Kåsebergaloppet, en blöt historia...

Det har regnat en hel del i veckan men hela tiden har prognosen visat uppehåll för lördagen vilket gjort mig glad. Lång näsa blev det och jag hann inte mer än att hämta ut nummerlappen så öppnade sig himlen igen. Gick och kollade läget lite innan jag bestämde mig för att gå in i bilen för att inte bli kall. På vägen träffade jag på min barfota vän Martin som såg väldigt glad ut. Själv tuggade jag tuggummi och såg lite lustig ut...

Det blev inte mycket till uppvärmning utan jag stannade i bilen tills 10min innan start då jag gav mig ut och körde lite stegringslopp och stretch. Som tur är kräver jag inte mycket uppvärmning utan brukar kunna dra på direkt och det var heller inte några problem idag. Innan start fick jag också träffa på Kicki en annan glad bloggvän som jag träffade för första gången. Alltid lika kul att träffa folk IRL som man fått kontakt med via bloggen!

Startskottet gick och för dagen var det premiär i mitt nya blåa klubblinne, körde också med keps som vanligt då jag tycker det är skönt i både regn och sol. Kanske ser lite konstigt ut med keps när det regnar men den håller faktiskt vattnet borta från ansiktet och idag tog den också den friska vinden på ett bra sätt.

Vi sprang upp och vände vid Ale Stenar och sedan ut över ännu en backe som var väldigt hal i regnet. Precis som planerat tog jag det lite lugnt här för att inte få syra och kunde sedan öka på lite igen utan att bekymra mig för någon olycka. Nu hade en tätklunga på fem löpare dragit iväg och jag var ca 400m efter men hoppades på att någon skulle tappa mot slutet så jag kunde plocka någon placering.

Jag låg ensam hela tiden men det gjorde inget för det var ganska skönt att slippa stressa eller jaga för mycket. Banan gick också på mestadels grus, gräs och leriga traktorspår så jag hade fullt upp med att kolla terrängen. Dessutom ville inte regnet släppa och vinden var ganska tuff den också men något som stärkte mig var att jag började komma ifatt löparen framför som fått släppa gruppen i täten.

Glad och nöjd när man får känna på asfalt!

På dom korta sträckorna av asfalt försökte jag verkligen plocka tid genom att tänka mycket teknik och började plocka meter för meter på killen framför. Jag kände mig stark hela vägen och med 1km kvar hade 300m försprång minskat till ca 100m och kanske skulle det gå? Då märker jag att min nummerlapp har lösts upp av allt vatten och vinden gjorde att den lossnade. Tar den i handen och tappar lite fokus men tänker att det är nog bäst att ha den med sig när man går över mållinjen så inte någon blir sur.

Jag plockar 50m till men får aldrig riktigt kontakt och går i mål utan större dramatik med handen på bröstet för att nummerlappen skulle vara på plats. Kommer in som fin 6:a på tiden 38:18 och sopar mattan med förra årets tid på 40:31 trots lera, regn och vind. Var heller inte speciellt sliten för det här var ett sådant lopp där jag inte kunde sprungit mycket fortare men jag kunde nog fortsatt en mil till i nästan samma tempo. Lite märkligt det där men det bådar gott inför både Lidingöloppet och halvmaran nästa helg och det är precis denna känslan jag ville få med mig från detta loppet. Självförtroendet är på topp och det känns verkligen som min sommarträning gett resultat!

Lerig och genomblöt!

Jag drog sedan fördel av att vara bland dom första i mål genom att låna det minimala omklädningsrummet innan alla andra hann in där. Riktigt skönt med en varm dusch och när jag kom ut hade det faktiskt blivit uppehåll. För dagen hade jag fantastiskt support från mina föräldrar så det blev en riktigt lyxig picknick som satte en fin punkt på ännu ett lyckat lopp! Tack!!!

Vill också tacka arrangörerna som gjorde ett bra jobb i regnet! Jag kommer tillbaka nästa år!

Topp 10. Hela listan finns här!