18 juli 2011

Hoppfullt!

Då var mina fyra semesterveckor slut och idag börjar jobba igen. Jag har tränat hårt hela vägen och haft några riktigt bra veckor med lyckade tävlingar, tror också jag lyckats höja mig ett snäpp under dessa veckorna vilket känns kul inför kommande utmaningar. Nu väntar en lite lugnare vecka för att "hämta hem" lite innan det blir några intensivare veckor igen.

Något som slagit mig sista tiden är att jag inte märkt av några ms-symtom på riktigt länge. Jag har haft lite gammal skit som spökat så som en trög arm och lite annat skit från hösten 2007 då jag var väldigt dålig och fick min diagnos. Tror inte jag känt av min sjukdom på minst ett år nu och inte ens när jag pressar på max känner jag av något.


Förr kunde jag märka av saker under tävling men nu är det bara att dra på för fullt och jag funderar inte ens på att jag är sjuk längre. Jag glömmer inte att jag har ms men det är verkligen inte mer än två bokstäver på ett papper just nu. Jag har snart haft min diagnos i fyra år och aldrig trodde jag att jag skulle få må så här bra, känns grymt!!!

8 kommentarer:

Mikael.P sa...

Riktigt skönt när det är så. Kan bara hålla tummarna att det fortsätter i samma spår. Jag tror stenhårt på det du gör och jag ska göra mitt bästa för att ta efter !!

Sofie RW sa...

Grymt var ordet! Och fantastiskt! (Nu borde jag faktiskt göra lite löparstyrka när jag sett ditt inlägg nedan...)

Andrej sa...

Det är rätt. Träna skiten ur sjukdomen!

Ingmarie sa...

Gör mig GLAD att läsa! :-)

Sara sa...

Verkligen fantastiskt!

Daniel sa...

Mikael - Kul att du också kör på och jag håller tummarna tillbaka! Kör hårt!!!

Sofie - Lycka till med löparstyrka, den gör nytta! :)

Andrej - Tror jag skrämde skiten ur min sjukdom redan under New York Marathon ;)

Ingmarie - Härligt!

Sara - :D

Helena sa...

Underbar läsning och jag, du och alla andra håller tummarna för att det fortsätter i denna rätta riktning. Jag vet ju tyvärr mkt väl själv vad det handlar om, som ms-intervallsjuk, det är en grym sjukdom som KAN sätta sina spår. Det finns även hopp, även om man har varit riktigt rejält sjuk som jag. Vi fortsätter rocka loss och visa de där två bokstäverna var skåpet ska stå! kram H

Daniel sa...

Det är verkligen en nyckfull sjukdom och så olika för alla! Vi får kämpa på bästa sätt och ge den en match och vi gör det så BRA! :)
Kram!

Förresten....hade varit trevligt att ta en fika igen eller nåt! :)