Det värsta är bakom mig

Jag tror och hoppas att det värsta är bakom mig och att det ska lätta lite nu. Vissa dagar är fortfarande tuffa men dom bra dagarna blir fler och det går att se längre och längre framåt utan att det blir för mycket. Har startat lite små och stora projekt här hemma som sysselsätter mig och som jag mår bra av. Gillar för det mesta att fixa med hus och trädgård men senaste tiden har det stått ganska stilla här, nu däremot känner jag en gnista att ta tag i saker.

Några saker är tvång då det nyligen dök upp ett brev från kommunen att jag bryter mot miljöbalken och bedriver förbjuden verksamhet när jag använder min egen toalett. Det var tydligen deras sätt att säga till mig att det är dags att koppla in det kommunala avloppet som nu varit framgrävt till tomten sedan ett år tillbaka. Ingen brådska här inte men om två veckor blir det gräva av!

Något som också snart blir av är föräldrakursen vi måste gå innan utredningen sätter igång för adoption av barn. Det blev riktigt snabba puckar och den börjar redan om en vecka vilket känns spännande! Har också fått reda på att det finns par som lyckats adoptera där den ena haft ms vilket känns hoppfullt även om jag absolut inte vågar ta ut något i förskott. Jag kan dock tycka att om andra kan så borde vi kunna, känns som mina framtidsutsikter borde vara ganska bra. Har till hösten haft min diagnos i 4år och har i stort sätt mått toppen under denna tiden, bara en dag har jag varit borta från jobbet och då var jag magsjuk. Hoppas verkligen att min träning och vilja att må bra kommer lysa igenom under utredningen. Kan andra par med ms lyckas så kan vi också för man kan må bra trots detta, det ska jag bevisa!