - Tiden på debuten sa mig egentligen inte så mycket just då men en arbetskamrat sa till mig att det var en bra tid på lite träning. Det sporrade mig! :)
Anonym - Ohh vad roligt att få höra, alltid kul att kunna inspirera! :) Lycka till med operationen och gå försiktigt fram när du kör igång med löpningen så kommer det gå bra.
Soffan - Roligt att höra! Kul att du har börjat med löpning, det kan vara tufft första tiden men kör på bara för det blir bara bättre och bättre sedan är det svårt att sluta ;)
Anna - Det har verkligen gått fort framåt. Jag hade tränat ganska mycket styrka 1/2år innan jag började springa, tror det var nyttigt att ha i ryggen och gjorde att jag kunde satsa ganska hårt direkt utan att skada mig.
Helena - Kul att du hittat min blogg! Härligt att du får så mycket tillbaka av din träning och visst blir man glad av att träna. :)
Måste varit tufft att ha fått diagnosen för 20 år sedan, det fanns väl inte mycket till mediciner då och man hade väl en "mörkare" syn på utvecklingen av sjukdomen.
Min neurolog tröstade mig med att säga att MS är idag ingen "farlig" sjukdom, det finns och kommer en massa bra mediciner, det gjorde mig glad trots att det var tufft :)
Hoppas du får må bra och lycka till med din träning!
Anneliten - Tack! 2år som löpare har gått väldigt fort och jag har verkligen haft en häftig resa. Roligt att du hänger med här på bloggen! :)
Linda - Det är klart att du ska göra! Använd sjukdomen som bränsle så kommer din träning gå toppen. Jag finns här nästa sommar också så skriv gärna och berätta ;)
Hempa - Tack! Det har gått i raketfart och har haft förbannat roligt på vägen. Ska bli spännande att följa dig sista tiden nu innan "ditt lopp", du har också en bra utveckling och jag håller tummarna för dig!
Ingmarie - Nej det hade jag inte trott på, trodde aldrig att jag skulle kunna springa på dessa tider. Har aldrig sett mig som löpare och när jag gav mig ut på första rundan trodde jag heller inte att jag skulle kunna göra detta "självplågeri" till en livsstil. Jag tyckte verkligen att löpning såg ut att vara tortyr innan jag testat ;)
Kul med tillbakablickar - det ger perspektiv! Och jag håller med, bra första tid på 10km!!
Hej Staffan! :)
Tillbakablickar är alltid roligt, ångrar lite att jag inte började blogga eller föra någon typ av träningsdagbok när jag började springa.
Hoppas du har en bra semester med mycket spring!
Skicka en kommentar