6 apr. 2011

Ljusare och ljusare


Det känns lite bättre dag efter dag och jag tror jag börjar hämta mig så smått efter vad som hänt. Blickar lite längre fram och börjar fundera lite på det andra lyckliga slutet som innebär adoption. Ett väldigt tvärt kast när man hoppas så mycket på det man verkligen trodde skulle gå vägen. Nu väntar en helt annan väg med utredningar, kurser, pappersarbete och väntan. Jag är orolig för vad min sjukdom kan ställa till med och jag måste bli godkänd på många sätt. Vet inte hur mycket jag vågar låta mig hoppas heller med tanke på allt som hänt men ska försöka se positivt på det hela vägen.

Det här med ms är som att ha en stämpel på sig som aldrig går att tvätta bort hur mycket man än vill. Även om jag mår bra så finns den där och den ser inte bra ut på pappret när det gäller en massa saker. Själv tycker jag att jag har samma framtidsutsikter som alla andra för vi lever alla med risker och dessutom tar jag hand om mig på bästa sätt för att jag just ska må så bra som möjligt. Det finns många friska som förkortar sitt liv på alla möjliga vis men det ser ändå bra ut på pappret så jag måste verkligen försöka stå på mig och påvisa att jag är FRISK, för så känner jag mig! Kanske kan min löpning och träning hjälpa mig för jag har verkligen tagit tag i mitt liv efter min diagnos och gjort saker som jag inte trodde var möjligt trots min ms. Så visst går det bra och jag hoppas dom som ska bedöma detta ser att det lyser igenom dom där två bokstäverna.

En av mina bloggläsare skrev något klokt i ett inlägg för ett tag sedan som jag funderat på...

"Jag är inte heller religiös i traditionell bemärkelse men jag vill gärna tro något, så jag väljer att tro att endast de människor som har kraft att klara saker drabbas av dem."

Tack för dom orden Hanna! Av någon anledning får dom mig att acceptera detta lite bättre för jag vet att jag är stark och fixar det mesta även om det är svårt att hitta någon mening med allt. Jag önskar fortfarande att saker och ting vore annorlunda men jag känner mig gladare och gladare för varje dag nu och snart är jag tillbaka på allvar!

Vill också tacka för alla andra fina och tänkvärda ord här!
Trevligare och klokare bloggläsare kan man inte ha och det är guld värt!


13 kommentarer:

Andrej sa...

Åja - det är din blogg som drar till sig kloka läsare. Den är otroligt intressant (hoppas du inte missförstår mig) att följa. Den är levande.

Anne sa...

Vad glad jag blir av att höra att du känner dig starkare nu efter allt som har hänt. Det är ett steg i rätt riktning. Du ska veta att jag ofta tänker på er och önskar er all lycka i framtiden.

//Anne

Helena sa...

Känns skönt i hjärtat att det börjar ljusna på den förklarligt mörka himlen, även om det tar tid och såren aldrig läker.
Hoppas att den/de som ska utreda och besluta kan se bortom de där två jobbiga bokstäverna som utgör vår sjukdom. Jag har så otroligt dåliga erfarenheter av arbetsgivare (Region Skåne av alla...), jag hoppas att du/ni kan bevisa att det och det tror jag ändå bestämt att du/ni kan. Det är liksom er tur nu...
Precis som du säger, det finns många friska som förkortar sitt liv på olika sätt och som ger sina barn en osäker framtid på det sättet. Jag är helt säker på att ni kommer träffa förnuftiga personer som ser det så också.

Må bäst//Helena

Ingmarie sa...

Även jag är glad att livet känns ljusare för dig! (Och Sofie med hoppas jag!)Om ni någonsin behöver en referens så ställer jag upp till 100%!
Det är bra att adoptionsföräldrar "undersöks" men det är verkligen konstigt att det ska vara så otroligt mycket utredningar när i princip vem som helst kan skaffa egna barn oavsett om de är sjuka eller friska.(Dock inte alla men jag tror du förstår vad jag menar...)
Jag förstår att det behövs och hoppas verkligen att "er" utredare är en klok person.
Du kan ju alltid säga att alla vi blogg läsare ställer upp om det krisar. Då borde de fatta att er unge kommer att vara den mest ompysslade och älskade ungen de någonsin "förmedlat". :-D

Anna (Orka mera) sa...

Skönt att det ljusnar för er! Förstår att det är en extremt jobbig period att gå igenom men jag är övertygad om att er tid kommer. Och era barn. Som alla andra hoppas jag på en klok förnuftig utredare som kan se bortom bokstäverna på pappret. Tänker på er i massor och hoppas det ska gå vägen med allt!

mikael sa...

Jag tror inte det är utredningen i Sverige som kommer vara ett hinder i vägen.
Givarländerna tänker helt annorlunda tyvärr.

Vi skulle inte överhuvudtaget vara aktuella som adoptivföräldrar för barn som kommer från Indien eller Sydkorea.
Anledningen är att jag min fru ansågs ha en trasslig uppväxt.
En trasslig uppväxt innebär i det här fallet att min frus föräldrar skiljde sig när hon var 12 år och jag har haft en och samma styvpappa i hela mitt liv.
Det går naturligtvis inte för sig.

Sverige godkänner naturligtvis detta men det är återigen givarländerna som sätter käppar i hjulet.

Var beredd på att hela ditt liv kommer att granskas under lupp.
Det har varit tufft, väldigt tufft.

Önskar er all lycka

Daniel sa...

Andrej - Förstår vad du menar ;) Kul att du hänger med här!

Anne - Definitivt ett steg i rätt riktning! :) Tack för dina tankar!

Helena - Får verkligen hoppas att alla inblandade "ser" vem vi är och att det går fram klart och tydligt av utredningar och annat. Jobbiga och missförstådda bokstäver dom där som kan ställa till det mer än man tror :( Jobbet är helt klart en svår nöt i sig själv, ingen vill anställa någon med detta känns det som...
Kram!

Ingmarie - Tusen tack! Ju mer man sätter sig in i detta ju mer förstår man allt runt omkring även om det kan se lite tokigt ut på pappret. Har full förståelse för att alla parter vill att barnet ska få det så bra som möjligt. Sedan kan man ifråggasätta vissa saker men det verkar ändå finns en anledning till allt när man lyfter på locket. ;)
Kram!

Anna - Stort tack! Det värmer! Visst ljusnar det och detta är inget som kommit över en natt, har länge varit beredd på att vi kunde hamna i detta läget men det är ändå tufft när man gör det. Kram!

Mikael - Vi har slitit med detta i över tolv år och är väl medvetna om att det är och blir tufft. Är ganska härdade vi det här laget och vi har satt in oss i detta för något år sedan för att känna av läget. Vi har bra koll och vet vilka möjligheter och hinder som finns. Tack för lycka till:et!

mikael sa...

Ber om ursäkt för att jag "klampade" på.

Daniel sa...

Ingen fara Mikael! Försöker bara fokusera på möjligheterna i detta läget då det är tufft som det är och gå in i detta med känslan att det kommer bli BRA!
Det ligger mycket i det du säger och jag är beredd på ett riktigt stålbad som förhopningsvis är mödan värt ;)

mikael sa...

Naturligtvis måste NI vara tuffa och gå in med en attityd om att det kommer lösa sig.

Det som gjort mig mest ledsen under den här tiden är alla kommentarer om

"det kommer ordna sig"
"jag har hört om de som blivit gravida så fort de adopterat"
"om ni slappnar av kanske och inte fokuserar så mycket på att ni ska bli gravida"
"det var inte meningen att vi skulle bli gravida"

Daniel sa...

Efter tolv år har vi insett att det inte kommer gå hur mycket vi än slappnar av och visst har man fått höra det där måååånga gånger under denna tiden ;). Det stämmer i vissa fall men inte i alla...
Nu handlar det mer om att lägga fakta i en vågskål och få den att tippa över åt vårt håll. Känns lättare för huvudet på något vis! :)

Anonym sa...

Klok bloggare, kloka läsare! TAck igen för din insprierande blogg, Daniel! Och för att du skriver så vänlig svar till alla.

May the force be with you!

//Hanna

Daniel sa...

Jag uppskattar verkligen när ni läsare tar er tid att skriva ner några rader till mig så jag svarar mer än gärna. :)
Tack igen!!!